|
|
|
|
Av:
Johan Björklund |
Datum:
Sommaren 2007
|
Plats:
Trelleborg
|
|
Jaha, då satt jag där med fyra bastanta lådor välpackad elektronik från Slovakien.
|
Vad
gör jag nu och hur sjutton blev det så här?
Det började väl med att mina gamla högtalare förstördes och
att jag införskaffade högtalare från WLM. Åtminstone var det
en av anledningarna distributören edonA nämnde när de tog
kontakt med mig. Ärligt talat så var jag inte direkt sugen
att låna hem ett gäng rörförstärkare, fast jag hade säkert
begått något sorts tjänstefel om jag hade sagt nej. WLM's
höga känslighet tillsammans med single-end borde ju sitta
som en smäck. Det som nu låg och väntade i lådorna var
följande: JJ243 – Försteg, JJ239 – Monoblock och
JJ323 – Integrerad förstärkare.
Varför så många prylar? Jo, annars får jag ingen musik i
systemet då jag kör med aktivt filter.
|
(klickbar bild!) |
Rent
visuellt så har jag lite hatkärlek till JJ:s design, den
mjuka formen och de olika färgvalen lockar mig, men att ha
STORA rör synliga? Något annat jag inte gillar med rör är
att de lyser som glödlampor i mörkret. Lyckligtvis slipper
jag det här för 2A3 glöder så svagt att de knappast märks.
Den rätta benämningen på slutrören är förresten 2A3-40W och
dessa ska inte förväxlas med 2A3. Originalet lämnar 2.5 watt
i SET-konfiguration och det JJ-utvecklade 2A3-40W lämnar 10
watt.
För
mer ingående information om vilka rör som används, se
avsnittet Teknisk information.
|
|
Inspektion och lite
förklaringar
Byggkvalitén är bra med stabila chassin, lådorna är
verkligen massiva och jag hittar inga ojämna skarvar eller
liknande. En sak jag hänger upp mig lite på är
utgångskontakterna, inte för att de är dåliga utan mest för
att jag är van vid Cardas eller WBT i den här prisklassen. De gör dock sitt jobb klanderfritt vilket är det viktigaste
och de sväljer allt från ren kabel och bananer till kabelskor. Ingångsväljarna känns nästan lite retro för det
klonkar till rejält när man använder dem och jag älskar det
ljudet. En sak som däremot tar lite tid att vänja sig vid är
att volymrattarna inte har någon markering. Jag skrämde slag
på mig själv både en och två gånger på grund av det, så jag
var tvungen att sätta dit ett litet märke.
|
(klickbar bild!) |
Jag
hade lite olika funderingar om hur jag skulle gå tillväga,
men till slut bestämde jag mig för att koppla in en del i
taget för att fånga upp så mycket som möjligt. Vad som
speciellt intresserade mig var om det skulle bli någon
synergieffekt med flera JJ produkter inkopplade. Jag utgick således från mina egna saker och stegvis bytte jag en del av
min egen anläggning till en JJ produkt. Sub:en Duo 18 drevs
dock under hela testet av mitt eget QSC-slutsteg. För att
verifiera vissa intryck återgick jag till min egen
anläggning några gånger då den fick agera referens. Mitt
aktiva filter har en hel del justeringsmöjligheter såsom en
volym samt tonkontroll för varje register. Även om det
kanske kan framstå som svårt att hitta rätt så har jag
aldrig haft några problem med det. Tonkontrollerna ställdes
på default värde och volymen hittade sitt läge ganska
snabbt.
|
(klickbar bild!) |
Jag
använde enbart 8 ohms-utgången på förstärkarna och alla
nivåer kontrollerades med multimeter. Under inkopplingen
upptäckte jag något som förvånade mig, slutstegen vänder
fasen på utgången. Rödmarkerad utgång är alltså inte plus
utan minus!
För att
reda ut varför tog jag givetvis kontakt med edonA som
skickade frågan vidare till JJ. Svaret var att
konstruktionsmässigt vänds fasen helt enkelt på utgången,
vilket gäller både JJ239 och JJ323. Varför de inte har vänt
på sladdarna internt fick jag aldrig svar på. Vill man att
högtalarna ska spela i rätt fas får man alltså helt enkelt
kasta om plus och minus.
Det
trillade in ett mail från edonA den den 25/2-08 där
följande stod - Beträffande fashanteringen i JJ323/239 så
har JJ Electronic nu valt att justera konstruktionen på
förstärkarna. De har tidigare aldrig hört talas om någon som
kör med olika förstärkeri i uppsättningen, dock en del som
enbart kör JJ
|
Steg 1
239,
2A3-monoblocken kopplas till diskanten
|
|
Mina
förväntningar var något oklara men när musiken började
möttes jag av en mycket luftig och öppen diskant, små
subtila nyanserna från cymbaler, biljuden vid fingerplock på
gitarrsträngar. Alla de där små nyanserna kom fram på ett
tydligt sätt, och som väl var utan att diskanten betonades
eftersom det hade förstört det hela.
En av
WLM's egenskaper är att måla upp en ljudbild av det större
slaget som i vissa fall blir lite väl stor. Tillsammans med
239 framträdde inspelningsrummets gränser väldigt tydligt. I
brist på bättre ord så passar ”öppenhet” ganska väl in på
det jag hörde, men lite mer kropp hade kanske inte skadat,
fast då är jag petig. Det kan låta lite konstigt att prata
kropp när det gäller diskanten fast när den spelar ner till
800 hz som i det här fallet tar den inte enbart
övertonsregistret. En snabb undersökning visade att det jag
saknade låg nere mot delningsfrekvensen så en bock sattes i
anteckningsblocket. Jag
kände nu en glädje att gå vidare efter detta positiva första
intryck.
|
(klickbar bild!) |
|
|
Till fler Artiklar |
Sida 1
Sida 2
Sida 3
Sida 4 |
|
© HiFiForum.nu except: Logos and Trademarks are property of their
owners. All Rights Reserved |
|