Så äntligen är Marit Bergman tillbaka med sitt tredje album som soloartist. ”I think it´s a rainbow är den mest nyanserade Marit Bergman plattan hittils och trots att Marit fått en något orättvis indie-stämpel över sig tror jag att det här är skivan som tar Marit in i folkhemshjärtat. Jag anser inte att Marits musik varit mer indie (hatar uttrycket) än exempelvis Håkan Hellströms men hon har ändå haft svårt att hitta den riktigt breda massan av skivköpare som Håkan lyckats med.
Tillbaka till plattan. 10 spår med en sluttid på 39.30 får vi för pengarna. Hade det varit en Pink Floyd platta hade vi känt oss lurade av den korta speltiden men på en Marit Bergman skiva är det precis lagom. Hade den varit längre hade det på något sätt blivit ”too much of a good thing”. Att ta ut enstaka spår är svårt då jag faktiskt älskar de flesta låtarna på skivan. Just den låten man lyssnar på är den låten man just då anser vara bäst. Inledande ”You can´t help me now”, ”No party”, ”Alone together” och “green day” är verkligen popmusik när den är som bäst. Avslutande "Forever doesn´t live here anymore" har alla möjligheter att bli en Svensk klassiker att spela sönder och samman i bilstereon under vintern.
Om man jämför med hennes två tidigare soloskivor (3.am serenades & Baby dry your eye) så tycker jag att Marit verkar vara lite ärligare mot sig själv och inte bara gör det hon förväntas göra utan det hon verkligen vill göra. Nu känner jag inte henne utan det är bara min uppfattning. Lekfullheten får fritt spelrum och vem som kom på att använda instrument såsom såg, piska och mellotron vet jag inte men det är helt klart värt en applåd. Ljudmässigt är jag faktiskt överraskad över hur bra skivan låter. Den är inget under av välljud men om man jämför med hur de flesta nysläppta skivor låter idag får den klart godkänt.
Mitt tips till alla forumdeltagare är naturligtvis: Skaffa skivan och vad ni än gör, missa inte Marit live under hösten. Jag tänker inte göra det.
Fisherking lyssnar också på: Frida Hyvönen – Until death comes Håkan Hellström – Känn ingen sorg för mig Göteborg Martha Wainwright – Martha Wainwright