| Author |
 Topic  |
|
Cyrus
Member
734 Posts |
 Posted - 2022/02/12 : 21:36:14
|
| Jättekul och intressant att läsa om dina upplevelser. |
 |
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/02/13 : 18:21:52
|
| Tack Cyrus. Min resa är inte på något sätt märkvärdig och förtjänas inte att berättas mer än någon annans. Men jag tycker själv att det är lite roligt att reflektera över den. |
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
Edited by - Björn-Ola on 2022/02/17 19:08:19 |
|
|
|
MartinN
Member
1333 Posts |
Posted - 2022/02/16 : 18:48:51
|
| Det är mumsigt att ta del, Björn-Ola. Själv har jag bara spisat skivor under pandemien, inga uppgraderingar. Uppgraderingar är överskattade börjar man förstå. |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/02/17 : 15:07:55
|
Det har du rätt i Martin. Det känns som att jag på 80-talet hade en musikanläggning medans jag senare hade en hifianläggning där jakten på ett bättre ljud eller tillrättande av fel, verkliga eller inbillade, gick ut över musiklyssnandet. Under en period kändes det jobbigt att lyssna på anläggningen, jag satt bara och letade efter fel. Uppgradering hjälpte inte eftersom jag bara hittade nya fel.
Jag lärde känna en person som investerade mycket på uppgraderingar för att till sist ge upp och sälja alltiing. Så illa kan det gå. |
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
|
|
|
MartinN
Member
1333 Posts |
Posted - 2022/02/17 : 17:41:23
|
| Javisst Björn-Ola, man kan tjäna mycket på att inse att man har nått ganska långt, optimerat relativt bra, och inga större fel som stör. Då är det bra att ta timeout. Dock vill man kanske ha en ny DAC då digitaltekniken går framåt, eller varför inte en ny pickup om man kör vinyl, och den gamla blivit sliten. |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/02/17 : 19:07:45
|
Med mina Snell E3 kom en manual där man rekommenderade biwiring. Jag antar att det var rätt nytt på den tiden med dubbla terminaler och bleck som byglade terminalerna. Självklart testade jag det här genast. Dubbla högtalarkablar och så lyssnade jag med blecken monterade och avmonterade. Det var en skillnad. Det lät lite renare med blecken borta. Det fanns en förklaring i manualen att det uppstod signaler i spolen när den rörde sig i magnetfältet som störde det andra elementet i högtalaren och att det störde mindre om ihopkopplingen skedde vid högtalarutgången i förstärkaren. En annan förklaring var att signalen till diskanten färdades på ytan av ledaren p.g.a. skinneffekten och resten av signalen färdades djupare i ledaren. Diskantsignalen skulle då störas av magnetfältet från resten av signalen. Killarna på Radiolagret avfärdade detta som dumheter och sa att blecken degraderade ljudet.
Okej, vad vet jag, jag har i alla fall fortsatt att biwira när jag kunnat, även om jag nog håller med om att det är bättre att köpa en kabel av god kvalitet än två av sämre kvalitet. Det går alltid att uppgradera senare.
En annan möjlighet som manualen tog upp var biamping.
Ett slutsteg till diskanten och ett till basen. Jag fick tag på ett ytterligare ett Rotel 870BX. Det gick att bryggkoppla slutsteget för att göra det till ett monoblock med betydligt mer effekt och det var det första jag testade. Det gav en bas som var häftig men ljudet blev mindre rent och upplöst. Därefter testade jag att biampa och det var vägen att gå, samma fördelar som med bryggkopplingen men med bibehållet rent ljud. Jag fick mer bas, upplevdes som tydligare och djupare. Vid tillfällen kunde jag t.o.m. höra blåsljud i basporten. Kanske var det t.o.m. en överdriven bas?
Det påminner mig om min nuvarande anläggning där några kompisar hade fått för sig att det saknades bas. Jag skaffade ROON som ju har en EQ. Där lyfte jag basen ordentligt och bjöd hem killarna.
-Wow, vilken bas, det låter som att du har en subwoofer. Häftigt! Fast, är det inte lite väl mycket bas?
-Jo, sa jag och stängde av EQn.
-Ja, det låter bättre, nu låter det naturligt.
-Just det. Point taken. |
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
Edited by - Björn-Ola on 2022/02/17 19:10:26 |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/02/17 : 19:37:24
|
En fördel med mer bas var mindre skrikigt ljud.
Jag blev sugen på att uppgradera slutstegen och köpa ett riktigt bra slutsteg. Jag hade siktat in mig på Rotel Michi RHB-05. Den hade fått jättebra recensioner i Hifi o Musik och ansågs t.o.m. låta lite bättre än storebror.
Jag ringde Hificonsulllt i Alingsås som jag hade fått för mig hade slutsteget och frågade om de kunde ta mina slutsteg i inbyte.
-Jajamensan, kom hit bara så tittar vi på det.
Jag åkte ned till Alingsås med mitt förstärkeri i bagaget och bad att få lyssna på RHB-05.
-Nej, den har vi inte, vi tycker att vi har bättre alternativ som du måste lyssna på.
Jag blev ju lång i ansiktet, men det här var i alla fall ett mer subtilt sätt att få mig på andra tankar än att säga som bröderna på Radiolagret:
-Nej, den vill du inte ha, du vill ha den här i stället.
I stället för att via telefon säga att de inte hade förstärkaren så gick de på regeln att alltid försöka få kunden till butiken för att sedan locka kunden att köpa något annat. Det lyckades.
Jag fick lyssna på McCormack DNA 05. De lyckades så väl att jag t.o.m. bestämde mig att gå upp i pris och köpa deluxe varanten som skulle låta ännu bättre.
Det hjälpte väl till att jag helt enkelt inte kunde åka tillbaka hela vägen hem med mina gamla förstärkare i bagaget.
Jag blev nöjd med ljudet men så var det det där med biamping som jag inte kunde släppa. Jag köpte en NAD 214 och kopplade det slutsteget till diskanten. Det tyckte jag blev ännu bättre, helt obekymrad om slutstegen hade samma ingångsimpedans eller förstärkning. Det lät bra i alla fall.
På återbesök i Alingsås berättade jag för Olle Mårtensson hur jag hade gjort.
Han tittade på mig och jag såg hur han tänkte :
-Idiot!
Men så sa han ju naturligtvis inte utan han antydde i stället lite försiktigt att det var lite synd att jag inte utnyttjade den förbättring som deluxe varianten gav som var just i diskanten.
|
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
Edited by - Björn-Ola on 2022/02/17 19:43:42 |
|
|
|
Imperial
Medlem i AÖ
2682 Posts |
Posted - 2022/02/17 : 20:08:49
|
Ha ha!
Ja så kan de gå ibland.
Men man måste helt enkelt prova själv hemma för å få veta. |
Rör å tillbehör när jag är med i matchen.
jbl2480@hotmail.com
Deltidare på Hifikit |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/02/17 : 20:20:28
|
Jag vill bara snabbt kommentera Robert Hanleys bok om audio. Det var en av de bästa köp jag gjort. Jag visste ingenting om hifi innan och jag fick lära mig massor. Plötsligt kunde jag läsa tidningen High Fidelty och faktiskt begripa vad de skrev och inte känna mig som en analfabet som stavar sig igenom textmassan utan att begripa hälften.
Det är numera så mycket som jag upplever som självklart vilket jag märker att det inte är för andra när jag måste hjälpa dem med att koppla sladdar i deras stereoanläggning. Men då får jag tänka på hur jag själv upplevde det innan jag läste boken. |
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/03/28 : 16:37:55
|
Jag måste skriva lite om kassettbandspelare.
För några år sedan dök det upp en annons på ett kassettdäck som vi alla skrattade åt. Det var första april. Ett riktigt roligt aprilskämt då det var så totalt absurt.
Nu finns det kassettdäck att köpa och man hittar kassettbandspelare med inbyggda högtalare som liknar den Philips bandspelare jag fick när jag var tolv år på Elgiganten. Man häpnar.
På 70-talet hade kassettbandet tagit över men rullbandspelaren var fortfarande rätt populär för att det lät bättre. Tror jag. Min kompis hade en, men inte brydde vi oss så mycket om ljud på den tiden. Jag tyckte bara att det verkade krångligt.
I början kopierade jag naturligtvis musik från kompisar, men allt eftersom jag byggde upp min skivsamling så tappade jag intresset. Det var liksom inte samma grej som att lyssna på sina egna LP-skivor.
Men i början var det viktigt eftersom det jag fick kopierat formade min musiksmak.
Jag gick dock mer och mer över till att kopiera musik från mina egna skivor och göra blandband och best of band. Varför skulle man sitta och lyssna på de dåliga låtarna på LP-skivan när man kunde lyssna på bara det som var bra från flera skivor?
Jag spelade också in livekonserter från radion. Tonkraft hette radioprogrammet och gick en gång i veckan. Många fina live-inspelningar med både kända och okända grupper. Jag har räddat över en del av dessa inspelningar till hårddisk och det är roligt att ha. De lät även grupper göra demo-inspelningar. Jag har en inspelning från slutet av 70-talet med ett band som hette Moder Svea. De lät som en blandning av Genesis och Ted Gärdestad. Jättebra. Tyvärr blev det aldrig någon skiva med gruppen så det jag har är något unikt. Det finns ingen information om den gruppen någonstans. Kanske ska försöka lägga upp musiken på Youtube och se vad som händer?
I början av 80-talet slog de bärbara bandspelarna igenom. Av någon anledning kallades de för Freestyle. Jag köpte en och var fast. Sedan dess har jag skämt bort mig med att alltid ha musik med mig på bärbara spelare.
Ett tag lyssnade jag på musik jämt. På kontoret hade jag en kassettradio som terroriserade de andra i kontorsrummet. Jag såg det som min plikt att lära folk vad bra musik var för något genom utnötningsmetoden.
1983 åkte jag och mina vänner på en bilsemester i min gamla Audio 80. Jag hade med mig en väska med kassettband och min musik spelades oavbrutet hela vägen genom Danmark, Nederländerna, Frankrike och Tyskland på musikanläggningen i bilen. På hemvägen när vi sträckkörde från Luxemburg till Fredrikshavn, så brast det för min kompis. Han slet ut kassetten ur bandspelaren och tryckte i en kassett från sin flickvän. Hela vägen upp till Fredikshavn satt vi och lyssnade på svensk dansbandsmusik. Jag kunde inte förstå hur han kunde göra så mot mig. Han hatade ju svensk dansbandsmusik lika mycket som jag.
Jag fick senare skrota bilen och köpte en begagnad Ford Escort med en jättefin musikanläggning med ett slutsteg som satt monterat under sätet. Inte för att jag fattade varför. Jag minns att jag åkte en sväng när jag hämtade bilen och det lät sagolikt. Vilken bas! Jag parkerade bilen hemma och dagen efter när jag kom till bilen såg jag att bildörren var halvöppen och musikanläggningen borta. Det är väl rekordet för mig när det gäller den kortaste tid jag ägt någon musikpryl. Vis av erfarenheten gjorde jag som alla andra, köpte en bilradio som satt i en kassett och som man enkelt kunde dra ur och ta med sig när man lämnade bilen. Det gick på den tiden inte att ha en bilradio i bilen utan att få påhälsning.
|
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/05/11 : 18:20:32
|
Det lät ju bättre när jag kopplade min cd-spelare förbi Rotel försteget.
Jag kunde naturligtvis inte ha det så att jag fick koppla om sladdarna varje gång jag skulle lyssna på cd, men skillnaden var för stor för att jag inte skulle ligga och krypa på alla fyra och göra just det.
Ett bättre försteg krävdes alltså.
I Jönköping låg på den tiden en hifibutik som jag vill minnas hette Eufonia.
Jag hade varit där första gången när jag tänkte köpa nya högtalare.
Säljaren i butiken kontrade:
-Är det säkert på att det är nya högtalare du behöver? Ljudkällan är betydligt viktigare! Du kanske behöver en ny skivspelare i stället?
-Nej!
Motvilligt släpade han fram några Linn högtalare och tryckte upp dem dikt mot väggen och stod sedan och såg ointresserad ut när jag satt och helt förundrad lyssnade den platta ljudbilden. Efter en stund tackade jag för mig och gick till Hifi Klubben i stället där jag sedan kom att köpa mina Snell E3 högtalare. Där kunde de i alla fall placera högtalare.
Men den här gången var jag ute efter ett försteg. Jag minns inte varför jag landade i att köpa ett försteg från Eufonia, men vad jag ville ha var ett fjärrkontrollerat försteg. Att slippa att lyfta på ändan var av någon anledning plötsligt viktigt och jag kom att sträva efter att fä hela min anläggning fjärrkontrollerad. Det var rätt nytt då, långt ifrån alla försteg hade den funktionen.
Föreståndaren för butiken var en trevlig kille. Han hade den bestämda uppfattningen att allt från Japan låter dåligt och omusikaliskt och allt från England låter bra och musikaliskt.
Så enkelt allt kan vara, vem har sagt att Hifi är svårt?
Jag minns inte vad han svarade när jag frågade varför han över huvud taget sålde japansk elektronik.
På en mässa pratade jag med en återförsäljare och han sa att Eufonias ägare var en av de trevligaste i branschen, enda problemet var att han aldrig betalade några räkningar. Kanske det var en av orsakerna till att butiken försvann några år senare?
I vilket fall som helst hade han ett försteg från Arcam med fjärrkontroll. Den fick det bli. Ganska snart efteråt köpte jag det tillhörande slutsteget som var på utförsäljning i någon butik ute i landet så den dök upp för att hämta ut på posten. Det här var innan jag gjorde mig av med mitt Rotelförstärkeri.
Försteget hade en helt annan klang än Rotel, Rotel lät tunt och ljust, Arcam betydligt mörkare. Det gjorde mig bekymrad, kunde detta vara rätt? Jag hade ju vant mig vid Rotelljudet. Jag var ju nu inne i den perioden i mitt liv då jag bara satt och lyssnade efter fel, riktiga eller inbillade, och denna period varade tyvärr ett antal år.
Fortfarande lät det bäst när jag kopplade förbi försteget, så det löste inte problemet, men jag kunde ju glädja mig åt att ha ytterligare en fjärrkontroll.
Arcam Delta 110 och 120.2
När jag var i butiken spelade dom på en liten stativhögtalare, Monitor Audio Studio 2. Föreståndaren sa att han var otroligt imponerad av denna högtalare, den hade en sådan tajt och rapp bas. Jag bad honom att flytta ut högtalaren från väggen och lyssnade en stund. Ljudbilden växte rejält och fick ett djup. Jag frågade honom varför han tryckte in högtalarna mot väggen. Jag minns inte exakt vad han sa men det var något om mer musikalitet och bättre stampa takten känsla. De i butiken tillhörde helt enkelt Linn skolan där ljudkvalitet mättes genom andelen fötter i rummet som stampade takten. Jag vet inte om den kulturen finns kvar i någon butik idag.
Jag kunde i alla fall inte glömma högtalaren utan köpte den.
Nu hade jag i princip två anläggningar.
Jag hade kvar min cd-växlare så jag kunde ställa upp två stycken hifianläggningar i var sitt rum, en i musikrummet och en i TV-rummet. Så kunde vi naturligtvis inte ha det i längden, men under en period hade jag en minimalistisk anläggning och en fjärrkontrollerad anläggning med allt annat extra allt.
Min tanke från början var att använda de små högtalarna till att lyssna på opera, något jag gjorde mycket på den tiden. Snell E3 som hade en mindre precis ljudbild och mer bas skulle användas för rockmusik.
Det blev precis tvärt om. Jag upptäckte att man behöver den extra oktaven nedåt samt dynamik vid klassisk musik, samtidigt gav mer och djupare bas en mindre rapp bas. Mindre stampa takten känsla alltså och någon dynamik finns ju ändå inte i modern musik.
Men den sämre ljudbilden med Snell E3 bekymrade mig. Det är viktigt vid opera där scenen skall målas upp med sångare som rör sig över scenen.
Så pass mycket hade jag lärt mig att diffraktion leder till sämre ljudbild och Snell högtalarna som var lite old school hade en ram med kanter som stack ut för att hålla ramen med tygfronten på plats. Inget bra med hänsyn till diffraktion. Det slutade med att jag köpte liggunderlag som jag skar till för att passa ramen samt utklippta hål för högtalarelementen. Det var bara att placera den i ramen med tygfronten och trycka allt på plats, så hade jag en högtalarbaffel beklädd med dämpmaterial. Det fungerade faktiskt och röster blev mer punktformiga och mer precist utplacerade.
I min minimalistiska anläggning blev nästa uppgradering ett passivt försteg, först ett fjärrkontrollerat från Creek, därefter denna skönhet från Audio Synthesis:
Audio Synthesis Passion
Ångrade att jag senare sålde det då den hade prytt sin plats i vårt vitrinskåp för vackra saker.
Efter protester så fick hifianläggningen slås ihop. Det jag kunde göra var att låta det passiva försteget ta emot signalen från det aktiva försteget och att jag kunde koppla cd-spelaren till det passiva försteget via en annan ingång. Husfriden var återställd.
|
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
Edited by - Björn-Ola on 2022/05/11 19:10:46 |
|
|
|
AlfaGTV
600.000-klubben
4819 Posts |
Posted - 2022/05/11 : 18:39:45
|
| Det passiva, är det en avknoppning av Audio Note UK? Loggan bär stora likheter! |
Junepes uttryck "mindlessness" beskriver ett underskattat tillstånd |
Edited by - AlfaGTV on 2022/05/12 15:09:03 |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/05/11 : 18:57:41
|
Något jag testade i min minimalistiska anläggning var vibrationsdämpning.
Det hade blivit populärt och det gick att köpa sorbothane kuddar och koner i olika material. Jag testade allt.
Kuddarna var lite för styva för inte så tunga elektronikprylar och konerna gjorde inte någon jättenytta, vad jag kunde höra.
Jag fick då en idé från hur man brukar göra med fläktar där man kopplar dem till ett betongfundament.
Placera elektroniken på en tung skiva och placera sorbothanekuddar under skivan. Då kommer kuddarna få hantera en tyngd de är gjorda för.
Jag testade med trädgårdsplattor och placerade koner mellan elektroniken och plattorna.
Nu hände det saker!
Ljudet blev påtagligt renare och mer upplöst.
Jag spacklade och målade trädgårdsplattor och placerade dem på parkettgolvet med sorbothanekuddarna. Så elektroniken på plattorna med koner med spetsen upp mot elektroniken.
Så har jag det än idag.
Man kan pröva sig fram för det kan bli för mycket av det goda eftersom ljudet samtidigt blir tunnare och värmen i ljudet minskar. Det har hänt att jag med viss elektronik har plockat bort kuddarna och placerat betongplattan direkt på golvet, för att ljudet blev för tunt och kyligt annars.
Här med lite extra vibrationsdämpande godis. Inget under cd-spelaren då den vid tillfället var avställd. |
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
Edited by - Björn-Ola on 2022/05/11 19:06:08 |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/05/11 : 19:17:43
|
| Audio Sythesis var från England men jag hittar ingen info om företaget så de finns förmodligen inte längre. |
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
|
|
|
Micke Y
100.000-klubben
7709 Posts |
Posted - 2022/05/12 : 19:07:29
|
Oj här har vi två delar som jag också ägt, dels försteget som jag körde före mitt Decade slutsteg från samma tillverkare plus Sonys lyxiga XA5000 drivverk som var coolt att använda.
Micke |
When a man steals your wife, there is no better revenge than to let him keep her.
"Se inte ner på 3 ackord låtar, tänk hur många bra vi har gjort med bara 2" Billy Gibbons ZZ Top
Pälsar skall sitta på djur i skogen, inte på människor i stan. |
|
|
|
Micke Y
100.000-klubben
7709 Posts |
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/05/16 : 10:28:38
|
Jag kom så måningom att överge det passiva försteget. Det började med att jag installerade en unik produkt från Musical Fidelity. Ett rent buffertsteg med rör.
Tanken var att den skulle installeras mellan cd-spelaren och förstärkaren och utgöra en väldigt enkel last för spelaren, vilket skulle höja ljudkvalitén. I mitt fall fungerade det. Jag hade då också bytt cd-spelare och den nya hade förmodligen inte samma drivförmåga som den gamla. Det gjorde mig sugen att testa ett bättre aktivt försteg.
Jag fick tag på ett begagnat Advantage P1.
Jajamensan, det blev ett ljudmässigt lyft. Naturligtvis blev jag tvungen att köpa till slutsteget, A300 som ersatte mina andra slutsteg.
P1 anser jag är ett bra försteg, slutsteget som byggde på mosfet transistorer lät för mjuk och luddig i basen. Det blev jag varse om när jag fick skicka in den för service och temporärt ersatte den med mitt Arcam slutsteg. Basen blev chockerande bättre. Men i övrigt var A300 överlägsen.
Jag kom senare att ersätta P1 och A300 med Bladelius Thor mk2 som faktiskt var bättre i allt. Jag skyller på A300 som den svaga länken.
P1 var lite speciell handhavandemässigt eftersom den helt saknade knappar och reglage. Man var helt beroende av fjärrkontrollen. Jag skaffade ett par programmerbara fjärrkontroller och stoppade undan originalet på ett säkert ställe för att slippa vara nervös. Samtidigt kunde jag också styra de andra apparaterna. Latmasken hade segrat.
 |
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
Edited by - Björn-Ola on 2022/05/17 11:57:37 |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/05/16 : 11:05:04
|
I början av 90-talet kom mini-discen, en gåva från himmelen via Guds ombud Sony.
Den fungerade som en diskett, all info kunde ligga huller om buller på skivan, raderade man en låt så blev utrymmet över för en ny låt och låtordningen kunde enkelt ändras. Det gick att skriva in låttitlar genom fjärrkontrollen eller ett inkopplat tangentbord.
Lyckan var fullständig.
Jag hade både en stationär och en bärbar spelare. Bort med kassettbanden, detta var framtiden. I alla fall under några år.
Phillips hade tagit fram ett konkurrerande system, den digitala kompaktkassetten DCC, som var bakåtkompatibel. Det tyckte de var smart eftersom många hade investerat i färdiginspelade kassettband. Det blev en flopp eftersom folk inte brydde sig om digitalt eller analogt eller hellre vale den överlägsna minidiscen.
Det gjorde folket på Phillips sura på Sony, så i ren hämd tog de fram den första cd-brännaren för konsumentbruk för att konkurrera med Sony.
Jag minns när jag i en artikel i Hifi o Musik läste om en cd-brännare. Svindyr och utom räckhåll för mig men gav upphov till mycket dregel. Tänk att kunna göra egna cd-skivor! Det var ett antal år innan Phillips spelare kom ut på marknaden.
På jobbet började min chef fundera på om det var en idé att investera i en cd-brännare för backup.
Han fick mycket uppmuntran av mig. Sagt och gjort, en dag satt en brännare i en av våra datorer.
Jag sprang genast och köpte en cdr skiva. Dyr som attan.
Målet var att göra en cd-skiva med Yes låtar från 80-talet. De skivorna är rätt kassa, men varje skiva innehöll minst två fantastiska låtar. Som gjort att samla dem på en skiva. Nervös satte jag mig en kväll med brännaren. Hårdiskarna på den tiden var inte stora, det fanns bara utrymme för en låt. Därför var det tillhörande programmet utformat så att man läste över en låt i taget till hårddisken för att sedan brännas på cdr-skivan. Man fick sitta där och växla skivor, placera cd-skivan och markera låten och vänta medan den kopierades till hårddisken, därefter byta till cdr-skivan och vänta medan låten brändes in på skivan. Sedan byta igen. Det tog en hel kväll.
Jag gjorde också ett skivkonvolut av egen design med vår nya färgplotter, färgskrivare hade vi inte. Det blev lite pixligt men rätt snyggt. Så hade min egna unika cd-skiva i handen. Vilken känsla det var när jag tryckte igång den i cd-spelaren. Min helt egna unika cd-skiva, bara jag i hela världen som har den. Jag fick tårar i ögonen av ren lycka.
Den första cd-brännaren för konsumentbruk kom jag i kontakt med på Tele-Hå i Göteborg. De hade en uppställd tillsammans med en vinylspelare som man kunde hyra in sig på och göra cd-skivor från vinylskivor. Det var populärt och jag gjorde själv cd-skivor med musik från mina vinylskivor som ännu inte hade getts ut på cd.
|
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/05/16 : 11:35:52
|
1992 var väl året förresten då vinyl övergavs genom att skivaffärerna rensade ut all vinyl och fortsättningsvis bara förde cd-skivor. Det tog nästan 10 år efter att cd introducerades.
Ganska abrupt och jag minns folk som blev långa i ansiktet när de frågade efter vinylskivor. CD skulle få ett nästan lika abrupt slut på 2000-talet när folk helt plötsligt slutade att köpa dem, åtminstånde i butik. Är det någon som minns vilket år det var då den stora skivbutiksdöden inträffade?
Jag saknar faktiskt besöken i skivbutikerna i Göteborg, Skivhugget och Bengans.
Det första jag gjorde när jag kom till Göteborg var att stilla min abstinens i dessa skivbutiker. Jag bläddrade i skivbackarna från A till Ö för att se om något nytt från artisterna jag gillade hade dykt upp. Spännande. På den tiden damp ju nya skivor ned utan förvarning, innan internet gjorde att man fick järnkoll på vad som komma skulle.
Bengan minns jag när han hade startat sin skivbutik på Majorna i Göteborg i slutet av 70-talet i en lokal i ett ruffligt hus. Han parallellimporterade skivorna och sålde dem betydligt billigare än andra skivbutiker. Skivorna stod i drickabackar och någon kassaapparat hade han inte, endast en riktigt stor plånbok som han tryckte ned sedlarna i. Genombrottet kom när Chess kom ut på skiva. Eftersom skivbolaget visste att den skulle sälja oavsett pris, så fick den priset 160 kr, hutlöst dyrt. Inte hos Bengans, han importerade dem från England och sålde dem för 80 kr. Ryktet spred sig fort och folk kom in och frågade klentroget, kostar den verkligen bara 80 kr?
Fast när jag frågade så svarade han, -Nej, vi säger 160 spänn i stället. Man är dum som frågar.
Därefter flyttade han butiken till en gammal biograf och omsättningen ökade ofantligt. Norrmän klev av färjan och gick direkt till butiken och kom ut med stora travar av cd-skivor.
Det hela gick så småningom över styr. De sålde bl.a biljetter till teaterföreställningar och konserter och expanderade sin verksamhet till flera butiker. Av någon anledning höll det inte och konkursen var ett faktum. Jag vet inte var Bengan tog vägen men butiker i Stockholm och Göteborg levde vidare. |
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/05/16 : 12:18:46
|
quote:
Oj här har vi två delar som jag också ägt, dels försteget som jag körde före mitt Decade slutsteg
Det konstiga var att för- och slutsteg var så dåligt ljudnivåampassade. Jag kunde inte vrida upp volymen till mer än nio. Det gjorde ljudnivåjustering med fjärrkontrollen omöjlig. Jag löste det genom att låta montera in en spänningsdelare i ingången i slutsteget för att dämpa signalen. |
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
Edited by - Björn-Ola on 2022/05/16 13:02:55 |
|
|
|
Goldfinger
Member
1797 Posts |
Posted - 2022/05/16 : 19:10:33
|
quote:
CD skulle få ett nästan lika abrupt slut på 2000-talet när folk helt plötsligt slutade att köpa dem, åtminstånde i butik. Är det någon som minns vilket år det var då den stora skivbutiksdöden inträffade?
Ca 10 år sedan vill jag minnas, minns iaf att det fortfarande var en företeelse 2009. |
Mäter det bra så är det iaf inte dåligt.. |
|
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2022/05/17 : 11:13:08
|
Jag köpte till slut en cd-brännare, Pionner PDR-05.
Jag tyckte att den lät bra och värd att göra en uppgradering på, så Mattias Stridbäck fick modifiera anslogdelen. Det blev bra, men bortkastade pengar, eftersom jag fick tag på en begagnad DAC, som gjorde att jag egentligen bara använde spelaren för uppspelning under en kort period.
DA omvandlaren, en Arcam Black Box 500, var lite före sin tid. Den var ett slags digitalt försteg med många digitala ingångar samt variabel utgång. Volymjusteringen skedde digitalt, något som jag var för misstänksam för att använda, det hade dåligt rykte eftersom man reducerar antalet bitar i den digitala signalen, enligt vad jag hade förstått. Val av ingång och volym kunde ske via fjärrkontroll, vilket jag gillade. Jag fick snart också tag i den dedikerade transporten till den, d.v.s. cd-spelare med bara digitala utgångar. Till DA-omvandlaren hade jag förutom transporten en minidiskspelare och en cd-växlare inkopplad.
I princip skulle jag nu få samma ljud oavsett källa.
Icke!
CD-växlaren från NAD med en elektrisk digitalutgång lfick DA-omvandlaren att låta uselt. Vad var fel?
Det visste jag.
Under början av 90-talet började problemet med jitter att uppmärksammas allt mer. Något jag aldrig hörde talas om på 80-talet.
Jag blev avrådd att använda mina cd-spelare som transporter som de var och rekommenderad att låta bygga om digitslutgången på min Denon spelare. Nu fick jag i stället tag på Arcams transport. Med den fsnns det möjlighet att koplpla en separat toslink kabel till DA-omvandlaren för en separat väg för tidssignalen. Eller att spelaren nyttjade DA-omvandlaren klocka eller tvärtom. I vilket fall som hels skulle det minska jittret. Det funkade nog för det lät väldigt mycket bättre än när NAD spelaren matade DA-omvandlaren.
Jag var helt på det klara med att det var jitter som var problemet, NAD hade fuskat med digitalutgången.
Några år tidigare hade jag låtit modifiera min Denon cd-spelare. Ett engelskt företag som hette Trichord eller något liknande erbjöd uppgraderingskitt av klockan eller oscillatorn i cd-spelare. Att sådant överhuvudtaget fanns visade att en stabil klockfrekvens var något som var försummat på 80-talets cd-spelare. Det hoppade jag på direkt och det förbättrade ljudet en aning, trodde jag. Inte så lätt att veta när man inte kan byta fram och tillbaka, men det kändes bra i alla fall.
Hifi-klubben gav på den tiden ut en katalog eller tidning med allt de sålde. Jag älskade att bläddra i dem och dregla.
Där fick jag för första gången höra talas om en jittermumsare. Fast de kallade den inte så. När jag läste om den första gången så förstod jag inte varför man behövde en apparat som skulle förbättra den digitala signalen, men senare trillade poletten ned.
En av anledningarna att prenumerera på Hifi tidningar var deras sidor med annonser om begagnat till försäljning. När jag fick tidningarna så var det alltid där jag började läsa. Jag har alltid köpt mycket begagnat.
Jag hade tur och hittade en begagnad jittermumsare till försäljning, en Monarchy DIP.
Den kopplades in mellan cd-växlaren och DA-omvandlaren och, ja jäklar, jag kunde inte längre höra skillnad mellan växlaren och transporten. Den jittermumsaren behöll jag länge, ända tills jag började få tag på musikfiler i högre samplingsfrekvenser än 48 kHz. Det klarade inte jittermumsaren. Men oavsett vilken transport jag än använde, så upplevde jag en förbättring med jittermumsaren inkopplad. Med moderna DA-omvandlare är väl problemet med jitter mindre men inte helt borta, Arcams omvandlare från mitten av 90-talet var dock inte bra på att undertrycka jitter, det märktes tydligt. |
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
Edited by - Björn-Ola on 2022/05/17 12:17:02 |
|
|
|
AlfaGTV
600.000-klubben
4819 Posts |
Posted - 2022/05/17 : 21:54:09
|
Mycket trevligt att få följa med här! Det är en resa som har många likheter med min egen!
Du skrev om när skivbutikerna reade ut sina vinyl-lager där i slutet av 80, början av 90-talet.
Jag hade inte samma ekonomi då men lade ändå tassarna på många av de plattor jag fortfarande spelar, som t.ex. Tangerine Dreams tidigare år med Tangram, Ricochet, Phaedra och flera.
Där på 90-talet tappade jag intresset men det vaknade igen runt 2000... |
Junepes uttryck "mindlessness" beskriver ett underskattat tillstånd |
|
|
|
ztenlund
Administrator, RödaTråden-vinnare, 300.000-klubben
8776 Posts |
Posted - 2022/05/24 : 18:36:34
|
quote:
Är det någon som minns vilket år det var då den stora skivbutiksdöden inträffade?
Jag vet inte riktigt om jag tycker att det fanns ett sådant. Det pågick en nedgång under rätt lång tid med både nedladdning, i stor utsträckning på grund av frånvaro av vettiga uppkopplade alternativ, prispress från nätbutiker osv. Det var ju inte så att Megastore vid Sergels torg 2009, för att ta ett angivet år ovan, fanns kvar med sin jättebutik. Norra Europas största skivaffär, som det hette när det begav sig. Då fanns det några 45-singelvinyl inklämda någonstans långt ned i underjorden för övervintrade SL-1200-användare... Det var på 90-talet och vin-ylens död var förkunnad. Minns också att NK:s skivavdelning började krympa vartefter, för att till slut försvinna helt. Samma sak med Åhléns City, men jag minns inte riktigt när den försvann helt. Sedan är det klart att det nådde en punkt där Spotifyifieringen satte in den sista stöten på en del butiker som var kvar. Nästan lite ironiskt är att Bengans som finns på Drottninggatan (Stockholm) är en butik som öppnade efter storhetsdagarna för andra butiker. |
Har du synpunkter på något? Hör gärna av dig via PM!HiFiForum.nu's
Artikelregister | Regler |
|
|
|
Passerati
Member
3449 Posts |
Posted - 2022/05/24 : 19:27:02
|
Skulle säga runt tio år sedan skivbutiks döden på allvar resulterade i mera beg börs inriktat. Tiden där jag själv även gick över till mer skivinköp av beg och alltmer streaming via Spotify och sedemera Tidal. Nu har jag inlett resan mot mera lyssning av fysiska fonogram igen sedan några år. Musik glädjen försvann en del med lyssningsträffarna där man bara zappade runt bland random spotify spår istället för som förut genomlyssning och musik kompisar som hade med sig små påsar med skivor till varandra på musik träffar med kaffe och kakor.
Att sitta med en skiva slår vilken iPad som helst även fast man kan ha bilder och info ett knapptryck bort.
Streamingen förstörde musikträffarna enl min mening.
http://www.kulturdelen.com/2011/05/20/skivbutik-stanger/ |
|
|
|
Topic |
|
All Forums
Björn-Olas resa
New Topic
Printer Friendly