| Author |
 Topic  |
|
|
sulan
Member
158 Posts |
 Posted - 2002/07/20 : 11:43:20
|
är lite nyfiken över vad ni andra ser som det absolut ftaste vid musiklyssning. vad får håret på armarna att resa sig??? är det djup, mörk och avgrundsdjup bas... eller är det rösterna, som i sann 3D anda målas upp framför dig eller kanske det översta i diskanten.. det där rena som sammetslent sänker sig över er...
är det kombinationen av alla parametrar eller är det enskilda egenskaper som får er att rysa....?
skriv om era passioner inom hifi-världen
|
|
|
jajon
Ej medlem längre
415 Posts |
Posted - 2002/07/20 : 11:57:38
|
Personligen är jag väldigt svag för realistiska inspelingar! Ett riktigt bra live-band, bra inspelning, bra hifi-utrustning med känsla för musikalitet och timing, ja, det ger mig rysningar.
Med andra ord - jag föredrar engagerande hifiutrustning framför de med fet prestanda. Men självklart kan både djup bas och tredimensionell stereobild vara roligt ibland.
Det viktigaste är att musiken återges på ett sånt sätt att man har roligt när man lyssnar, och att man inte blir lyssningstrött.
// Jacob |
 |
|
|
Hepcat
Member
1103 Posts |
Posted - 2002/07/20 : 12:27:40
|
när det känns lika roligt som att vara på konserten eller bra nära.
MAO Pace, Rythm and Timing.
Mikael
|
|
|
|
Bobbokrull
f.d. "Robin Fischer"
2165 Posts |
Posted - 2002/07/20 : 13:15:10
|
jag får rysningar av speciellt bra liveinspelade saxofoner i typ jazz... riiiiktigt rysligt, när man blundar å inte set ljudkällorna å hela väggen blir en scen.. det är mysigt!=)
å sång, röster som är fantastiskt inspelade å en fin röst att lyssna på.. det ger mig rysningar det med=)
Easy Come, Easy Go
Adda mig på ICQ UIN: 4179305 |
|
|
|
n/a
deleted
1080 Posts |
Posted - 2002/07/21 : 12:58:22
|
Närvaro och "bett" i musiken...
-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-o-
To Quad or not to Quad, THAT is the question |
|
|
|
jan
Hög Fidelitet
701 Posts |
Posted - 2002/07/21 : 13:18:20
|
Den menneskelige stemme - f.eks. en kvindelig sopran - kan få det til at risle ned af ryggen.
Dynamik er meget vigtig - ingen musik uden dynamik!
Ellers sætter jeg pris på en rummelig gengivelse og følelsen af at være til stede. Nærvær og "musikalitet" - ellers bilver det for kedligt (tråkigt?).
Mvh. Jan Nielsen
Editor HIGHfidelity
"Don't worry. Everything is getting nicely out of control.... |
|
|
|
John Stalberg
mångordig stringens
844 Posts |
Posted - 2002/07/21 : 15:36:11
|
Just den fysikaliska parametern tuffhet  om det var det du menade tycker jag framkallas om disten är låg, det frekvensmässigt inte är hissat vid dom ljusare regionerna-speciellt runt 3-6 kHz och övrigt bredbandigt(djup bas framför allt) och transientdynamiken finns bevarad på en rock/pop/technoplatta och så vrider man på så in i helvete med en potent anläggning. Basen ska skaka om huset och baskagge ska kicka till i njurregionerna men det får aldrig vara ansträngt för öronen. Få plattor lever upp till tuffhetsbetyget fem av fem. Av de vanliga(lättfunna) plattorna jag hört kan jag nämna Weezwers blåa(eller är den grön) CD? Låt nummer sju ska det i alla fall vara. Den är tuff. 
Givetvis är detta ett invecklat ämne men jag nämner det som jag kom på först när jag tolkade ditt "ftaste" som tuffaste.
John
|
|
|
|
Benny
Starting Member
38 Posts |
Posted - 2002/07/21 : 16:07:11
|
För mig handlar det mer om musiken och musikernas uttryck än själva ljudet. Ingen anläggning i världen kan lyfta upp en intetsägande musiker. Bra exempel på det är dom gamla direktgraverade LP-skivorna som oftast var musikaliskt döda. Kanske ska man vara nekrofil för att tycka om dom. Jag föredrar liveinspelningar med felspel och misstag i massor istället för tillrättalagd studiosmet. Rytmen ska återges på ett trovärdigt sätt och det ska höras att artisten/orkestern har något att förmedla. Det är kommunikation det handlar om. Anläggningen är bara ett verktyg.
|
|
|
|
LCohen
Ej medlem längre
304 Posts |
Posted - 2002/07/21 : 18:36:30
|
härliga solon, genialiska melodier som smälter samman till en port till nirvana, eller über-grymma texter som t.ex cohens senaste :)
music first....
