| Author |
 Topic  |
|
molsson
Member
1646 Posts |
 Posted - 2004/08/23 : 15:35:30
|
Jag postar mitt minne från 2002, tidigare postat, men ligger i arkivet.
Håll till godå..
-------------------------------------------------------
Tänkte dela med mig av mina lyssningsintryck från mitt boston-besök i höstas.
I Waltham utanför boston ligger en oansenlig liten butik som heter Goodwin High end.
Jag hade bestämt mig för att spendera några timmar av min fria dag från jobbet här, dock utan att ha förvarnat killarna på butiken. Det visade sig inte vara några som helst problem, utan Al Moulton, som tog emot mig, tyckte nog att det var ganska skoj att starta dagen med lite seriös lyssning. Detta trots att han förstod att jag troligen inte kommer att handla något av honom. Mer om varför senare.
Butiken har svärtade rutor, så om man inte känner till den finns det ingen chans att man bara "ser" den och hoppar in. Själva inhoppandet är också lite knöligt, eftersom man måste ringa på och bli insläppt. Väl inne slås man av hur lite det ser ut som en hifi-butik. Det ser mer ut som ett vanligt kontor, och det enda som avslöjar att det är stereoprylar man säljer är de fruktade uppbådet av högtalare i entreen. Här står nämligen 2 par Avalon Acoustic Eidolon, ett par Eidolon diamond, några audio physics, dynaudio Evidence Master och de enorma dunlavy sc-vi.
En snabb tur genom de 6 lyssningsrummen avslöjar ett enormt intresse att erbjuda det bästa till sin kunder. De kan även demonstrera inbyggnadsutrusning. Några rum hade hembio-uppsättingar av guds nåde, med stora dynaudiofrontar, barco projar mm, och några rum var mer anpassade som vanliga hem, med stativare eller små golvare. Men vi fortsatte till det stora rummet, helt enkelt för att det var mer flexibelt möblerat, och lättare att rulla in och ut utrustning.
Detta kom verkligan att behövas, eftersom det första vi skulle göra var att baxa ut ett par Wilson WATT/Puppy, och ett par Wilson MAXX. Tunga pjäser. Dom högtalare som vi inte flyttade på var det enda paret Martin Logan the Statement Evo 2 som finns uppställda i usa.
Sedan började vi kånka in ett par Eidolon diamond som skulle bli mitt första lyssningsobjekt. Dessa snörades med en uppsättning MIT Oracle till en rack med Spectral-utrustning. Detta blir en tämligen dyr!! uppsättning, men enligt Al, det som skulle ge eidolon diamond den absolut bästa signalen för att matcha högtalarens upplösning. Till och med MIT-kabeln är specialbyggd för att matcha den ultrahöga bandbredden i spectralprylarna.
Nu började lyssningsorgien, jag hade med sig en diger och varierad samling musik. Förväntningarna var mycket högt ställda och efter en kort demo av elektroniken, och en MYCKET noggran inriktning av högtalarna var det bara att sjunka ner i skinnfåtöljen och krana på.
I med Larry Carlton i spelaren och lyssna. Första spåret har alltid varit min sinnebild av hur en gitarr skall låta, klar, ren och högupplöst. Och, herre gud, detta var högupplöst. Rummet fylldes med välklingade gitarrspel, och jag drog på mer och mer. Ståpäls direkt, har aldrig hört något liknande. Byter spår, och orgien bara fortsätter, men när den initiala upphetsningen hade lagt sig, så tyckte jag nog att något saknades. Bas, det sakndes faktiskt bas. Lite trist, men vad värre är, helt plöstligt hör jag bakgrundsbrus på skivan, som jag aldrig hört förut. Jag pausade till och med skivan några gånger, för att bekräfta att det var skivan och inte elektroniken. Och mycket riktigt. Den inspelning som jag alltd har hållit högt i välljud slaktades obönhörligt av spectral-elektroniken och diamantdiskanten.
