quote:

---

kompenserar brist på storlek

---

"syftet är som sagt att efterlikna ett transistorsteg.."

quote:

---

Aha! För att ge mer dämpning vid riktigt stora konutslag eller?

---

quote:

---

nadifierad skrev:
En galen fråga Cool

Kräver inte lägre Qts, en större inmatad effekt för samma ljudtryck som med lite högre Qts?

Och är eventuella distortionsproblem knutna till inmatad effekt, eller ljudtryck? Shocked

Vad jag menar är att summan är kanske konstant................?

Inte alls en galen fråga.


Detta är svaret:

Allt annat lika och ökad motorstyrka (ger lägre Q) betyder att verknings-
graden ökar vid ALLA frekvenser.

Dock ökar impedansen vid Fs (eller Fl) med kvadraten på motorstyrke-
ökningen.

Det gör att man vid en ökning av motorstyrkan med 10% får en ökning av
impdansen vid resonans med 21%, vilket gör att man totalt sätt förlorar
sisådär 1 dB vid resonansfrekvensen*, men VINNER lika mycket (1 dB) nivå
både vid högre OCH vid lägre frekvenser.

Men verkningsgradsmässigt så vinner man alltså 1 dB vid alla frekvenser,
även vid resonans.


Den stora poängen med den starkare motorn som leder till ett lägre Q, är
dock att man av distorsionssäl vill säkna övergångsfrekvensen mellan det
EMK-kontrollerade området och det fjädringskontrollerade.

Ju starkare motor, desto lägre med i frekvens sträcker sig motorns förmåga
att kontrollera membranrörelsen, och då spelas det (i regel) renare. Men
det finns även andra metoder.

Och jag vill ännu en gång även påminna om att man inte skall blanda ihop
LT-manövrar med infra-eq. Det är helt skilda saker. I det senare fallet råder
inte en "ju lägre Q desto bättre"-situation alls.


Vh, iö

- - - - -

*huruvida med efter applicerad LT-eq sedan vinner eller förlorar nivå vid
resonans med avseende på klippnivå, beror på den drivande förstärkarens
intrinsisk impedans och musiksignalens utseende. Det finns fall (ehuru säll-
synta) där man vinner möjlig maxnivå, även vid resonans. Totalt sätt (med
komplex musiksignal) gör man det nästan alltid. Den termiska kompressionen
blir också alltid lägre med lägre Q-värde hos baselementet i LT-system.

Jag skulle definitivt råda Jonkan att inte byta sina buckliga SLS-element till
nya likadana, om du tänker göra en LT-konstruktion så är element med
lägre Q-värde mycket bättre val, helst väl under 0,4 i låda. Det kan nämnas
att LT-konstruktioner med ett givet element, med högre Q än så även leder
till att luftdistorsionens bidrag från inuti lådan ökar.

(Den enda fördelen med högre Q är faktiskt att det sänker verkningsgraden i
paritet med systemets effekttålighet. Man kan sålunda göra enkonstruktion
som tål den anslutna förstärkarens fulla uteffekt utan att gå i botten. Idealt
skall Q om man vill optimera just den funktionen sättas till 0,7-1,0. Men om
det inte skall dra med sig andra tråkiga tillkortakommanden som man inte vill
ha "på köpet", så behöver en massa andra hänsyn tas i konstruktioen. Inget
är omöjligt, men man bör veta vad man gör - inklusive att inse och kunna
överblicka hur komplexa sambanden är.

---

quote:

---

Jag vet inte om jag har så mycket att tillföra i den här frågan egent-
ligen, mer än att jag kan tycka att många av svaren och kommentar-
erna jag sett varit rätt tumregelmässiga och exkluderande.

Men oavsett detta vill jag namna en sak som jag inte sett i någon av alla
de LT-diskussioner som förekommit, nämligen att det - även om paramet-
rarna går att välja rätt så fritt - INTE (nu blir jag lite tumregelmässig
också Embarassed) alls är någon vidare bra ide att basera sådana konstruk-
tioner på ett baselement med högt Q-värde.

Q skall vara lågt, till och med mycket lågt, om man vill kunna stäcka ut
tonkurvan långt och få låg distorsion. Det är när man INTE LT-kompen-
serar som ett lite högre Q-värde har en poäng, nämligen att ge den
tonkurva man vill ha.

Det där med att välja baselement optimerade för sluten låda när man
skall LT-kompensera är alltså ingen bra ide. Snarare tvärtom. Ju lägre Q
de har (allt annat lika) desto större chans är det att de skall spela med
rimligt låg distorsion. När man passerar Fo så finns det nämligen inte
några lineariserande egenskaper från massastyrning kvar, och distor-
sionen ökar ofta lavinartat om inte systemet är något alldeles oerhört
intrinsiskt linjärt eller om den elaktromagnetiska styrningen är tillräck-
ligt dominerande.

Baselement primärt optimerade för bruk i basreflexlådor passar alltså
typiskt bättre i slutna lådor avsedda att LT-kompenseras. Surprised (I varje
fall under förutsättning att inte låg komplians är en signifkant del av
receptet för att göra elementet "basreflexmässigt".)


Denna (oerhört förenklade) sambandsredovisning kan i varje fall ge ett
hum om det hela:

Ql = 0.7 -> utsträckning nedåt med 0,5 oktaver under Fl är möjligt.

Ql = 0,5 -> utsträckning nedåt med 1 oktav under Fl är möjligt.

Ql = 0,35 -> utsträckning nedåt med 1,5 oktav under Fl är möjligt.

Ql = 0,25 -> utsträckning nedåt med 2 oktav under Fl är möjligt.

(I samtliga fall alltså ned till ungefär den frekvens där den elektromag-
netiska kontrollen inte längre än dominerande.)


Ql är Q i låda, Fl är resonansfrekvensen i lådan.

Obs: Listan ovan är dessutom helt subjektiv (med avseende på hur
mycket distorsion som är acceptabelt) och den är i princip bara appli-
cerbar för jämförelser mellan olika motorstyrka och lådvolymer, till ett i
övrigt identiskt högtalarelement.

Det kan även sägas att INGET av de nämnda fallen kommer att uppvisa
en ens i närheten av lika låg distorsion i det lägre registret, som från
basreflexlådor med samma utsträckning nedåt.

Till näst sist vill jag även påpeka att det i resonemanget inte innehålls
något hänsystagande till lyssningsrummets kavitetseffekt. Det har ju
liksom inte med det här resonemanget om "distorsion kontra LT-ut-
sträckning" att göra.

Till sist vill jag nämna om att en elektroniskt kompenserad sluten låda
med 10" stort baselement, INTE kommer att kunna (vid sina minst
kapabla frekvenser, det vill säga längst ned mot dess undre gränsfrek-
vens efter eq eller utan) flytta signifikant mera luft är en basreflexlåda
med 6,5" stort baselement med samma slaglängd och dimensionerat
för samma undre gränsfrekvens.

Något att tänka på för den som väljer bort 6,5" i 30 liter basreflexlåda
till förmån för 10" i sluten låda med (eller utan) elektronisk kompen-
sering. Uppe vid 50-100 Hz är dock 10"-i sluten låda-lösningen, mycket
kapablare att flytta luft. Men det är ofta svårt att utnyttja det när det
ändå är systemets kapacitet vid de lägsta frekvensernas kapacitet som
kommer att sätta gränsen.


Vh, iö

- - - - -

PS. Noterade trådstartarens insiktsfulla: "Jo, det blir säkert bra och jag
har även noterat att just nu är aktiv kompensering lösningen till det
mesta...... Wink".

Du har så rätt. Trender kommer och trender går. Fysikens lagar består.

PPS. Jag har ju redan nämnt att resonemangen i det ovanstående är
väldigt förenklade, men jag kan särskilt nämna att faktorer som ks/kl
och mekanisk motorgeometri påverkar undantagen, liksom att det som
händer siginfikant under rummets kavitetsfrekvens delvis följer andra
lagar med avseende på distorsion.



-----------------------------------------------------------------------------

Teoretiskt finns inga entydiga samband mellan Q och distorsion, vilket är
givet eftersom Q per definition är en linjär parameter, medan distorsion
i sammanhanget kan förmodas åsyfta olinjär distorsion.

I verkligheten är det dock så, att det finns mycket starka samband mellan
distorsion och den elektromagnetiska dämpningen.

Tittar man på 100 element med Q på 0,2 eller lägre (fritt fält, utan låda)
och sedan mäter distorsionen en oktav under resonansfrevensen vid en
membranrörelse om säg +/-2 mm, och sedan gör man samma sak för
element med Q om 0,8 eller högre, så för man en bra bild av sambanden.

Det handlar om "kontroll", och kontroll behövs. Det har man när något
härskar över membranets rörelser, kommer man en bra bit över resonans-
frekvensen så är man i det massakontrollerade området. Då spelar motor-
styrkan mycket lite roll för distorsionen. Förhållandet kan till och med i före-
kommande fall vara omvändt (alltså att stark motor ger ökad distorsion,
främst då andraton).

I registret runt resonansfrekvensen är det elemenetets motorstyrka som
ger kontroll och ju lägre Q-värde man har, desto större register blir den
elektromagnetiska dämpningen [1/(Bl^2/(Re+Rg))] dominerande i, och
kan hjälpa till att hålla distorsionen rimligt låg (om motorsystemet i sig
har rimlig linjäritet nota bene).


Så... även om distorsion kan undvikas med många medel (så länge allt är
linjärt blir det ingen distorsion) och även kan skapas av motorsystemet
som sådant i vissa fall, så med allt annat lika är för det mesta så att ett
starkare motorsystem resulterar i lägre distiorsion vid alla frekvenser under
dubba resonansfrekvensen.

Kan även nämna att väldigt många element som givits egenskaper som
skall göra dem lämpliga för att arbeta med väldigt lång slaglängd, har en
fruktansvärt olinjär fjädring, och ofta så är olinjäriteten väldigt komplex
och inkluderar både striktiva och övergångsdistorsionsliknande fenomen,
och drabbas därför värre än många enklare element av distorsion under
resonansfrekvensen. Eller med andra ord, de som kan tyckas passa bäst,
passar ofta väldigt dåligt för jobbet.

Kort sagt: Jag håller med Petter.


Vh, iö

---