https://youtu.be/imKQ-Jd7eZA Med hjälp av en gammal bifilärt lindad luftkärnad trafo, en IRFP7430 och två motstånd så vispade jag ihop en fungerande liten förstärkare för att visa min grabb hur enkelt det är att skapa ett fungerande kråkbo. Brandrisk och rekordlåg WAF är mest en liten bonus i detta läroprojektet.
Det som omedelbart slår mig är hur lite som egentligen krävs för att knåpa ihop en förvånandsvärt välljudande brandfarlig krabat. Har nu lyssnat på både Depeche Mode, Charles Mingus och Eva Cassidy med behållning. Under 300 mA så börjar den tjockna och gröta ihop sig då den börjar klippa lite mjukt och fint. Med 1,5 ampere så låter den förvånandsvärt lyssningsbart. Jag tror jag får skylla detta på den rätt speciella IRFP7430.
Idag flög djävulen i mig igen, och inspirerade mig till nya brandfarliga och elchocks-farliga stordåd i kråkbornas land. En IXTP32P05T och en IRLP3034Pbf, en aluplåt och några motstånd, kondingar och en bifilärt lindad spole med 2 x 100 meter 1,5 mm2 kopplingskabel.
I detta fallet gav ökad komplexitet en rejält ökad ljudkvalitet. Den låter faktiskt riktigt levande och trevlig. Väldigt lite transistor.
Redan med 5 volt över och 1,2 ampere genom förstärakren så låter den riktigt trevligt, även om detta är bedömt genom en liten coaxial bilhögtalare i en allt för liten öppen baffel av äkta 12 mm spånplatta.
Jag sitter och lyssnar på Kim Carnes, LTJ Bukem och The Orb med välbehag.
Detta borde absolut bli ett rejält mycket mer städat tvåkanalsbygge. Idag är det ett trött oangagerat fultest med skräp som ligger och skräpar. Jag vill bara testa en rolig ide.
Det är skoj att lyckas bygga in feed forward error correction (Nelson Pass Supersymmetry of sorts), klass A, balanserad flytande utgång som inte belastar jord med ström och back-emf, temperaturkorrigerande autobias och en bifilär spole med endast två ynka transistorer och ett kråkbo.
Tillräckligt snabb och bredbandig och rejält fina simulerade distortionsnivåer. Detta trots frånvaron av global återkoppling och en massa modernt påhitt.
Klassiskt klass A, massor med kopparlindningar, och Feed forward error correction.
Med denna lilla ful-prototyp, 12,3 volt från nätagget och 1,64 ampere tomgångsström så får jag ut 3,05 volt vid 50 Hz innan jag hör den första antydan till övertoner från min ROAR med helmholtzresonator. Det är en bilbas med tung kon som troligtvis inte är den lättaste lasten att driva.
Den håller sig ren och fri från övertoner ned till 30 Hz, vilket är 10 Hz under ROAR10-Hs avstämningsfrekens.
Inte illa för 200 meter 1,5 mm kopplingskabel. Jag har räknat fram att spolen skall ha 17 mH per lindning, vilket normalt sätt inte räcker långt ned i avgrunden. När den fungerar som vanlig transformator så hör man att den faller av en hel del under 150 Hz. Nu gör den inte det! Den är absolut inte tunn i basen. Bra kontroll och bra slagkraft inom sin rätt begränsade uteffekt.
Inspirerad av The Comet Is Coming och några trötta timmar i LTSpice så bytte jag spolen mot ett 10 ohms trådlindat effektmotstånd och tog bort IRLP3034.
Det är väl själva f_n att det skall vara så svårt att få krångla till det. Varje gång jag ökar på komplexiteten så börjar en liten envis röst inom mig klaga och gnälla. Varje extra komponent ger en kaskad av klagande och gnällande som inte försvinner innan komponenten försvinner.
Med en bra transistor och ett motstånd som sourcelast så låter den riktigt trevligt. Jag får ut en watt ungefär, men den låter kraftfull, ren, detaljerad och synnerligen spelglad. Jag driver den direkt från utgången på min MiniDSP2x4HD som oxå agerar delningsfilter och EQ till min ena ful-kvartsvågspipa. Min Helmholtz-ROAR10 fyller förtjänstfullt upp under ca 100 Hz med massor av härlig bas.
Det kan verka tramsigt att bygga ett kråkbo på en ynka watt, men det finns några riktigt trevliga egenskaper som gör att denna på ytan väldigt simpla förstärkaren blir mer än väl värd att bygga.
Den extrema enkelheten är såklart trevlig i sig, men det är de övriga egenskaperna som gör att den står ut. Den låter stor och levande på samma sätt som bra triodförstärkare ofta gör. Detta beror såklart på att den har en triodlik överföringskurva. Med mer spänning mellan drain och source så plattas överföringskurvan ut vilket då brukar kallas att den blir mer linjär. I detta fallet så vill jag med hjälp av en icke-linjär exponentiell trioditet förkompensera för luftens och högtalarnas komrimerande icke-linjäritet. Med mindre än ca 4,3 volt mellan source och drain så låter den allt mer "på"/livlig/energisk då lutningen på den triodiga exponentiella kurvan ökar. Distortionen ökar och den klipper såklart tidigare. Med ökad spänning mellan source och drain så slätas den ut och blir mer av en vanlig och lite tamt väluppfostrad förstärkare.
Det är väldigt intressant att leka med dessa egenskaper. Den extrema elektriska stabiliteten och enkelheten gör såklart mycket för att den låter levande, omedelbar och öppen.
quote:The definition of genius is taking the complex and making it simple
"The total harmonic distortion is not a measure of the degree of distastefulness to the listener and it is recommended that its use should be discontinued", Radiotron 3rd edition.
Jag är väl nyfiken och gillar att testa saker och ting.
För den som vill ha en helt DC-kopplad version utan kondingar i signalvägen, helt självjusterande och fri från manuella inställningar och eventuell DC-offset (kräver såklart nogrannt matchade delar).
Elektriskt robust konstruktion som även håller högtalarströmen borta från signaljord, dvs back-EMF och kraftiga strömpulser kan inte störa signaljord och därmed hela förstärkarens funktion under drift.
Den kan enligt simulering ge ca 16 volt ut med riktigt låg dist. LTSpice säger 0,0579% THD vid +-8 volt vilket jag såklart inte tror på.
Man bör med fördel kunna använda en liten transformator som spänningsförstärkning likt Nelson Pass First Watt M2 tex.
Försöker läsa lite och studera vad du sysslar med på paddan, men HF och iPad är två oförenliga storheter. Doch, jag har ju liggande, i bitar, något liknande. Tror tom jag har en tråd om det härinne. Jag har använt ett par 2SK1058 I en enkel A-koppling. Jag ska bara trycka dit ett drivsteg för att pressa ut lite mer effekt. Följer annars dina strävandeb här.
Den sista, balanserade, kopplingen har jag också funderat en del på. Man skulle nog kunna åstadkomma nåt med ett switchat nätagg på 5V och en trafo istället för de två effektmotstånden. Tänker mig t.ex. en ringkärnetrafo med dubbla sekundärlindningar vilka kopplas som en centertappad drossel. Tomgångsströmmen skulle man så kunna justera genom att trimma in matningsspänningen, switchaggregat brukar gå att ställa +-10% eller så.
"För mig påverkar inte priset kabelns elektriska egenskaper och därmed deras påverkan på ljudet"
Ett kråkbo blev till ett annat kråkbo. Aluplåten byttes mot en annan likadan aluplåt. Det trådlindade 10 ohms effektmotståndet byttes mot 3 st 22 ohm låginduktiva filmmotstånd i TO-247 kapsel i parallell och sist men verkligen inte minst så byttes den lilla söta TO-220 kapslade IXTP32P05T mot en betydligt mer vild och ursinnig IRFPS3810.
För dom elektronikknåpare som ännu inte stiftat bekantskap med denna lilla juvel så vill jag starkt uppmuntra er att omedelbart köpa en näve eller två.
De må kosta men jag anser dem värda varje krona...
För dem synnerligen skarpsynta så vill jag påpeka att vågformen har en tydlig positivt gående andraton. Enligt sim (skall snart sparka igång mitt oscilloskop) så toppar vågformen ut på 1,957 volt och bottnar ut på 1,940 volt. Jag hoppas att den simulerade vågformen stämmer väl med den riktiga vågformen. Det låter så iallafall, men man kan lätt lura sig på förväntningarnas villovägar.
Oavsätt förväntningar så låter den bättre med IRFPS3810 än med IXTP32P05T.
Med ett plötsligt behov av en flyttbar och tvåkanalig version av min Feed Forward Error Correction Split Load Phase Splitter Amp (FFECSLPSA) så har jag ägnat förmiddagen åt att skruva fast båda mina bifilära spolar på en bit plywood och bulta fast två st IRFP150 på en aluminiumplåt. Med några få motstånd som sätter bias på runt 1,9 ampere vid 12,2 volt nätdelsspänning och skyddar gate från att sväva iväg ut i självsvängning så börjar det nästan påminna om nått avlägset besläktat med en stereoförstärkare.
Kråkbo-faktorn har gått ned påtagligt och brandrisken är rent skrattretande låg för vara ett Circlo-projekt.
Hoppas att IRFP150 gör bra ifrån sig i en sådan här enkel konstruktion..
All Forums
Four part amp - Fler delar och nu i stereo
New Topic
Reply to Topic
Printer Friendly
Posted - 2018/11/20 : 19:57:36
