Author |
Topic |
|
JohnA
Member
556 Posts |
Posted - 2004/08/30 : 10:37:16
|
Efter att ha retat mig ca tio år på några fina fabriksnya toroider (220/12+12v)i skrotlådan (läs "ladan") har tankarna farit runt. Primären är lindad i ett stycke och därför kan jag inte enkelt provköra transingarna som utgångstrafos. Nätttoroider är knappast några vällindade HiFi-prylar, men man kanske kan ha tur också.
Grubblerierna ledde fram till tanken att man borde kunna bryggkoppla t.ex. två SEPP eller SRPP (lider av begreppsförvirring) rörslutsteg i motfas och stoppa 220v-lindningen mellan utgångarna precis som man ibland gör med transistorslutsteg för att skrämma upp effekten. Bortsett från den ökade komplexiteten, kanske man kan få ut andra fördelar av kopplingen? I en vanlig PP med mittuttag utnyttjas lindningen inte till fullo.(?) I klass B hänger en halva och fladdrar fritt, i A jobbar halvorna mot varandra. Med bryggkoppling har man ingen DC genom trafon och all ström genom lindningen blir till nyttigt uteffekt. Rören borde sedan kunna gå i vilken klass man vill.
Känns som att jag i entusiasmens rus missat något viktigt i resonemanget. -Om det vore så fantastiskt, varför har jag aldrig sett ett sådant schema? Om principen inte är helt uppåt väggarna, hur räknar man på en brygga m.a.p. "Raa-aa" m.m.?
Å andra sidan träffade jag först nyligen på matrisslutsteget (matrix-amp) trots att idén visst går tillbaka till 50-talet. Där handlar det i.o.f.s om att spara in dyra slutrör, i mitt fall blir det dubbelt så många för en given effekt. -Ja egentligen ännu sämre eftersom förlusterna lär öka när strömmen ska passera två rör åt vardera hållet. Men va 17, OTL är ju också trevligt... ;-)
/John |
Elektronostalgist? -Javisst! http://elektroarkivet.se Skype: elektroarkivet.se Min anläggning, uppdaterad 2006-06-11: http://www.hififorum.nu/forum/topic.asp?TOPIC_ID=30783
|
|
MartinX
Member
430 Posts |
Posted - 2004/08/30 : 13:12:13
|
Ett annat alternativ för att slippa DC genom primärlindningen är att använda den koppling som kallas circlotron. Det används mest i OTL byggen men kan lika gärna användas med utgångstrafo, det behövs bara 2 slutrör men strömförsörjningen blir mer komplex än för pushpull steg. På nätet finns massor med info sök på Google och du får svar. |
"I bring you fear famin and pestilence" - C Montgomery Burns |
|
|
JohnA
Member
556 Posts |
Posted - 2004/08/30 : 14:15:56
|
Jo man borde ju söka innan man frågar... Har träffat på begreppet cirklotron just i samband med OTL och därför inte kopplat tanken på att konceptet funkar minst lika bra med trafo: http://circlotron.tripod.com/ för lite historia. http://www.otlamp.com/articles/impedance/ för matematikern.
Hittar jag fem identiska toroider kan jag trä dem på en pinne för en komplett stereoförstärkare. :-) -En till utgångstrafo för vardera kanalen, en för 220v nät till 12v glöd och två bakvänt för vardera halvan av den flytande anodspänningen. Att cirklotronens anodlast är lägre än i en vanlig PP passar nog mina 220/12-trafar bra. Nåja, tror inte jag börjar bygga i morgon, annat kommer före och konceptet är kanske en smula osäkert. Hur som helst en mycket intressant princip att testa.
Kom att tänka på en annan möjlig lösning på ursprungliga problemet: I stället för brygga med två SEPP/SRPP-par, kan det inte funka att byta det ena paret mot en dubbel anodspänning (+/-) med mittnolla dit utgångstrafons andra ände kopplas? Visserligen bara halva spänningssvinget mot bryggidén, men man sparar hälften av rören. Hmmmm, svårighet med drivsteget kanske? ...Nä cirklotron är nog bättre och dessutom en känd teknik. |
Edited by - JohnA on 2004/08/30 14:18:12 |
|
|
|
Topic |
|
|
|