to_apeiron
Member
584 Posts |
Posted - 2006/03/17 : 00:16:09
|
snodde till mig en box med Artur Schnabels legendariska tolkningar av Beethovens samtliga pianosonater när jag var i Berlin för ett tag sedan...
sanslöst bra skivaffärer har dom där, men dyrt i Euro för en svensk...
jätteosäker på om det e av pietet eller andra skäl som utgåvan e genomgående i mono
Schnabels spelstil e en helt annan än moderna tolkningar--han spelar snabbare, med ett väldigt driv som för att visa att hans kunnande omspänner hela verket...
jag undrar bara mycket över min reaktion inför det ljud-tekniska: jag blir snabbt uttråkad av mono! brus och sånt stör mig inte alls--utan det e en viss platthet eller avsaknad av rumsligt djup i ljudbilden som stör mig...
någon som kan kommentera?
e det en vanesak bara?
märker också att mitt intresse för flerkanal, som en tid varit inriktat på SACD och DVD-audio, håller på att avta helt...lyftet där verkar ha legat i att en del av inspelningarna har en väldigt stor dynamik eller vad det heter...e bra inspelningar helt enkelt...
om det sedan kommer ut i två eller fyra kanaler--jag kan inte säga att jag bryr mig...vad säger ni andra?
men stereo-effekten vill jag tydligen inte vara utan; varför e den så viktig?
och varför simulerar man inte fram den när man ger ut historiska inspelningar?
glad för alla kommentarer!
stefan |
Zory Polen
|
Edited by - to_apeiron on 2006/03/17 00:18:00 |
|