| Author |
 Topic  |
|
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
 Posted - 2004/04/29 : 09:59:29
|
Fick idén till denna topic från en tråd under hifi som vänder sig mot att skivbolagen komprimerar bort musiken. Ett annat otyg skivbolagen har är producenter, som jag tänkte vi kunde debattera lite.
Missförstå mig inte nu, visst måste musik produceras och detta görs givetvis av en producent. Men jag tänkte vi kunde ta hjälp av följande lilla scenario som är en av mig uppdiktad historia men som jag av någon anledning har fått för mig att den ligger ganska nära verkligheten (rätta mig gärna om jag har fel ):
Ett gäng ungdomar i dryga 20-årsåldern har skapat ett pop-/rockband, dom kallar sig X och består av A,B,C,D och E. Dom har skrivit ett antal egna och (i deras ögon) nyskapande låtar som de vill dela med världen. Så de vänder sig till ett skivbolag med en demo som gott och väl täcker en fullängdsskiva.
På skivbolaget sitter den lätt överviktiga direktören, med en fet cigarr i ena mungipan, lyssnar igenom demo:n och studerar fotot som X bifogat. Han kontaktar en av bolagets producenter, ger honom/henne demo:n och säger att det kan vara intressant, det skulle gå att göra något av det (märk ordvalet), ber producenten jobba lite på det, fundera på en bra "image" och sedan kontakta X. Pruducenten gör så.
Bandet hade, säg, 10 låtar. Vid mötet med producenten sa denne att X kunde använda 3 som de var, 3 kunde användas om de modifierades en aning (ganska friskt mao) och fyra var de tvugna att stryka helt för de skulle inte sälja, istället skulle producenten komponera fyra nya låtar åt bandet som de kunde använda. Valet blir svårt för X men eftersom de vill ut å spela så accepterar de, lite motvilligt, villkoren och lovar bolaget att hålla masken. (Slut på uppdiktad historia)
Sedan har jag sådana fördomar att jag tror att det finns en bunt "artister" som överhuvudtaget inte har skrivit någonting själva utan som enbart p g a utstrålning/utseende får en massa material skrivit åt sig som ska framföras (läser du mellan raderna borde du kunna läsa t ex britta spjuth). Detta KAN i och för sig gå an om "artisten" är med på noterna (pardon the pun), men jag är skeptisk. Det jag hyser störst förakt mot är när en/flera producent/er lägger näsan i blöt...
Tilläggas bör att jag själv lyssnar mycket och gärna på klassiskt musik och spelar själv klassisk gitarr. Alltså musik "producerad" av döingar... Lyssnar vidare gärna på hård-/progressiv rock, flamenco, tango, folkmusik, visor... mm... Sällan/aldrig på "NRJ-skvalet". Varför Troligtvis för att den är för hårt producerad...
Så, gott folk, nu ber jag om att få höra Era åsikter. Tycker du som jag att producenter allt som oftast är onda, perfida ting sända till jorden av hin håle själv, eller anser du att de gör ett jobb så att de är värda att helgonförklaras???
Vanligen och vänligen
/Georg |
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
|
|
Gabe
Member
536 Posts |
Posted - 2004/04/29 : 11:15:14
|
Nä - producenter är inte "onda" musikförstörare, generellt sätt. Tvärtom!
Det finns förstås både bra och dåliga exempel men säg att vi uppehåller oss vid de goda (det är ju så mycket roligare att vara positiv)!
För det första så är en bra producent som regel en lyhörd musiker också som kan plocka fram det bästa ur artisterna, och dessutom "klä" musiken i en dräkt som får den att lyfta till oanade höjder. Det här är förstås mest markant i rock- och popvärlden. När det gäller akustisk musik typ klassiskt och jazz är det sannolikt en mer naturligt klingande ljudbild som är idealet. Men visst har prodcentens arbete stor beydelse även här! Hur låter "rummet" som en stor symfoniorkester t ex, hur plockar man fram den mer intima känslan ur en stråkkvartett eller en jazztrio? Ska solisten få en mer framskjuten position eller ska han/hon integreras med den övriga orkerstern?
Några riktigt bra producenter vill jag gärna nämna: Ethan Johns, Joe Henry, Daniel Lanois och George Martin. De har alla med stor fingertosskänslighet lyckats fånga artisternas intentioner samtidigt som de sätter sitt eget signum på musiken. Starkt!
tycker
Gabe |
 |
|
|
dumbo
Member
117 Posts |
Posted - 2004/04/29 : 13:34:53
|
Jag håller nog till största delen med Gabe. Producenter är ofta (mycket duktiga) musiker, fast inte alltid, som, om man ger dem lösa tyglar, kan lyfta nästan vilken låt/vilket stycke som helst. Duktiga producenter fyller upp tomrum för att lyfta musiken. En liten gitarrslinga här eller en kör där osv. En producent måste sätta sig in i musiken till den grad att det nästan vore som att han/hon själv hade skrivit den, för att kunna lyfta fram dendär känslan som artisten hade när han/hon skrev den.
Sedan finns det ju, tyvärr, mindre duktiga producenter som fyller ut bara för sakens skull. Sedan finns det ju de som bara gör sitt jobb och agerar efter direktiv "från ovan". Detta är främst vanligt på den "breda" musiken. Här kanske inte producenten har lika stor musikalisk erfarenhet och inte får lika fria tyglar, utan är mer styrd av vad Hr Direktören har sagt. Här kan man ju anta att detta hör ihop med fenomenet med kompressorn/limitern. Man fyller ut allt tomrum bara för att det ska låta mer. Att allt sedan bara blir en gröt och att det väsentliga drunkar i denna överproducerade smet bryr man sig inte så mycket om. Det handlar ju om att tjäna pengar.
I grund och botten tror jag att detta är ett resultat av skivbolgens kortsiktiga tänkande i kombination med att folk nöjer sig med att något är "tillräckligt bra". Det räcker ju med att göra det tillräckligt bra för att folk ska köpa skivorna. Det är ju onödigt att göra det bättre, det kan ju kosta mer.
Detta är ju inte producentens fel egentligen. Han gör ju bara det jobb han blivit tillsagd. Att producera lättsåld popdynga som låter bra i "vanliga" radioapparater. |
|
|
|
sisko
Member
202 Posts |
Posted - 2004/04/29 : 13:53:16
|
| Gabe skriver kloka ord som vanligt. Vad vore popmusiken utan Phil Spector, Lee Perry + redan nämnda i andra poster? Den krassa hyperkommersialism som genomsyrar storbolagen är en annan femma men personligen lyssnar jag aldrig eller sällan på sån musik. Har det hypotetiska bandet nåt att komma med kan de nog stå på sig. |
|
|
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
Posted - 2004/04/29 : 14:24:10
|
Vettiga tankar hittills tycker jag
Jag är frestad att utveckla mig / svara nu, men hinner inte riktigt... Jag återkommer ikväll eller imorgon bitti (troligtvis det senare), under tiden: fortsätt gärna fylla på med inlägg, åsikter, hypoteser, mm, etc, blablabla...
V och v
/G |
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
|
|
|
dumbo
Member
117 Posts |
Posted - 2004/04/29 : 15:00:55
|
Jag kanske ska tillägga att jag tycker att jojje_guitar har rätt i att det ofta blir sämre om producenten lägger sig i FÖR mycket i hur artisten ska vara eller framföra/spela.
Jag har ett rätt bra exempel på det faktiskt, som är just från denna "hyperkommersialism" som någon nämnde. Jag har en inspelning gjord på Varbergs bilbliotek för ett gäng år sedan, där den då ännu inte så slipade Sara Löfgren framför "Starkare än du" (ja, den hette tydligen så på den tiden, innan Bert lade sig i). Det är tämligen usel inspelningskvalitet och framförandet är inte alls lika tillputsat som den version man kan höra i/från Fame Factory. Visst är denna tillputsade studioversion "snyggare", men i samma veva har känslan, eller om man så vill "själen", i låten/musiken försvunnit.
Som parentes kan jag ju nämna att låten inte alls är någon "smäktande ballad" från början. |
|
|
|
Magnuz
Member
1572 Posts |
Posted - 2004/04/29 : 19:57:46
|
"Missförstå mig inte nu, visst måste musik produceras"
Varför det? Vad gör alla dessa producenter egentligen? Jag tycker det verkar som om det gått inflation i det här med producenter, särskilt inom den kommersiella soul- och skräp-r'nb-genren verkar det ju finnas producenter i varenda buske, ofta höjs de dessutom till skyarna av någon anledning. Ibland får man intrycket att det är producenterna som mer eller mindre gör allt medan artisten mest åker Ferrari försöker se snygg ut. Sjunger gör någon fet tjej som man aldrig får se på bild. Det är liksom lite Milli Vanilli över det hela. Vore jag professionell musiker/kompositör skulle jag förvisso vara tacksam över att ha någon att diskutera arr och utbyta idéer med, men jag skulle absolut vilja ha sista ordet i den diskussionen. Om man håller på med något kreativt och är seriös med det man gör vill man inte att någon %¤/&)¤#"!¤# ska lägga näsan i blöt och kladda på ens skapelse, inte ens om man skulle råka tycka att slutresultatet blev bättre och framförallt inte för att någon annan (läs skivköpare) kanske skulle tycka det. Det är en integritetsfråga. |
|
|
|
SebastianG
Member
432 Posts |
Posted - 2004/04/29 : 23:03:21
|
Producenten är lika viktig som regissören för en film! När det gäller "konst" måste oftast bara en person bestämma! Det går inte att samla ihop ett gäng skådisar och bara låta dem ställa sig framför kameran och se vad som händer! Samma sak gäller med ett band...
Om ett band mixar och producerar vill trummisen att trummorna ska låta si och ligga längst fram, basisten att basen ska ligga längst fram och låta så, gitarristen vill absolut bestämma soundet på riffen och de ska höras mest, för att inte tala om minst tre solon på en minut var i varje lårt, sångaren vill säkert ha ett ord med i laget och han vill säkert också höras mest... tänk er nu om bandet har keyboard och blås!!!  Det blir oftast inte särskilt lyckat och väldigt dyrt eftersom studiotid kostar skjortan om det är en bra studio!
För att följa liknelsen med filmskapande gäller det naturligtvis för regissör/producent att var lyhörd för skådespelare/musiker på ett kreativt sätt. Vad är styrkan, respektive svagheten osv, men i slutändan måste någon bestämma! Alla kan ju inte höras eller synas lika mycket och alla låtar är inte lika bra... Motsatsen är naturligtvis producenter som bara gör produkter som "fast food" 
Så som vanligt kan denna nödvändighet vara både av godo och av ondo!
Sebastian
Ps: Vad skulle Stones varit utan Loogham och Jimmy Miller! Eller för den delen Elvis utan Sam Philips, eller Doors utan Paul A.Rothchild/Bruce Botnick, eller Beatles utan George Martin eller... osv osv
Edit: Glömde Rothchild! Hjärnsläpp!!! |
"Still confused, but now on a higher level…"
Flyfisherman |
Edited by - SebastianG on 2004/04/30 22:21:52 |
|
|
|
Micke Y
100.000-klubben
7711 Posts |
Posted - 2004/04/30 : 09:11:23
|
Jag hörde Lasse Lindblom en gång säga att vara producent är allt mellan kaffekokande mysgubbe till att skriva, arrangera, instrumentera - bestämma allt. Det beror på artisten, dess förmåga och självsäkerhet eller annorlunda uttryckt: vad skulle Britney vara UTAN producenter?
Jag vet att Rush använder producenten för att få några utomstående öron när inspelningen kommit ganska långt. Lite som färg på huset så att säga.
Några producenter där artisten alltid skiner igenom MER än producenten är chris Kimsey, Calum Malcom, Paul Northfield (fast han är mer tekniker än producent).
Krasst finns det mycket, mycket få skapande artister i popsvängen. De dansar bra, ser bra ut och kan hjälpligt sjunga men inte skapa, arrangera eller något dylikt. De är helt beroende av producenter. Dessa producenter har en annan roll än vad en producent som skall jobba med ett band har. Popartisten kommer in i studion och då är oftast låten skriven och inspelad. Popartistens röst är det enda som fattas.
Bandproducenten är ofta med på repet inför inspelning, ger synpunkter om materialet, val av studio eller tekniker etc. Längre process och annorlunda.
Micke
Micke |
When a man steals your wife, there is no better revenge than to let him keep her.
"Se inte ner på 3 ackord låtar, tänk hur många bra vi har gjort med bara 2" Billy Gibbons ZZ Top
Pälsar skall sitta på djur i skogen, inte på människor i stan. |
|
|
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
Posted - 2004/04/30 : 09:56:30
|
Gabe: "generellt sett", "som regel en lyhörd musiker också som kan plocka fram det bästa ur artisterna"
Små ord som kan betyda mycket... Närå, jag ska inte va petig... Jag hoppas innerligen att producenterna är skickliga musiker (nu hjälper ju inte det om de ändå är alltför "toppstyrda") fast då kan man ju undra varför de inte är med och musicerar själva på sina alster... hmm... Vad gäller den klassiska/akustiska musiken så förstår jag ändå inte varför en producent (annan än musikern/-erna) måste till. Ta klassisk gitarr t ex, som ligger mig närmast trots att jag bara är amatör ... En klassisk gitarrist ska inte behöva en producent för att tala om i vilket rum musiken skall spelas in i. Det låter jättevackert i en medelstor kyrka om man spelar barockmusik, under förutsättning att man inte spelar för fort (för då blir inte stämföringen "tillräckligt" tydlig), något gitarristen borde veta. Likväl borde denne veta att det kanske inte lämpar sig att spela eldig, dynamisk spansk musik i en kyrka utan där borde man vara i en lite mer dämpad konsertlokal. HUR styckena ska framföras är upp till gitarristen (hans tolkning, inom rimliga ramar givetvis), gillar inte bolaget gitarristens spelsätt/tolkning borde de inte tagit in denne... Paralleller kan givetvis dras till orkestrar som har en ledare vars tolkning framförs och som borde besitta samma kännedom om lokalval mm...
dumbo:
quote:
Sedan finns det ju, tyvärr, mindre duktiga producenter som fyller ut bara för sakens skull. Sedan finns det ju de som bara gör sitt jobb och agerar efter direktiv "från ovan". Detta är främst vanligt på den "breda" musiken. Här kanske inte producenten har lika stor musikalisk erfarenhet och inte får lika fria tyglar, utan är mer styrd av vad Hr Direktören har sagt.
Du måste hålla med om att detta kan bara vara av ondo. Artisterna stryps och deras självförtroende krossas...
Magnuz: quote:
"Missförstå mig inte nu, visst måste musik produceras"
Varför det? Vad gör alla dessa producenter egentligen? Jag tycker det verkar som om det gått inflation i det här med producenter, särskilt inom den kommersiella soul- och skräp-r'nb-genren verkar det ju finnas producenter i varenda buske, ofta höjs de dessutom till skyarna av någon anledning. Ibland får man intrycket att det är producenterna som mer eller mindre gör allt medan artisten mest åker Ferrari försöker se snygg ut. Sjunger gör någon fet tjej som man aldrig får se på bild. Det är liksom lite Milli Vanilli över det hela. Vore jag professionell musiker/kompositör skulle jag förvisso vara tacksam över att ha någon att diskutera arr och utbyta idéer med, men jag skulle absolut vilja ha sista ordet i den diskussionen. Om man håller på med något kreativt och är seriös med det man gör vill man inte att någon %¤/&)¤#"!¤# ska lägga näsan i blöt och kladda på ens skapelse, inte ens om man skulle råka tycka att slutresultatet blev bättre och framförallt inte för att någon annan (läs skivköpare) kanske skulle tycka det. Det är en integritetsfråga.
Sannerligen huvudet på spiken! Ett inlägg jag skriver under på... nästan... Angående det du citerar mig om, min tankegång är så här: Musik skrivs/komponeras, alltså produceras, eller, av någon, som då blir dess producent. Enligt mig SKALL denne producent på något vis ingå i konstellationen som sedan framför musiken. Annars blir de som framför musiken (även kallade artister) bara såna häringa dockor som hänger i trådar (vaf*n heter dom???!!?) och som saknar egen vilja... De 3 senaste plattorna från Dream Theater tycker jag är lysande exempel på hur det ska gå till... De visar var skåpet skall stå... Producentkarusellen du nämner ovan är bara... tja... vad säger man...
Sebastian: Jag tycker inte liknelsen med film är bra... I mitt tycke är det två vitt skilda konstformer... En film har många gånger fler skådespelare inblandade än du hittar musiker i diverse konstellationer (jag räknar inte symfoniorkestern nu, då jag ser orkestern som dirigentens instrument...).
Sist nämner du Elvis... Om jag inte missminner lär han ha sagt något i stil med "...i den här branschen behöver man inte vara musikalisk/musikkunnig för att lyckas..." vilket för mig bara betyder en sak, den branschen är rutten
Men du har så rätt när du säger
"Motsatsen är naturligtvis producenter som bara gör produkter som "fast food""
/Georg |
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
|
|
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
Posted - 2004/04/30 : 10:04:39
|
Micke:
quote:
vad skulle Britney vara UTAN producenter?
Mitt svar: Ingenting, inte ens en flugskit. Vilket enligt mig är bara aaaningens mindre än hon är idag...
quote:
Krasst finns det mycket, mycket få skapande artister i popsvängen. De dansar bra, ser bra ut och kan hjälpligt sjunga men inte skapa, arrangera eller något dylikt. De är helt beroende av producenter. Dessa producenter har en annan roll än vad en producent som skall jobba med ett band har. Popartisten kommer in i studion och då är oftast låten skriven och inspelad. Popartistens röst är det enda som fattas.
Det är just detta jag tycker är så tragiskt. Att det måste gå så in i glödheta h****e fort att "bli känd". Hade "popartisterna" fått tid på sig att utvecklas, lära sig musicera, spela, arrangera, komponera så kanske de hade gjort något intressant och allt hade inte låtit så förb***at likriktat och enformigt...
Är det mig det är fel på???
/Georg |
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
|
|
|
sisko
Member
202 Posts |
Posted - 2004/04/30 : 10:23:11
|
quote:
Vad gäller den klassiska/akustiska musiken så förstår jag ändå inte varför en producent (annan än musikern/-erna) måste till. Ta klassisk gitarr t ex, som ligger mig närmast trots att jag bara är amatör... En klassisk gitarrist ska inte behöva en producent för att tala om i vilket rum musiken skall spelas in i.
Nu ska vi å andra sidan inte ha en övertro på musikers kunskaper om inspelning av musik. (Klassiska)Musiker är (klassiska)musiker och är i de fall jag känner till betydligt mer intresserade av interpretationen (tolkningen, musikerfikonspråk)av ett stycke än den lokal de ska framföras eller spelas in i (undantag finns det säkert gott om, jag talar från min egen erfarenhet. Naturligtvis har producenten som ska vara ett proffs koll på var en inspelning sker bäst.
I populärmusikerns fall, som i de flesta fall inte är klassisk tränad, kan det vara så att man behöver hjälp med att klämma det göttaste ur musiken eller om så vill få hjälp med tolkningen av den musik man skapat.
Sen är det så att bra musik är bra oavsett hur dåligt inspelningen än låter i den med surt förvärvade slantar exklusiva anläggningen. Det får man acceptera och bara låta sig dras med in i den underbara musikens värld. Ett exempel är There's a riot going on med Sly and the family Stone. Det låter förjävligt om inspelningen men musiken är så bra att man skiter i det. |
|
|
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
Posted - 2004/04/30 : 10:49:18
|
sisko:
Det känns som ditt citat av mig blev lite avsnoppat... Fortsättningen på citatet anger varför musikern bör välja olika rum/spelstilar beroende på musikvalet. I interpretationen ingår att man har kunskap om t ex stämföringen i en fuga (gärna av Bach ), denna MÅSTE vara tydlig och distinkt för att åhöraren ska få en behaglig upplevelse. Sitter man i en kyrka och spelar fugan med ett för högt tempo finns det ingen gitarrist som är tillräckligt skicklig för att få till det bra, akustiken sätter begränsningarna. Detta är en del av interpretationen. Sitter man i en väldigt dämpad lokal kan man gott spela med högt tempo annars kan musiken bli grå och tråkig. Detta är också en del av interpretationen. Det handlar inte om att musikern skall besitta kunskap om inspelning av musik, utan om uppspelning. Det som rör inspelningen, t ex vilka mikrofoner, hur många, dess placering etc, tycker jag givetvis man ska ha någon från skivbolaget att hjälpa till med, men de ska inte lägga sig i musikerns tolkning eller spelsätt.
Vänligen
/G |
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
|
|
|
sisko
Member
202 Posts |
Posted - 2004/04/30 : 11:07:15
|
Jag tror du missförstod mig lite. Naturligtvis ska musikern i det klassiska fallet stå för interpretationen men allt annat som du nämner val av lokal osv är producentgöra enligt mig. Det kan t. ex. vara så att den lokal som musikern tycker om att spela i låter bra i hans/hennes position men bedrövlig för publiken. Producencentens plikt i det här fallet är att göra en så bra inspelning som möjligt och som bäst avspeglar de avsikter musikern hade med sin tolkning. De få gånger jag har varit med på inspelning har det dessutom funnits en givande dialog mellan musiker och producent.
Jag tror iofs att den klassiska musiken inte lider av samma producentproblem som dussinpopen, och det tror jag att den aldrig heller kommer att göra. Avnämarna är en publik som har betydligt högre krav på musiken. Samma sak gäller för de som lyssnar på annan musik som är nischad(stavning?) till grupper av människor som faktiskt är intresserad av musik på ett djupare plan. |
|
|
|
dumbo
Member
117 Posts |
Posted - 2004/04/30 : 11:10:52
|
Jojje:
Jovisst är det enbart negativt om man ändrar om "för mycket" och inte låter artisten vara med och bestämma och vara just det den är, artist. Sen, i en del fall så kan ju producenten tala om hur man får det att låta bättre, eller hur man "förtydligar" känslan som musikern vill förmedla. Viktigt är givetvis en dialog och att artisten inte blir överkörd. I början är man ju ganska oerfaren och kan behöva hjälp med detta. Det som låter bra i replokalen låter inte nödvändigtvis bra på skiva. Med ökad erfarenhet och studio-/inspelningsvana så kommer artisten själv att vilja/kunna spela en allt större roll i själva produktionen. Något man åxå ser på många av de artister som tillåts växa fram och mogna och som inte bara ger ut en hit och sedan försvinner. De första skivorna produceras ofta av en mer erfaren person, medan de skivor som följer inte så sällan är producerade av bandet/artisten själv, ibland med en medproducent.
Sen finns det ju faktiskt producenter som själva är med och spelar. Jojje Wadenius är svjv själv med och spelar på Lisa Ekdahls "Bortom det blå" (det låter iaf som hans gitarrspel) och Lars Winnerbäck spelar själv gitarr på Elin Sigvardssons "Saterday light naive". Sen behöver man ju inte gilla dessa produktioner bara för det. Jag ville bara ge exempel på att det finns. :-) |
|
|
|
f95toli
Member
4209 Posts |
Posted - 2004/04/30 : 11:28:52
|
Jag är mycket skeptisk till att artister generellt sett skulle kunna klara sig utan producenter och det inte av några "inspelningstekniska" skäl.
Att spela in/skriva/filma etc något som är menat för publik är något helt annat att att göra något för sitt eget nöjes skull. Av samma anledning som författare behöver redaktörer behöver musiker producenter: Förutom de rent tekniska aspekterna behövs någon "utifrån" med tillräckligt auktoritet som kan säga vilka idéer som är bra eller inte (i dialog med artisten). Om några av artistens ursprungliga intentioner försvinner på vägen så beror det nog oftast på att de inte var så bra till att börja med.
|
|
|
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
Posted - 2004/04/30 : 12:48:25
|
sisko:
Jag skrev: "...denna MÅSTE vara tydlig och distinkt för att åhöraren ska få en behaglig upplevelse..."
Du svarade att jag nog hade missförstått och skrev: "Det kan t. ex. vara så att den lokal som musikern tycker om att spela i låter bra i hans/hennes position men bedrövlig för publiken"
Menar vi inte samma sak? Eller är det skillnad på åhörare och publik?
Vidare, "...val av lokal osv är producentgöra enligt mig..."
Här tycker vi olika, men det är helt ok!
Till sist, "...Jag tror iofs att den klassiska musiken inte lider av samma producentproblem som dussinpopen..."
Här tycker vi lika.
dumbo:
Vettiga ord. Råd, tips, åsikter är aldrig fel. Det jag vänder mig mot är när producenterna går in och börjar styra och ställa. Det är fel.
f95toli:
"...Att spela in/skriva/filma etc något som är menat för publik är något helt annat att att göra något för sitt eget nöjes skull..."
Tillåt mig hårddra det hela (utan att du blir arg på mig). Ska man tolka det du skriver som att artister (vidare även konstnärer, skådespelare, författare, mm) är något slags kulturhoror? Betalar du blir du tillfredsställd? Enligt mitt tycke är inte så fallet. Man ska spela musik för att det är kul (alltså för det egna nöjets skull), råkar någon tycka det är bra är det jättekul! Gillar ingen det så är det ju ingen som tvingar dom...
"...Om några av artistens ursprungliga intentioner försvinner på vägen så beror det nog oftast på att de inte var så bra till att börja med..."
Inte så bra för vad? Skivbolagets plånbok?
Alla: Givetvis är jag medveten om att det finns gott om snälla, trevliga och välvilligt inställda producenter som visar hänsyn. Kalle Moraeus sommarpratade en gång där han tog upp att deras producent var en heltrevlig kille (fast han hade tydligen helt fel inställning till arbetet, producenten alltså, om man skulle tro medias bild). Det är inte dom jag har något emot. Det är de som är toppstyrda och/eller de som "åker snålskjuts" på artisternas framgång jag tycker illa om.
Och, som alltid, tycket är fritt...
/G |
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
|
|
|
f95toli
Member
4209 Posts |
Posted - 2004/04/30 : 13:09:25
|
Jag menade inte "kommersiellt bra" utan bra som i "artisten blir nöjd".
Det ÄR skillnad på att göra något för sin egen skull och för en publik, framförallt eftersom det är nästan omöjligt att kritisera sina egna verk och se var bristerna finns. Måttot "kill your darlings" stämmer nog för musik lika mycket som för litteratur.
Jag tror att en bra producent är en person som förstår vad artisten vill men som ändå inte är rädd för att påpeka när något är dåligt/inte passar in; samt kan hjälpa till att "lyfta fram" musiken. En producent som "bara" är involverad i tekniken är väl snarare en studiotekniker? |
Edited by - f95toli on 2004/04/30 23:22:22 |
|
|
|
SebastianG
Member
432 Posts |
Posted - 2004/05/01 : 23:08:31
|
quote:
Sebastian: Jag tycker inte liknelsen med film är bra... I mitt tycke är det två vitt skilda konstformer... En film har många gånger fler skådespelare inblandade än du hittar musiker i diverse konstellationer
Hej Jojje!
Vill nog slåss lite för min jämförelse i all fall!
Självklart skiljer sig alla konstformer och deras villkor, men jag tror nog ändå att film och musikutgivning, och här tänkte jag främst rock/pop utifrån ditt tänkta exempel, ligger närmare varandra än tex måleri/musikproduktion!
Vi kan säkert enas om följande: Utan låtar/manus ingen platta eller film!
Utan musiker/skådisar knappast heller någon platta eller film eller hur...
Men vem ska ha det konstnärliga ansvaret och idén om hur det ska gestaltas? Här är det är här "oftast" nödvändigt med en vilja! Den som ser det hela som en helhet utifrån! (Vilket naturligtvis även kan vara den musikaliskt ledande bandmedlemmen.)
Det finns ju olika vägar att gå. En del regissörer/producenter vill ge skådisarna/musikerna maximal frihet, för att nå ett visst uttryck, andra styr med järnhand!(Jämför sk. demonregissörer typ Ingmar Bergman)
Sedan har vi ju även det faktum att många skådisar, liksom musiker börjar regissera/producera och ofta även sig själv! Clint Eastwood och Mark Knoppfler tex!
Inte för att detta alltid är helt lyckat... Någon skulle säkert behöva säga till Clintan att filmen behöver klippas ner med 30 min ibland, liksom Mark Knoppfler skulle kunna korta ner många av sina låtar till hälften!
Soloartisten/stjärnskådisen behöver ett bollplank! Här är producenten viktig! Och att grupper utan producenter kunnat gå bort sig rejält finns det ju gott om exempel på tex: Hur lyckat blev det när Stones skulle göra "Their Satanic Majesty’s Request" eller när Beatles började det projekt skulle bli "Let it be"? Eftersom man hade man hur mycket pengar som helst hyrde man en jättelokal och ett filmteam som filmade allt, vilket bara slutade i ett jättebråk och att bandet splittrades...
Tur för oss att Stones inte gick samma väg utan fick tag i Jimmy Miller, som proddade "Honkey Tonk Women"! Hur skulle rocken låtit idag utan denna insats???
Slutligen kan man säkert diskutera vilka som räknas som "viktigast" inom olika konstformer. Inom teatern kanske skådisarna överbetonas, musikerna inom rock, regissörerna inom filmen osv... Alla medverkande är ju förmodligen nödvändiga!
Det som är intressant idag är är ju inte bara att musik produceras utan "editeras"! En "otajt" trummis får baskaggeslagen justerade med hjälp av datorn, sedan kanske basgången justeras, för att inte tala om att falsksång som kan döljas helt om så önskas!
Banden vill säkert låta så bra som möjligt, men är detta verkligen så lyckat?
Hur skulle Stones låtit utan Charlie Watts "felspelningar" Inte lika personligt i alla fall... För att inte tala om den stackars publiken som idag tror sig gå för att se ett bra band, och som därför blir tvungen att stå ut med löjligt hög volym, för att bandet måste dölja sina tillkortakommanden?
Mvh Sebastian
|
"Still confused, but now on a higher level…"
Flyfisherman |
|
|
|
svejk
NA addikt
3505 Posts |
Posted - 2004/05/02 : 21:06:29
|
| Visst har producenten en stor betydelse. En bra producent lyfter bandet/artisten till höjder som inte gott att uppnå annars, synergi mao 1+1=3. Daniel Lanoas slår sina påsar ihop med Dylan Time Out Of Mine blir Dylans bästa platta på 15-20 år. Samma gubbe gör Wrecking Ball med Emmylou Harris bästa plattan hon gjort? och dessutom en ny riktning i sin karriär, börjar skriva mer själv. Rick Rubin gör "trollerikonster" med Johnny Cach America serien är ett klart värdigt avslut. Naturligtvis finns motsatsen. Producenter med ett för stort ego. Producenter som tycker att DOM är viktigare än bandet/artisten. Dom sk "producenterna" som håller på med dansande deodoranter och annat tjafs behöver inte nämnas. Skit in skit ut. |
pryttlar http://www.hififorum.nu/forum/topic.asp?TOPIC_ID=27255
Sugen på att lyssna? Skicka PM
Svejk |
|
|
|
filikoster
Member
692 Posts |
Posted - 2004/05/03 : 17:17:10
|
"Varför det? Vad gör alla dessa producenter egentligen? Jag tycker det verkar som om det gått inflation i det här med producenter, särskilt inom den kommersiella soul- och skräp-r'nb-genren verkar det ju finnas producenter i varenda buske, ofta höjs de dessutom till skyarna av någon anledning. Ibland får man intrycket att det är producenterna som mer eller mindre gör allt medan artisten mest åker Ferrari försöker se snygg ut."
Precis, i r'n'b och hiphop är producenten 80% av musikens upphovsman. Artisten är i stort sett bara ett "språkrör" för producenten som är den egentlige kreativa agenten. Se på Neptunes/N.E.R.D. till exempel. Inget fel i det, det passar bara inte in i den gängse bilden av artisten som den skapande geniet. Bara det blir bra musik. Vilket det gör lika stor/liten omfattning som när förhållandet producent/artist är det traditionella. |
Never trust someone who claims to be God. |
|
|
|
Bravo
Member
5320 Posts |
Posted - 2004/05/05 : 01:47:49
|
| Lagom är väl bäst, dvs. tillräckligt mycket ingripande för att få produkten bra, men inte så mycket så att artistens intentioner går förlorade. |
Bravo |
|
|
| |
Topic |
|
|
|
All Forums
Musik
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly