| Author |
 Topic  |
|
Adagio
Harry-vinnare 2004
2757 Posts |
 Posted - 2014/02/10 : 17:26:23
|
Det ordinarie RIAAt står vid svarven.
Vi går vidare: testar Philips.
Steget från telefunken känns låångt! Här presenteras man med en varm förförisk men ändock dynamisk maffighet. Man flyttas närmre musikerna som känns lite diffusa i jämförelse med telefunken. Det känns som mycket rör i ljudet. Känns skönt efter det kyliga telefunkenröret, dock börjar jag efter en stund sakna klarheten och framför allt kontrollen i basområdet. Båda rörmärkena erbjuder otroligt fina egenskaper.
Har någon samma erfarenheter ang rör. |
Driver http://www.sonusconcordia.se/
"by human hands for human ears" |
 |
|
|
lennartj
Member
1273 Posts |
Posted - 2014/02/10 : 17:31:11
|
Innan man ger sig ut i rörträsket bör man ha koll på att högtalarna man vill använda verkligen är lämpliga att drivas av rörförstärkare.
Högtalare där impedansen varierar kraftigt med frekvensen är olämpliga.
En inte oviktig smaksak är hur rörigt man vill ha det och vad man gillar för musik.
Single-endslutsteg med en triod har oftast mycket låg uteffekt och duger, i mitt tycke, bara till enkelt arrangerad lågmäld singer/songwriter-musik om man inte har mycket känsliga högtalare. Komplex klassisk musik brukar innebära platt fall - en olyssningsbar gröt enligt mina erfarenheter, såvida förstärkarna (det brukar vara monoblock) inte har ett fett sändarrör som blir glödhett och drar en massa ström och kostar multum.
Den andra "skolan" är pentoder i push-pull i utgångssteget, vilket jag föredrar. Bra konstruktioner låter inte färgat eller svampigt men spelar lite rappare och med mer "nerv" än de flesta transistorförstärkare. Med mina favoritrör KT88 kan man få ut över 100 W med ett par (mina McIntosh MC75 60th Anniversary ger 105 W vid 1 % dist, under 90 W är disten under 0,1 %). Skulle inte det räcka finns ju större byggen med två, tre eller fyra par per kanal som kan driva praktiskt taget vilka högtalare som helst, men då blir det ganska dyrt.
Min rekommendation till någorlunda händiga är att leta upp ett par halvsunkiga Dynaco Mk.III för ca. 5000 kr/par och omedelbart byta till nya bättre, spänningståligare och lite större kondensatorer i nätdelen och spela på dem som de är och lugnt överväga om de inte redan är bra nog, nja en extra uppsättning rör bör man iofs skaffa och jämföra med, eller om man ska låta sig förvirras av alla tips om "uppgraderingar" som finns på nätet.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dynaco |
/lennartj
"Friskt kopplat, hälften brunnet" |
|
|
|
Adagio
Harry-vinnare 2004
2757 Posts |
Posted - 2014/02/10 : 18:45:06
|
Tack! Jag börjar iaf förstå lite vad det handlar om. För magnepan 1,6 qr som trots ganska låg känslighet har snäll impedans med få fasvridningar, rätta mig om jag har fel, går det bra med EL 34 eller KT 88 or? Det är alltså där man ska sondera terrängen för framtida utsvävningar.
Några fler råd? |
Driver http://www.sonusconcordia.se/
"by human hands for human ears" |
|
|
|
Ekan
Member
139 Posts |
Posted - 2014/02/10 : 23:11:02
|
Att rulla rör är roligt! Tyvärr är det så att material och konstruktion kan ha reviderats över tid även ifall de kommer från samma tillverkare och är av samma typ. Man får läsa på helt enkelt och lära sig att tyda produktions- och datumkoder. Vissa årgångar är bättre än andra osv. (vinanalogi lämpligt här!).
Min rörhistoria i korta drag:
En kamrat till mig använder ECC88/6dj8 i sin DAC och han har snöat in fullständigt på Siemens. Bra för mig eftersom jag har kunnat låna ganska många "värstingar" att prova i mitt försteg.
För min del slutade det med E188CC/7308 (G1, 1967, "gray-shield") i den förstärkande positionen eftersom de har en underbar "musikalitet" och sparkar liv i musiken utan att tappa för mycket HiFi.
Kompisen föredrar tidiga CCa (A0->A1, fram till 1965) som jag å andra sidan tycker är lite väl framåt från övre mellanregistret och upp samt inte har samma kontroll i lågbasen...men klarhet och skala på ljudbilden som jag inte hört hos något annat rör!
Senare 188:or och CCa är visserligen bra, men låter alltför perfekt = sterilt och torrt = tråkigt. Ju tidigare desto bättre stämmer nog väldigt bra här!
Av Telefunken har jag provat ECC88 (Berlin, 1968) och E88CC (Ulm, 1970) och där föredrog jag det enklare röret - E88CC lät lite tandlöst och mjukt i min rigg, mer drag i ECC88 helt enkelt. Vilken variant provade du? (jag har nämligen funderat på att skaffa några tidigare årgångar för att jämföra).
Philips är också bra, jag har både opläterade ECC88 (Heerlen, 1962&69) och guldpinnar (Heerlen, 1963, SQ) och de låter något olika. SQ-rören är fantastiskt holografiska och livliga men har inte samma kontroll i basen eller för den delen klarheten som Siemens. De "vanliga" ECC88 från Heerlen är också trevliga (har även testat Amperex "Orange Globe" från 1965) och man hör släktskapet med SQ-varianten. De A-frame Philips jag har är inte ett dugg mikrofoniska, mina andra varianter har lite problem med det.
Favoriten för mig bredvid tidiga Siemens 188 är fransktillverkade Philips 188, mitt par är från 1963 och är nästan lika bra som Siemens - lite mer färgat, euforiskt kanske är ett bra ord, men på ett mycket trevligt sätt!
Jag här även bockat av ryska 6h23n-ev (Reflektor, 1973, OTK-1), Tesla "korsade svärd", Amperex PQ 6922 (New York, 1965) och några till. Tesla saknar upplösning, Reflektor har något vasst och stickigt över sig, Amperex PQ är lite väl avrullade uppåt (men annars väldigt trevliga).
Som fasvändare använder jag Siemens E88CC (A4, 1969) eftersom de är brusfria och inte tillför några tråkigheter. I katodföljarpositionen kör jag med senare Siemens E88CC (A6, 1970, A-frame) eftersom de är väldigt ofärgade och inte förstör välljudet som kommer från tidigare steg. Mitt Sonic Frontiers Line1 kör ju med 6xECC88 så även kombinationen är viktig. Är det samma sak med JJ?
Nu gäller ju allt det här mitt försteg såklart, men rörens karaktär kommer fram på samma sätt hos kompisen. Annat system och annan smak gör att vi graderar rören lite olika. Jag gillar ett lite mörkare och fylligare ljud med bra PRAT. Kompisen är mer inne på detaljer och stramhet.
Vill du ha mer detaljer om något rör så är det bara att PM:a.
Edit; glömde nämna att rördämpare gör STOR skillnad. Dock får man labba med typ av dämpare och placering på röret. Siemens olika A-frame presterar sämre med dämpare, så det är inte gynnsamt för alla rör heller. |
Musiksystem som slimmats ner och nu växer... |
Edited by - Ekan on 2014/02/10 23:57:29 |
|
|
|
Ekan
Member
139 Posts |
Posted - 2014/02/11 : 00:27:55
|
Såg nu att det kanske var ECC82:orna du rullade? Sådana har jag också lite erfarenhet av; Telefunken lät just som du beskrev och är det möjligtvis så att Philips-rören är tillverkade av Mullard (kolla den etsade tillverkningskoden)?
Favisarna här är Siemens E82CC från 1962 (Siemens svar på Telefunken ECC802S och inte att förväxla med 70-talarna) och Raytheon CRP-5814A (Windmill Getter, Gray Plates) från mitten av 60-talet. Siemens är kanske strået bättre med något skarpare konturer i basen. Ganska lika karaktär annars. Bägge saknar svagheter för övrigt.
Edit; kompisen har gått all-in på Siemens även i det här fallet och många varianter har testats. Jag har haft ett bredare perspektiv. |
Musiksystem som slimmats ner och nu växer... |
Edited by - Ekan on 2014/02/11 00:37:00 |
|
|
|
Erik Andersson
Member
1950 Posts |
Posted - 2014/02/11 : 08:32:40
|
| Lennartj: Ursäkta om jag rättar dig men "feta" trioder är som regel inte sändarrör. Rör som 845,GM70 mm har stort gallerutrymme och blir då olämpliga som sändarrör, dessa rör är framtagna för audio främst då Klass-A. Ett sändarrör däremot är framtaget för att huvudsakligen arbeta i Klass-C i radiosändare. Dvs endast en halvperiod förstärkes.Ett exempel på ett sånt rör är 805 vilket påminner i utseendet om 845, men är försedd med en toppanslutning för anoden. 845 och GM 70 är inte dyrare än en KT 88, men alstrar en hel del värme förstås som brukligt är vid Klass-A drift. Den Mac du nämner arbetar huvusakligen i Klass-B. |
Medverkade till den nya "rörvågen" på 1980 talet
erikasson@telia.com
|
|
|
|
Adagio
Harry-vinnare 2004
2757 Posts |
Posted - 2014/02/11 : 08:35:12
|
Oj, vad kul med all denna erfarenhet. Precis som du säger påminner det om vinintresse.
Igår blev det dags för JJs rör igen: förväntningarna var inte på topp. Efter att ha läst en del mindre smickrande men även positiva åsikter viste jag inte vad som var att vänta.
Nåväl efter att ha avnjutit gitarrquartetten opus 3, med telefunken, så kopplade jag in JJ.
Det blev en possitiv överraskning! Klangmässigt vill jag nog ordna in den mellan Philips och telefunken. Den är väldigt torr men har ändå en varm ton, basen är kontrollerad men inte återhållen eller svullen. De övre registren sticker inte ut och saker som rumsakustik finns där men är inte lika tydligt som med funken. Jag kan förstå att inbitna rörfantaster tycker de är lite tråkiga. Men i JJ-försteget och med krellen som slutsteg låter dom förbannat rätt. Riktigt trevligt och lagom. Visst skulle saker kunna vara bättre men helheten och balansen känns rätt. Undrar vad goldpin-varianter skulle kunna göra. Nu är det bara att börja spekulera i rörslutsteg också. Det lutar åt EL 34 eller KT88. Mina önskemål är att de ska driva Maggies 1.6. Ska se ut som riktiga rörprylar, nu när man nu har en JJ måste ju utseendet harmonisera på något sätt. Gärna monoblock. Spåna fritt! |
Edited by - Adagio on 2014/02/11 08:39:08 |
|
|
|
Bernt Jansson
400.000-klubben
19763 Posts |
Posted - 2014/02/11 : 10:09:53
|
Håller med Lennartj här, kolla på PushPull-konstruktioner.
Jadis kan ju vara ett tips till dig. |
MVH Bernt Mitt system
"Det enda man kan vara praktiskt taget säker på är att en rak tonkurva alltid är fel." - Ingvar Öhman
Jobbar för Jorma Design och gillar bashorn
|
|
|
|
Adagio
Harry-vinnare 2004
2757 Posts |
Posted - 2014/02/11 : 14:04:45
|
| Jadis har alltid väck habegär hos mig. Hur är Audio Note? Finns ju byggsatser. |
Driver http://www.sonusconcordia.se/
"by human hands for human ears" |
|
|
|
Adagio
Harry-vinnare 2004
2757 Posts |
Posted - 2014/02/17 : 07:57:42
|
Jaha, varför har jag inte gett mig in i rörträsket tidigare?!? Det är ju samma revolution som att återvända till vinyl för mig. Jag har ju lyssnat till massor av rör-riggar och alltid gillat det jag hört. Likförbannat har jag med en dåres envishet intalat mig att transistorer är den bästa lösningen. Att fyra små rör i kedjan kan blåsa så mycket liv och känsla i musiken?
I bakhuvudet har alltid den gamla fördomen mot rör legat o gnagt- mjukt odefinierat svampigt men vackert. Detta stämmer nog med billiga och sämre rörkonstruktioner.
Detta lilla försteg har verkligen funnit sin plats både här hemma och i mitt hjärta. I fråga om pondus och dynamik är den flera snäpp bättre än krells inbyggda försteg, på detta var den rörens alla dygder, den är både silkeslen och knivskarp på en o samma gång, aldrig hård eller kall.
Jag är rörfrälst!!
Varför? Varför har jag slösat bort år av transistormissbruk!?! ; )
Skämt åsido, nu ska jag hitta rätt steg också. Blir dock till att spara lite först.
En JJ kanske? Om allt jag läst om den är sant så ska den ju orka driva massor av olika högtalare trots sina 2x20W? Annars kanske Puch and pull el 34or av något slag.
|
Driver http://www.sonusconcordia.se/
"by human hands for human ears" |
|
|
|
lampuradio
Member
894 Posts |
Posted - 2014/02/22 : 23:20:29
|
Roligt att se rörintresset blomma lite. Rörande högtalare för rörsteg så är det nog ofta så att riktigt bra element är avgörande, dvs de ska inte visa för mycket ojämnheter i impedans/fasvridning över frekvensspektrat. Bredbandssystem utan filter är nog bland det bästa man kan använda där. Emellertid är de flesta kommersiella slutsteg motkopplade i någon mån, bland annat för att kompensera för olinjäriteter i lasten (dvs högtalaren), så det finns en viss tålighet för olinjär last.
Något som bör framhållas är också att motkoppling är ett sätt att motverka att rörtoleranser slår igenom i signalbehandlingen. Inverkan av vissa fabrikat, åldring av rör, variationer i passiva komponenter och liknande parametrar är sådant som tillverkare normalt sett inte vill ha och bland annat därför finns motkopplingen som en konstruktionsdel i väldigt många kretslösningar. Vissa produkter är konstruerade med hänsyn till speciella rör av visst fabrikat och med maximal kvalitet i alla kringkomponenter, men allt som närmar sig "massproduktion" har inbyggda lösningar för att uppnå fullgod stabilitet oavsett vilket fabrikat på rör som trycks i hållarna. Det kan vara idé att fundera över vilken rigg man har när man testar sig fram till vissa favoritfabrikat av rör. Är det en "rak" lösning, eller finns motkoppling med i kretsarna? Personligen är jag fullständigt positiv till att använda motkoppling och mítt ideal är en förstärkare som intet lägger till och intet förtiger; det är i uppfångandet av ljudet man har det verkliga problem A och problem B kommer i att återge det. Alltså mik och högtalare... Annars är det väl bara att skaffa ett mixerbord och färga ljudet som man vill ha det... |
|
|
|
Topic |
|
|
|
All Forums
HiFi-diskussion
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly