| Author |
 Topic  |
|
AndersP
Member
1563 Posts |
 Posted - 2018/02/23 : 19:17:31
|
Ballat är jättepraktiskt om man ska ha långa sladdar. I hemma HiFi försöker jag undvika det om möjlighet finns. Faktum är att balanserade ingångar i HiFi oftast är sanslöst dåliga när det gäller s/n-prestanda, det som man vill uppnå med kopplingen altså. Tom kontakterna är usla ibland typ mitt Rotel RB-1582MKII. För mig räcker det inte med XLR-kontakter och tillhörande sladd och att det kommer ut ljud. Det måste ju finnas nån vits med det. Man vill ju gärna tro att fler komponenter ställer till det, men det är inte alltid sant.
http://mnats.net/self_balanced_input.html |
Linkwitz Orion
Center: Ino Audio piM
Surround: 6 x Ino Audio a2 |
 |
|
|
lampuradio
Member
894 Posts |
Posted - 2018/02/23 : 22:29:18
|
quote:
Jag har Edison Triod som är en SET med 300b. Den låter jättebra. Jag har också apparater med trissor och tom massor med opampar som också låter jättebra. Nelson Pass försöker konstruera med så få komponenter som möjligt, men det visar sig att det ibland är svårt att få ljudet neutralt på det visar, men bra låter det.
Jag TROR att konstruktionsprincipen, rör eller trissor, många eller få komponenter är mindre viktig än hur principen är implementerad, altså hur konstrultionen är utförd i praktiken.
Jag tror att du har rätt i ditt antagande. Exempel på bra prestanda med många komponenter går att finna i väldigt specialiserade konstruktioner, som "gamla tiders" videoförstärkare (i TV-apparater) och vertikalförstärkare i oscilloskop. De har i princip perfekt frekvensgång från DC/4 Hz och upp till många megaHerz. Men de är också konstruerade och byggda på ett sätt som innebär att man verkligen har räknat på vilka komponentvärden som ska sitta på vilka platser. Den omsorgen ser man inte så ofta i "vanliga ljudförstärkare" om man talar äldre modeller (med diskreta komponenter). Förstärkare byggda med Operationsförstärkare är en helt annan grej; de är konstruerade med utgång ifrån OP-ampens närmast oändliga råförstärkning och ett motkopplingsnät, för att kunna hantera de brister som en sådan förstärkare har. En ordinär OP-amp har en usel frekvenskurva utan ett korrigerande nät för motkoppling, vilket är en bieffekt av att ha en stor mängd förstärkande steg. Finessen med att hålla komponentantalet nere, är att med bra beräkning och komponenter av god kvalitet, kan man nå ett jämförbart resultat med endast ett eller två rörsteg (exempelvis) och ett fåtal komponenter. Vad man tycker är "bäst" (dvs roligast, trevligast etc) är nog mycket upp till ens egna intressen och erfarenheter. Nåt "rätt svar" finns nog inte. |
|
|
|
AndersP
Member
1563 Posts |
Posted - 2018/02/24 : 17:19:08
|
| Precis så tycker jag. |
Linkwitz Orion
Center: Ino Audio piM
Surround: 6 x Ino Audio a2 |
|
|
|
AndersP
Member
1563 Posts |
|
|
AndersP
Member
1563 Posts |
Posted - 2018/02/24 : 17:31:55
|
| lampuraudio: Jag har funderat en del på motkoppling, men jag kan inte så mycket elektronik. Om nu en opamp har en hög råförstärkning; Är det därför man kan motkoppla så mycket och fortfarande ha gain kvar eller beror det på andra saker. |
Linkwitz Orion
Center: Ino Audio piM
Surround: 6 x Ino Audio a2 |
|
|
|
lampuradio
Member
894 Posts |
Posted - 2018/02/24 : 19:49:28
|
AndersP: Precis som du säger så är det den mycket höga råförstärkningen i kombination med motkoppling, som kan ge en krets med OP-ampar precis den karaktär som konstruktören vill. Principen är inte annorlunda jämfört med om man byggde en rörförstärkare med hög förstärkning och stark motkoppling, men de flesta moderna OP-ampar som man kan köpa är DC-kopplade, vilket ger maximal stabilitet även vid låga frekvenser. DC-förstärkare med rör är lite mer exotiskt.
För att försöka svara lite kort: Du har greppat konceptet. Hög råförstärkning (vi talar om kanske en miljon gånger) kombinerat med stark motkoppling ger fortfarande rätt bra förstärkning. Det man behöver är (mycket generellt) c:a tusen gånger.
Om man tar ett exempel med phono-nivå är det ju c:a 1 mV från en MC-pickup som ska bli till 1 V linjenivå. Anpassning till RIAA lägger man in som frekvensberoende i motkopplingsslingan. |
|
|
|
AndersP
Member
1563 Posts |
Posted - 2018/02/25 : 11:50:02
|
Tack,
När det gäller opampar verkar det vara nån sorts konflikt. Vissa håller på j-fet ingång, typ TL 072 och andra på bipolär ingång, typ NE 5532. Det pratas om brus, DC på utgången och sånna saker.
Kan du förklara?
När det gäller rör har dom som jag har dom förstärkare jag lyssnat på alltid ett högfrekvent brus, som jag kan stå ut med, men ofta också ett brum, som låter som fyrkantvåg, som jag har svårare att tåla.
Kan det kompenseras bort eller hör det till "konceptet"?
Dom flesta tör-preamps har utgångsjärn.
Hur kan det vara nödvändigt? |
Linkwitz Orion
Center: Ino Audio piM
Surround: 6 x Ino Audio a2 |
|
|
|
lampuradio
Member
894 Posts |
Posted - 2018/02/25 : 14:11:26
|
Vi får hoppas trådskaparen accepterar lite OT....
Det var längesedan jag sysslade med Op-ampar. DC på utgången var emellertid nåt man undvek genom DC-återkoppling från utgång till inverterande ingång - inget som jag upplevde att man måste kämpa med som problem. Bipolär ingång har man ju bara nytta av om man kör en balanserad signalväg, menar jag.
Brus finns i alla förstärkare. Kanske mer i rörförstärkare, men det är oftast slutsteg som drivs med hög anodspäning (för stor uteffekt), de blir nästan aldrig helt tysta. Ett RIAA-steg eller ett linjesteg bör gå att få tyst vad gäller brus (eller nästan tyst; brus är en fysikalisk sak som alltid finns).
Brum i rörförstärkare kommer av dålig filtrering av anodspänningen, oftast. Det är en utmaning att bygga en bra nätdel och det är inte de billigaste komponenterna som ska till (man behöver en filterdrossel bl.a). Med single-end slutsteg är det extra knivigt och kräver att man vet vad man sätter ihop. Push-pull har en rippeldödande grundkonstruktion, men det krävs att slutrören är i balans (samma viloström). Resten av förstärkaren (för- och drivsteg) kräver god filtrering för att det inte ska brumma. Fyrkantvågliknande brumljud måste bero på nåt knas, dålig skärmning, fel glödströmsdragning, dåligt planerade jordningspunkter inuti, dåliga rör...
Att ha en utgångstrafo i en förförstärkare är motiverat endast om man har problem med kabellängd och behöver hålla låg utimpedans pga detta. Med några meter mellan för- och slutsteg brukar jag tycka det funkar bra med att ha ett katdoföljarsteg på utgången i förförstärkaren. De har låg utimpedans och klarar bra långa kablar, om det är bra kablar. En trafo blir rackarns dyr om den ska vara så bra att den inte påverkar frekvensgången. |
|
|
|
Buggsson
Medlem i AÖ
1657 Posts |
Posted - 2018/02/27 : 17:30:49
|
| Tänkte bara meddela lampuradio att trådskaparen inte alls har något emot lite OT. Jag är här för att lära. |
J. Ullberg |
|
|
|
AndersP
Member
1563 Posts |
Posted - 2018/02/27 : 19:56:01
|
| Jag blev lite orolig när jag läste tråden igen. Tack för att du är så förstående. |
Linkwitz Orion
Center: Ino Audio piM
Surround: 6 x Ino Audio a2 |
|
|
|
AndersP
Member
1563 Posts |
Posted - 2018/02/27 : 20:20:46
|
lampuraudio: I min Edison finns en drossel i nätdelen.
Hur många LC-led kan/ska man ha innan kostnaden/jobbet/krångligheten överstiger brusminskningens storlek?
Här ovanför nämner du vikten av bra kablar.
Vilka egenskaper tycker du att bra kablar ska ha?
Kan du ge exempel?
Vad har du för uppfattning om stabbade nätdelar till rör tex så som Jan Didden beskriver på sin hemsida?
https://linearaudio.nl/t-reg-tube-voltage-regulator |
Linkwitz Orion
Center: Ino Audio piM
Surround: 6 x Ino Audio a2 |
Edited by - AndersP on 2018/02/27 21:04:30 |
|
|
|
AndersP
Member
1563 Posts |
Posted - 2018/02/27 : 21:01:42
|
Buggson: Lite sent detta, men jag tycker att det nästan inte går att få för mycket effekt i slutsteg oavsett högtalare. Att den effekten oftast inte behövs är en annan femma.
Modern sönderkomprimerad popmusik klarar man oftast inte av att lyssna på mer än en snittnivå på någon Watt ändå och goda inspelningar har höga nivåer bara i transienterna, men då kanske 10-15 dB över genomsnittsnivån. Jag antar att det kan vara orsaken till att små förstärkare kan låta hårt och kallt eftersom dom klipper dessa transienter när man spelar starkt.
Eftersom rörförstärkare har ett mycket mjukare betende vid klipp hörs denna hårdhet inte alls på samma sätt och man börjar kanske då tala om "rörwatt".
Jag tror också att man kan vända på steken. SET-förstärkare som min "klipper" mjukt, men man kan också hävda att dom i princip klipper hela tiden eftersom dom ger ifrån sig så mycket 2:a tonsdist. Jag antar att detta är ett mycket mindre problem i motkopplat push-pull.
Nu ska vi se vad lampuraudio säger |
Linkwitz Orion
Center: Ino Audio piM
Surround: 6 x Ino Audio a2 |
|
|
|
lampuradio
Member
894 Posts |
Posted - 2018/02/27 : 21:46:24
|
Hehe... Eftersom TS inte tycks ha invändningar, så ger jag några kommentarer till.
Filtrering av anodspänningen är känsligast i förstärkare med Single-End slutsteg, eftersom rippelspänningen direkt kan påverka anodströmmen och ge en oönskad 100 Hz utsignal genom utgångstrafon. Pentoder är mindre känsliga än trioder. Jag har sett någon enstaka laboratorieapparat med två LC-filtersteg, men inte i någon kommersiell förstärkare. Troligen var det vanligare förr med flera LC-steg, när man inte hade stora elektrolytiska filterkondingar lätt tillgängliga, men nuförtiden är det ju inte så exotiskt med 100 mikroF även för höga spänningar. När man hade papperskondingar på max 8-16 mikroF var det rätt annorlunda. I en modern nätdel är det knappt värt besväret att konstruera för 2 LC-steg. Med en drossel på 10-20 H och en rejäl konding efter bör man ha ett bra läge. Det som man inte får missa är att förstegens matning måste ha minst ett RC-steg efter anodmatningen till slutrören för att inte riskera att skapa rippelbrum i signalvägen. En sak som hjälper en del är också att ha en viss motkoppling från högtalarlindningen till drivsteget, det dämpar eventuella störningar som uppstår i slutsteget.
Principen är att man tar max tillåten storlek på filterkondingen efter likriktarröret (se rördata!) och en stor drossel (10-30 H) och efter den en rejäl konding på typ 100 mikroF och därifrån matas slutsteget. Har man kisellikriktare kan man välja lite större förstakonding, men det är lämpligt att fundera lite på inkopplingsströmmen.
Bra kablar... Det viktiga är att de har en bra skärmning. En tät skärmstrumpa, helst flätad. Extra folieskärm är ett plus. Om man kan välja, är det oftast bra att välja en typ med lägre kapacitans per meter. Det är inte alltid kompatibelt med att kabeln är tunn, kan jag säga. Sedan är jag känslig för att en kabel ska vara smidig rent fysiskt och inte "stel". Jag kan inget om fabrikat/märken, men sånt som används av artister på scen, för mikrofoner, brukar vara bra grejer. Tyvärr brukar jag ha svårt att hitta "stereokablage", dvs två sammanhängande kablar för två kanaler som är i bra klass, men det borde gå.
Stabiliserad anodström är nog i princip aldrig fel, men det blir rätt komplexa grejer för stora slutsteg (högre strömmar). Jag har experimenterat med att ha god "vanlig" filtrering av slutstegsmatningen och stabiliserat till resten av stegen och det har funkat helt OK.
Jag vill gärna framhålla att detta är baserat på mina egna erfarenheter och informerat "tyckande"; inte nåt som jag kan förankra i litteratur eller specialistkunskaper. Det är kul att kunna ge info, men andras upplevelser är ju minst lika mycket att ha i åtanke. |
|
|
|
AndersP
Member
1563 Posts |
Posted - 2018/02/28 : 03:33:16
|
Ditt tyckande verkar vara ganska välinformerat tycker jag.
Jag själv söker mjukare oballade signalkablar just nu. Börjar lessna på RG62. Den har mittledare av kopparpläterat järn! Blir duktiga radier. Kapacitansen är 42,5 pF/m dock vilket duger för mig. |
Linkwitz Orion
Center: Ino Audio piM
Surround: 6 x Ino Audio a2 |
|
|
|
Topic |
|
All Forums
Systemuppgradering
New Topic
Printer Friendly