| Author |
 Topic  |
|
dwain
Member
1240 Posts |
 Posted - 2007/12/10 : 14:54:52
|
Bråkade med flickvännen i fredags. Hon hade varit otrogen och hånglat med någon annan på en julfest. Å hela detta bråk mynnade ut i att hon säger att hon inte vet om hon älskar mig längre. Hon har tydligen kännt så å snart 2,5månader. En stor anledning till det hela är att jag inte visat hur mycket jag älskar henne säger hon. Hon har varit så rädd för att jag inte älskar henne och att jag ska lämna henne att hon helt enkelt inte vågar älska mig och numera inte vet om hon älskar mig. Det kom som en shock för mig jag hade verkligen ingen aning. Vi har varit ihop i mer än 3,5år och har haft några motgångar vi tagit oss igenom. Men detta känns hopplöst. Hon säger att hon vill ha lite tid att fundera och känna efter. Men samtidigt så säger hon att det bara känns tomt. Hon fyller år på fredag och jag har gjort en scrapbook med bilder på oss och jag ska skriva lite om mina känslor under varje bild och våra minnen. Jag älskar verkligen henne det gör jag. Och detta är tufft för mig då det är mitt första förhållande. Nu vill hon att jag ska komma på fredag för hon vill ha mig där. När jag sa att jag vet inte om jag vill komma då jag mår så fruktansvärt dåligt så blir hon jätteledsen. Nu har jag lovat att komma men samtidigt känns det skit att bara gå och vänta på om hon ska älska mig eller ej. Hon säger att hon vill älska mig och att hon tycker jättemycket om mig. Men så säger hon att hon inte vet vad kärlek är. Just nu vet jag inte vad jag ska känna. Spelade våran låt nyss "Whitney Houston - I will always love you" snorhögt och bara grät. Nu ska jag till min morfar ett par dagar och bo där för jag ska börja jobba på ett nytt jobb som säljare på teknikmagasinet. Vet inte hur jag ska klara det hela. Lyckligtvis bor vi inte ihop utan vi bor fortfarande hemma. Men vi hade planer på att flytta ihop. Ush allt känns så hemskt nu. Ska det gå att reparera? Jag har lovat att verkligen skärpa till mig och ändra på mycket grejor jag gör fel. Men samtidigt vet jag inte om hon är villig att ändra på det hon har gjort fel. Det är bådas fel att vi har hammnat där vi är just nu hade hon sagt något hade det inte varit så illa nu. Å jag borde ha förstått och jag borde visat mer kärlek istället för att dra mig undan.
 |
|
|
Claes_Ireland
Member
2146 Posts |
Posted - 2007/12/10 : 15:25:46
|
Tja, när tjejer säger sånt där, då är min erfarenhet att det är bara att dra sig undan, bli "klängig" då fungerar inte bra.
Men det som komplicerar det hela är hon nu inte tror att du älskar henne. Så, gå dit på fredag, med scrapbooken. Förklara att du alltid älskat henne, men varit dålig på att visa det, du älskar henne fortfarande, utan att bli klängig eller desperat, om det går. Sen backar du undan, låt henne ta lite tid, du gör som du vill under tiden.
Jag har haft ett liknande problem, men ändå inte, det var ganska nytt och tjejen hade lite personligt bagage som spökade, jag backade undan på inrådan av en god tjejkompis.
Så principen är att du ska backa undan, men du måste få henne att förstå att du verkligen älskar henne först. Hon måste förstå det.
My 2 cents, lycka till. |
Sweden->Ireland->Australia->Ireland->...Sweden...Glad to be back
|
 |
|
|
johan.björklund
Reportage-Harry -05 & -07, 100.000-klubben!
20859 Posts |
Posted - 2007/12/10 : 15:30:16
|
Åk hem till henne på fredag o Gratta henne som du hade tänkt dig från början !