"Everybody knows that the naked man and woman, are just a shining artifact of the past |
|
|
|
Morgan
Dr. Akustikus... ikus... ikus
415 Posts |
Posted - 2002/07/22 : 01:57:27
|
Först och främst så är det musiken i sig, som får håret på mina armar att ställa sig upp. Det går lika bra med en transistorradio som en grym hifi-anläggning i det avseendet.
Musikaliska höjdpunkter: Känslig stämsång, när en överstämma eller andrastämma följsamt glider med leadstämman i en smeksam, lekfull frasering som är så där genialiskt tajt att man bara ryser av välbehag. Exampel är "more than words" med Extreme, där andrastämman ibland blir till en överstämma, och där det hela sitter så "snortajt" att man blir mörkrädd. Jag har själv sjungit in låten med båda stämmorna i studio, så jag vet hur jäkla svår den är att sätta snyggt ;)
Ett annat exempel är vilken låt som helst från plattan "good vibrations" med The Kings Singers, eller några spår med Hilliard-ensemblen där de sjunger gregorianskt med Jan Garbarek på saxofon. Eller när Emmylou Harris sjunger duett med Ryan Adams i låten " oh my sweet Carolina". Då ryser jag av välbehag, kan jag lova.
Andra musikaliska höjdpunkter är när Willemark, Möller och andra musiker på plattan "Nordan" skriker fram "trilo" lite orent, men med kraft. Eller spåret "Saiva" från en annan av deras plattor, där de skriker ännu starkare. Eller när Esbjörn Svensson Trio låter pianot och ståbasen lira samma snabba basstämma i ett par låtar på senaste plattan. Då får jag vällustiga rysningar.
I rena hifi-sammanhang så heter receptet för mig:
1 dl låg distorsion
2 msk skyhög upplösning
1,5 dl enorm dynamik
3 tsk djupbas till 16 Hz
1 kryddmått total frihet från störande efterklang
400 gram rumslig realism med exakta utplaceringar
2,5 dl rå musikglädje
Rör samman allt i en skål och servera som om det stod levande musiker av kött och blod framför dig och spelade på realistisk ljudvolym. När man kan höra dem andas och röra sig på scenen, känna kraften av en puka i skrevet, bli vräkt baklänges ur lyssningsfåtöljen av ett riff på gitarren, bli smekt av en mjuk andrastämma, känna hur musiken påverkar ens egen kopp med stegrande puls och ryckningar i benen - ja, där är ståpälsen ett faktum. Synd att det bara har hänt vid ett fåtal tillfällen...
Jag har dessutom aldrig hört alla dessa i en och samma anläggning.
Dynaudio Evidence tillsammans med Classe Omega-slutsteg hade kraften och den totala friheten från distorsion, upplösningen, den råa musikglädjen och till viss del även den rumsliga realismen. De saknade djupbasen.
Purist Audio Designs högtalare med Melos rörslutsteg till basarna och Krell till satelliterna hade djupet, upplösningen och den tredimensionella realismen och närvarokänslan, men de kunde inte prestera trycket av en livekonsert och stöten av en puka i skrevet och den råa musikglädjen infann sig inte.
Dynaudio Contour 1.3SE med REL Studio III subwoofer och Thule IA350B förstärkare i ett rum med Tubetraps och absorbenter (farsans anläggning) kommer mycket långt på alla parametrar, men når inte ända fram på någon. Jormas anläggning, med Sonus Faber och Mark Levinsson når också en bit på vägen, med fin upplösning, godkänt tryck, fin närvarokänsla, schysst tredimensionalitet - men djupbasen och den totala distorsionsfriheten finns inte. Dessa båda sistnämnda är de bästa anläggningar/(rum) jag hört i rimlig prisklass prestera på så hög nivå.
Det är detta som gör att jag har ett brinnande begär efter att förstå hur hifi fungerar. Jag vill någon gång kunna luta mig tillbaka och konstatera: Bättre än såhär kan det inte bli.
MVH
/Morgan
*To boldly go where no-one has gone before?*
Edited by - Morgan on 2002/07/22 02:00:5 |
|
|
|
Mattias
Member
1671 Posts |
Posted - 2002/07/23 : 11:09:08
|
Morgan, gillar din beskrivning.
/Mattias
|
|
|
| |
Topic |
|
All Forums
HiFi-diskussion
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly