Plinius SA100mk2 var i min ägo i ca 3 år men nu är den såld. För att musiken inte skulle tystna helt där hemma så kopplades jag in min gamla Rotel RB-980Bx.
Roteln köptes i början av -90 talet och var då lite av en favorit hos Hifi och Musik. Den ger 2x120w i 8 ohm och priset -90 låg på ca 4-5k. Plinius SA100 är specad till 2x100w i 8 ohm och kan köras i klass A eller AB. Den låter lite bättre i A jämfört AB, då den blivit varm, men det är inte helt lätt att höra skillnad alla gånger. Plinius SA100 har fått fin kritik i bla Stereophile. Priset låg på ca 40k.
Jag skulle ljuga om jag påstod att jag hade höga förväntningar på Roteln. Sist Plinius o Rotel gick en match mot varandra, för ca 3 år sen, så åkte Roteln ut ganska snabbt. Jag hoppades dock på att Roteln skulle låta så pass ok att jag klarar av att leva med den i ett par veckor.
Kringutrustningen denna gång bestod av Meridian 588a, Perreaux sm6p, Audiovector m3 Avantgarde och en Rel storm 3 sub, där subben jobbar från ca 40 Hz och ned.
Först ut var Ben Harper och live from mars cd2, dvs. en man med en gitarr. Tja, det lät inte så himla illa iaf, blir första spontana intrycket då första låten går igång. Men nästan direkt efter så upplevdes både Harpers röst och gitarr som lite tama och komprimerade jämfört med hur jag är van att det ska låta. Dynamiken var sämre och jag fick inte den där känslan, som jag tidigare fått, att han sitter där i rummet och sjunger och spelar. Normalt så brukar jag ha svårt för att låta bli att "sjunga" med, men nu så infinner sig inte den lusten. Inte p.g.a. att det lät dåligt, utan för att det lät märkbart sämre.
Daggs för nästa skiva och Bob Dylans - Oh Mercy åker in spelaren. Spår 5 åker på och direkt så fick jag samma upplevelse som med Ben Harper skivan. Ljudbilden känns nu heller inte så luftig och levande som jag är van vid. Något hade också hänt med basen. Jag letade efter ord och fastnade vid luddigt och tunnare. Dylanskivan åkte snabbt ut för att ge plats åt lite basigare skivor. Jag spelade mera Ben Harper, i form av Burn to shine, men också Tool - Lateralus, Metallica And justice for all och några spår från High Fidelitys skivor. Ja, basen var sämre. De lite djupa tonerna, som tidigare tydligt kunde höras och även kännas, var märkbart svagare och diffusare. Det riktiga klippet och separationen i basen var också borta, det blev mera bludder och mer entonigt. Basen var dock fortfarande hyfsat rapp. Iof så har man hört sämre bas i andra, även de, dyra anläggningar, men detta var ändå inte kul och helt klart den största besvikelsen.
Om jag måste nämna nått om diskanten så får det bli att den låter lite skitigare. Det som tidigare lät naturligt har nu något "syntetisk" över sig. Även diskanten upplevs som mindre dynamisk och nästan lite trött. Man kan dock spela högt utan att varken bas eller diskant blir jobbig och påträngande, men det låter aldrig riktigt så rent eller korrekt som tidigare.
Kan jag då att leva med Roteln ett tag? Svar ja, att vara utan musik går inte, fast det är nu inte alls lika kul att lyssna längre. Är Roteln kass? Nej, igentligen inte. Med tanke på priset så var den nog inte så himla dålig iaf. |