Detta fortsätter, skiva efter skiva tills det faktiskt inte är roligt längre. Även om detta nu är "sanningen" så är det inte kul att höra sina favoritskivor SÅ naket och avslöjat. Nåväl, Det fanns många bra saker med systemet också, bla möjligheten att fylla detta stora rum med ljud, ett ljud så detaljerat och knivskarpt att man nästan kan känna lukten av Troi Amos när hon sakta och erotiskt sjunger Depech Modes gamla klassiker enjoy the silence.
I med Tool, min favoritgrupp, dessutom i hdcd-tappning. Här lyser faktiskt basen med sin frånvaro på ett högst betydande sätt. Många av låtarna byggs upp sakta och försiktigt, mot ett crescendo där hela bandet formligen exploderar. När man sitter och lyssnar på detta så slås man, igen, av hur otroligt snyggt och exakt allting låter, på gränsen till kliniskt. Men när crescendot kommer, så förväntar man sig att få en smocka, men den uteblir helt. Precis som om bandet tar ett steg tillbaka på scenen.
Nu börjar Olsson bli lite besviken och ploppar i trumfkortet, Emmy-Lou Harris i spectral-transporten, och nu händer det grejor. Denna platta är inspelad i Daniel Lanois vardagsrum, dessutom live, utan pålägg och hdcd-mastrad. Detta, mina vänner, är det absolut bästa jag någonsin har hört. Denna inspelning är som klippt och skuren för spectral/eidolon diamond kombinationen.
Med hjälp av den höga upplösningen, och den enorma precisionen kan man höra hur ljudbilden förändras något när musikerna rör sig i rummet. Jag var där, jag satt
i soffan i vardagsrummet, som persoligt inbjuden gäst att bevittna inspelningen. Så kändes det. Helt otroligt.
Nu var jag nöjd igen, må vara att högtalarna (eller elektroniken) fullständigt tillintetgör en medioker inspelning, och att dom behöver en sub (faktiskt), men allting som har med röster att göra låter helt otroligt.
Efter nästan två timmars lyssning kommer Al in och kollar läget, och jag förklarar vad jag har hört. Al nickar förstående, och säjer att Larry Carlton (grp digital master) är en legendariskt "ljus" inspelning, vilken kan förklara varför vekligen allting kommer fram. Att jag sedan vill ha mer bas är väl en smakfråga, men det går att lösa med en sub, eller kanske genom att köra med annan elektronik, på bekostnad av upplösning. Märkligt att man inte kan få allting i en anläggning för en dryg mille.
Så för att spara Al's rygg, så vänder vi helt enkelt fåtöljen 180 grader för att lyssna på, de redan uppställda (permanent??), majestätiska Martin Logan the Statement. Dessa är kopplade med MIT oracle via samma spectral transport till en uppsättning underbart vackra boulder-förstärkare. Det visar sig att de gigantiska elektrostatpanelerna med medföljande 8 mellanbasar vill ha 1000 watt per kanal för att spela optimalt, medan de 16 12" basarna klarar sig på 2*300 watt. Märk väl att detta är i klass A.
Hur låter nu detta? Om man ställer upp ett system för 2,5 miljoner!! Så förväntar man sig att bli fullständigt överkörd av välljud. Det blir man också, alla som har hört en bra elektrostat vet att röster, mellanregister och akustiska instrument blir fantastiskt återgivna.
Tori Amos står återigen och sjunger för mig, bara mig. Detta tyvärr också bokstavligen, för statement har en ganska smal sweetspot (obs smal men hög), så jag börjar åka runt med stolen i rummet för att hitta optimal placering. Man flyttar nämligen inte högtalaren så lätt (400 pannor styck). Men sedan lirar det. Jävlaranamma vad det lirar. Sa jag att det fanns bas? Den är inte bilstereofet, eller försöker krama njurtaljen ur lyssnaren, utan de 16 tolvorna bara "finns" där. Underbart.