Och berätta hur du känner dig och hur du mår. Jag säger inte att allt blir bra då men ärlighet är superviktigt i sådana här lägen. Svälj även din stolthet om det skulle behövas o känn efter med hjärtat.
Jag hoppas det reder ut sig för er ! |
>musik förmedlingen<
Medlem av det Skånska välljuds sällskapet eoJEUD
|
|
|
|
Klenkar
Member
1157 Posts |
Posted - 2007/12/10 : 15:37:31
|
Det kommer nog inte att bli bättre, har det en gång börjat kommer det att fortsätta.
dd |
 ...at the gates of hell I will swing my sword, converting the souls of the non-believers... |
|
|
|
guy gadbois
Member
2415 Posts |
Posted - 2007/12/10 : 15:50:19
|
Tråkiga tider...
Kan tänka mig att det vore bra om ni lägger upp "allt på bordet", det vill säga om det ska finnas en fortsättning - hur vill ni att den skulle se ut, vilka förväntningar har ni på varandra, på förhållandet, vad göra om samma sak händer igen? Det vore kanske inte idé att endast återgå till "som det var". Någon utveckling är nog bra. Dåliga erfarenheter gör oss starkare om vi lyckas hantera/bearbeta dem på ett bra sätt, ofta bara en idealbild och bara ett talesätt, men det är en utgångspunkt och tankefigur för att göra glaset "halvfullt" igen istället för halvtomt... |
Min anläggningstråd |
|
|
|
rannagarden
Reportage-Harry 2006
4161 Posts |
Posted - 2007/12/10 : 16:13:18
|
Att prata med varandra är a och o i alla förhållanden. Jag har inte träffat någon som kan läsa den andres tankar. Pratar man inte med varandra så kan saker och ageranden börja misstolkas. Och sånt är inte ok. Kommunikation reder det mesta. Att bara tiga och lida är bara kass. Att det sedan skulle hjälpa i denna situationen vet jag ju inte, men det borde kännas bättre för er att delge varandra hur ni upplever saken.
/M |
|
|
|
Hi Fi Consult
Member
2112 Posts |
Posted - 2007/12/10 : 19:21:10
|
Hon har hånglat och det hela är ditt fel??
Nu får vi nog backa bandet en smula.
Grundregel 1: man säger som det är. All skit kommer alltid fram, är man tveksam till att vara ihop så märks det. Är man osäker på om man älskar den andre så märks det också, om inte annat med tiden. Alltså, prata, ventilera, uttryck tvivel. Inget är egentligen farligt så länge man har ärligt uppsåt.
Grundregel 2: man har ett ansvar mot sig själv och mot den andre att inte ljuga, bedra, glida på sanningen, mörka eller kalla det vad du vill. Detta om man har ett s k kallat "normalt" förhållande. Andra varianter finns men då brukar man öppet komma överens om gränser etc. Hör såklart intimt ihop med regel 1.
Grundregel 3: Är du osäker på om du valt rätt eller egentligen borde göra slut - dra. Fast kör det via regel 1.
Nu mår hon dåligt Jösses, det är hårt att leva. Hon vill dock inte leva med baksidan av sitt strul, klarar inte att reda ut vad hon vill eller vad hon känner. Under tiden skall du komma på kalas, krypa omkring och lova att bli en bättre partner??? Dra år skogen, jag blir tvärilsk, kanske mest för att jag känner igen mig.
Tro mig Dwain: jag har suttit i den smeten och trott att om jag bara blir en bättre person, om jag bara visar HUR mycket jag älskar, HUR mycket jag vill... så kommer allt att bli bra igen.
Det blir ALDRIG bra igen med den metoden. Det enda som - teoretiskt - kan funka är att du skriver ett synnerligen tydligt brev där du å ena sidan bedyrar dina känslor och å andra sidan säger hej då. Och om hon är villig att ta upp tråden igen så är du det också, men bollen är hennes. Det är på eller av. Man försöker reda i det som gått fel som par eller man säger hej då. Man gör definitivt inget annat mittemellan lite så där lagom för att hon inte skall må så dåligt. Tviga henne att fatta ett beslut: reda i det hela eller avsluta. Väljer hon avsluta har du sparat många meningslösa månader av krypande.
