HiFiForum.nu
Home | Forums | Profile | Register | Active Topics | Links | Members | Articles | PM | Search | FAQ
Username:
Password:
Save Password
Forgot your Password?

Private Messages
You must log in to check messages
 All Forums
 HiFiForum.nu - Mångfaldens forum
 Musik
 Veckans skiva: Katatonia - The Great Cold Distance
 New Topic  Topic Locked
 Printer Friendly
Author Previous Topic Topic Next Topic  

opethic
Member

2890 Posts

Posted - 2006/06/03 :  15:27:20  Show Profile  Visit opethic's Homepage Send opethic a Private Message

KATATONIA – THE GREAT COLD DISTANCE

Utgivningsår: 2006
Format: CD / Limited ”Swedish Edition” CD / Limited 2-LP, Röd Vinyl
Skivbolag: Peaceville
Katalognummer:CDVILEF128

För er som inte känner till Katatonia sedan tidigare så kan jag börja med att lite kort beskriva bandet och deras musik. Katatonia bildades 1991 i Stockholm av Anders Nyström och Jonas Renkse. I början kan man nog säga att de tillhörde den våg av band som spelade Death Metal, som då var en ganska ny genre. Katatonias variant av Dödsmetall, som genren kom att kallas här hemma, var en säregen lite långsammare musik som kan beskrivas som ”Gothic Doom/Death Metal” eller något åt det hållet. Fullängsdebuten ”Dance Of December Souls” (1994) var som ett soundtrack från helvetet där de lyckats kombinera den långsamma tyngden från band som Black Sabbath och Paradise Lost med den arga, misantropiska och religionsföraktande attityden från Death & Black Metal. Ett mästerverk enligt undertecknad som upptäckt bandet först på senare år. Sedan så har Katatonia sakta men säkert gått ifrån sitt ursprungliga sound och lagt den gamla genretypiska sångstilen på hyllan. Även det tunga Metal-fundamentet har fått stryka på foten en hel del. Många menar att melankoliska och introverta ”Tonight’s Decision” (1999) och ”Last Fair Deal Gone Down” (2001) knappt ens kan kallas för Hårdrock. Personligen bryr jag mig inte om vad musiken kallas, jag tyckte bara att det var synd att bandet förlorat sitt ursprungliga sound och jag hade mycket lågt ställda förväntningar inför den kommande ”The Great Cold Distance”.

Slentrianmässigt så laddade jag ner en promo innehållandes en röst som ofta påpekade att ”du lyssnar nu på det kommande Katatonia albumet bla. bla…”. Vid de första lyssningarna så tyckte jag nog att det var samma halvtråkiga Goth-Pop som vanligt, men efter ett par lyssningar så hände något. Fast musiken starkt påminner om den på ”Viva Emptiness” (2003) så finns här något alldeles extra som gör att jag för första gången verkligen uppskattar det här ”nya” Katatonia. Låtarna är starkare än på mycket länge och soundet präglas nu äntligen av ”hårda” trummor och gitarrer. CD’n förhandsbeställdes och dök upp i min brevlåda dagen efter releasedatumet (som var 15 mars om jag minns rätt) och spelas nu mycket frekvent hemma hos mig. Att jag dessutom har inhandlat den limiterade ”Swedish Edition” varianten och singlarna ”My Twin” och ”Deliberation” att ha som rena samlarobjekt (fortfarande inplastade naturligtvis, även dubbelvinylen är beställd) kanske avslöjar mer om min samlarnoja än om storheten i ”The Great Cold Distance”, men ändå.

Fastän vi nu har hela sommaren framför oss så får Katatonias musik mig ändå att längta till hösten. Tänk att tända ett par ljus och sätta sig i favoritfåtöljen och lyssna på ”The Great Cold Distance” tillsammans med en kopp kaffe och ljudet av ett stilla höstregn utanför fönstret i bakgrunden, gåshudsvarning! Musiken går i ett ganska lågt tempo (i alla fall med Hårdrocksmått mätt) och är mörk, drömsk, melankolisk och ångestladdad. I bakgrunden ligger en matta av programmerade loopar och effekter och ibland avbryts lugnet av ett brutalt gitarriff eller ett exploderande progressivt parti och släktskapet med kompisarna i Opeth är ganska tydligt men aldrig något som man retar sig på.
Till skillnad från många andra band som spelar liknade musik (jag tänker tex. På Opeth, Penumbra & Draconian mfl.) så använder sig inte Katatonia av varken growls eller vän kvinnosång. Renkses lågmälda, vemodiga och kanske något monotona - men vackra - röst passar utmärkt till musiken.

De har valt att spela in detta album i Fascination Street Studios i Örebro med hjälp av producenterna Jens Bogren & David Castillo. Samtliga låtar är riktigt bra, men tyvärr är de kanske lite väl lika till karaktären. Fastän jag spelat skivan minst 35 gånger så har jag svårt att skilja låtarna åt. Nå

Hårdrock på CD & vinyl, nytt och begagnat: http://voodoomusic.tictail.com/
www.facebook.com/BurningSkullRec

Edited by - opethic on 2006/06/04 10:27:11

Pac
200.000-klubben

22004 Posts

Posted - 2006/06/06 :  11:28:08  Show Profile  Visit Pac's Homepage Send Pac a Private Message


Kanske inte det jag normal letar efter, men detta verkar intressant. Får nog undersökas närmare.


// Per Adelsson, pac(a)hififorum.nu, Admin och ägare HiFiForum.nu
// HiFiForum.nu's regler, Artikelregister

Go to Top of Page

ILLY
HiFitraktör

1325 Posts

Posted - 2006/06/06 :  12:34:44  Show Profile Send ILLY a Private Message
Tack för tipset opethic! Eller snarare påminnelsen, tror jag har lyssnat litegrann på dom för 7-8 år sen. Bandnamnet klingar iaf bekant.

Jag tycker smakprovet på youtube var en riktigt bra låt. Musikmässigt för dom mina tankar till band som Placebo, Smashing Pumpkins och A Perfect Circle, snarare än Opeth. Men vi kanske lyssnar på olika vis, vad vet jag? Dessutom misstänker jag att du är betydligt mer inlyssnad på båda banden än vad jag är, så jag kanske har missat väsentliga alster.

Militant cyklist.
Go to Top of Page
  Previous Topic Topic Next Topic  
 New Topic  Topic Locked
 Printer Friendly
Jump To:
HiFiForum.nu © HiFiForum.nu except: Logos and Trademarks are property of their owners, Comments are property of their posters Go To Top Of Page
Denna sida genererades på 0.27 sekunder. Snitz Forums 2000