|
mikethebike
Member
305 Posts |
 Posted - 2006/11/21 : 12:10:35
|
Nu har denna skiva fått sig några genomlyssningar och jag kan bara instämma i det jag läst i flera recensioner - detta är ett litet mästerverk!
Det som skiljer sig ifrån tidigare soloimprovisationer är att han medvetet väljer att avsluta improvisationen när idéerna tagit slut. Vissa av styckena kan därför kännas liiite rumphuggna, men ...
Rent musikalsikt skiljer sig de olika improvisationerna sig åt ganska rejält. Ömsom handlar det om ett väldigt "modernt" tonspråk, dvs atonalt och rytmiskt/matematiskt; ömsom är det nästan sockersött mjukt och vackert.
Hur står den då mot tidigare soloimprovisationer?
Tja, Kölnkonserten kommer alltid att vara "den första kärleken", så den är svårutmanad. Personligen tycker jag att det är den första "satsen" ur KC som är den magiska och sannolikt oöverträffade (men också mest "lättlyssnad"; ganska "enkla" harmonier och flirtar med både jazz och pop).
La Scala är betydligt mer utmanande och har flera musikaliska influenser. Kanske blir vissa passager lite "tomgång" och teman dras emellanåt ut lite väl långt. Detta är ändå en av mina absoluta favoriter, kanske just för att den är lite mera oförutsägbar än KC.
Carnegie Hall skulle jag som helhet betraktat vilja hålla lika med KC (!) och något före La Scala. Visst, ibland känns styckena nästan snopet avhuggna, men det musikaliska innehållet är inget annat än storartat.
Ni som gillar Keith ... spring och köp.
P.S Jag har nästan inte lyssnat på skiva nr 2, som innehåller "standards" - mest för att ettan är så j*vla bra! |
I'm reliable sources, I'll tell ya anything you want me to know |
|
All Forums
Musik
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly
/Jörgen G