Mörkar i flera månader, hånglat på fest?? Vad i h-e... ILSKA är ett bra verktyg Dwain, använd den i stället, på något icke-levande.
Stå på dig, annars gör någon annan det. Och gråt, det hjälper. Älta med någon god vän, lyssna på "den vassa eggen" av Lundell eller vad som nu funkar i din generation
mvh
|
www.hificonsult.se
http://www.goteborghifishow.se/index.php/se/ |
|
|
|
Ryssen
100.000-klubben
8496 Posts |
Posted - 2007/12/10 : 19:31:30
|
Håller med Hificonsult,mest för att jag förr många ggr gjort som du tänker göra dvs,smöra krypa (men du gör som du vill.
De första raderna du skrev reagerade jag på direkt,att skyla över ett misstag med,jag vet ej om jag älskar dig mer.Jo det har jag hört många ggr,och visste ej om du älskade mig,det går ju t.e.x att fråga..
Och sedan att komma in på samma spår igen,det ledde hos oss bara till samma beteende igen..måste nog ta lite andra vägar/vinklar för att fungera.
|
Learning by burning..
You say that you can read my mind--Be careful of what you might find. -Ozzy-
|
Edited by - Ryssen on 2007/12/10 19:32:20 |
|
|
|
Magils
Member
7061 Posts |
Posted - 2007/12/10 : 21:31:23
|
Men du, ni har varit tillsammans i 3,5 år och jag misstänker att ni är ganska unga bägge två. ---> Hallå!! Man (och kvinna) utvecklas, det kan inte kännas exakt likadant som för tre år sedan, om det sedan tolkas som icke-kärlek eller nåt annat vad vet jag, vad ska man jämföra med?
Våga tala med varandra men framförallt lyssna, testa "talarpinne"*, var öppen. Känslor är knepigt, inget man bara tolkar och sen klart.
*Med en talarpinne så får bara den som har pinnen tala, de(n) andra får endast ställa frågor för att förtydliga och förstå. Sedan när den som har pinnen känner att den har gjort sig förstådd så kan pinnen gå vidare. |
- Det finns inget problem som är större än lösningen..
- Hemma hos...http://www.hififorum.nu/forum/topic.asp?TOPIC_ID=54225 |
|
|
|
dwain
Member
1240 Posts |
Posted - 2007/12/10 : 21:55:18
|
Jo jag vill inte heller krypa eller smöra. Jag vill allra helst få igång en dialog så att vi kan prata med varandra. Men alla minnen vi har allt vi har haft bryr hon sig inte om. Mamma säger att hon är en dramaqueen och vill bara ha uppmärksamhet. Inte vet jag. Jag är normalt sett duktig på att läsa av folk. Men kärleken gör en blind. Pappa säger det finns fler fiskar i havet. Jo visserligen det gör det. Men om man verkligen gillar denna fisk? Jag har kommit på mig själv under helgens lopp mellan gråtsalvorna och försöken att vara modig och inte gråta att titta på henne och förundras över hur vacker hon är och hur jag älskar varenda del av hennes kropp och hur jag älskar alla hennes olika bra och dåliga sidor. Sen är det hela skrämmande. 3,5år är mycket i min värld. Detta är mitt första förhållande och den första tjej jag någonsin känt något för. Jag har byggt upp ett liv med henne om man ska uttrycka sig så. Hennes familj och vänner har blivit min familj och mina vänner. Det värsta är att jag har varit så upptagen med att älska henne och umgås med henne att jag faktiskt inte har så många kompisar. Och den enda riktiga kompis jag har, har inte tid. Han har ett eget liv. Han har skola och har knappt tid att träffas mer. Det jobbigaste är att jag måsste ge det tid. Jag har inte varit den bästa av alla pojkvänner. Det vet jag. Jag har nyligen sett hela mitt aggerande från ett annat perspektiv och jag inser hur mycket jag kunde gjort bättre. Jag har både försummat henne samtidigt som jag har tagit henne förgiven. Och även om jag har lovat och ändra på en del som jag själv anser att jag borde ändra på så känns det ändå hemskt att hon inte verkar bry sig om det alls. Jag har gått igenom denna fas en gång innan med henne fast då var det jag som hade det jobbigt. Det var förra året på hösten i samband med jobbet som var mitt första jobb och som var ett rent helvete. Jag gjorde då slut med henne i tron om att jag skulle bli lyckligare. Det enda som hände var att jag blev deppigare och mådde mer skit. Det enda jag hade då var ju henne och jag behövde henne mer än någonsin. Men jag stötte bort henne och sårade henne djupt. Men jag insåg ganska fort vilket misstag jag gjort det tog mig bara 1 vecka för att förstå vad jag hade förlorat. Hon var stark nog att tag mig tillbacks trotts att jag sårat henne. Därför hon älskade mig. Nu känns det som hon gör samma misstag jag gjorde. Hon hade tydligen haft ett helvete på sitt jobb också som hon nyligen slutade på (säsongsjobb). Tydligen hade hon inga vänner där och mådde skit. Detta berrättade hon inte för mig och det skulle hon gjort för då hade jag kunnat finnas där för henne. Sen att hon inte berättade hur hon kände och att hon var rädd för att jag inte älskade henne mer är så jobbigt. Hade hon sagt något så kanske det hela inte hade varit lika illa. Man ställer frågan varför???? Varför sa du inget??? Och det enda hon förmår att säga är att hon vet inte. Just nu är allting jag vet inte för henne. Jag har pratat med hennes kompisar och hennes bror och bett dom vara där för henne. Och igår bad jag hennes bror att gå in och trösta henne för hon behövde det efter vi pratat på telefon. Hon vägrar prata med sin familj om det hela och framför allt sina föräldrar. Jag gör allt som står i min makt för att hon inte ska må så dåligt och hon är en väldigt svag tjej vilket gör att en sådan sak som detta oavsett om det är hon som orsakat det kan knäcka henne. Precis innan jag mötte henne så hade hon bara någon månad tidigare blivit sårad och dumpad av en pojkvänn som var ett riktigt svin. Detta tillsammans med en massa andra saker i hennes liv som gick mer eller mindre åt skogen gjorde att hon var nära att ta livet av sig. Jag är rädd för att hon skulle kunna försöka sig på något sådant igen. Hon har under vårat förhållande när vi kommit i bråk försökt vid 2 olika tillfällen att ta livet av sig men jag hindrade det. Jag vet att jag inte kan göra så mycket mer utan att vänta och se. Samtidigt är jag inne på linjen som sladd säger att tvinga henne för jag vill verkligen veta nu hur hon ska ha det. Samtidigt när jag försöker prata allvar med henne blir hon arg. Hon har en ganska rejäl ilska som hon döljer inom sig och som väntar på att få komma ut. Hon kan nästan aldrig förlåta mig när vi bråkat för hon är så arg. Däremot ska jag förlåta henne hela tiden. Allt hon gör är förlåtbart men allt jag gör ska ältas och jag får ofta uppkört i röven det som hände förra året. Jag har sagt hur ledsen jag är och hur mycket jag ångrar mig men det köper hon inte. Aja imorrn ska jag jobba första dagen på teknikmagasinet 8-20 många timmar. Jag hoppas det går bra. Allra helst skulle man vilja stå och sälja riktig hifi det som jag kan allra bäst men detta är en bra början och provjobbar dagarna var roliga. Detta är känns hemskt det som hänt men samtidigt så vet jag inte. Kanske det inte är en så stor grej. Aja jag får helt enkelt försöka glömma lite och bara bita ihop. Ush man kunde ju fått en bättre julklapp. Aja jag får slänga på lite go musik i mitt billiga headsett som just nu är det enda jag har att lyssna på. Det känns skönt att inte vara hemma just nu då rummet ser ut som en katastrof och jag tycker det är jobbigt att vara där inne då det är fullt av minnen. Jag kommer så väl ihåg vad jag sa till mig själv för 4-5år sedan att jag aldrig skulle ha flickvänn. Då var man inne på ungkarlsvägen Det var det man ville då.
Det är så många tankar som far runt i huvudet. Jag vill tacka för allt stöd det känns underbart att ha någonstans att kunna skriva av sig med snälla människor som förstår och som har gått igenom samma sak som jag. Det piggar upp att få allt stöd så här när det känns som mörka tider |
|
|
|
Ryssen
100.000-klubben
8496 Posts |
Posted - 2007/12/10 : 22:45:30
|
Ju fler ggr man sviker varandra ju längre tid tar det ju att bygga upp tillit igen.Gav senast igår mitt ex.som hadde problem med några bekanta,hon var påstridig och "måste" ha kontakt med dem.Jag sa som jag tyckte att ge dem tid och inte försöka tränga sig på,låt dom höra av sig själva när tiden är mogen..om den blir det..
Kan berätta att när jag och min sambo ägde hus,efter många år kom det fram att hon ville bo själv i huset,ok sa jag efter nån månads grubblande,sa jag jag flyttar till en släktgård,hur som helst så när saker ställdes på sin spets vågade hon inte bo där själv..hon flyttade med mig,men tyvärr blev det ändstation i den gården med,så jag fick bo själv..  |
Learning by burning..
You say that you can read my mind--Be careful of what you might find. -Ozzy-
|
|
|
|
Hi Fi Consult
Member
2112 Posts |
Posted - 2007/12/10 : 23:17:57
|
Dwain:
Du går igenom något som alla - med mycket få undantag - går igenom. Det är en skola, för livet. Man lär av sina misstag och allt går inte att reparera. Men framförallt: allt var inte menat att fungera. Par som träffas när de är mycket unga, flyttar ihop, får ett gäng barn och ror det hela i land decennium efter decennium är oerhört sällsynta.
Det är liksom meningen att man skall gå igenom ett antal totala haverier. Det lär en skilja ut vad som är viktigt och inte, att prioritera rätt.
Nästa gång fastnar du för någon som kan kommunicera, är intresserad av en pågående utveckling, någon du vet kommer att säga till när hon är tveksam och varför.
En som inte i efterhand berättar, inte strular till det och får till en kris, inte fåna sig med att hon "inte vet". Klart hon vet. Be henne söka upp killen hon hånglade med. Han kanske gillar den typen av osäkra tjejer och kanske är korkad nog att tro att hon ALDRIG skulle göra så mot just honom...
Du var osäker och gjorde slut. Rakt beteende även om du ångrade dig. Vad hände när du ångrade dig? jo, du sa som det var, bad om ursäkt och klev in igen. Rakt beteende igen. Så gör man. Du har inget att klandra dig själv för. Sedan kan man visst bli bättre på att vara en partner, kompis, arbetskompis eller pappa. Skolan tar liksom aldrig slut
Det som inte tar död på dig, stärker dig. Alla andra fixar sådant här, det gör du med. Alla andra har också allt det där på näthinnan, alla minnen, alla intima detaljer och små eller stora fantastiska stunder. Och alla fixar det. Om du vill minnas det på ett positivt sätt i efterhand så går du vidare, för detta är bränd mark. Det är inte du som har något att förklara, det är inte du som gjort bort dig, det är inte du som bedragit.
mvh
.
|
www.hificonsult.se
http://www.goteborghifishow.se/index.php/se/ |
|
|
|
FBK
700.000-klubben
7378 Posts |
Posted - 2007/12/11 : 00:03:23
|
Jag kan tänka mig hur du mår nu = det är inget vidare Allmänt så är det många bra råd här och jag håller bla. med Claes_Ireland, dra dig undan efter hennes födelsedag och vänta även om det är ruggigt jobbigt. |
Lever på samhällets botten.
Knappt aktiv forummedlem längre, men jag tittar in ibland. |
|
|
|
denada
Member
501 Posts |
Posted - 2007/12/11 : 10:56:57
|
Jag fick ett vykort av min syster i min ungdom när jag skulle ställas tillsvars för lite ungdomssynder...
Det stod
Motvind lär dig segla...
Och det stämmer.
Om fler vågar koppla på kännslorna och vara raka med dem och stå för vad de tycker tänker och känner, så skulle livet vara enklare. Men det är nog som HIFIC säger vi ska alla lära oss och det bränner lite...
Men som en annan jeppe på forumet säger (jerico) "Vet du vilka som får skit i livet? De som kan ta det"
Men mitt råd. Gör vad du känner är rätt. Ge henne lite tid om du vill bygga vidare med henne. Annars är det bara att gå vidare och slicka sina sår...
Kännslan att bli sviken och sedan lämnad är inte rolig men det stärker ens uppfattning om vad man vill ha ut av livet och vad som betyder något i livet. |
---------------------
Some scientists claim that hydrogen, because it is so plentiful, is the basic building block of the universe.
I dispute that.
I say there is more stupidity than hydrogen, and that stupidity is the basic building block of the universe.
mitt system |
|
|
|
ILLY
HiFitraktör
1325 Posts |
Posted - 2007/12/11 : 20:22:19
|
| Din mor verkar klarsynt. Dramaqueen är ett ord som stämmer bra in på de flickor som satt mig i liknande situationer. Dramaqueens är, enligt min erfarenhet, väldigt bra på att skuldbelägga andra för sina egna misstag. |
Militant cyklist. |
|
|
|
EngelholmAudio
Member
8209 Posts |
Posted - 2007/12/11 : 20:53:58
|
Vilken tråkig sits.
Hur man väljer att hantera sådanahär situationer säger mycket om ens person. Rakhet, tydligehet, rak kommunikation är trevliga attribut på en människa och det man själv kan göra är att leva upp till dom orden (och kanske finna stolthet över sig själv kring just detta?).
Hennes förklaring som du återger känns cirkulär med risk för rundgång.
Det är lätt att bli självkritisk i dessa situationer. Ibland är det berättigat, men absolut inte alltid. Mina två råd är:
1) Låt förhållandet ta tid, dvs ägna tid åt förhållandet, prata, hitta på grejer (utan att försaka "egentid").
2) Kommunicera, prata och var tydlig. Gör allt du kan för att öppna dörren åt båda håll, så att båda får förklara och uttrycka sina känslor kring hur man fungerar och inte fungerar som par. Personligen tror jag vi svenskar generellt sett är konflikträdda och hellre sväljer än som jag kallar det "tryckutjämnar ofta".
Känn efter. Gör rätt (så att du är stolt även i efterhand vad än resultatet är). Var rädd om dig och din tjej.
|
Äger, driver och är engelholm audio (i Blekinge).
Egna produkter, Krell, ARC. Akustikkonsultation medelst Svanå's produkter.
Bara för att det går att hänga på väggen betyder det inte att den har bra akustiska egenskaper som främjar musikupplevelsen!
|
|
|
|
Ryssen
100.000-klubben
8496 Posts |
Posted - 2007/12/11 : 21:00:19
|
quote:
Dramaqueens är, enligt min erfarenhet, väldigt bra på att skuldbelägga andra för sina egna misstag.
Även om dom som en annan förhoppningsvis mognar ifrån det.Frågan är om man orkar utstå det under tiden.. |
Learning by burning..
You say that you can read my mind--Be careful of what you might find. -Ozzy-
|
|
|
|
dwain
Member
1240 Posts |
Posted - 2007/12/12 : 23:19:14
|
| jaha då var stunden kommen. jag tröttnade och när vi pratade idag så krävde jag att få veta annars kunde det vara. det visade sig att hon faktiskt ville göra slut. Okej sa ja inte mer med det. Visst känns det tufft men samtidigt så känns det som en lättnad att inte behöva bry sig mer om det. Antaligen kommer det gå i vågor dom här dagarna som kommer. Just nu så ska jag bara sova. Antaligen kommer jag skriva en hel del här för det känns bra att få allt stöd man kan få. Nu ska jag konsentrera mig mer på annat. Det är jul snart med allt vad det innebär. Konstigt att efter 3,5år tog det slut. aja jag bestämde mig för att inte komma på fredag då jag inte vill längre. Hon säger att hon tycker om mig som en vän och som världens bästa vän. En som förstår henne och som bryr sig. Så hon vill vara vänn med mig och ville väll egentligen att jag skulle komma på fredag. men jag sa att det kommer ta lite tid för mig att komma över det hela. Så jag ska dit på lördag troligtvis och hämta mina grejor. jag har en stärkare där å subslutsteg å lite annat smått å gott kläder å så. konstigt med det där. innan hon sa sista ordet bedyrade jag hur mycket jag älskade henne. å sen efteråt så bara jaha okej det e slut å det känns ganska okej. Ska jobba imorrn 8-19.30 sen ska jag hem på fredag. |
|
|
|
Matrixen
Member
807 Posts |
Posted - 2007/12/13 : 01:15:09
|
Tråkigt killen
Vilket fall som helst, så är det ofta som du precis skriver, att det blir en lättnad när man vet vad om gäller. Jag vet inte hur gammal du är men då det är ditt första längre förhållande så antar jag att du har merparten av ditt relationsliv framför dig. Jag hade mitt första riktiga seriösa förhållande under tiden jag var 17 till 20, drygt 3 år. Vi hade tillochmed bestämt vad våra barn skulle heta och det var väldigt förkrossande när det tog slut, men såhär i efterhand nästan 20 år senare, så inser man att man var långtifrån färdigbakad människa vid den tiden och att det hade krävt mer eller mindre ett under att vi skule utvecklsa åt samma håll från tonåringar till vuxna människor.
Har många fler brustan historier att berätta om du vill ha perspektiv
Har full förståelse för att det är tungt nu. Kanske du kommer tänka tillaka på detta under en mycket lång tid, men jag lovar att du kommer vända det till nåpot posisivt efter hand!
|
|
|
|
Claes_Ireland
Member
2146 Posts |
Posted - 2007/12/13 : 03:08:10
|
Det blir en tomhet. Men du kan vara rak i ryggen tycker jag. Du höll inte igen, du fegade inte. Starkt.
Ta det lugnt ett tag, tankarna kommer att fara precis som de vill. Ligg inte hemma och grubbla för mycket, gör lite grejer om det går.
Jag hade ett riktigt surt slut på mitt första förhållande, var nog i din ålder med. Jag mådde uselt men det gick över bara sådär en tidig sommarkväll, jag hade hjälpt en kompis att masta på segelbåten, och vi drack en folköl medans solen gick ner, då bara blev det bra, eller snarare huvudet lugnade ner sig, jag kunde sova. Så ha tröst, det tar lite tid, men det löser sig. |
Sweden->Ireland->Australia->Ireland->...Sweden...Glad to be back
|
|
|
|
Hi Fi Consult
Member
2112 Posts |
|
|
B-200
fd. asimov66
4687 Posts |
Posted - 2007/12/13 : 10:23:47
|
Mycket bra gjort, du har hanterat det på ett enormt bra sätt!!!
