| Author |
 Topic  |
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
 Posted - 2022/01/21 : 22:12:01
|
Här var det tomt.
Det får jag åtgärda.
Återkommer.
Jag kommer att börja i det glada 60-talet.
Faktum är att jag har letat upp bilder på allt jagt ägt. Kul att gå tillbaka i tiden. Men det kommer jag inte att tråka ut er med. Det blir grova nedslag i stället. |
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
Edited by - Björn-Ola on 2022/02/10 17:59:50 |
|
|
abbot
Member
669 Posts |
Posted - 2022/01/22 : 00:15:42
|
| Om man vill ha tråkigt är det inte hit man söker sig så du behöver inte oroa dig... |
 |
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/01/23 : 11:32:32
|
Min barndoms Hifi.
Radiomöbel av fabrikatet Centrum, som min far köpte när han var ungkarl och ville köpa lite status. Han använde den aldrig, vad jag vill minnas.
Den hade en skivautomat, så att man kunde placera ett antal skivor på en arm och så släpptes de ned på tallriken en i taget.
När jag fyllde sju år fick jag en Beatles singel i present. Då var Beatles för mig ett tuggummi där man fick med en bild av fyra killar, och dessa bilder skulle man byta med varandra. Jag fattade det aldrig, men jag måste ha nämnt Beatles för föräldrar. De snappade upp det och gav mig singeln i present. Jag blev förvånad, men så fort vi lade den på skivtallriken så trillade polletten ned. Sedan gick den nonstop och jag lärde mig låtarna utantill och sjöng för full hals till musiken. Sen sjöng jag för full halls även när grammofonen inte spelade. Mina föräldrar ångrade sig nog många gånger om. Schlaffsjo och Ailgetjo hette låtarna. Därefter köpte jag skivor för mina veckopengar, singlar och EP med de stora banden på den tiden, Beatles och Hep Stars. Har dem kvar än idag.
Min far hävdade envist att den hade stereoljud, det satt ju två högtalare i den, bas och diskant. |
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
Edited by - Björn-Ola on 2022/02/10 17:59:24 |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/01/23 : 12:05:14
|
Runt 1970 fick jag en riktig bandspelare. Radiohandlaren rekommenderade att vi köpte till en separat högtalare vilket vi gjorde.
Nu kunde jag spela in låtar från radion. I början genom att hålla en mikrofon framför radion.
Detta är alltså min startpunkt på resan mot högre välljud. En lagom bra startnivå, tycker jag.
Det är inte så svårt att hitta denna spelaren på nätet, det fanns vid den tiden inte många olika att välja mellan, utbudet var starkt begränsat. |
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
Edited by - Björn-Ola on 2022/01/23 12:38:18 |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/01/23 : 12:36:28
|
Den här skönheten köpte jag när jag var 14 år. DUX DX5822.
Jag blev säkert sponsrad av min far. Har svårt att tänka mig att mina veckopengar räckte. Jag skulle ju snart köpa en moped också.
Detta är väl ett typexempel på en allt i ett anläggning från den tiden, runt -73.
Fanns i många hem och ersatte 60-talets radiomöbler. Eller blev för många familjer den första riktiga musikanläggningen. Alla hade inte haft råd med dyra radiomöbler.
Jag skaffade så småningom också en separat kassettbandspelare till den. Anslutningarna var DIN-kontakter, vet inte varför det försvann och ersattes med RCA.
Jag minns att jag var väldigt bekymrad över över knastret jag hörde när jag spelade skivor. Det gick så långt att det inte var roligt utan jag förde över musiken till kassettband och använde mest min Phillips kassettbandspelare. Det gick över när min skivsamling växte och jag inte längre var så rädd om mina dyrgripar till skivor.
Jag minns att jag läste om en framtida teknink där musiken låg på skivor som skulle läsar av med en laserpickup som inte slet på skivorna. Men det låg ju långt in i framtiden, men jag längtade efter det. Tänk att spela skivor utan att behöva vara bekymrad över slitage!
Med denna anläggning formades min musiksmak och mitt förhållande till musik. Man fick till skivhandlaren och valde ut en bunt skivor som man fick provlyssna på, någon låt per skiva. Efter mycket beslutsvånda kom man hem med en skiva som man med stor nervositet började lyssna på. Tänk om den inte var så bra? Tänk om man valt fel? Med det begränsade antal skivor man hade tillgång till, så lyssnade man mycket på samma musik och kunde snart allting utantill. Så är det för mig än i dag. Jag lyssnar på förhållandevis litet och tränger mycket djupt in i musiken. Med kassettbandspelaren så kunde jag spela in kompisars skivor och en hel del musiklysning skedde via kassettbandspelaren.
|
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
Edited by - Björn-Ola on 2022/01/23 12:46:56 |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/01/23 : 13:08:09
|
-79 började jag jobba och bestämde mig för att använda en del av lönen till att köpa en ny anläggning.
Jag gick till Radiolagret i Göteborg som drevs av två bröder. De såg det som ett kall att utbilda allmänheten i välljud. Du kunde gå in i butiken och säga.
-Jag vill köpa den här högtalaren.-
-Det vill du inte alls, du vill köpa den här högtalaren!
Sedan kom en lång utläggning om varför man vill köpa den högtalaren.
Den högtalaren jag kom att köpa var från ett nystartat företag i Mölndal som hette QLN.
Högtalaren de hade var betydligt mindre än de jag hade tittat ut.
Inspirerade av klassiska LS3/5A, så handlade det om en ny typ av mer kompakta högtalare.
Den här högtalaren blev aldrig döpt i något namn, den andra generationen kom att heta "One", så den här kan ibland kallas för "version 1".
Redan i den första generationen var elementen placerade för tidskorrigering.
Stativen jag fick med var ytterst skrangliga, att de behövde ett stabilt underlag var inget man hade kommit på vid den tiden. Kablar ska vi inte tala om, de skickades med gratis, så många meter man behövde.
Jag är tacksam för den utbildning jag fick på Radiolagret, de lärde mig bl.a. vad stereo egentligen handlade om, att få en naturlig ljudbild. Stereo för mig var tidigare roliga effekter som när gitarren hoppade fram och tillbaka mellan högtalarna.
Nu lärde jag mig så pass mycket att jag kunde försvara köpet inför mina skrattande kompisar |
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
Edited by - Björn-Ola on 2022/01/23 13:16:55 |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/01/23 : 13:33:40
|
Anläggningen med Kenwood reciever KR5030 och skivspelare tillsammans med ett Pioneer kassettdäck gav mig mycket obekymrad musikglädje under hela 80-talet. Det gamla kassettdäcket bytte jag ut för att slippa adapterkabeln från DIN till RCA.
Den här bilden är från -87 och här har jag också min första cd-spelare.
Jag minns fortfarande känslan när jag tryckte på playknappen första gången på cd-spelaren och det kom musik ur högtalarna. Wow! Nu var jag äntligen inne i framtiden. |
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
|
|
|
Perfector
Member
536 Posts |
Posted - 2022/01/23 : 14:17:50
|
Toppen trevlig presentation.
Speciellt som det känns som du och jag är i samma andetag.
1968 efter avklarad grundskola fick jag jobb och köpte en Philips 3303 som jag moddade.
därefter köpta jag en Philips 2507 som jag byggde om helt och hållet ( nya trissor till 65 volt, samma förstärkning, ny nätdel 2x15 volt och ny zenediodbrygga.
Fick hjälp av Philips Norrköpingmed dämpning av ut/ingående signal till RCA-standard.
Justerade decket och spelade in band till Track tape Malmö som dom använde i sin butik och ingen fattade att det var kassetter som gick
Fortsätt leka för livet är alldeles för kort för att sitta och ha tråkigt. |
"Clarity by Choise" |
|
|
|
Imperial
Medlem i AÖ
2677 Posts |
Posted - 2022/01/23 : 15:00:07
|
| Kul å intressant tråd. |
Rör å tillbehör när jag är med i matchen.
jbl2480@hotmail.com
Deltidare på Hifikit |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/01/23 : 18:28:03
|
Glädjen med cd-spelaren avtog lite. Jag hade börjat läsa hifi-tidningar och kunde inte undgå att påverkas av kritiken mot mediet. Jag bytte snabbt spelaren mot en Pioneer cd-växlare med utbytbart magasin för 6 cd-skivor. Att kunna välja spår från olika skivor var klart tilltalande.
Tyvärr var ljudet ljust och påträngande och direkt jobbigt. Det gick så långt att jag köpte en EQ som jag kopplade in med skarvade SSK kablar för att apparaten inte fick plats i hyllan och att signalkablarna inte räckte till den plats apparaten hamnade på. Jösses! Nu var jag nere på startnivån i ljudkvalitet igen, ungefär.
Hifi intresset hade i alla fall triggats igång och jag bestämde mig för att byta förstärkare. Handlaren övertalade mig att köpa en lite dyrare 2-delad förstärkare som vann alla tester i olika magasin.
Det var Rotel RB OCH RC-870BX. Kostade svindlande 6000 kr!
Jag hade väl tänkt mig att lägga hälften. Men jag såg att de verkligen var kritikernas favoriter, så jag slog till. Vad kunde gå fel?
Jo då, det lät bättre. Då sneglade jag på högtalarna. Den här gången skulle jag ha något lite mer manligt.
Det landade på Snell E3 som folket på Hifiklubben ihärdigt påstod var bättre än den Dalihögtalare jag hade tänkt mig som vann testet i Hifi o Musik.
Som sagt, vad kunde gå fel?
Ljudet var jobbigare än någonsin. Stående basvågor fick det att slå lock för ena örat och ljudet var skrikigt. Men jag levde i förnekelse länge och försvarade ljudet med att detta var bra grejor, best buys minsann, när kompisen satt och höll för öronen.
Men till slut kröp jag till korset. Detta löser vi med en ny cd-spelare!
Jag lånade hem några stycken men de lät alla ljust och påträngande utom den dyraste. Jag grät när jag langade 9000 kr (!) över disken för en Denon 3560. Men väl hemma och med spelaren inkopplad var jag glad igen. Minnet av pengar som försvunnit är kort, sötman av en bra cd-spelare varar längre.
Det jag lärde mig var att om man bara utgår från best buys, så riskerar man att köpa prylar som alla drar åt samma håll. All elektronik lät tunt, ljust och skarpt. Högtalarna lät skrikiga med denna elektronik, jag tror att dessa amerikanska högtalare var gjorda för amerikanska rum med tunna skivväggar som käkar bas och tjocka heltäckningsmattor och stora stoppade möbler som käkar diskant. Det U-formade ljudet med förhöjd bas och diskant bidrog till att det lät tunt, ljust och skrikigt.
Den nya cd-spelaren var i alla fall ett steg i rätt riktning, men inte tillräckligt.
|
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
Edited by - Björn-Ola on 2022/01/23 18:37:47 |
|
|
|
abbot
Member
669 Posts |
Posted - 2022/01/24 : 19:00:18
|
Intressant resa.
Vart är vi på väg?
Från framtiden till nuet? |
|
|
|
AlfaGTV
600.000-klubben
4819 Posts |
Posted - 2022/01/24 : 20:39:54
|
Suveränt Björn-Ola Jätteroligt att få följa med här!
quote:
-Jag vill köpa den här högtalaren.-
-Det vill du inte alls, du vill köpa den här högtalaren!
Så hifi-handlare har inte ändrats ett skvatt de senaste 40 åren alltså?  |
Junepes uttryck "mindlessness" beskriver ett underskattat tillstånd |
|
|
|
FBK
700.000-klubben
7379 Posts |
Posted - 2022/01/25 : 01:41:01
|
| Känner verkligen igen mig själv i din berättelse. Min resa började på den tiden som du hade Snell och Rotel och jag lyssnade på dem också, men valde annat.Blir intressant att se din fortsättning. |
|
|
|
FForsman
100.000-klubben
2593 Posts |
Posted - 2022/01/25 : 12:29:31
|
| Trevligt reportage, följer med intresse :-) |
Ett forum blir till det som medlemmarna bidrar med. Skriv! 
|
|
|
|
HerrD
200.000-klubben
1749 Posts |
Posted - 2022/01/26 : 06:55:31
|
| Vilken rolig resa! Destillerad hifi-livsvisdom, sådant borde alla ha läst i starten. Tänker att det speciellt är nyttigt idag när det finns färre seriösa handlare och mycket köps på nätet. |
The first principle is that you must not fool yourself and you are the easiest person to fool.
Richard P. Feynman |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/01/29 : 16:20:42
|
Tack för de uppmuntrande orden
Jag backar tillbaka lite till slutet av 60-talet igen.
Min far hade bestämt sig för att bättra på sin skoltyska och köpte linguaphone skivor samt en RESEGRAMMOFON!
Förmodligen för att på ett behändigt sätt kunna flytta pickupen fram och tillbaka i spåren genom att ha grammofonen framför sig på soffbordet.
Jag tror han gav upp rätt snart, men resegrammofonen hade jag stor glädje av.
Som ni ser fällde man ihop den som en väska och högtalarna satt i locket. Den tidens flyttbara musikanläggning.
Pappas radiomöbel hade hamnat i hörnet av gillestugan under trappan ned till rummet. Dessutom envisades mamma med att placera prydnadsföremål på locken. Det var helt enkelt för mina föräldrar en möbel som mest var i vägen.
Placeringen var ju allt annat än praktisk när jag ville spela mina singlar. När jag väl hade fått på nålen på min skiva och satt mig i soffan, så var låten i princip färdigspelad. Det blev ett himla springande fram och tillbaka.
Men så kom resegrammofonen till min räddning. Nu kunde jag ha den framför mig på soffbordet och byta skiva lätt som en plätt.
När jag fyllde 8 år önskade jag mig på min födelsedag singlar med Beatles eller Hep Stars.
När min morbror frågade min mor vad jag önskade mig så svarade hon, vilket hon senare erkände:
-Han önskar sig en skiva med Beatles eller Hep Stars .... eller Sven Ingvars.
Var hon fick Sven Ingvars ifrån har jag fortfarande ingen aning om.
Tänk er min besvikelse när jag öppnade det platta paketet som tydligt innehöll en skiva.
De såg hur lång jag var i ansiktet.
-Önskade du dig inte Sven Ingvars?
-Nääää
Man var ju inte så diplomatisk när man var 8 år.
När jag bläddrar bland mina skivor från den tiden hittar jag också en skiva med Tore Skogman. Jag minns inte hur jag fick den plattan, men jag kan tänka mig:
-Vad önskar Björn-Ola sig i födelsedagspresent?
-Han önskar en skiva med Beatles eller Hep Stars ... eller Tore Skogman.
Kanske var detta ett sätt för mina föräldrar att lära mig att möta livets alla besvikelser? |
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/01/29 : 16:47:34
|
En liten reflektion över musikintresse.
Min mor lyssnade mycket på musi, men hade väl ingen djupare relation till den. Mest via transistorradion som alla skaffade sig på 60-talet. Liten och behändig och inte alls som de rördrivna vackra radioapparaterna från tidigare årtionden. Men musiken fick mest vara i bakgrunden, som kanske för väldigt många av oss. Mest svensktoppsmusik.
Min far lyssnade aldrig på musik. Men han hade egentligen en intressant musiksmak. Pianokonserter och Gershwins Rhapsody in Blue exempelvis. Han tog oss på konserter någon gång när någon känd musiker uppträdde, Sven Asmundsen exempelvis. Skickliga musiker som gjorde intryck p mig.
Det slår mig nu att han nog aldrig påverkades emotionellt av musik, det handlade snarare om en beundran av skickligt musicerande. Som att gå på cirkus och beundra akrobater, ungefär.
Det får mig att förstå varför gitarrister som Steve Vai, Joe Satriani och andra kan turnera och dra massor av folk till konserterna. Jag spelar själv elgitarr, men jag tycker att deras musik är ointressant, hur skickliga de än är. Men det handlar om vilka aspekter av musiken som berör oss.
Inom hifi har jag stött på en tredje kategori, folk som är jätteintresserade av hifi, men tämligen ointresserade av musik. Jättepåkostade anläggningar och en pytteliten skivsamling med lite Blues och Abba. Det har jag mycket svårare att förstå.
|
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/01/29 : 17:26:07
|
Kablar!
När kom det in i mitt hifi-liv?
Ungefär strax efter jag köpt mina Rotel förstärkare.
Innan dess var kablar snören som band ihop olika delar av anläggningen. När jag köpte min tidigare anläggning på Radiolagret, så fanns det uppenbarligen ingen kunskap om vikten av kvalitet på kablar, högtalarstativ och stabila underlag. Titta bara på de rangliga stativen till mina QLN på fotot jag publicerade ovan.
Och kablar var snören man fick på köpet.
-Du måste ha högtalarkablar också, hur många meter behöver du?
-Eh... 10m?
-Okej. Klipp, klipp. -Här har du, signalkablar finns med i paketen.
När kablar blev viktigt i hifi världen vet jag inte riktigt, det började kanske 10 år senare när jag köpte mina Rotelförstärkare.
Då kom försäljaren fram med en kabel och sa:
-Vi har en jättebra signalkabel som du bara måste ha.
-?
-Vi har ett jättebra pris på den, tusen kronor!
-Tusen kronor! Hahaha..
Säljaren såg lite förnärmad ut. -Det är ett jättebra pris på denna fantastiska kabel!
-Hahaha..
Med tanke på att förstärkarna kostade 3000 kr styck och att jag från början inte tänkt lägga mer än 3-4000 kr, så var ju det för mig fullständigt främmande att betala så mycket pengar för några bitar snören.
Men något senare bestämde jag mig att testa en lite bättre kabel. De jag använt hitintills var ju rena SSK kablar, kanske t.o.m. SSSK kablar (Sämsta Sortens Skit Kablar). Jag köpte en kabel av det kända kabelmärket Hitachi (att jag kommer ihåg sådant) för 300 kr. Mycket pengar, men jag var nyfiken. Vid den här tiden hade jag på allvar börjat läsa hifi tidningar, jag vet inte hur jag annars skulle ha kommit på tanken.
Jag kopplade in kabeln och fick haksläpp. Jag minns att jag testade med körmusik och plötsligt kunde jag höra att kören bestod av en massa röster och inte bara av någon oidentifierbar ljudsmet.
Efter detta har jag alltid skakat på huvudet åt de som säger att kablar inte har någon betydelse.
Även om upplösningen ökade markant, så blev ljudet jobbigare att lyssna på, så jag gick till Hifi Klubben och fick låna hem en signalkabel av märket Isoda som kostade 1000 kr, det pris jag tidigare skrattade åt.
Nu fick jag upplösningen men samtidig ett behagligare ljud.
Okej, det är en hobby och ska man ha en hobby, så får man vara beredd att betala lite pengar och en hobby kan aldrig vara att lägga pengar på hög. Se där, där fick ni lite levnadsvisdom!
En annan sak som jag upptäckt var att jag kunde koppla cd-spelaren direkt till slutsteget via en utgång som gick via en volympot under luckan på framsidan på cd-spelaren. Den här påkostade spelaren hade inga problem med att driva slutsteget. Det lät påtagligt bättre med ett mycket naturligare ljud. Jag tror jag testade kablarna på detta sätt. Då kunde jag nöja mig med en finkabel. Ett tag. Problemet var ju att när jag ville lyssna på vinyl eller radio, så fick jag koppla om allt. Det fick mig att köpa ytterligare en Isoda signalkabel och snart också högtalarkablar av samma märke. Den här gången blev det inga 10 meter, jag mätte noggrant behovet.
|
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
|
|
|
MatsE
Member
626 Posts |
Posted - 2022/01/29 : 21:09:45
|
Trevligt att få lifta med dig på din resa. Extra kul
att se bilden på din resegrammofon. Hade samma som
jag fick tillsammans med Cant buy me love och Yellow Submarine
singlarna. |
"-Yes, to dance beneath the diamond sky with one hand waving free..." Robert Zimmerman |
|
|
|
abbot
Member
669 Posts |
Posted - 2022/01/30 : 00:23:58
|
| Det bästa är att vi fortfarande bara är i början... |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/02/10 : 15:49:40
|
quote:
Extra kul att se bilden på din resegrammofon.
Måste visa upp en app jag har på min äldsta ipad. Den finns inte för de senaste versionerna av iOS tyvärr. Lite tråkigt att en del appar inte uppdateras och försvinner.
En app som emulerar en skivspelare. Eftersom jag inte har någon skivspelare längre, så kan jag plocka fram den när jag drabbas av abstinens.
Jag gjorde digitala versioner av mina gamla singlar och EP och de ligger i appen snyggt uppställda med skivfodral. Det är bara att välja en och skivan plockas ur fodralet, placeras på tallriken och pickupen placeras på skivan och musiken börjar spela. Jag demonstrerade detta för de yngre generationerna med iPaden på soffbordet som en reseskivspelare.
-Precis så här gick det till när jag lyssnade på musik i er ålder.
De var måttligt imponerade. De fattade inte alls magin med detta sätt att lyssna på musik.
En av kommentarerna:
-Jag ser i alla fall att hjulet var uppfunnet vid den tiden.
 |
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
Edited by - Björn-Ola on 2022/05/17 12:22:52 |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/02/10 : 16:39:59
|
Jag skrev tidigare om wow-känslan jag fick när jag kopplade in min första cd-spelare och det kom ljud ur högtalarna. Faktum är att den känslan förbyttes snart till något problematiskt Vid den tiden runt -87 var sd-tekniken hårt kritiserad. Det var den redan från början. Det lät inte som folk var vana vid och ljudet upplevdes som kallt och hårt och omusikaliskt Då hjälpte det inte att skivan ansågs oförstörbar. Enligt reklamen kunde man i princip spruta Kalles Kaviar på den och tugga i sig den som knäckebröd, skita ut den och ändå kunna spela den i cd-spelaren efteråt. Jag började samtidigt köpa skivor med klassisk musik och det var ingen tvekan om att jag inte gillade knastret från lp-skivan som jag upplevde störande i tysta partier. Därför blev det cd-skivor. Med rock var det annorlunda. Där hörde knastret liksom till. Jag tror jag köpte min sista LP runt -92 och det var väl då vinylen försvann helt från skivbutikerna. Det tog nästan 10 år efter att cd introducerades. Det var väl också vid den tidpunkten som kritiken mot digitaltekniken avtog. Men jag påverkades i början av den negativa synen på cd-tekniken, man skrev att 16 bitar var alldeles för dåligt för att återge musiken på rätt sätt. Jag började lyssna kritiskt och jag hörde också att det kunde låta konstigt.
Ett exempel var en skiva med sviten Planeterna av Holst med Karajan och Wiener filharmonikerna, inspelat 1962. Jag minns att en kompis frågade vad är det för instrument? Det gick faktiskt inte att höra. Det lät som en synt. Det var i själva verket en blandning av stråkar och blåsinstrument. Omöjligt att höra.
Att jag tar upp detta exemplet är att jag nu fått tag i en ny överföring från de gamla masterbanden till 24 bitar 192kHz. Då kommer vi väl så nära masterbandens kvalitet det bara går. Vilken skillnad. Jag misstänker att den begränsade tekniken man hade då för digital inspelning bidrog starkt till cd teknikens dåliga rykte. Troligtvis utnyttjades långt ifrån alla 16 bitarna för att få ett tillräckligt dynamisk headroom. I början av 90-talet så kom bättre teknik där man spelade in med större bit-djup och gjorde smarta avrundningar till 16-bitar. Sony hade en teknik man kallade Bit Map exempelvis. Jag köpte en del opera-skivor och det hände att jag senare köpte en nyutgåva i en billig version av samma musik och den lät bättre än den gamla.
Men kritiken mot cd förtog en hel del glädje i början.
En annan lustig sak från 80-talet var inställningen till video-bandspelaren. Svensk TV bedrev direkta förtalskampanjer mot videobandspelaren och visade upp skräckexempel på vilka hemska filmer som slank igenom censuren vi hade på den tiden men som bara gällde biofilmer. Porr-film och splatterfilmer som motorsågsmassakern. Vet inte om det avskräckte eller blev till reklam i stället. Men i mina kretsar, både hemma och på jobbet och bland vänner sågs video som något suspekt. Det skulle man inte befatta sig med. Vi föll i alla fall för budskapet från TV. Men jag köpte till slut en bandspelare. Jag minns när jag berättade det för mina arbetskamrater och hur dom log menande åt mig. Dom visste vad jag skulle ha den till.
När jag berättade det för min familj blev det en chockerad tystnad. Men jag förklarade:
-Man kan spela in program från TV se på det senare när man har bättre tid. Och man kan backa tillbaka om det är något man inte uppfattat.
Jag såg hur kugghjulen snurrade innanför pappas pannben och hur sedan polletten trillade ned. Dagen efter köpte han sig en egen.
Förnuftets seger över den statsfinansierade propagandan.
|
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/02/10 : 17:35:38
|
Sedan köpte jag denna bok.
Av den boken blev jag klok. |
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
Edited by - Björn-Ola on 2022/05/02 19:37:53 |
|
|
|
MartinN
Member
1333 Posts |
Posted - 2022/02/11 : 14:25:54
|
I mitt tycke är faskorrigerade och tidskorrigerade högtalarelement det bästa som hänt inom högtalarutvecklingen, tyvärr är det nästan ingen som förstår sig på den nödvändigheten nu mera. Allt enligt salige John Dunlavy och några amerikaner. Jag njuter fortfarande av mina Duntech Statesman och skulle vara djupt bedrövad om elementen skulle ge upp. Amerikansk hifi, och Snell skarpa och skrikiga, nej där kan jag inte hålla med, snarare tvärtom. Dunlavys kan upplevas mörka och murriga, men mellanregistret är ändå något av det finaste som finns. Kanske det berodde på årgången, att Snell o co. blev skrikiga.
Sedan vill också jag ha naturligt ljud, något som blivit bättre men inte når upp till 100% ens med dagens bästa dac om man spelar 16bit 44kHz. Därför har jag köpt (skit)vinyler med klassisk musik om jag vill njuta av välljudet,, endast, och dock tyvärr inte med musiken och inspelningarna jag vill ha. Sedan är min SACD bra och med populärmusik nöjer jag mig med rippad cd. |
|
|
|
MartinN
Member
1333 Posts |
Posted - 2022/02/11 : 15:02:38
|
Jag har dock väggarna akustikreglerade med böcker och skivor, samt andra basfällor och naturliga diffusorer, så kanske det är därförjag upplevt amerikanskt som njutningsfullt  |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/02/11 : 17:00:53
|
Intressanta synpunkter Martin.
Det kom lite senare efter att jag köpt högtalarna ett test av Snell E3 i Hifi&Musik och där beskrevs högtalaren som lättlyssnad. Jag var lite frågande. Varför upplevde jag sådana problem?
Mitt misstag var att utan kunskaper köpa en anläggning baserad på best buys. Genom att göra så så borde jag väl få en bra anläggning? Nej, jag tvingades att erkänna för mig själv att det här blev inte bra.
Så, vad gjorde jag? Fortsättning följer.
|
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
|
|
|
Topic |
|
All Forums
Björn-Olas resa
New Topic
Printer Friendly