| Author |
 Topic  |
|
Junepe
100.000-klubben
614 Posts |
 Posted - 2010/12/10 : 22:00:40
|
Måste säga att jag var gruvligt nervös inför detta test.
Hade ju införskaffat enligt mig en lagom saltad kabel att ha mellan en cd spelare och en stereo förstärkare.
Utan att någonsin haft fördelen att lyssna till den.
Mitt hopp var givetvis stort men realisten i mig sa att du kommer inte höra någon skillnad även om det finns en, för du har tänk för mycket på hur det ska låta och vilken kabel kan tävla mot ditt inneboende ljudideal, ditt inre ljudsystem?
Jaja, håll käft tänkte jag.
Jag kräver förändring!, för det har jag rätt till när ett ting kostar kovan och dessutom utger sig för att stå för en sådan.
Vare sig den är bra eller dålig, dock står då den dassiga förändringen alltid för mer jobb.
Men nu hände det.
Det finns verkligen inte någon mening till att försöka göra en detaljskillnads beskrivning mellan dessa två kablar.
Supra kablen jobbade på ett helt annat plan och skillnaden i ljudbilden var så total och direkt att jag fick utandas en lättnadens suck.
Det blev en fröjd att lyssna.
Supra kablen, hmm vad ska man säga, den öppnade helt enkelt upp hela ljudbilden. Den gjorde precis alla instrument mer närvarande utan att vara påstridiga. Den skapade luft och utrymme. Den återgav instrumenten mer korrekt enligt mig. Spelar själv instrument och lyssnar väldig ofta på hur gitarren till exempel återges, dess sustain. Curt Cobains underbara riffande i Smells like teen spirit blev verkligen holografiskt laiv i mitt rum.
Det blev en tillfällig Nirvana replokal här på Solbergssluttningen.
Den mejslade fram ljuden med en underbar lyster. Rapp i käften och snabb i stoppen. Väldigt homogent och vaggande.
Det kunde även upplevas som volymen var höjd en aning.
Ljudbilden eskalerade långt utanför de tidigare Xindak ramarna.
Ett måttband jag har i röståtergivning är att jag vill höra rösten med en så ren exakthet så att jag kan föreställa hur det är att tala med denna personen i verkligheten.
Att närvaron i rösten är så veklig att jag helt enkelt kan föreställa mig personens i fråga vardagliga tal.
Vilket är underbart i radio och faktiskt precis alla andra hifi ljudliga lägen.
Detta gjorde den ljusblå supra kablen just nu, alldeles perfekt i det system den för tillfället befann sig.
Jag var verkligen nöjd, och lite bekymmrad. Nu måste ju allt swordifisieras, jag hade ju hittat något som verkligen gav mig något jag älskade.
Transparensen var total, en organisk sådan.
I försteget befann sig ett par JJ E88CC under hela lyssningen, en nog så viktig poäntering ska det visa sig.
Efter en lång kväll började jag skruva av locket för att rulla rör. Efter två och en halv skruv kom John Blund och knackade på min axel.
Han vann.
Smaken är allt som oftast som kamelens fot, delad.
|
Edited by - Junepe on 2011/01/12 23:45:21 |
 |
|
|
Junepe
100.000-klubben
614 Posts |
Posted - 2010/12/10 : 22:18:35
|
Nu är det dags för en rörig duell.
Eller snarare en envig.
En rörlig meningsskiljaktighet torde vara mer korrekt.
Ska försöka mig på att beskriva dessa två rörs mikrofoniska egenheter. Personligheter är mer träffande.
Hur som helst rörig.
Snälla stoppa mig innan rör humorn tar över fullständigt, lika bedrövlig som att bi humor är en bisyssla 
|
|
|
|
Junepe
100.000-klubben
614 Posts |
Posted - 2011/01/12 : 18:19:12
|
I mellersta utvärderings fasen och lyssnings njutbarheten fick jag en otvättad black metall nagel i ögat vilket gjorde omständigheten aningen tveksam och fortsättningen ledde till att ett matchat par T.A.D E88CC (Tube Amp Doctor) hittade hem till oss.
Detta gjorde så att effekt beskrivningen och försöket att med text beskriva hur jag upplever de två först nämnda rören ytterligare förvirrades. Så nu har det förflutit en månad av uppmärksamt hörsammande lyssnande (även en sju helvetes massa musik diggande med rot 'n' roll d-punk dansande depp rocks morzatfierings tillstånds radio rätts trash blues...) och jag tror mig känna de tre kombattanternas ljudkaraktär/återgivning i mina apparater pico lite, i alla fall, typ liksom med tuggummi i käften.
Eftersom jag älskar bilder ihop med text (eller rättare sagt bilden som fenomen ) följer även en på de nye rören.
Här poserande på en äkta julhälsning från Mölnlycke.
Fortsättningen kommer snart rullas upp.
Det filas i Smauland.
|
Edited by - Junepe on 2011/01/12 19:03:54 |
|
|
|
Junepe
100.000-klubben
614 Posts |
Posted - 2011/01/12 : 20:47:30
|
Så följer vi upp.
Har använt mig av ett par låtar som jag känner mycket väl, givetvis myriader av andra sånger men det skulle fylla forumet
Chris Jones - Long After You're Gone, gillar verkligen denna sången, den har djup i alla axlarna.
Red Hot Chili Peppers - Apache Rose Peacock, vet hur jag vill att den ska svänga.
Tragedy - Under the Radar, rå d-takt, hur klarar rören detta?! Gillar du musikaliska käftsmällar?
Henrik Rylander - Transmission Den som tar bort lysningströttheten på Rylanders musik är en vinnare.
Megadeth - Symphony of Destruction Trent Reznors Gristle edit mix från 93. Megadeth möter NIN!
Circle - Colere Uber bästa finska krautrock bandet ever liksom, får mig alltid att tro att jag är med i en film, hur verklig blir filmen denna gång?
My Morning Jackets - Weeks Go By Like Days Underbar musik, dom har det som många försöker få.
Keith Jarrett - The Köln Concert Part 1 fick det bli och det duger gott och väl.
Mozart - Karl Böhm, Symfoni Nr.39 Gigantisk musik, en absolut Mozart favorit, ler varje gång. Vem fick mig att le mest?
Sist men inte minst
Townes Van Zandt - Waitin' Around To Die Vem gör det lika salt på mina kinder som Uncle Seymour Washingtons när Townes spelar denna sång i den fantastiska filmen The Heartworn Highway, har du aldrig sett den, den är magisk.
JJ E88CC
TAD E88CC
Telefunken ECC88
edit: återkommer snarast, verkligheten pockar på min uppmärksamhet.
|
|
|
|
shifts
Member
375 Posts |
Posted - 2011/01/12 : 21:50:33
|
| Henrik Rylander, alltså gamla trummisen från Union Carbide Productions och numer medlem i The Skull Defekts? Oväntat artistval må jag säga. Traditional Arrangements of Feedback är väl inte den mest intressanta skivan, men värd sin lyssning helt klart. |
|
|
|
Junepe
100.000-klubben
614 Posts |
Posted - 2011/01/12 : 22:31:07
|
Shifts, The Skull Defekts spelar för övrigt på Utmarken i början av Mars, ska nog försöka ta mig till Göteborg då. Kan det bli bättre.
Såg nu att dom dagen efter även spelar på Truckstop Alaska i GBG. Ingen den blekaste vad det är för ställe mer än att det ligger på Lindholmen, då kan man ju ta vagnen till hållplats Masthuggskajen och simma över.
Traditional Arrangements of Feedback håller jag som en av mina Rylander favoriter, tror det är för att den för mig påminner om en elektronisk mycket kontrollerad feedback-konstruktion variant av släpp från underbara japanska P.S.F. Records. Med favoriter som Mainlainer och Acid Mothers Temple.
Tycker den känns så jäkla japansk, dont ask me why peeps! |
Edited by - Junepe on 2011/01/12 22:35:58 |
|
|
|
lindvall
lite allmänt grå och tråkig....
1683 Posts |
Posted - 2011/01/13 : 09:45:24
|
| Jag uppskattar verkligen både text och bild i den här tråden! Så att du vet! :-) |
|
|
|
emilivarsson
Member
96 Posts |
Posted - 2011/01/13 : 17:12:08
|
| Snygg annläggning :) |
|
|
|
Junepe
100.000-klubben
614 Posts |
Posted - 2011/01/13 : 20:41:07
|
Man tackar och bugar sig det djupaste. När krampen kickar in och orden lever sitt egna liv och omstrukturerar original manuset du alldeles nyss såg så klart i ditt inre kan man lätt försumma andningen enligt konstens regler och värdelösheten känns otäckt närvarande.
Då är andras upplevelser fotogen nog.
Men ur det oväntade kommer inspiration.
En klassik mening som jag ofta tillämpar i mina hifi funderingar är, Kill your darlings!
Den funkar att applicera på allt och kan blåsa bort månadslånga fixeringar, bestämdheter och diverse uppfattningar/inställningar på sekunder.
|
Edited by - Junepe on 2011/01/13 20:50:50 |
|
|
|
Junepe
100.000-klubben
614 Posts |
Posted - 2011/01/13 : 20:47:12
|
Jag hänger på resten och flyttar ner skrivandet några steg.
Varning Gott folk!
Allt nedanstående är enbart hur jag personligen uppfattar dessa rör i mitt alldeles egna apparat system.
Det handlar om subjektivitet. En personligt färgad partisk bild.
Till sökmotorfunktionens framtida läsare:
Ett larmets ord till dig som nu sitter i framtiden och letar efter den perfekta recensionen bland alla värdelösa så att man äntligen kan övertala sig själv att jo fasen den köper jag eller köper inte.
Använd ALDRIG mig som referens ;)
PS: Inget av nedanstående hade kommit till min förtrogenhet om jag inte prövat mig fram med olika rör.
Gjorde en lottning vem som skulle åka på den första avlusningen i form av text och JJ drog The Shortest Straw.
Jag har försökt vara lika mätt, lång och vid samma glada mod vid varje tillfälle.
TAD E88CC
Telefunken ECC88
JJ E88CC
Jag känner inte av någon mittpunkt i dessa rör. Upplever att de driver fram klanger och ljudbilden alldeles för hårt, onaturligt. Upplever som om något matar rören med en dos för mycket mikrofonisk elektricitet (SAOB sid 17) och som de sedan torpederar fram i form av överbelastad ton informationsenergi (återigen sid 21) genom systemet fram till min lyssnings punkt där kliniska ljudliknande klippverktyg saxar fram i skallen på mig. Sterilt ekar det i min skalle. Vart är det magiska djupet, bredden och närvaron? Känner mig ofta lurad att lura mig själv efter lyssningen.
Visst var det bra, det är rätt, det är så här det ska vara, jag måste koncentrera mig nu för att hitta fokus och gilla läget, det är min lott att stanna här och vara nöjd med det jag hör, jag läser ju överallt hur bra dessa skapelser ska låta, det kan inte bli bättre, bara en annorlunda inställning till musiken, eller? Lite samma uppgivna känsla som en fattig lus till flasktvättare förmodligen erfor smeka sitt bakrusiga inre ett par ynka sekunder mellan sköljningen av de stinkande kärlen, allt detta låt oss säga på nyvakna Kungsholmen i mitten av förr förra seklet.
Men jag har en Howard Carter i mig.
Homogeniteten saknas. Låter allt som oftast som olika instrument försöker skapa en orkester.
Inget in the zone flow ala tillsammans här inte.
Klangerna blir klara men alldeles för starka, höga eller påstridiga. Piano kan kännas väldigt närvarande och levande stundtals men när det spelas hårt/starkt på klaviaturen så känns det som tonerna ibland klyvs mitt itu som och delas upp i olika avarter.
Naturlig sång finns det dock massor av. Detta är nog rörets absolut bästa egenskap i mitt maskineri.
Det är nog faktiskt endast på Chris Jones som jag njuter drägligt. Men slutna ögon det har jag inte genom hela sånger med detta rör. Blir hela tiden påmind om mitt jag och ideligen avbruten utan att förstå varför. Mina ögonlock rycker som under djupaste REM.
Keith Jarrett låter trist och sorgligt blekt.
Henrik Rylander motas lika snabbt som Olle i grind.
Ser ingen mening att återge resultatet av de andra låtarna.
Mycket av musiken saknar det naturliga, det jag gillar att namnge som den organiska ljudbilden.
Den som fyller mitt rum och gör att jag tanklöst njuter även om jag diskar, sover, äter, vattnar blommorna laser, lyssnar på musik, anskaffar saker eller svär åt någon oförrätt i livet.
Det känns ofta påtvingat och alldeles för tunt, anti-engagerande.
Inga silkesvantar som lavetterar dig till sömns i tonkonstens drömmande homogeniska värld.
Visst finns det lite dynamik, svärta, detaljer och upplösning men allt saknar ett musikaliskt skimmer.
JJ E88CC upplever jag mer som någons idé. Jag finner varken illusion eller realism i dessa.
Den gör inte mellanregistret levande.
|
Edited by - Junepe on 2011/02/04 21:54:26 |
|
|
|
Junepe
100.000-klubben
614 Posts |
Posted - 2011/01/15 : 16:05:10
|
Blev i bittida abrupt vaken av mitt medvetande som avkrävde ytterligare hörsammande av triod-rör JJ E88CC.
Allt detta på grund av att medvetandet sa sig delta i att tröskelvärdet av min perception var nyanserat och korrumperat vid tidpunkten då texten skrevs. Det fanns en metafysisk problematik eftersom medvetandet objektifierar sig själv och dennes perception utifrån objektet i fråga, allehanda textbaserad upplysning och diverse muntliga konversationer.
Objektmedvetandet var i konflikt med självmedvetandet. Upplevelsen av objektet i fråga var redan sant eller falsk.
Förnimmelsen som ska ta skepnad av förnimmelseförmågor var per definition bristande eftersom individen i fråga redan var av bestämd beskaffenhet av ovannämnda karaktär.
Modifikations lyssnande är på ingång.
Kan man uppleva samma sak två gånger?
Jag vet inte.
Oj nu gjorde jag det! Bet mig själv i läppen, igen.
Hmmm, vi får se. Eller det som gåslever får.
|
Edited by - Junepe on 2011/01/15 17:50:09 |
|
|
|
plind
Member
1378 Posts |
Posted - 2011/01/15 : 17:59:18
|
 |
|
|
|
SuperFuzz
Starting Member
4 Posts |
Posted - 2011/01/16 : 12:02:40
|
| Härlig läsning med tanke att jag nästan ser din anläggning från mitt men aldrig hört den. |
|
|
|
Junepe
100.000-klubben
614 Posts |
Posted - 2011/01/16 : 18:45:34
|
Oi Oi SuperFuzz!
Ja det är ta mig sjutton helt värdelöst att vi inte gått det 35 metrarna oss i mellan och spisat musik och lyssnat på HIFI! ;) Får släpa med din vackra E.A Edison 18, skulle vara sjukt kul att stampa takten till den.
Se vad den framkallar genom mina huggormar.
|
Edited by - Junepe on 2011/01/16 18:45:58 |
|
|
|
Junepe
100.000-klubben
614 Posts |
Posted - 2011/01/29 : 11:14:29
|
Skrivkramp och pausbild.
Förvirring råder i träsket.
Rikshan tog tre extra varv trots att jag bad om fem.
Nu är vi vilse trots att det ligger paket i farstun.
Rören gör mig tokig. Orkar inte lyssna.
Vet inte vad jag hör.
Geniförklaring leder till ursprungets förenklande negligering.
Betongen i väggarna borde bytas ut till bättre material. Undra om hyresbostäder går med på detta när dom ändå ska måla om köket.
Så för att öka på förvirringen införskafades:
1 st Audioquest Granite bi-wire
1 st Lite DAC-AH
Dags för lite lördags restaurang med familjen.
Kocken telefonerade och undra hur dags vi ville att kråset skulle smörjas.
Hoppas att mättnaden kan framkalla ljuvliga toner som även leder till både text och bild.
När alla sover och midnatt råder kommer hifi foto lektyr att publiceras.
|
Edited by - Junepe on 2011/02/04 23:33:05 |
|
|
|
Junepe
100.000-klubben
614 Posts |
Posted - 2011/02/04 : 21:42:33
|
Då var det dags för ytterligare en reflektion över den senaste rör föreställningen. Den är aningen kort men upplevd, även onödigt grubblad över(perfekt particip är vackert).
Men som vanlig leder stigen vidare till nya intryck tack vara ett oväntat misslyckat sådant.
*Genom renodlat mygel åkte Telefunken på att outa sig som nr 2 av de 3 rör jag lovat att skriva lite om. Scrolla upp ett par snäpp om du vill minnas det tidigare, fast in reverse så att säga*
Telefunken ECC88, årgång 1969, matchat par och köpt av yrkeskunnig rör krängare med trovärdigheten i behåll.
Det finns ett alldeles förträfflig lyster som breder ut sig tillfredsställande snabbt. Det är lent och tillbakalutade. Men finliret drar sig tillbaka och här bjuds ingen påfyllning.
Tomt och oengagerande. Oväntat och frustrerande.
Man får anstränga sig för att lyssna och då är det verkligen något som inte stämmer. Det är raka motsatsen till JJ. Här är det inga överenergier som pressar sig fram som galet sädescell stim utan behärskning. Utan ett skralt, bakvänt smått kisande sov simmandes samling nejsägare som inte vågar ta steget till kontroll. Det låter alldeles för klent. Ett suddigt filter gör ljudbilden diffus och smal.
Det ligger där, bakom allt, filtret. Omöjligt att tänka bort.
Stereo definitionen är tafatt. Det når inte fram. Smetas ut som färgen på vattendränkt pensel i motvind. Otydlighet.
Jag kliar mig på huvudet som jag lyckligtvis fortfarande innehar och kan inte förstå varför dessa eftertraktade små tyska trioder spelar mig ett sådant spratt. Hade ju förväntat mig guld och gröna skogar. Lätt som en plätt, game, set, match.
Men raka motsatsen till Båstad så stoppades matchen denna gång.
Jag tror att sprattet dock har med anodspänning att göra. Men det är bara vad jag tror. Mina kunskaper inom anodspänning är extremt minimala.
DK Design VS.1 Reference mk II, är enligt vad jag fått ut av en intervjuad Daniel Kehsin (DK), konstruerad utifrån ett par Sovtek E88CC. Jag vågade därför inte driva min Telefunken till granskningens etterstup.
Röret har arkiverats till den dagen korrekt instrument erbjuder giftermål.
|
|
|
|
Junepe
100.000-klubben
614 Posts |
Posted - 2011/02/04 : 22:28:14
|
Det kom ett ting med posten som gjorde allt ett par snäpp behagligare.
En kabel som inte är helt anonym.
Ett par Audioquest Granite Bi-Wire.
Ville ha mindre kabel i skat boet men samtidigt maler denna kabel iver, ständigt i mitt inre.
Tycker det är fruktansvärt kul att se vad som händer när man byter kabalage. Jag är av den naturen att jag upplever förändringar i återgivningen. Vilket är väldigt underhållande och billigt om man håller sig på en låg nivå, man tappar ju lätt penga begreppet dock i detta intresse.
Var fasen billigare när jag samlade på tändsticksaskar.
För att inte tala om hotell tvålar.
Men köp/sälj för samma riksdaler kan ge många referenser och erfarenheter på alla möjliga plan.
När de ankom till boningen satt det Xindak FS-2 till HF och ett par Supra Ply 3.4s till LF.
Denna kombination var verkligen inte kattskit.
Klart, luftigt och djup på bredd och höjd.
Mellanregistret var så där lent, dock ej heller silkeslent, för då hade inte graniten funnits innanför dörren. Men det klingade gott och med musikglädje. Aldrig vasst.
Förvirring som vanligt när man byter ljudbild.
Det lät till en början fattigare, mer som om ljudet blåser fram ur kuling.
Engagerande.
Tillbakadraget men med en uppenbar fylligare dynamik än en bris.
Med en hjärtligt grimaserande skepticism men med annalkandes nöjdhet framträdde Audioquests behag som cats and dogs, duggandes i varm Maj dag. Det var lent och efterlängtat.
Bytte kablarna av och ann. Xindak/SupraPly -> AudioQuest -> Xindak/SupraPly -> AudioQuest osv.
Detta fortlöpte under en vecka och till slut och nu I skrivandets stund innehar Audioquest Granite posten att förmedla denna signalväg.
Det lät herrans olikt från tidigare. Det kom till ett filter men ett filter helt i min smak, för tillfället.
Varm och gosigt. En bas som jag upplever mycket korrekt och behaglig. Stereo perspektivets alla perspektiv känns mer levande, rent av sittandes i ring framför en lägereld på en flodbädd längst Nilen, en kolsvart tät gnistrandes stjärnklar natt. Alltså mera analogt än digitalt.
Ljudet upplevdes en gnutta mer dämpat. Måste kräma på aningens mer för att uppnå samma styrka och kraft som tidigare.
Något som håller emot? Vem eller vad har jag inget svar på.
Dynamiken är väldig, fast tät och närvarande.
Oscar Perterson spelar fortare nu och mera i rummet, det svänger rock n roll.
Jag blundar oftare och tänker mer sällan på annat när musiken flödar.
Gillar helt klart dessa kablar.
Men just det, snart kommer det inslaget gods.
Sladd gods.
EDIT: Positiv omformulering 6/2-11
|
Edited by - Junepe on 2011/02/06 12:17:00 |
|
|
|
Junepe
100.000-klubben
614 Posts |
Posted - 2011/02/04 : 23:20:58
|
En framtida historia visar upp sig.
Ett styck NOS DAC.
LiTe DAC-AH, modifierad sådan.
En kamrat flög in på sin kvast med sin nyinköpta fast väl inspelade Zero DAC, så det blev jämförelse kalas utan kaffe. Nervöst värre då dessa två kombattanter stirrade likt två ungtjurar på drängen som kommer med knipsaren. Intet ont anade men med utmanade blick och självförtroende så det förslår och beredda att stånga sig fram till tronen.
Hur gick det?
Hur står sig egentligen en NAD s500i mot två ekonomiska fjäderviktare till DACar?
Är de tunga eller lätta i sin skrud?
Ja den som läser får se.
|
|
|
|
Junepe
100.000-klubben
614 Posts |
Posted - 2011/02/05 : 20:38:13
|
Uppställda alla tre, en fultjack box har dessvärre klämt in sig i bilden. Denna plastbit irriterar mig mycket. Men billig, riktigt billig är den, dock funktionell.
Utifall någon skulle få för sig att undra så var det optisk kabel från Argon som stod för 0I0II0I till prunkande toner. |
Edited by - Junepe on 2011/02/05 20:39:07 |
|
|
|
Junepe
100.000-klubben
614 Posts |
Posted - 2011/02/10 : 13:12:05
|
Nyrefelktionism angående AudioQuest Granite
Har upplevt ett en hel del filmer och musik nu med denna kabel och den skapar verkligen en ovanlig närvarokänsla som jag gillar mycket. Aldrig ansträngande och med en beständig varmt rörglödande tråd som skyndar fram i ett annorlunda ljudlandskap, rycker med dig efter en tid till nyanserad ljudosfär. Verkligen tillbakalutat i sin framtoning, på alla vis, så där på AQ vis ni som vet.
Lite svag i basen kan den tyckas, men mitt rum fullständig glufsar i sig bas. *smask* *smask*
Upplever en saknad offensiv. Käft smällen som kan komma nä Roger Waters smäller till, ni vet där, precis när helikoptern har flugit förbi och det smäller på i bålen.
Det finns helt enkelt ingen Bosse Högberg i attacken.
Hm, kanske löser man det hela genom att vrida upp volymratten. Kommer Bosse då?
Det finns ett subtilt djup i alla parametrar som framträder efter en tids AudioQuest samboende.
Jag gillar verkligen detta signum. Känner att jag lämnar gammal ljud förebild och tar mig in i ett nytt ideal, mer nyanserat lugn. Raka motsatsen till påstridigheter, ljusa uppmärksamheter sittandes på hög pall med gitarr i knäet och mick meckandes till perfektionism.
Mer kappa, minde recension.
Har en annan vit lång otymplig sladd liggandes på köksbordete.
Funnen i en kamrats källare.
För tillfället var den bortglömd och solkig.
In i värmen, fram med knipverktygen.
Snart under luppen, en styck Tara Labs RSC Prime Bi-Wire.
|
Edited by - Junepe on 2011/02/10 14:59:56 |
|
|
|
lindvall
lite allmänt grå och tråkig....
1683 Posts |
Posted - 2011/02/10 : 18:40:06
|
| Mer! Mer! |
|
|
|
matta
Member
627 Posts |
Posted - 2011/02/10 : 21:06:03
|
| Rolig läsning! |
Marantz -> Leben RS-100 + Leben CS660P <- EAR834P <- ZYX R-1000 Airy3 <- Continuo+Cantus =>Tannoy Kensington se (ihopsnörat med auditorium 23) |
|
|
|
Junepe
100.000-klubben
614 Posts |
Posted - 2011/02/13 : 23:13:58
|
Då var det dags för lite mer!
Zero DAC v09 (absolut nada hörlurstugg)
Låter mycket. Man kan inte missa den. Detaljer förekommer flitigt. Kraftfull och trovärdig.
Den ger oss ett tämligen storväxt och trevligt rent -rymd -rytmmässigt ljud.
Aningen klinisk och definitivt åt den oblyge bländvitare kanten av skalan som kan esssssa till det ibland.
Spelar med inlevelse och är artikulerande frisk över hela katalogen.
Det finns en hel del utrymme runtomkring kvinnan, som sitter där på sin pall och lever sig in med sin röst. Det försiggår inget märkvärdigt eller haktappande, men går hur lätt som helst att leva med alla dagar i veckan, till och med för eder som har en plurdag. Den svänger igång orkestrarna med trevlig stampa mini foten takt och sjunger sina låtar med översamplingens attribut. Snabb och uppkäftig. Detta är ett säkert kort för mini riksdaler.
Den kostar ju nästan ingenting hem till dörren skickad ända från Folkrepubliken Kina, där di för tillfället jobbar arslet av sig, både man och kvinna.
LiTe AH NOS DAC
Det är en välljudande liten enhet med 8st parallellkopplade 1543 dac-chip.
Detta exemplar är modifierat med bättre OP på utgången samt bättre kvalitet på I/V resistorerna, samt intrimmat för att inleda med moddarens egna glosor.
Den gör allt som Zero DAC fast in baklänges mode.
Samma axlar och parametrar händer i ljudbilden, fast här med en mer mullrande dovhet.
En annan typ av återgivning. Måste nog erkänna att jag upplever Zero DAC som aningen stöddigare och bredare i ljudbilden. LiTe Nos Dac klingar mera CD skiva från början av början av 1990-talet.
Det är öppet och visande men med ett svart hål i bilden som konstant breder ut sig. Tar något ifrån mig.
Maler på med ovissheten men det är tidvist blixtrande snabbt och lent. Rörligt och osplittrat. Rumsbilden eller idén om musiken håller ihop sig med gott resultat, fast visst är det återhållsamhet som häckar i alla register. Intet haktappande resultat i varje svängom med musiken. Kanske är det det där svarta hålet som slukar ljud materia och bangbitar i återgivningen.
Men den gör ett jobbet.
Ett roligt och spelglatt jobb och den utför ett mer än tillfredsställt knog ihop med min blue-ray källa (en ps3 som även agerar utmärkt som media server och arkad maskin, är nämligen förlorad 80-tals shmups så som R-Type, men det tillhör ju en helt annan församling)
Det är där den hör hemma.
Musikaliskt får referenser som Lustmords underbara Permafrost den där ovissa smutsiga skitigheten av övergivet fabrikslokals mörker. Jag kommer vara bundis med LiTe länge. Hade Zero DAC varit i mina ägor hade jag sagt samma sak om den, fast just nu säger jag det inte lika övertygande, för nu är det så att LiTe är i mitt system.
Har svårt att vara citationstecken objektiv innan morgon kaffet.
De två apparater reflektionerna alldeles precis ovanför här ska inte läsas med nyktra ögon. Man får inte glömma deras gruppfack och syfte.
Men hade deras produktion härstammat helt och hållet från landet på andra sidan atlanten och med samma prislapp, så hade lyssningsintrycket säkerligen givit en gnutta mer positivt resultat och efterklang.
NAD s500i
Jag har precis utryck min rädsla och stammar fram lite meningar som skulle kunna liknas vid rena rama ursäktande bortförklaringar. Ni vet sådana där alla löpare eller vasalopps deltagare har fram till start. Nä fan jag ont här och ont där, känner något konstigt i vaden, det har satt sig i halsen, inte kunnat sova och så vidare i nio mil. Försvara eventuellt "misslyckat" resultat mot den fullt existerande icke existerande tiden i denna blåbärstinkande svett sörja.
Kobjällra here we go.
Över till Mångsbodarna.
Här är sörjan gjord av aluminium.
En pärla som inte visar det minsta tecken på nervositet. Breder ut sig med de två fjäderviktarna på sin upphettade klass A rygg.
Den egna personen dra på mungipan och rynkar på näsan några sekunder innan jag fattar mod och trycker på apparatens spelknapp.
Jag och min vän sitter och tittar på varandra, verkligen absolut ovetandes och gissningslösa av stundande utfall.
Vi öppnar med en sång av Josefine Cronholm, närmare bestämt In your wild garden.
En alldeles utmärkt komposition på alla visors vis. Väldigt lätt att höra vad skillnaderna ligger i. Det finns så mycket nerv, instrument och informationer i detta segment av vis färdighetens sex minuters varande.
Efter en väldigt kort minut, låt oss säga efter ungefär trettio sekunder hör man sig tydligt kunna urskilja en avgrundsdjup divergens. Musiken befinner sig inte längre i högtalarna utan har taget steget in i ett helt annat rum. Han känner att handsken som handen befinner sig i är kompromisslös i sin styrning. Med en gäsp styr den mot målet i denna enkla sång. Inga problem att direkt skapa en live upplevelse.
Vi tittar på varandra med lättnadens leende och säger ungefär så här.
O herre djävlar vilken skillnad! Det är ju inget snack, helvete vad gott att den krossade di små satarna! Sedan tillbaka till lyssnings läge.
Hur hade det tett sig, ett st budget budget budget orient DAC spelar samma liga i som...
Det går verkligen inte att missa hur milsvid avståndet mellan de två första moppe-musch viktarna och NAD s500i är.
s500i skapar ett stort, luftigt, detaljrikt, varmt, tillbakalutade, dynamiskt, levande och musikaliskt flöde med vibrerande svärta och väldigt engagemang som är pulserande närvarande genom hela resan. Man rycks in i rummet och blir bilden och försvinner in i livet. Det är en klar och odiskutabel skillnad.
De två moppe-musch ynglingarna står i mitten på en grusplan och runt omkring dom sladdar den stora grabben i aluminium skrud. Han gör åttor och ser sedan sitt uppdrag som slutfört och drar vidare mot nya mål. På bakhjulet försvinner han med fjäderviktare i backspegeln och skivbacken i framspegeln.
Burst och deras Lazarus Bird åker i och vi mår bra i en timma till.
Har du upplevt höglandet en briserande hömånads eftermiddag ridandes varsamt njutbart fram på en Zündapp Super Combinette, så vill du inte uppleva samma resa efteråt med en rostig rödfärgad trehjuling utan styre och med blott två hjul, i knoppningstid anandets mars månad.
EDIT: Ny text innan s500i stycket, och ny eftertext, 14 Feb 2011
|
Edited by - Junepe on 2011/02/14 10:12:37 |
|
|
|
Junepe
100.000-klubben
614 Posts |
Posted - 2011/02/13 : 23:27:35
|
Som jag tidigare skrev upptäcktes dessa i en bortglömd kammare ute i Asa traktens omarker. Bortglömda i en sådan där tidstypisk tvättpåse från Ikea.
Har drivit, pressat och tvingat fram de sista skvättarna av lyssnings intryck och känner mig nu redo att delge lite berättelse och observationer.
Tara Labs RSC Prime Bi-Wire
Men vad nu då, ingenting tar slut på galenskapen.
Det kommer ett kolli i veckan.
Sladd kolli.
Men över nu till denna grova slang skapelse.
|
Edited by - Junepe on 2011/02/14 09:48:26 |
|
|
|
Junepe
100.000-klubben
614 Posts |
Posted - 2011/02/20 : 20:12:55
|
Zulu Fire Sauce Tara! Det ryker i hifi-köket.
Denna betraktelse kommer sprungen ur eftersvallet av små, små vibrationer som fortfarande fanns kvar i hammaren och städet. Senaste köpt kabel ljudet upplevelsen så att säga.
Det var ju en Audioquest Granite Bi-Wire som senast ringlade i systemet.
Limelight
Tara Labs RSC Prime Bi-Wire
Lägger an dessa minst sagt styva trädgårdsslangs liknade Tara Labs på huggorms terminalen. Pressar in di i sina respektive poler. In med Raised Fist i både finrum och snurra, pilar mig fram till låt elva på Ignoring the guidelines, Wasteing your time. Trycker på play. Trycker sedan på stop, sedan öffnen, lägger i Dedication skivan i stället. Samma grupp men med annan melodi och mera schvung i högern. Pilar oss fram till Between the demons (återgav nu bara två exempel, men jag var väldigt nära att kunna påminnas om några uppslag angående OCD i DSM IV)
PANG! Knockad!
Ta ifrån mig mitt beiza kasha! (hårdkokta ägg på hebreiska, jag gillar ägg, mycket)
Big Balagan!
Det sista jag ser från ringgolvet är en diffus Bosse Högberg, tillbakahållen av en vitklädd liten gubbe med svart fluga.
Det ryker om den flytande metallen ur basarna, mellanregistret nukar fram sina vågor och diskanten har tjusande kuslig styrka. Jämfört med absolut ingenting mer än nuet och med ett brutal-metal humör hissat i topp. Mätt och belåten och otroligt förvånad.
Förvånad över att det framträdde något jag lång tid velat höra av en kabel och vad mer det kunde komma ur mina Nola Viper. Basigt värre med positiva ordalag.
Har aldrig tidigare varit i närheten av märket Tara Labs i annan form än skrift.
Jag säger likt skojaren som jag en fjärran afton i den tropiska snårskogen satt och delade på ett par flaskor gummi moonshine med.
Full Power!
För det tycker jag verkligen.
Väldigt mycket ös vart det här. Väldigt mycket.
Det är ett sjuhelsikes drag under galoscherna i slangen. Är road hela tiden och inte är det ett ös som gör mig lyssningstrött efter en timma utan Tara Labsen bara fortsätta att leverera slagkraftigheter.
Ett styck pang på rödbetan kabel.
Cu som ger mycket nöje.
Tänk om man kunde ta en sväng förbi Rönnskärsverken och återanvända kopparn i denna skapelse till att forma ett finskt Balkan tango band, då jäklar hade det blivit dansa av ska ni veta.
Öset verkar dock komma på bekostnad av något annat ska det visa sig.
Eller är det en ren avsaknad av denna egenskap i denna jordsliga kabel prisklass.
Det växer faktiskt fram en viss längtan av detaljer.
Första gången jag verkligen tydligt noterar detta är när jag spisar en film.
Tittar på Lejonkungen för bappilljonte gången. Det är en evinnerlig tur att man kan leta och lyssna efter olika ljud istället för att råka med i handlingen rent visuellt.
Den börjar ungefär 20 sekunder senare än normalt. Där min Xindak FS-2 tillexempel visade upp ett inledande djurmyller och rätt svårdefinierade hjord på savann typiska Disney Afrika små ljud var det nu tämligen tyst.
En måttligt road avkomma får nu uppleva denna avsaknad ett antal gånger.
Lyssna -> börja om -> lyssna -> börja om -> lyssna -> börja om -> lyssna -> börja om lyssna om början om lyssna börja lyssna om ...
Det stämmer verkligen säger jag till min lilla tös som ser lagom belåten ut.
Så enligt mig saknar den en detaljåtergivning jag upplevt innan med andra kablar, men den har ett ös jag sällan tidigare hört och definitivt aldrig hemma. Schvunget från baskaggarna känns soundcheck artat och de salivspottande hardcore fulingarna bakom sina dylika instrument och mickar kliver på med rejäla steg. Men när det är finlir och mycket ljud i scenen blir det väldigt lätt en rörande gröträtt. Öset är aningen ivrigt och tar lätt över konserten.
Men men.
Är detta ett uppslag om vad Tara Labs attribut eller signum går i för spår så är jag en nöjder och definitiv framtida Tara Labs högre upp i kedjan ägare.
Det ska nu bli ett sant nöje att läsa på om Tara Labs.
Sist men inte minst, underskatta aldrig innehållet i en bortglömd tvättpåse från Ikea.
|
Edited by - Junepe on 2011/02/20 20:15:49 |
|
|
|
Topic |
|
|
|
All Forums
Junepe, Onedrive och verkligheten
New Topic
Printer Friendly