| Author |
 Topic  |
|
|
rolandm
Member
483 Posts |
 Posted - 2005/04/26 : 12:26:10
|
Utmålas av hemsidan som ett klassiskt Erasure album med romantiska texter och stora arrangemang. Första skivan från Erasure som är en helt datorbaserad inspelning (allt är mjukvara!). Andy och Vince lämnade Andys kupolformade studio och stack till New York där de laddade en Mac (som tydligen kraschade av alla plugins som de försökte ha igång samtidigt) och öste på.
Visst låter det Erasure om detta. Låtmaterialet håller en jämn standard, några snäpp högre än senaste skivsläppen. Helt klart blev de inspirerade av att göra coverplattan "Other peoples songs" som kom för ett par år sedan. Första två låtarna har för Erasure ovanligt svulstiga arrangemang och jag får en lätt (mycket lätt) känsla av 70-tals disco. Men sedan pumpar Erasure på mest som vanligt, kanske mer melankoliska än tidigare. Andy sjunger bättre än han gjort på länge. Mina personliga favoriter är "Lets take one more rocket to the moon" och avslutningsspåret (som vanligt en känslomättad ballad, men utan den ödesmättade svulstighet som tidigare avslutningsspår berikats av eller fallit på). Singelsläppen "Breathe" och "Don't say your love me" är OK, men tillhör inte höjdarna. Det största problemet med låtarna, är texterna. Känns som Andy återanvänt hela sitt register och allt körs på samma tema - förlorad kärlek. Jag var dum, jag gjorde dig illa, jag skulle inte gjort så, jag vill ha dig tillbaka, jag har gjort allt men du är bara sur, jag behöver gå en kurs i hur man gör... och så vidare... Bara i "Lets take one more rocket..." och avslutningsspåret som texten, melodin, arrangemanget och sången stämmer helt perfekt. Den andlighet och lätta spiritualitet som har anats på tidigare skivor (främst "I Say, I Say, I Say") är här helt borta. Texterna får klart underbetyg. Den här gången var Vince mer inspirerad än Andy... Men Andy har varit lite sjuklig, problem med höfterna och så bär han tragiskt nog på AIDS viruset, så man kan kanske förstå att han inte varit helt på topp under inspelningen.
Så över till ljudkvaliteten.
Tja, vad ska man säga? Den datorbaserade lösningen har inte inneburit bättre ljudkvalitet, tvärtom vill jag säga. Basen pumpar de ut tung och tjockare än tidigare, ljuden känns tätare ihop men jag saknar rymden och luftigheten som det faktiskt fanns en del av förr. Det känns ibland som det är för många ljud samtidigt och det grötar ihop sig - ett fenomen jag inte tror beror på min anläggning för den brukar inte ha problem med komplexa mixar (tvärtom!). Känns även som att ljuden har ungefär samma nivå (kraftig dynamikbegränsning). Det går att lyssna på, men jag har hört bättre ljudbilder och arrangemang från dem tidigare så här blev jag faktiskt besviken.
Summa summarum - ett klart godkänt skivsläpp som visar att Erasure är "back on track", med mer genomarbetade texter, luftigare och rymdigare ljudbild hade jag älskat detta. |
Be the change you want to see in the world
~ Nelson Mandela (m fl) |
|
|
Ayn
Member
2799 Posts |
Posted - 2005/04/26 : 13:20:09
|
Såna här recensioner vill jag läsa mer av här på forumet! Tack Roland  |
Senaste skiva som jag fastnat för: Mr Mister - Pull. PM:a mig gärna med fler tips! |
 |
|
|
JonasV
Member
595 Posts |
Posted - 2005/04/26 : 13:22:30
|
Kul att Vince Clark fortfarande är igång
Har dock bara en gammal vinyl av denne analogguru!
Och en äldre Musikertidning då han visar upp sin kupolformade studio med koppartaken.
En elektronikerälskare som jag skulle gärna offra besparingen på ett Modulsystem från Serge
Tack för rescensionen, MVH Jonas viklund.
|
Mycket var Bättre förr-Tur att Vi inte har det som Förut.
Se inte tillbaka så slipper du lära dig av Misstagen:O |
|
|
|
Kaleid
fd. "Halbermensch"
733 Posts |
|
|
kempa74
Member
102 Posts |
Posted - 2005/04/26 : 23:49:28
|
Hej!
Här är en som avgudar erasure sedan 1986. Kul och lite överraskande att de omnämns på detta forum, och dessutom utan att bli sågade vid fotknölarna. Nightbird tycker jag är ett rejält steg i rätt riktning efter coversläppet OPS(vill höra deras musik och inte andras) och Loveboat vilken hade fasansfullt dålig ljudkvalitet. Nightbird är ett helt underbart album tycker jag och dessutom gillar jag texterna. Så här skall de låta!. Det bästa av allt är att alla deras album har olika sound och det ger ju variationsmöjligheter. Fast det var ju lite roligare när Vince skruvade fram lite egna ljud.
Mvh
Kem "I love erasure" |
|
|
|
Zalve
Nerikes Audiofiler
18938 Posts |
Posted - 2005/04/27 : 00:28:57
|
De här måste jag nog kolla närmare på...
 |
"Vänner är de där ovanliga människorna som frågar dig hur det är och sen väntar på svaret. / Okänd" |
|
|
|
rolandm
Member
483 Posts |
Posted - 2005/04/27 : 12:49:13
|
Loveboat är ett sorgligt album. Grunden är bra, melodierna finns där och även texterna. Problemet är produktionen. Flood producerade några av Erasures största hits ("Victim of love" m fl) och tanken var väl kanske att återuppliva succén. Flood skruvade på massa filter och annat som dränkte låtarna i distorsion och skitighet - en ljudbild som kanske mer hör hemma hos Depeche Mode än Erasure... Jag kan förstå att de valde att göra detta, de verkligen bröt mot den ljudbild de hade haft tidigare, men jag tror brottet var för stort och detta val dränkte bra melodier. Efterföljande "Other Peoples Songs" var ju närmast minimalistisk i jämförelse... Jag gillar deras version av "Solisbury Hill", men sen finns det några "standards" som kanske hade passat George Michael mer än Erasure... Men visst är det kul att höra Erasuredränkta versioner av mer eller mindre kända spår.
Jag tycker Erasure var nära sin höjdpunkt med 1989 års "Wild" (eller var det 1990?), visst är albumet lite ojämnt men vilka höjdare! Ös, tryck, melodier, texter, arrangemang... Efterföljande "Chorus" är så nära perfektion Erasure någonsin varit, bara två spår kan man dissa (andra och tredje spåret). Inledande titelspåret är helt underbart. Här finns variation, bra texter och en spännande resa.
"I Say, I Say, I Say" är bäst textmässigt, men albumet flyter kanske lite för mycket...
Floppande "Erasure" skivan tycker jag mycket om. Spaciöst och luftigt! Bra melodier, bra ljudbild, känsla, stämning, spännande... jag lyssnar gärna på det. Det luftigaste som de någonsin gjort, lätt ambient-doppat.
"Cowboy" var en återgång till det klassiska Erasure-soundet och har en del starka melodier och känsla, men i det stora hela känns det något svagt. Känns som ett svar på det kommersiella misslyckandet med den experimenteella "Erasure" skivan.
|
Be the change you want to see in the world
~ Nelson Mandela (m fl) |
|
|
| |
Topic |
|
|
|
All Forums
Musik
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly
