Nu har jag precis varit hos brorsan och kopplat in ett par KEF Cresta från 1968 (ruskigt snygga!) de är i oljad valnöt med melerad brun tygfront och i toppskick.
De låter faktistk riktigt hyfsat. Rent och med relativt luftigt ljud som släpper bra från högtalarna (vid bra placering, ska tilläggas). Basen känns även den hyfsat ren och nyanserad. Men ljudet är hårt och rätt tunt, lite nasalt eller burkigt. Håll nu i åtanke att de drivs av en billigare Pioneer förstärkare, även den från 1960-1970-talet (inget ont om den dock).
Högtalarkablar blev ett par Tara labs som jag hittade i gömmorna. Jag vet inte vad de heter men de är ruskigt roliga. De har en extra ledare i minuskabeln som inte ska kopplas in i förstärkaren men däremot i högtalaren. Signalkabeln är värsta skiten, inte ens förgyllda kontakter, förmodligen gjord av järn rakt igenom.
Åter till högtalaren: Den är byggd av c:a 10-12mm spånskivor och dämpad med ull som fyller större delen av burken. Anslutningarna bak är två vanliga skruvar (till synes av järn) som skruvas in i sina små hål. Där kläms kabeln fast. Bas/mellan är väl 4 eller 5" och diskanten är typ2/3".
Nu har jag redan funderat lite och tänker mig att dämpning av lådan med bitumen på alla väggar samt även dämpning av korgen till bas/mellan med bitumen kan vara en bra början. Dessutom funderar jag på om man har något att vinna på att borra bort anslutningsskruvarna och byta ut dem mot finare kontakter (vad det nu skulle vara!?)
Vad tror ni är detta meningsfulla ingrepp?
Vad har ni för idéer!?
Mayro kom med ett tips: smörja upp kanterna på bas/mellan (det ska göras!)