Allt det analytiska från tidigare är som bortblåst med denna anläggningen, och jag känner hur högerfoten smyger igång under maxwell's basiga soul. Detta är riktigt kul. Skivorna åker in och ut ut spelaren som ett kaninpar på sommarsemester, och högerfoten vill liksom aldrig stanna. Men på plattor som Tori Amos, Erik Borelius och Emmy-Lou Harris blir det liksom aldrig lika bra som spectral/eidolon. Allt det där som jag tyckte var jobbigt med den uppsättningen sakanar jag nu. Jag upptäcker att jag vill höra hus musikerna rör sig, jag vill höra Larrys fingrar på gitarrhalsen, jag vill sitta i Daniel Lanois vardagsrum, men med Martin Logan är jag återigen bara en åhörare i mängden.
Vilket dilemma, Martin Logan/Boulder har allt jag ville ha hos Spectral/Eidolon, och vise versa. Al dyker in igen och förhör sig lite om det allmänna läget. Efter att ha ventilerat mig även denna gång, så tittar Al på mig och säjer, vi kan prova Boulder med Eidolon istället. Antagligen passar det min musiksmak bättre. Men nu känner jag att 3 timmars intensiv lyssning är allt jag kan hantera, så jag avböjer.
Vi skakar tass och Al lovar att nästa gång jag "är i krokarna" kan jag ringa först och berätta vad jag skulle vilja lyssna på, så ställer han iordning ett rum till mig rätt utrustning ordentligt intrimmat. Maken till service har jag aldrig varit med om. Men, jag antar att om man vill bo i Waltham, och sälja den typen av utrustning, så vill man nog ha ett gott rycke och bra service.
Helt färdig, men mycket nöjd med dagen styr jag sedan kosan mot Logan International airport och flyget hem till svedala. Fortfarande helt övertygad om att en dag, finns en uppsättning boulder med matchande Eidolon dimond hemma i vardagsrummet....
Nåja man får väl drömma., och det är dessutom gratis.
Uppsättning 1:
Eidolon diamond
MIT Oracle V1.1 spectral edition
Spectral SDR-3000SL CD Transport
Spectral SDR-2000 Professional D-A converter
Spectral DMC-30 SL försteg
Spectral DMA-360 monoblock x2
Uppsättning 2:
Spectral SDR-3000SL CD Transport
Boulder 2020 d/a
Boulder 2010 försteg
Boulder 1060 slutsteg
Boulder 2050 monoblock x2
Skivlista:
Larry Carlton (Alone/but never alone)
Maxwell (maxwells urban hang suite)
Kings X (dogman)
Erik Borelius (reality bites)
Richard Souther (vision, the music of hildegaard von bingen)
Emmy-lou Harris (wrecking ball, hdcd)
Tori Amos (strange little girls)
Tool (lateralus, hdcd)
The Chemical Brothers (surrender)
Länkar
www.goodwinshighend.com
www.avalon-acoustics.com
www.martinlogan.com
www.spectralaudio.com
www.boulderamp.com
www.mitcables.com
|
No hay banda!! |
 |
|
|
Dr Moureau
nu mera Dr...
316 Posts |
Posted - 2004/08/23 : 21:59:38
|
Har egentligen två minnesvärda Hifi upplevelser jag vill dela med mig
Den första utspelade sig för många år sedan på Hifi Stället i Göteborg.
Var nöjd ägare till ett par Infinity Kappa 8, men ville ha mer, hade precis blivit smittad av uppgraderingsviruset. När kommit innanför dörren kände jag mig som att jag var fem år igen och gick ensam i en godisbutik. Jag fick gott om tid att lyssna på ett antal olika högtalare, men jag var inte riktigt nöjd förrän Anders tog fram ett par Infinity IRS Sigma.
Svårt att beskriva känslan när jag lyssnade på dom. Det började längst ner i ryggraden och spred sig vidare uppåt ,i hela kroppen. Det var nog det närmaste man kan komma en religiös upplevelse utan att vara troende. Detaljerna, upplösningen, ljudet!!!!! Jag kom ut från butiken med ett surr i kroppen helt lycklig.
Hur slutade det hela? Jag blev naturligtvis tvungen att köpa högtalarna och dom gav mig
mycket glädje under flera år. Var till slut tvungna att sälja dom pga för låg WAF faktor.
Jag har efter den första episoden lyssnat på ett antal anläggningar, utan att få tillbaka samma känsla…….ända fram till jag var på Hifi - Forums smygpremiär hos Mårten Design.
Gick helt förutsättningslöst till träffen, då jag inte viste någonting om högtalarna. Efter lite förfriskningar och mingel blev det så dags att lyssna på Coltrane Alto. När första plattan började spela kom dom välbekanta rysningarna längs ryggraden tillbaka och jag kan utan tvekan säga att det här vad det bästa jag hört, punkt, ren magi!!
Högtalarnas nästan smärtsamma sätt att förmedla musiken helt rakt och utan krusiduller.
Jag irrade hem i natten med ett stort leende på läpparna och när jag väl kom hem låg jag sömnlös. Uppgraderingsfebern hade infekterat mig igen. Låg natten igenom och försökte komma på bra argument och hur jag skulle kunna övertyga min bankman om varför jag behövde en ny anläggning.
Hur slutade det den här gången då? Vi kan säga så här att jag lyckades inte övertyga banken om logiken bakom Hifi, men skam den som ger sig.
|
"A friend will help you move. A really good friend will help you move a body."
-Anonymous |
|
|
|
Bubbel
Eojeud-VALS, 100.000-klubben
6793 Posts |
Posted - 2004/08/23 : 22:12:23
|
Jag har ungefär samma upplevelser som ni andra som var unga under 70-talet även om jag hade en förhållandevis bättre stereo än de flesta i min ålder (14 år) trots att jag inte hade några täta föräldrar.
Men mitt starkaste eller mest udda minne är inte allt för gammalt utan är faktiskt från diy-träffen i Göteborg. Vi anlände tidigt jag, far och son Enquist med hifi/diy humöret på topp. Efterhand började fler och fler dyka upp med sina prylar och jag lyssnade och pratade både här och där.
Men för att korta historien går jag fram några timmar tills när träffen närmar sig slutet medan fler och fler droppar av börjar jag känna mig ordentligt trött både i öronen samt till kropp och själ. Men inte far och son Enquist med samma lätta stil lyssnades det på Bernts prylar och diskuterades outröttligt. Medan jag trött studerade dessa två herrar tänkte jag både det ena och det andra och tyckte att det var dags för dem att ge upp men icke.
Efter en stund var det som om Bernt hade hört/känt mina tankar och började rota med kablar och stänga ner utrustningen, phhuu äntligen tänkte jag nu åker vi hem.
På väg hem efter att vi hade skilts utanför Lund satt jag och smälte intrycken från träffen, då under bilfärden dök minnet av herrarna Enquist upp då framför allt deras uthållighet. Strax därpå utnämnde jag de två till mest hårdhudade hifi/diy människor jag någonsin träffat (Hade det funnits en OS gren i hifi/diy hade far och son Enquist lätt vunnit den).
Nu får ni inte tro att jag tyckte att det var pest och pina när jag väntade på att få åka hemåt, men icke jag har själv höjt mitt hifi/diy intresse flera steg sedan dess och framför allt mer seriöst tack vare dessa två. Tack skall ni ha Anders och Henrik.
/Anders |
Min stereo: Hemmabygge, hemmabygge, hemmabygge, hemmabygge, köpe cdspelare, hemmabygge. |
Edited by - Bubbel on 2004/08/25 20:15:49 |
|
|
|
Jörgen_G
Medlem i AÖ RödaTråden vinnare
8011 Posts |
Posted - 2004/08/25 : 18:06:27
|
Saker blir inte alltid som man tänkt sig. Jag kommer inte att kunna besöka Arkenmässan och drar mig därför ur tävlingen och raderar mitt bidrag.
Eftersom jag skrivit om upplevelsen i mitt presentationsinlägg i presentationstråden kan ni ni läsa om den där. Länken leder förhoppningsvis till rätt sida:
http://www.hififorum.nu/forum/topic.asp?TOPIC_ID=53&whichpage=49
mvh/ Jörgen G
|
Mina grejor kan man läsa om i min tråd i Medlemmarnas system.
Hen är ett förvånansvärt praktiskt och användbart pronomen. |
Edited by - Jörgen_G on 2004/08/29 20:54:56 |
|
|
|
Pac
200.000-klubben
21988 Posts |
Posted - 2004/08/26 : 06:41:55
|
Vilka bidrag! 
Ni gör det svårt för oss...
Vänligen,
Per |
// Per Adelsson, pac(a)hififorum.nu, Admin och ägare HiFiForum.nu
// HiFiForum.nu's regler, Artikelregister
|
|
|
|
Loopen
Member
621 Posts |
Posted - 2004/08/31 : 09:31:19
|
HiFi minne vad är det?
Jo för min del är det när man någon gång ibland får uppleva ett bra ljud för sin prisklass. Man har under årens lopp lyssnat på massa hifi och visst är det mycket som låter bra. MEN det är bara ibland som man får en sån där aha upplevelse så att man blir sittande med gåshud. Oftast är det dessa tillfällen man kommer ihåg lång tid efteråt och man sitter med sina gemensamma hifi-kompisar för att spisa lite bra musik.
Vad är då mitt HiFi minne?
Jo det är ju naturligtvis en massa minnen som kommer tillbaka. Ett av de första måste nog vara då jag var relativt grön i denna värld och fick tillfälle att lyssna på ett par Infinity Kappa 9 och Accuphase elektronik. Jag kommer ihåg att de spelade Lee Ritenoir och att jag befann mig i chock hela den dagen.
eller
När vi var på en hifi mässa i Trollhättan eller om det var Skövde och vi kom in till dåvarande OM-Audio där det spelades på en Cyrus 2 och ett par Cyrus 780 högtalare. En liten blygsam anläggning som inte var allt för dyr men med ett sådant engagerande och trollbindande ljud att jag faktiskt 14 år efter denna händelse köpte just en Cyrus 2.
eller
När vi var inne hos Bo Hansson och lyssnade på ett par Opus 3 Credo och Dynaco rörförstärkeri. Han spelade Eric Bibb från ett masterband på en gammal studiobandspelare. Här satt jag säker en timma och bara njöt.
eller
När jag förälskade mig i ett par Dynaudio Contour 1,3MkII som tillsammans med Wadia lät fantastiskt. Efter otaliga högtalare så fick mina kompisar nog när det var dags för ännu ett byte och mer eller mindre tvingade mig att köpa högtalarna jag tjatat om i flera års tid.
eller
När vi på Arken för några år sedan lyssnade på Wilson Watt Puppy tillsammans med grymt tung elektronik från Krell. Trefaskabeln låg som en snitslad stig in i detta välljud. Sicken pondus. Chockerande.
eller
när jag för många, många, många år sedan bytte ut mina jätte Jamo med super duper bas och horndiskanter till ett par små, små JPW AP2. Nu förstod jag varför man inte behöver equalizers, loudnes och max på basen när man lirar musik.
eller
när bekantas barn tryckte in diskanten på mina Snell E2 
eller
när jag upptäckte att min nyinköpta Thoren TD166 MkII spelade skjortan av min gamla Philips cd.
eller
ja så här kan man nog fortsätta i all evighet för det är så otroligt mycket trevliga minnen man har från det att man började med hifi till dags dato.
Fast jag har en till förresten.....
vi var 15 år gamla och hade party hemma hos mig. Det var FF och tjejerna var så snygga  Just som vi som bäst spelade "Born to be alive" på superhög nivå på min Luxor så trillade en av högtalarna ner som var uppsatt ovanför dörren. En av kompisarna satt bara 10 cm från nedslagsplatsen och hade den träffat hade den festen fått ett olyckligt slut. Högtalaren sprack och resten av kvällen gick i mono.
Nä nu får det vara bra med minnen för just nu är det nutiden som gäller och förhoppningsvis många nya minnen kommer att skapas NU.
/Vi ses på Arken hur det än går. |
|
|
|
Naimare
Starting Member
37 Posts |
Posted - 2004/08/31 : 15:59:40
|
Min första och största HiFi-upplevelse var 1978 eller 1979 då jag fick förmånen att lyssna på ett av dåtidens "state-of-the-art" system nämligen de 2m höga Beverige Electrostatic Model 2 i en sportaffär på en liten bruksort i mellersta Sverige. Innehavaren av affärer sålde en massa trevlig HiFi (bl.a. Maranz, Magnelpanar, Optonica och JBL) tillsamman med TV och sportprylar (!) och förevisade ett par Beverige Model 2 med inbyggda rörslutsteg tillsammans med försteget Spatial Cohorence (också en klassiker på sin tid) samt en Linn LP12 med Supex MC-pickup. Dessa högtalare var högt prisade av bl.a. Harry Pearson i Absolute Sound och redefinerade mångas syn på ljudåtergivning i hemmamiljö. Jag minns bara en låt och det var "Money" med Pink Floyd men det räckte för att skicka mig i en omloppsbana runt månen och börja spara pengar till ett eget system. Det är värt att påpeka att många än idag anser dessa högtalare tillhör den absoluta toppen av högtalarkonst och att de nytillverkas för USD 65,000...
Mitt andra uppvaknande var när jag först hörde ett system spelande på Naim förstärkeri (NAP 135) med ett par gamla Linn Kan2. Då förstod jag till sist vad allt snack om PRaT (Pace, Rythm and Timing) och skillnaden mellan HiFI och Musik-förmedling handlade om!
Anders |
|
|
|
Pale
Starting Member
5 Posts |
Posted - 2004/09/01 : 15:16:45
|
Märker att de bästa HiFi minnena ofta är från första gången man träffade på "seriös" musikåtergiving och det är väl naturligt att det är svårt att slå första gången.
Även mitt minne rör sig om första gången. Tror bestämt att det var första gången som jag var på Arkenmässan. Det var när man klev in i ett stort rum där blickfånget längs ena väggen dominerades av en stor kanadensisk flagga och ett par enorma svarta högtalare som reste sig som två stora stenstoder. Antar att elektroniken var ifrån Classé, det var hur som helst ett par imponerande förstärkare som stod där på golvet. Högtalarna var naturligvis ett par Mirage M1 och när man tagit sig fram för att lyssna, vilken upplevelse! man hade aldrig tidigare kunnat föreställa sig att man kunde få en sådan kick av att lyssna på musik, från en stereoanläggning dessutom. Inget av det man hört tidigare hade förberett en för den mäktiga ljudbild som bredde ut sig framför en. Att kunna "se" musikerna framför sig, att kunna avgöra var de är placerade i rummet, känna djupet och bredden, renheten och dynamiken i ljudet.
Att jämföra det man hört tidigare, från bergsprängare och risiga stereoanläggningar där högtalarna placerats där de fick plats, med det här är som att jämföra att gå om kring och göra små skutt på en grusväg med att hoppa från en tiometer hög klippa och landa i havet; en helt annan upplevelse!
Bilden av det där rummet är något som jag antagligen alltid kommer att bära med mig och jag har än i dag en speciell förkärlek till Mirages större bipolära högtalare.
Antar att det är onödigt att tillägga att man varit fast från den dagen frammåt. Jag vet inget som kan få mig att sitta och ha gåshud i flera minuter i sträck som när man lyssnar på en riktigt bra anläggning.
/Albino |
|
|
|
Event_HiFiForum.nu
Administrator
12 Posts |
Posted - 2004/09/05 : 09:32:01
|
Tack till Loopen, Molsson, Enis, Per Berger, Drbob, Klatuu, Fostex, Ulf, Blue, Tobbe L, Patrik Polly, Whiskeyman, Wolfgang, Fostex, Arcam, Jorma, Svejk, Datar, Mapem, Mikael_1979, Enis, VR-8, Nisse2, Poppen, Dr Moreau, Bubbel, Mattias, Jörgen G, Naimare och Pale för de fina bidragen!
Juryn är nu ute och röstar och de fyra(!) glada vinnarna kommer att utses och meddelas på Tisdag.
Det som fortfarande gäller är att "VIP-natten" kommer att gå av stapeln natten mellan Fredagen den 10/9 och Lördagen den 11/9 på Arken. Med den uppställningen som Arken kommer att ha av HighEnd prylar kan jag garantera att det blir något mycket speciellt vi kommer att få vara med om...
Vinnarna bör ta med sig "fräscha" öron och sina favoritplattor.
Spänningen inför Arken börjar nå bristningsgränsen!
Vänligen,
HiFiForum.nu |
|
|
|
Event_HiFiForum.nu
Administrator
12 Posts |
Posted - 2004/09/08 : 21:44:59
|
Här är de bidragen som inte postats i tråden tidigare utan som kommit på PM
Fostex
Mitt starkaste Hifi minne måste nog vara när jag fick mitt första rörförstärkarbygge att fungera, efter att ha lött och lött sent inpå nätterna tills den helt plötsligt var klar.
Den kopplades in i högtalarna och jag letade upp ett gammalt Yamaha försteg.
La i Pink Floyd's Dark Side Of The Moon med darrande händer och satte på förstärkaren, rören tändes sakta och först kom det mängder av dist, som klarnade upp tills det kom fram ren musik.
Man hörde varenda liten detalj som fanns i inspelningen, delen med mynten i Money märkte jag att det fanns grymma transienter i diskanten i än vad jag hade hört innan.
Den härligaste känslan var nog inte att det lät så bra, utan att det var jag själv som hade byggt ihop den, och slutfört det.
Jag kan tala om att jag inte sov en minut den natten.
Arcam
Mitt största hifiminne var från Arkenmässan år 2000 då det demades med Krell´s slutsteg FPB 600 och KPS28 försteg med inbyggd cd samt Wilson Watt-Puppy 6.0 ihopsnörat med Transparent-kablage. Anläggningen demades av ingen mindre än Sladd i ett av dom större rummen. Det fanns en hel del mycket bra anläggningar på denna mässa men ljudet och upplevelsen från detta system slår det mesta jag har hört, känslan av närvaro och upplösning var minst sagt sagolik.
Skivan som spelades var med en sångerska och det var som om hon stod mitt i rummet och sjöng, hade man blundat så skulle man kunna tro att man var på en konsert.
Detta system är en självklar referens som uppvisade en otrolig närvaro och musikalitet.
Blir det bättre än så här...nja knappast
Arcam
Mattias
Närmare verkligheten kommer man inte!
/Mattias
|
|
|
|
Event_HiFiForum.nu
Administrator
12 Posts |
Posted - 2004/09/08 : 22:45:57
|
Hej!
Så var då tävlingen avgjord
Vi börjar med Juryn's omnämnanden som går till Mapem, Per Berger, Blue, Svejk, Wolfgang, Tobbe L, Datar och Patrikpolly.
Jag tror att vi alla känner något speciellt när vi läser/ser Per Berger's skildring från biblioteket eller Wolfgang's roliga historia om den gamla fjärren eller datar's korta men kärnfulla känslobeskrivning eller Svejk's kompis från slalomklubben eller Patrikpolly's drömska rörbild eller...
Kort sagt mycket bra berättelser och bild.
Sen var det ju faktiskt så att vi hade några vinnare också.
Ulf är en av dem. Ulf's berättelse om kabelbytet, vem hör inte hakorna slå i golvet? Berättelsen beskriver den där känslan man kan få när man tror att man vet och så helt plötsligt blir man överbevisad av sina egna sinnen, en ganska omtumlande upplevelse.
Dr Moureau, känslobeskrivningen i din berättelse har många känt flera gånger. Mycket bra beskrivning av känslan när man verkligen vill något, men inte riktigt har bestämt sig än.
Mattias, En av tre som vågade sig på bilder. Svårt motiv, men orgeln är makalös. Och du har satsat på musik snarare än prylar, bra initiativ.
Arcam, en beskrivning av något som vi alla vill uppleva på en mässa, men få gör. Din text får beskriva våra önskningar inför Arken 2004.
Ni är alla fyra välkomna till HiFiForum.nu's VIP-natt. Jag ser fram emot att få träffa Er på Fredagkvällen. Mer info kommer via PM. |
|
|
|
Topic |
|
|
|
All Forums
HiFi-diskussion
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly