Av: Johan Björklund

Datum: Sommaren 2007

Plats: Trelleborg 


 

Jaha, då satt jag där med fyra bastanta lådor välpackad elektronik från Slovakien.

Vad gör jag nu och hur sjutton blev det så här?

Det började väl med att mina gamla högtalare förstördes och att jag införskaffade högtalare från WLM. Åtminstone var det en av anledningarna distributören edonA nämnde när de tog kontakt med mig. Ärligt talat så var jag inte direkt sugen att låna hem ett gäng rörförstärkare, fast jag hade säkert begått något sorts tjänstefel om jag hade sagt nej. WLM's höga känslighet tillsammans med single-end borde ju sitta som en smäck. Det som nu låg och väntade i lådorna var följande: JJ243Försteg, JJ239Monoblock och JJ323Integrerad förstärkare.

Varför så många prylar? Jo, annars får jag ingen musik i systemet då jag kör med aktivt filter.

(klickbar bild!)

Rent visuellt så har jag lite hatkärlek till JJ:s design, den mjuka formen och de olika färgvalen lockar mig, men att ha STORA rör synliga? Något annat jag inte gillar med rör är att de lyser som glödlampor i mörkret. Lyckligtvis slipper jag det här för 2A3 glöder så svagt att de knappast märks. Den rätta benämningen på slutrören är förresten 2A3-40W och dessa ska inte förväxlas med 2A3. Originalet lämnar 2.5 watt i SET-konfiguration och det JJ-utvecklade 2A3-40W lämnar 10 watt.

För mer ingående information om vilka rör som används, se avsnittet Teknisk information.

 

Inspektion och lite förklaringar

Byggkvalitén är bra med stabila chassin, lådorna är verkligen massiva och jag hittar inga ojämna skarvar eller liknande. En sak jag hänger upp mig lite på är utgångskontakterna, inte för att de är dåliga utan mest för att jag är van vid Cardas eller WBT i den här prisklassen. De gör dock sitt jobb klanderfritt vilket är det viktigaste och de sväljer allt från ren kabel och bananer till kabelskor. Ingångsväljarna känns nästan lite retro för det klonkar till rejält när man använder dem och jag älskar det ljudet. En sak som däremot tar lite tid att vänja sig vid är att volymrattarna inte har någon markering. Jag skrämde slag på mig själv både en och två gånger på grund av det, så jag var tvungen att sätta dit ett litet märke.


 

(klickbar bild!)

Jag hade lite olika funderingar om hur jag skulle gå tillväga, men till slut bestämde jag mig för att koppla in en del i taget för att fånga upp så mycket som möjligt. Vad som speciellt intresserade mig var om det skulle bli någon synergieffekt med flera JJ produkter inkopplade. Jag utgick således från mina egna saker och stegvis bytte jag en del av min egen anläggning till en JJ produkt. Sub:en Duo 18 drevs dock under hela testet av mitt eget QSC-slutsteg. För att verifiera vissa intryck återgick jag till min egen anläggning några gånger då den fick agera referens. Mitt aktiva filter har en hel del justeringsmöjligheter såsom en volym samt tonkontroll för varje register. Även om det kanske kan framstå som svårt att hitta rätt så har jag aldrig haft några problem med det. Tonkontrollerna ställdes på default värde och volymen hittade sitt läge ganska snabbt.

(klickbar bild!)

Jag använde enbart 8 ohms-utgången på förstärkarna och alla nivåer kontrollerades med multimeter. Under inkopplingen upptäckte jag något som förvånade mig, slutstegen vänder fasen på utgången. Rödmarkerad utgång är alltså inte plus utan minus!

För att reda ut varför tog jag givetvis kontakt med edonA som skickade frågan vidare till JJ. Svaret var att konstruktionsmässigt vänds fasen helt enkelt på utgången, vilket gäller både JJ239 och JJ323. Varför de inte har vänt på sladdarna internt fick jag aldrig svar på. Vill man att högtalarna ska spela i rätt fas får man alltså helt enkelt kasta om plus och minus.

Det trillade in ett mail från edonA den den 25/2-08  där följande stod - Beträffande fashanteringen i JJ323/239 så har JJ Electronic nu valt att justera konstruktionen på förstärkarna. De har tidigare aldrig hört talas om någon som kör med olika förstärkeri i uppsättningen, dock en del som enbart kör JJ

 

Steg 1

239, 2A3-monoblocken kopplas till diskanten

 

Mina förväntningar var något oklara men när musiken började möttes jag av en mycket luftig och öppen diskant, små subtila nyanserna från cymbaler, biljuden vid fingerplock på gitarrsträngar. Alla de där små nyanserna kom fram på ett tydligt sätt, och som väl var utan att diskanten betonades eftersom det hade förstört det hela.

En av WLM's egenskaper är att måla upp en ljudbild av det större slaget som i vissa fall blir lite väl stor. Tillsammans med 239 framträdde inspelningsrummets gränser väldigt tydligt. I brist på bättre ord så passar ”öppenhet” ganska väl in på det jag hörde, men lite mer kropp hade kanske inte skadat, fast då är jag petig. Det kan låta lite konstigt att prata kropp när det gäller diskanten fast när den spelar ner till 800 hz som i det här fallet tar den inte enbart övertonsregistret. En snabb undersökning visade att det jag saknade låg nere mot delningsfrekvensen så en bock sattes i anteckningsblocket. Jag kände nu en glädje att gå vidare efter detta positiva första intryck.

(klickbar bild!)

 

Till fler Artiklar

Sida 1 Sida 2 Sida 3 Sida 4

 


© HiFiForum.nu except: Logos and Trademarks are property of their owners.
All Rights Reserved