Nu tänkte jag mer ingående beskriva vad jag tycker om ljudet
från denna CD. Efter att ha ägnat en hel del tid åt
att lyssna på Droplet 5.0 så är förväntningarna
givetvis mycket högt ställda. Ljudkaraktären påminner
om andra CD spelare från Consonance som jag lyssnat till.
Jag har redan nämnt basförmågan. Sätter man på en välinspelad
och bastung skiva, så blir man överrumplad av kontrollen i de
nedre registren. Man inser då att man gått miste om något innan.
Ett par högtalare med diskantupplösning av den högre skolan
gör att CD 2.2 mkII tillför värme och tillsammans bildar en
klangbalans som återger instrument och röster på ett naturligt
sätt. Här känns släktskapet med Droplet 5.0 och samt 2.2 mkIII
igen. Jag glömmer aldrig första gången jag kopplade upp CD 2.2
mkIII (en tidigare version alltså) till ett par JM Lab 907BE,
transparent Super (MM) kablage och Lavardin IS reference. En
oboe seglade viktlöst mellan högtalarna och allt lät helt neutralt.
Mellanregistret avtecknas lent och fint utan hårdhet i
rösterna. Referensen Lua Appassionato förblir dock ohotad på denna
punkt då den spelar röster ännu mera öppet och ett uns lenare
i övre mellanregistret. Här bör man veta att det är endast med
en bättre referens som detta egentligen framstår. Consonansen
har i grunden ett mycket fint sätt att återge svåra röster utan gällhet.
Consonance 2.2 mkII känns som ett ideologiskt val inför många
andra cd-spelare. Gillar man snabbhet och anser att all god
musik vilar på ett mycket stabilt basfundament så kommer man
älska denna CD. För klassikt musik anser jag att den är mycket
kompetent i kombination med en i övrig utrustning som inte är
alltför mörk i karaktären. Kyla och avsaknad av känsla är
adjektiv som aldrig förekommer hos denna CD.
För den som har ett par högtalare, samt övrig utrustning, som
drar åt det mörka hållet, men som samtidigt inte önskar
accentuera detta, bör försiktigt testa CD 2.2 mkII med sin egen
utrustning för att höra hur helheten spelar tillsammans.
För det låga priset av ca 12000kr-13000kr kan man inte begära
mer för pengarna än vad denna CD presterar. Här är jag nästan
ironisk. Jag menar inte att den är prisvärd. För detta begrepp
säger ofta ingenting. I absoluta termer är det en mycket bra
CD. Basen är i klass med välkända spelare från tyska Audionet
men samtidigt får man en känslofull presentation. Jag har haft
CD spelare hemma som i nypris kostar 30000 kr eller mer. De
har ofta haft bra upplösning men lika ofta låtit kliniskt eller tråkigt.
Det finns CD spelare som tillför ännu mera luft i musiken än
vad CD 2.2 mkII gör, men dessa ligger ofta i helt andra
prisklasser. Här ligger även Consonanse egen CD Droplet 5.0 nära
till hands som referens, en CD som i mitt tidigare test visat
sig rubba normala koncept om vad en riktigt bra CD kostar.
Droplet är helt enkelt för bra för priset som i Europa ligger på runt 3000 euro.
Djupet i ljudet är mycket bra och den som gillar ”kyrkokörer”
kommer inte att bli besviken med det starka basfundament och
den fina rumsuppfattning som CD 2.2 mkII målar upp.
Rösternas naturlighet har jag redan nämnt.
Klassisk musik spelas galant och instrument är väl utplacerade.
Detta är ytterligare en stark sida (punktformighet) hos denna CD.
Särskilt i kombination med en förstärkare från Lavardin, som ju också
i mitt tycke är riktigt bra på detta.
För att sammanfatta mina intryck så tycker jag att detta är en
riktigt lyckad produkt. Budskapet i sin helhet är att man i
vilket fall bör testa 2.2 mkII med sin egen utrustning för att
förstå vad denna spelare kan! För det är inte mycket som den
inte kan och rätt matchad så är den väldigt intressant.
Vid testet har jag använt: Högtalare från Vienna Acoustics.
Högtalarkablage Nordost. Signal och nätkablar från Signalcable
(silver), Acoustic Zen (koppar) och Audioquest (silver).
Integrerad förstärkare Lavardin IT. Försteg Denon Pra 2000 (klass A).
Slutsteg Accuphase P360 (klass AB).