| Author |
 Topic  |
|
Leif B
Member
1495 Posts |
 Posted - 2005/10/02 : 19:01:32
|
Jovisst , gromit.
Du verkar kunna det här med effekt och förstärkare.
Om du fick välja vad som helst, vilken förstärkare skulle du då välja?
mvh |
 |
|
|
lennartj
Member
1273 Posts |
Posted - 2005/10/02 : 19:03:30
|
| Gromit, visst håller jag med dig om "lekmannatolkning" så länge det inte rör sig om övergångsdist på låga nivåer (och sådana förstärkare har vi väl skrotat vid det här laget?). |
/lennartj
"Friskt kopplat, hälften brunnet" |
|
|
|
Blue
Member
2120 Posts |
Posted - 2005/10/02 : 19:07:59
|
Mycket intressant läsning. OM det är så att Tomas resonemang om att en förstärkare spelar som bäst vid en viss nivå, så talar det ju delvis emot det gamla hifi-mantrat "man kan aldrig få för mycket effekt"...
Man kan kanske också se ett samband med något annat jag sett i många recensioner genom åren. Att recensenterna menar att många stärkare låter som bäst när volymen står nånstans mellan "klockan" 10-12. (Och i många fall så innebär det ju alldeles för hög volym för "normal lyssning" med stärkaren ställd i det läget).
Är detta mumbo-jumbo eller ligger det något i det?
|
Ett kungarike för en vevgrammofon. |
|
|
|
gromit
Member
731 Posts |
Posted - 2005/10/02 : 19:18:49
|
quote:
Om du fick välja vad som helst, vilken förstärkare skulle du då välja?
Jag vet inte riktigt. Först skulle jag sålla fram ett antal kandidater som har både mycket effekt och vettiga prestanda i övrigt. Sedan skulle jag lyssna mig fram till min favorit... 
Det är ungefär så jag gör. Just nu har jag en Grendel, den är mycket trevlig och riskerar att få stanna längre.
Fick jag välja HELT fritt, utan ekonomisk hänsyn, skulle jag nog ta ett par Krell FPB-750mcx, Mark Levinson No 436, Bladelius Beowulf eller kanske en Boulder? Jag skulle vilja lyssna mer för att kunna avgöra det. Angenämt jobb dock... 
/Gr.
|
Mark Levinson No 39 -> Krell FPB-200c -> Ino Audio pi60s |
Edited by - gromit on 2005/10/02 19:25:35 |
|
|
|
lennartj
Member
1273 Posts |
Posted - 2005/10/02 : 19:25:26
|
| Blue, jag har mest haft slutsteg i åtanke i mina tidigare inlägg, och de har ju sällan någon volymkontroll, så där skulle jag påstå att ditt resonemang faller = mumbo-jumbo. Däremot kan nog försteg låta bäst med volymkontrollen på kl.12 (minst) beroende på var volymkontrollen sitter (vid in eller utgång). Både signal/brusförhållande och utimpedans kan påverkas, speciellt i minimalistiska konstruktioner. |
/lennartj
"Friskt kopplat, hälften brunnet" |
|
|
|
Tomas
Member
1037 Posts |
Posted - 2005/10/02 : 19:35:19
|
Gromit:Kan du inte förklara varför det INTE förhåller sig på detta sätt? Någon sade att du kunde det där med förstärkeri, vad krävs i en förstärkarkrets för att slippa olika fasförskjutningar pga Bl.a amplitudförändringar=linjärt? P.S Jag hänger på detta forum för att lära mig och har absolut inget att "bevisa" för någon och erkänner gärna om jag har fel, men skulle nog vilja ha en närmare förklaring än att "så är det inte" punkt slut.
MVH Tomas |
Konst är sånt man inte kan, för sånt man kan är ju ingen konst.
Teknikansvarig www.Brewhouse.se
Hemma:http://www.hififorum.nu/forum/topic.asp?TOPIC_ID=37317 |
Edited by - Tomas on 2005/10/02 19:38:59 |
|
|
|
gromit
Member
731 Posts |
Posted - 2005/10/02 : 20:12:27
|
Tomas, jag ber om ursäkt om jag har uppfattats som besserwisser eller liknande, det var åtminstone inte meningen.
Jag känner att det är lite svårt att förklara frånvaron av felet. Kanske beror missuppfattningen som vi var inne på tidigare att någon har tolkat distorsionsdiagrammen felaktigt?
Fasförskjutningarna mellan spänning och ström som uppstår när man har en icke-resistiv last kan man inte göra så mycket åt, de kommer att uppstå. Man kan däremot se till att konstruera förstärkaren så att den inte lider så mycket av att lastas hårt. Detta gäller ju även absolutvärdet av impedansen.
Om man halverar impedansen krävs att förstärkaren kan leverera den dubbla strömmen (och därmed effekten) i samma spänning. Hur långt ner i impedans förstärkaren ska klara att "dubbla" råder det delade meningar om. Givetvis beror det förstås på vad man använder för högtalare. Ett par elektrostater behöver helt annan drivning än ett par högimpediva burkar.
Det är svårt att hitta några generella sanningar i detta.
mvh Gromit
|
Mark Levinson No 39 -> Krell FPB-200c -> Ino Audio pi60s |
|
|
|
Tomas
Member
1037 Posts |
Posted - 2005/10/02 : 20:28:52
|
quote:
Det är svårt att hitta några generella sanningar i detta.
Detta är det enda jag är helt säker på!
Jag relaterar inte till distortionsdiagrammet men till dessa tråkiga fasförskjutningar. Rent teoretiskt bör förstärkaren vara linjärast(ur detta avseende) när amplitud och frekvens orsakar minst förskjutning...? |
Konst är sånt man inte kan, för sånt man kan är ju ingen konst.
Teknikansvarig www.Brewhouse.se
Hemma:http://www.hififorum.nu/forum/topic.asp?TOPIC_ID=37317 |
|
|
|
Tomas
Member
1037 Posts |
|
|
jeppe72
Member
1492 Posts |
Posted - 2005/10/02 : 20:44:18
|
Vilken diskussion! Jag hajjar noll men svarar ändå på fråga i topic. Bra fråga men svår som tusan att besvara. Det behövs en bra förstärkare som gör att det låter bra och inte ansträngt och komprimerat när man spelar lite starkare. Jag hade tidigare en Amplifix och B&W 802 SIII. Det var inte så bra. Dynamikfattigt och lite trist ljud. Sen sålde jag högtalarna. DUMT! Jag skulle sålt stärkaren (tror jag). Det har jag gjort nu. Men innan dess spelade den med mina Totem. Amplifixen alltså. Det var ok men när jag bytte till Accuphasen blev det en annan grej helt enkelt. Väldigt mycket bättre på alla punkter. Mer attack i transienter, mer dynamik, djupare bas, lenare och renare rakt igenom. Nu till effektskillnaderna. Amplifixen är på 115w/kanal och Accuphasen är på 170w/kanal. Amplifixen dubblar om impedansen ändras från 8 till 4 ohm (tror jag) det gör inte Accuphasen. Däremot känns det som om Accuphasen har nästan obegränsat med kraft i en jämförelse med Amplifix. Amplifixen väger 18kg och Accuphasen 25kg. Jag tror att konstruktionen är viktigare än watten (korkat och förenklat men ändå)
Just ja det var ju en liten prisskillnad på apparaterna också, kanske det spelar roll |
Retro låter fint. |
Edited by - jeppe72 on 2005/10/02 20:46:31 |
|
|
|
Dr.Nope
Member
631 Posts |
Posted - 2005/10/02 : 21:28:55
|
Ett citat
quote:
--------------------------------------------------------------------------------
För att få ut maximal effekt till högtalaren, så skall dess impedans vara lika stor som förstärkarens inre resistans. Detta kallas anpassning.....
Jo, det där stämmer, men verkligheten brukar sätta andra begränsningar. Och bara för att inte någon skall misstolka det, man får INTE ut mer effekt till högtalaren genom att leta upp en förstärkare med SAMMA höga inre resistans som högtalaren har. Däremot får du ut mer effekt genom att hitta högtalare som närmar sig samma impedans som förstärkaren (därför dubblar effekten i 4 ohm mot 8 ohm i högtalaren.) Om detta stod tidigare ber jag om ursäkt, har inte läst hela tråden så noggrant. |
Fått ordning på förstärkaren än? Jajamensan, den står där borta och svänger för sig själv!
You can kalla mig James, eller Jimmy för de svenska |
|
|
|
Joacim
Member
337 Posts |
Posted - 2005/10/02 : 21:38:14
|
Inte helt lätt att besvara kanske, men jag tycker att man måste ta hänsyn till musiken/känslan och hur den presenteras i eget tycke. Kombinationen i systemet är också väldigt viktig.
Jag hade tidigare en förstärkare på 2*140W, och som dessutom var väldigt strömstark, Quad 909. Denna spelar/spelade (för mig) musiken helt OK.
Högtalarna är tröga, på endast 86db/W/m, och skall klara en kontinuerlig effekt på 120W.
När jag bytte förstärkare lyssnade jag igenom en hel mängd, högre prissatta, klassiska "märkes-förstärkare" med upp till 2*200W som mest.
Mitt slutliga val föll till slut på en förstärkare med endast 2*48W i 8 ohm och bara 2*75W i 4 ohm, Lavardin IT!
I mitt tycke och smak så spelade den "skjortan" av alla andra konkurrenter, med dessutom en otroligt låg och kontrollerad bas upp till mycket höga lyssningsnivåer!!
Förstärkaren går att maxa (till mina högtalare...) utan att dist eller omusikalitet uppkommer.
Hur kan det fysiskt vara möjligt-Inte en aning...
Om jag bryr mig om varför-Inte ett dugg...
Därför mitt råd, som jag började med...
Bry Dig inte så mycket om effekter, watt, motstånd och ström utan lyssna till Ditt "musik-hjärta" och känn efter! |
Boulder, Ayre, Avalon, Cardas and NCA forever!? |
|
|
|
gromit
Member
731 Posts |
Posted - 2005/10/02 : 21:52:39
|
Angående det jag skrev tidigare om dubbling av effekt:
Man ser ofta att tillverkare specar sina förstärkare att dubbla uteffekten vid varje halvering av impedansen. Detta är en fysikalisk omöjlighet då det skulle kräva 0 ohm i inre resistans. För att komma runt detta och få "snygga" siffror så underspecas istället förstärkarna i 8 ohm.
Se t ex på en av mina favoritförstärkare, Krell FPB-600. Den är specad till 600 W i 8 ohm men när Stereophile mätte upp den vid 8 ohms belastning lämnade den 935 W. 
Sedan skrev de så här:
quote:
Driven on a toneburst equivalent to peak program duty at 8 ohms, it reached to touch the 1kW line, while at 4 ohms it attained 1.85kW, and for 2 ohms 3.53kW. And for 1 ohm—wait for it—an amazing 6kW!
Inte några äkta dubbleringar ens med ett effektmonster som Krell alltså.
/Gr.
|
Mark Levinson No 39 -> Krell FPB-200c -> Ino Audio pi60s |
|
|
|
ohmega
Member
4651 Posts |
Posted - 2005/10/02 : 22:11:59
|
gromit quote:
Inte några äkta dubbleringar ens med ett effektmonster som Krell alltså.
Precis...
Däremot vänder jag mig emot idén om att "maximal värkningsgrad" (om det nu är det som menas) skulle vara maximal då förstärkarens utimpedans är lika stor som lastens impedans....det är ju bättre ifall utgångsimpedansen är lika med noll istället. Nu är det inte troligt att man kan åstadkomma detta i ett vanlig slutsteg...men "nästan"...kanske 0,1 ohm eller så är inte omöjligt |
Medlem i klubbstugan SVAVEL - "Vi kör så det ryker"
Mitt Hifi-intresse är ingen prylhobby - det är en materialsport :) Anläggning: DVD-Denver + Naim Nait2 + Epos ES11 OCH FT-1600 MkII + 200 CD-skivor |
|
|
|
ohmega
Member
4651 Posts |
Posted - 2005/10/02 : 22:17:14
|
Förlåt...det var visst "maximal effekt" som effterfrågas...inte "maximal verkningsgrad"...fel av mig
Edit: Enligt Dr Nope:s rsonomang alltså!!!! |
Medlem i klubbstugan SVAVEL - "Vi kör så det ryker"
Mitt Hifi-intresse är ingen prylhobby - det är en materialsport :) Anläggning: DVD-Denver + Naim Nait2 + Epos ES11 OCH FT-1600 MkII + 200 CD-skivor |
Edited by - ohmega on 2005/10/02 22:22:27 |
|
|
|
ILLY
HiFitraktör
1325 Posts |
Posted - 2005/10/02 : 23:16:04
|
På sätt och vis OT:
Jag tycker egentligen att watt-angivelser är ganska ointressanta. Som flera tidigare påpekat, så är det sällan avgörande för om en förstärkare låter bra eller inte. Om det nu skulle vara så att jag tvingades välja mellan två anläggningar, den ena med svag förstärkare och högtalare med hög verkningsgrad, mot en rakt motsatt; trögdrivna högtalare ihop med effektmonster, så skulle jag utan tvekan välja klen förstärkare med högeffektiva högtalare. Fråga time ifall dynamik är hans största bekymmer... Vad har han för slutsteg? Typ 8w eller nåt. Björns exempel med musik på 30dB dynamik och effektkrav på 500w är förvisso helt sant, men en sak nämns inte. När man har en effekt på 500w i talspolarna så blir det ganska så kraftig värmeutveckling. Denna är helt och hållet av ondo, inte för att högtalarna inte tål det och brinner upp, utan för att det påverkar elementens elektriska parametrar, vilket i sin tur även påverkar delningsfiltren och därmed hela högtalaren. Så även om man har en förstärkare som klarar att hantera situationen linjärt, så kommer inte högtalaren att göra det. Visst, det finns säkert några undantag, men de är ytterst sällsynta. |
Militant cyklist. |
|
|
|
martinsson
100.000-klubben
3311 Posts |
Posted - 2005/10/03 : 07:29:18
|
jisses, detta är en till synes enkel fråga med många komplicerade och varierande svar.
Jag brukar fundera över det här med överdimensionering, detta framställs ofta som något positivt, men det är ju egentligen ett fel i konstruktionen om något i densamma är överdimensionerat (exempel nätdelar).
Jag tror detsamma kan gälla även för ett system, systemet skall vara dimensionerat för det som det skall användas för, varken mer eller mindre.
Om vi antar att högtalarna är kapabla att ge vad som krävs för lyssningsrummet och det uppfattade behovet, så kommer ju drivningen av dem att dimensioneras efter dem och så vidare genom hela kedjan.
Sedan finns det ju dem, liksom jag, som anser att inget negativt kommer av att ha tillgång till mer effekt än vad som egentligen krävs för stunden, mer än då kanske risken att man kan förstöra högtalare eller sin hörsel om man är oaktsam.
Detta är emellertid inte försvarbart rent logiskt, har man tillgång till för mkt effekt (mer än behovet) så har man ju gjort fel, antingen i sin uppskattning av behovet eller av ren dumhet, jag själv får nog ansluta mig till det senare då jag nu har tillgång till mer effekt än vad jag behöver, ungefär 10ggr mer.
Varför gör jag och kanske en del andra såhär, för mig handlade det om att jag vill ha ett system som är framtidskompatibelt och mkt flexibelt, det kanske inte är rätt balanserat för stunden, men det finns helt klart utryumme för galna ideér framöver och så småning om kanske det är rätt balaserat.
Jag vet och erkänner glatt att jag överdimensionerat (med andra ord gjort fel) i mitt system, men jag lider inte av det och det ger mig en hel del svängrum i valet av högtalare. |
martinssons DIY funderingar och projekt - http://www.martinsson.cc/blog/ |
|
|
|
markih
LTS Göteborg
963 Posts |
Posted - 2005/10/04 : 07:50:40
|
Hur mycket effekt behöver man?
Det finns inget samband mellan effekt och övrga ljudkvalitetsprestanda hos en förstärkare. En förstärkare med stor uteffekt, kan låta hur illa som helst, likaså kan en liten effektsvag förstärkare uppvisa en fenomenal återgivningsförmåga och tvärtom. (Att det kan vara svårare och dyrare att bygga en högeffektsförstärkare med hög transparens kan jag dock tänka mig.)
Men man kan med säkerhet hävda att ljudet kommer att låta sämre när en förstärkare klipper. Klippning sker när en förstärkare inte klarar av att leverera den uteffekt som insignalen kräver, vilket beror på hur stark insignalen är och hur kraftig förstärkare man använder.
Förstärkare som klipper är vanligare än man tror, speciellt om man spelar musik som vid inspelningen hade ambitionen att hänsynsfullt behålla originaldynamiken från den levande musiken. Spelar man sönderkomprimerade inspelningar, klarar man sig med betydligt mindre uteffekt (med reservationen att dessa inspelningar oftast har en sådan låg ljudkvalitet, att några välljudsambitioner knappast kan ha ingått som en faktor vid produktionen). Vad som nu sagts avser bland annat dynamikkomprimering av slutmixen, alltså det som till slut är tänkt att hamna på skivan. Dynamikkompression av enskilda instrument innan mixningen, är långt mindre destruktiv och kan tvärtom utgöra ett inslag i karaktären hos ett syntetiskt instrument.
Det är transienterna, -nivåtopparna i musiken, som först klipps av förstärkaren om den överstyrs och ljudet behöver inte låta distorderat i vanlig mening, snarare blir ljudet successivt mer ansträngt och hårdare när man vrider upp volymen. Eftersom maximal utnivå hos förstärkaren i regel uppnås långt innan volymkontrollen är uppvriden till maximum, blir detta ett problem som uppträder långt oftare än man tror och inte bara med volymkontrollen i högt läge.
Om man spelar normal delvis komprimerad musik med transienter som ligger mellan 10-20 dB över genomsnittsnivån, behövs en förstärkare som är 10-100 gånger kraftigare än den medeleffekt man avser att lyssna på för att undvika klippning. Spelar man musik med stor dynamik och vill spela starkt, behövs enorma effekter.
Därför dynamikkomprimeras musik ganska ofta, vilket tyvärr medför att den aldrig kommer att låta lika levande. Det är synd eftersom det dynamiska skeendet är en mycket viktig parameter för liv och verklighetskänsla i musik. Dynamikkomprimering innebär stympning av denna upplevelse.
Använder man single-ended rörförstärkare med låg motkopplingsgrad, har dessa en mild komprimering i sig och klippningsbeteendet är ofta mycket mjukare än för transistorförstärkare, varför effektkraven kan anses vara betydligt mildare för denna typ av förstärkare. Dock kommer de på grund av sin låga effekt givetvis att klippa långt tidigare än de flesta transistorförstärkare, varför de tillför en viss karaktär till musiken. Eftersom denna distorsion ofta är av dominerande andraton, uppfattas den inte alltid som illaljudande utan tvärtom i vissa fall, som till exempel gles akustisk musik, då kan ett extra skimmer av instrumentklang tillföras musiken. Komplex musik med många och olika typer av instrument låter dock ofta något oklar av denna milda distorsion. En del lyssnare tycker nog om denna sorts sound då de lyssnar på ”gles” musik.
Hur mycket effekt behövs? Det beror naturligtvis helt och hållet på hur pass hög verkningsgrad högtalarna är och vilka ljudkvalitets- och kvantitetsanspråk man har. Att hävda att anläggningen ska klara transienter på 110 dB på lyssnarplatsen är faktiskt inte helt orimligt, eftersom exempelvis slagverk kan uppnå mycket kraftiga transientljudtryck och det låter bara påfrestande om anläggningen inte klarar av att återge det. Med normalkänsliga högtalare (87 dB per watt per meter) och på ett lyssningsavstånd på tre meter i ett normalt rum, motsvarar detta en förstärkareffekt på ungefär 2*450 w, mycket mer än de flesta har tillgång till. Nöjer man sig med 105 dB i transienterna på lyssnarplats, räcker det med lite drygt 2*140 w. Tycker man att maximalt 100 dB är tillräckligt, behövs bara 2*45w. Med normal dynamik på skivorna blir medelnivån i det sista exemplet ungefär 10-30 dB lägre, vilket då motsvarar 70-90 dB i medelljudtryck. En högre medelljudtrycksnivå än 95dB bör man inte utsätta sig för under längre stunder, men transientljudtryck, som är av naturen kortvariga, tål man mycket högre nivåer av. (Enligt arbetarsskydsstyrelsen är rekommenderade gränsvärden maximalt 85 dB(A) under 8 timmar och maximalt transientljudtryck anges till 140 dB(C); AFS 1992:10). För att få ett begrepp om dessa siffror, kan nämnas att nivån på ett vanligt samtal ligger ungefär på 60 dB och att smärttröskeln anses vara ungefär 130 dB, till viss del beroende på frekvensen. Spelar man på låg volym kan dock effektanspråken givetvis sänkas.
För nyanseringens skull bör det dock nämnas att många högtalare, även en del väldigt dyra High-End högtalare, tyvärr har en ganska kraftig distorsion vid höga transient-effekter, varför ljudet ändå ofta korrumperas med hårdhet och stress i ljudet eller med förlorad nyanseringsförmåga och öppenhet som resultat.
Antagandena om att förstärkare låter olika vid olika effektuttag tror jag är mycket ovanligt, det hoppas jag i varje fall. En felkonstruerad förstärkare med väldigt mycket övergångsdist som uppnår hörbara nivåer vid låg lyssningsvolym, men dränks vid högre skulle kunna vara ett exempel. Men var finns det sådana? |
markih |
|
|
|
Jonas@Ljudmakarn
Anställd Ljudmakare
238 Posts |
|
|
David A
Baseball Fury
1341 Posts |
Posted - 2005/10/04 : 15:45:50
|
Markih:
Bra och informationsrikt inlägg som vanligt! |
|
|
|
Tomas
Member
1037 Posts |
|
|
edison
N.A.udiophile
2529 Posts |
Posted - 2005/10/05 : 01:03:10
|
Hmmm...huvet på (SD)kudden väl...?
Bra förklarat Markih, man behöver lite såna 'raka redogörelser' ibland...
Tur jag spelar rätt halvlågt för grannarnas skull...men med det goda med sej att Edison 60 inte behöver klipppa SÅ ofta iaf... |
SACD/DVD-Audio: Pioneer DV-575A / CD: Sony CDP-X3000ES / LP: H/K T60 & Ortofon OM40 > Vincent RIAA > ACURUS Line Pre L10 > slutsteg ACURUS A100 > > Högtalare: 'Projektbygge' "The Pretender", en stativare m Seas Excel 5" & SS 2905/9300
(Vilande: en fn trasig Edison60, samt högt.bygge med Seas Excel 8" (pappkon) & Scanspeak D9300) Nystartat bygge: SEAS 25F-EW bas + Scanspeak D2905/9300 diskant. Sluten låda på 33 liter, vilken skall bli aperiodiskt dämpad. |
|
|
|
twostroke
Member
180 Posts |
Posted - 2005/10/05 : 11:10:48
|
jag har både en rotel på 2x40W och en pioneer med samma effekt och jag kör ett par högtalare med 96db känslighet, till dom högtalarna tycker jag att 2x40w är helt okej, klart det hade inte skadat med ännu mer kräm
men roteln är ändå mkt starkare! måste bero på att den har mar Ampere |
|
|
|
marens
Member
3368 Posts |
Posted - 2005/10/05 : 18:49:43
|
twostroke: Jag kör också med Rotel 2x40. Man måste upp på 2x400 för att det ska vara någon mening, man kan säga (eller det är så) att effektbehovet ökar/minskar logaritmiskt.
Att Roteln upplevs som snäppet kraftigare kan beror på att Rotel underspecar och Pioneer glädjespecar sin effektangivelse. Det har troligtvis inget alls med strömkapacitet att göra eftersom Rotelns strömkapacitet inte behövs förrän man lastar den med under 0.5 ohm. |
|
|
|
zix
Hifi-Barista
954 Posts |
Posted - 2005/10/05 : 19:50:09
|
En deldiskussion i det här som jag vill lyfta fram är effektiviteten. Nog för att vi är älskare av bra ljud, vi som är på forumet och diskuterar, men vi lever ju också i en värld som vi ska dela med flera miljarder andra, och där vi behöver tänka på resurserna.
Vad kan då vara vår lilla bit som audiofiler? Jo, använd effektivare högtalarelement! Många högtalare som säljs idag ligger en fortfarande runt 84-86 dB/1W/1m, särskilt de dyrare och bättre monitorerna. Synd, då en känslighet som går över 90 dB, helst från 95 och uppåt, på högtalarelementen skulle betyda att vi kunde klara oss fint med *väldigt* mycket lägre effekter på förstärkarna. Oavsett konstruktion på högtalarlådan! Oavsett förstärkartyp! (även i PA-sammanhang, fast jag tänker mest på hemmet. PA har ju dock speciella krav, och kanske är begränsade genom att de högtalarna ofta redan ligger på hög känslighet - svårt att komma högre?).
Naturligtvis är det (iallafall i teorin, såvitt jag vet) minst effektförluster med klass D/"digitala" slutsteg typ TACT/IcePower och dylikt. Så miljömässigt, om man tittar på effektförbrukning, så blir det ju bäst med sådana slutsteg. Men en förändring mot känsligare högtalarelement skulle göra STOR skillnad för effektkraven på ALLA slutstegstyper, och därmed minska effektförbrukningen, och i förlängningen belasta miljön bra mycket mindre. Nu är vi där vi är, och det nyttar inte att beklaga sig, men nog kan vi lära av våra misstag. Du och jag kan göra världen lite bättre genom att titta efter, fråga efter och köpa känsligare högtalare nästa gång det bär iväg till hifi-affären. Att det sedan gör valmöjligheterna större vad gäller slutsteg är ju inte alls dumt - eller hur?
|
En IEC-baffel är 135 cm bred och 165 cm hög, med högalarelementet monterat 15 cm i sidled och 22.5 cm upp från skivans mittpunkt. |
Edited by - zix on 2005/10/05 19:52:19 |
|
|
|
Topic |
|
|
|
All Forums
HiFi-diskussion
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly