Author |
Topic  |
Buggsson
Medlem i AÖ
    
1657 Posts |
Posted - 2006/03/07 : 22:58:32
|
Nu när det finns så "många" olika kvalitetsnivåer, iallfa är det väl tanken, att de skall vara olika, jag tänker då på 180g el. 200g jämfört med 140 som jag tror är det "normala".
De olika tungviktarna är väl tänkta att vara audiophil kvalitet, dvs, extra bra tillverkade. Nu undrar jag om det är någon som har jämfört samma skiva fast i olika "kvalitet" och om det då uppfattades som att det var värt den högre kostnaden för 180 el. 200 g? Har ett aktuellt exempel där det skiljer 400% i pris.
Vidare undrar jag om det är någon på forumet som spelar både "vanliga" och tungvarianter som har för vana att ändra VTA när de byter sort? Jag tror jag har läst det sista i någon tidning, att det absolut blir skillnad om man byter resp. inte byter VTA. Någon som testat, hur stor skillnad är det i så fall, om det fanns en skillnad? |
J. Ullberg |
|
bostrowskij
RödaTråden vinnare
    
839 Posts |
Posted - 2006/03/08 : 18:18:11
|
Vad jag förstår kan skivor vara graverade vid olika vertikala vinklar och det kan skilja rätt många grader, så oavsett vinyltjocklek får man nog ändra för varje skiva om man vill hitta "perfekt" VTA/SRA . För mig känns det som om livet är för kort för att hålla på med att ändra inställning för varje platta...men det finns ju de som tycker att det är mödan värt och märker upp varje skivas inställning. Rega's Roy Gandy tycker däremot att finjustering av VTA gränsar till det neurotiska: http://www.n.mackie.btinternet.co.uk/documents/regaonvta.html |
 |
|
bliss
Member
    
681 Posts |
Posted - 2006/03/08 : 20:48:51
|
Roy är en skön lirare =) |
Oh by the way, which one's Pink? |
 |
|
Buggsson
Medlem i AÖ
    
1657 Posts |
Posted - 2006/03/08 : 22:25:51
|
Ja, han borde väl veta vad som gäller tycker man. Skönt, då kan man lägga det åt sidan, och ta tag i nästa punkt..............
Ingen som lyssnat på en "vanlig" och en "tjockis" av samma inspelning och jämfört ljudkvaliteten? |
J. Ullberg |
Edited by - Buggsson on 2006/03/08 22:27:17 |
 |
|
tompa
Member
    
328 Posts |
Posted - 2006/03/08 : 22:55:06
|
Jag har inte lyssnat på en tjockis och en vanlig av samma inspelning, däremot ett flertal originalutgåvor (US pressningar på bl a Verve, Columbia, Bethlehem) och samma inspelningar på japanska pressningar. De japanska låter i princip alltid bättre, inget eller minimalt brus medan de amerikanska pressningarna varierar kraftigt - ibland riktigt bra vinylkvalitet, ibland katastrofalt dålig. Så trots att de japanska oftast inte är "tjockisar", låter de ändå bättre och de är alltid mycket välgjorda - både vinylen och omslaget. Undantag finns dock, t ex kan Blue Note och Prestige låta lika bra i sina originalpressningar.
tompa |
 |
|
lars
Member
    
461 Posts |
Posted - 2006/03/08 : 22:57:40
|
Jo jag har två exempel.
Jag har en tunn vinyl och en tjock audiofilvinyl med Doors. Den tunna låter skit, till och med sämre än en remastrad CD. Den tjocka vinylen låter mycket bättre än den tunna och bara något bättre än CD.
Nästa exempel är en jazzskiva på både tunn och tjock vinyl där man knappast hör någon skillnad alls.
Svaret är att ibland är det stor skillnad och ibland är det minimal skillnad. Varför finns det inga enkla svar? |
 |
|
Dr.Nope
Member
    
631 Posts |
Posted - 2006/03/09 : 09:43:15
|
Kommer ihåg sist man köpte vinyl på 90-talet då japan-press var dyrare än andra. Kommer jag ihåg rätt var det för att pressarna inte användes lika länge innan de byttes ut i japan så det var bättre tryck på dem helt enkelt. Kanske lika dant på 180-200g? Att de trycks först med nya plåtar och sedan kör man massproduktion med tunn flexi-vinyl? Eller också var det tullen som gjorde dem dyrare och så hittade någon på en förklaring åt mig, vet faktiskt inte :-D |
Fått ordning på förstärkaren än? Jajamensan, den står där borta och svänger för sig själv!
You can kalla mig James, eller Jimmy för de svenska  |
 |
|
boombox
Member
    
759 Posts |
Posted - 2006/03/09 : 10:00:02
|
Är det inte också så att audiofilskivorna görs med en slitstarkare vinylblandning så att de håller längre? Något jag hört av en försäljare men mer vet jag inte. |
 |
|
gcs
Member
    
5273 Posts |
Posted - 2006/03/09 : 12:19:56
|
Är det inte också så att audiofilskivorna görs med en slitstarkare vinylblandning så att de håller längre?
Nej så är det inte. Däremot så vet jag att man ibland kan använda sig av gamla nermalda vinylskivor och då kan det följa med lite smuts. Så gjorde man tidigare Sverige och säkert också på andra platser i världen. När man pressade klassiskmusik så använde man alltid nytt granulat. Jag har jämfört en heldel skivor och kommit fram till att det kan brusa lika mycket om en 180/200 grammare som från en vanlig vinyl från Teldec. Teldec i Hamburg pressade de flesta av Bis skivor på sin tid. Jag tycker att det verkar som att man ibland kan fuska när det gäller popmusik men mindre när det gäller jazz och klassiskt. |
 |
|
Bo Hansson
RAUNA/OPUS 3
    
417 Posts |
Posted - 2006/03/09 : 23:33:15
|
Bostrowskij. Standard skärvinkel vid graveringen är idag 18 grader, den var tidigare 15 grader, tror att det ändrades på 50talet. Det finns en s.k. "profil" på skivan, som innebär att den är tjockast vid etiketten och tunnar ut mot ytterkanten för att bli tjock igen vid ingångsrillan. Profilen är tillkommen för att skivan skall bli plan. Störavståndet har inget med skivan tjocklek att göra, men som du nämner bör VTA påverkas av olika tjocklek, frågan är hur mycket.
gcs. vi fick ibland frågan "-ska de va billigt eller bra?" vilket avsåg om pressningen skulle ske med "virgin" eller återvunnen vinyl. Klassisk musik är gles vilket gör att problemen blir mer uttalade än vid dynamikbegränsad populärmusik.
boombox. vi testade vinylblandningar från olika tillverkare utan att kunna påvisa någon påtaglig skillnad. Mätningar kunde ibland visa något bättre störavstånd på Japanska pressningar, men skillnaden är mer på akademisk nivå. Däremot vet vi att det vi kallar "cykeltider" kan påverka brusavståndet, likaså om man tillför smörjmedel, som bla EMI ägnade sig åt under vissa perioder.
tompa. en del av mina "brusiga" U.S.A pressningar har brus som härrör från inspelningen, kolla om det är "bruströsklar" strax innan musiken startar respektive tonar ut. I U.S.A låg man lågt i nivå på banden "nollan" var ofta vid 200nW (nanowebers) bandflux, medan i Europa utnyttjade nästan det dubbla. Det märks framförallt i klassisk musik.
Bo Hansson Rauna/Opus3
|
Bo |
 |
|
gcs
Member
    
5273 Posts |
Posted - 2006/03/10 : 00:41:24
|
I U.S.A låg man lågt i nivå på banden "nollan" var ofta vid 200nW (nanowebers) bandflux, medan i Europa utnyttjade nästan det dubbla. Det märks framförallt i klassisk musik.
I Europa var 0VU=320nWb eller 518nWb med stereotonhuvud. Men detta var en referensnivå som man alltid överskred. Vid popmusik lät man ofta bandet magnetiseras upp till bandets mättnadsgräns, alltså +16dBm. Jag har t.o.m. ofta sett analoga masterband där toppnivån har legat nära 0dBf vilket då motsvarar +18dBm. |
 |
|
Bo Hansson
RAUNA/OPUS 3
    
417 Posts |
Posted - 2006/03/10 : 09:32:34
|
gcs. Tack för input. Sen vill jag tillägga att det är inte alltid lätt att hålla sig under "nollan" i akustisk musik. Distorsionsökningen vid överstyrningen är å andra sidan ganska godartad (2a-ton) och kan tjäna som "kompressor", eftersom det oftast handlar om mycket kortvarig överstyrning. Sen kan man kanske tillföra att det är inte många bandspelare som har elektronik som klarar +18dBm, då brukar det låta riktigt illa. Ampex ATR 100 refererar störavstånd till över 1000nW, det är ju ett elegant sätt att få snygg spec, för dom som inte egenomskådar "tricket", men då är vi inne på "bondfångeri" igen.
Bo Hansson Rauna/Opus3 |
Bo |
 |
|
gcs
Member
    
5273 Posts |
Posted - 2006/03/10 : 12:05:32
|
Däremot vet vi att det vi kallar "cykeltider" kan påverka brusavståndet, likaså om man tillför smörjmedel, som bla EMI ägnade sig åt under vissa perioder. Det är lustigt det här för jag vet att EMI jobbade så på den tiden när dom med hjälp från svenska staten byggde ett skivpresseri i Åmål på 70-talet. Avtalet med staten var att man måste finnas i fem år för att slippa betala tillbaka pengarna. Presseriet levde i fem år och en dag sedan lades det ner. En mycket god vän till mig startade upp det hela och fick sedan sparken kan man säga när han blev obekväm i hur man skötte tillverkningen. |
 |
|
Bo Hansson
RAUNA/OPUS 3
    
417 Posts |
Posted - 2006/03/10 : 13:57:06
|
Hej gcs. Jag hade en del kontakt med SGA, där vi pressade en del av produktionen, fram till 1980. Vi hade påtagliga problem med centrering då "faceplates" på b-sidan var flytande. När vi försökte tillverka tjockare skivor (180grams) blev det istället "fruktskålar", det var nästan omöjligt att få till en profil för tjockare skivor. samtidigt fick vi problem med sjunkningar/fördjupningar i vinylen. Sven kontaktade mig och sa att dom gärna så Opus3 som kund och lovade göra vad som stod i deras makt för att tillmötesgå våra förväntningar. Trots "karaktärsdanande prövningar" blev en hel del bra saker uträttade bl.a Ortofons Testskiva 3, men också åtskilliga tiotusen Opus3.
Bo Hansson Rauna/Opus3 |
Bo |
 |
|
pederb
Member
    
463 Posts |
|
pederb
Member
    
463 Posts |
|
boombox
Member
    
759 Posts |
Posted - 2006/03/13 : 20:38:24
|
Vad är då egentligen fördelen med att göra skivan tjockare/tyngre. Är det bara för att den bättre skall hålla sig plan? |
 |
|
Buggsson
Medlem i AÖ
    
1657 Posts |
Posted - 2006/03/13 : 21:42:07
|
Ja så har man lärt sig ännu något nytt på detta eminenta forum. Att det pressas många icke-audiofile skivor i 180 g var en nyhet för mig, jag trodde alla dessa var ialla fall menade att vara "audiofile" dvs av extra god kvalitet. Inte för att det skulle vara avgörande, men det kan vara tänkvärt. |
J. Ullberg |
 |
|
Bo Hansson
RAUNA/OPUS 3
    
417 Posts |
Posted - 2006/03/15 : 16:19:10
|
Boombox. Tjockare skivor är i första hand tillkommet, som svar på efterfrågan. Inspelningskvalitet eller presskvalitet har ingen direkt koppling till hur tjocka skivorna är - ofta tvärtom eftersom det ofta medför problem. I början av 70 talet var man nere på ca 100 gr och det är lite väl tunt, senare blev standarden 125gram +- 10 gram.
Bo Hansson Rauna/Opus3 |
Bo |
 |
|
filikoster
Member
    
692 Posts |
Posted - 2006/03/15 : 16:56:12
|
Intressant, hade en diskussion med en vinylkunnig person i på Armadillo Records här i Göteborg idag. Han heldissade "audiofilvinyler" från till exempel Simply Vinyl. |
Never trust someone who claims to be God. |
 |
|
Buggsson
Medlem i AÖ
    
1657 Posts |
Posted - 2006/03/15 : 23:54:05
|
quote: Han heldissade "audiofilvinyler" från till exempel Simply Vinyl.
Man får väl försöka få till ett eget test vad det lider för att se om det är värt den ökade kostnaden. Nu har man ju även fått besked att själva tjockleken inte alls har någon betydelse, samtidigt som jag nyligen läste om ett skivbolag som skulle tillverka alla sina kommande vinyl med sin nya vinylblandning som 200g LP. Jag misstänker att delar av musik industrin försöker regera sin kundkrets via total begreppsförvirring, misstanken ligger ialla fall nära många gånger. |
J. Ullberg |
 |
|
Bo Hansson
RAUNA/OPUS 3
    
417 Posts |
Posted - 2006/03/16 : 00:17:56
|
Buggson. Världen är full av "bondfångare". Ett epitet som hänsyftar till något märkvärdigt, kan ibland sälja mediokra produkter till höga priser, i synnerhet om man förser dom med "galaförpackning".
Bo Hansson Rauna/Opus3 |
Bo |
 |
|
Armak
Starting Member
20 Posts |
Posted - 2006/03/16 : 11:54:08
|
Men är det någon som vet vilka vinylutgivare som borgar för bra kvalitet i såväl vinlykvalitet som inspelningskvalitet?
Opus 3, Sheffield Lab och Edition Open Window, är utgivare som jag har trott man kan lita på, kanske även dessa ger ut skräp med jämna mellanrum och jag bara har haft tur med de skivor jag har köpt under åren |
 |
|
Leif Eriksson
Member
    
700 Posts |
Posted - 2006/03/16 : 19:25:14
|
Classic Records och Mobile Fidelity, ett par exempel. |
"the bitterness of low quality, remains long after, the sweetness, of low price" //Leif |
 |
|
Big Pete
Member
    
224 Posts |
Posted - 2006/03/16 : 20:51:26
|
Armak: Proprius, BIS har hållit en hög kvalite, både i pressning så väl som i ljudupptagning. Ett bra ex. är väl Cantate Domino men också en hel del körmusik och kyrkorgel. BIS varierar lite mer, men ger hög utdelning totalt sett. Ett skivmärke som jag ratat, vet inte varför, är Supraphon från Tjeckoslovakiens ena halva. Men de äldre inspelningarna från 60-70 talet är mycket trevliga med kvaliteer som kan mätas med de "stora" som DECCA et.c. |
PSET-High Smile Value Per Watt! |
 |
|
gcs
Member
    
5273 Posts |
Posted - 2006/03/18 : 18:33:21
|
Ju tjockare en skiva är så kräver det längre tid att kyla varje pressad skiva. Här finns det utrymme för fusk eftersom tid är pengar. |
 |
|
Topic  |
|