Instämmer i hificonsults ord, ha någon med dig.
|
.....Med reservation för subjektivitet och stavfel |
|
|
|
Bernt Jansson
400.000-klubben
19763 Posts |
Posted - 2007/12/13 : 11:54:41
|
quote:
Par som träffas när de är mycket unga, flyttar ihop, får ett gäng barn och ror det hela i land decennium efter decennium är oerhört sällsynta.
Jag hör till den kategorin, 22 år nu. Men det krisar till sig ibland och då gäller det att sätta sig ner och snacka igenom alltihop, öppet från hjärtat och utan några som helst hemligheter eller pekpinnar. Vi har haft liknande incidenter som du nämner i ditt första inlägg och det har gjort ont då. Vi har dock lyckats reparera det hela och kommit stärkta ut på andra sidan, varje gång.
Men när det nu är slut mellan er så är mitt råd att vara noga med att välja vem nästa ska bli, det måste vara någon som ligger på samma nivå vad gäller att kommunicera, är någon part "trögare" så blir det inte så bra.
Jag tycker för övrigt att Hificonsults reflektioner och råd är mycket bra. |
MVH Bernt Mitt system
"Det enda man kan vara praktiskt taget säker på är att en rak tonkurva alltid är fel." - Ingvar Öhman
Jobbar för Jorma Design och gillar bashorn
|
Edited by - Bernt Jansson on 2007/12/13 11:55:17 |
|
|
|
dwain
Member
1240 Posts |
Posted - 2007/12/13 : 14:12:13
|
| Det är nog det som är det värsta. Att man fortfarande går i tankarna att det känns konstigt. Det blir lätt att man faller in i att om jag inte kan få henne varför ska någon annan få henne då? Jag har kommit på mig själv flera gånger med att bli arg och tycka va fan hon var ju min. Ingen annan ska få röra henne. Jobbigt men det släpper nog efter ett tag. Tanken är att någon skjutsar mig dit. Får se om mamma gör det. Pappa jobbar nog. Annars så känns det ganska okej. Det går i vågor. Ibland blir man lite lessen. Men det går över ganska snabbt över. Antaligen kommer man vara lessen ett tag. Men det har nog inte så mycket att göra med att jag älskar henne utan man är lessen av diverse andra skäl. Man känner sig lite ensam och det känns konstigt. Ovant att inte ha någon. Att inte ha henne. Det är svårt att greppa. Man är helt stäld bara å fattar inte riktigt att hon är väck ur mitt liv. 3,5år är en jäkla lång tid. Kan fortfarande inte fatta att det är slut. Svårt att greppa. |
|
|
|
dwain
Member
1240 Posts |
Posted - 2007/12/13 : 14:15:41
|
| En annan grej som också var lite störande. Det verkar som hon fortfarande vill att vi ska ha sammlag med varandra när vi känner för det. Hur fasen går det ihop? Antingen eller i min värld. Men inte enligt henne. Det enda hon inte vill göra är att kyssas å pussas. Jag Menar vilken vettig människa vill fortsätta ha ett ...liv tillsammans när man inte är ihop mer? Ush detta suger. Jag vet varken ut eller in mer än att det är slut |
|
|
|
Magils
Member
7061 Posts |
Posted - 2007/12/13 : 14:43:31
|
| Nu är ju jag efter 20 års "rent" förhållande inte rätt man att uttala mig om KK-kulturen, men jag anser det är du som avgör vad som skall ingå i vänskapsbanden från din sida. Din fd. verkar inte vilja inse vad det menas med att "göra slut." |
- Det finns inget problem som är större än lösningen..
- Hemma hos...http://www.hififorum.nu/forum/topic.asp?TOPIC_ID=54225 |
|
|
|
Topic |
|
All Forums
HiFi Off Topic - Fritt Forum
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly