| Author |
 Topic  |
|
Bernt Jansson
400.000-klubben
19763 Posts |
 Posted - 2005/01/05 : 19:23:18
|
Precis före nyår var vi ett gäng galningar som ordnade en Zappakväll. Tanken var att återuppliva böjelser vi haft sedan lång tid tillbaka. Det hela blev väldigt lyckat! 
Det fanns ett stort urval skivor och ett dukat bord mötte en när man klev in genom dörren 
Det var vinyl som gällde vid det här tillfället, ett par rariteter fanns också. Här är en av dessa:
 |
MVH Bernt Mitt system
"Det enda man kan vara praktiskt taget säker på är att en rak tonkurva alltid är fel." - Ingvar Öhman
Jobbar för Jorma Design och gillar bashorn
|
|
|
Pac
200.000-klubben
22003 Posts |
Posted - 2005/01/05 : 20:57:30
|
Galning skriver jag under på men böjelse??? Nja, det är allt att böja lite väl mycket på sanningen för min egen del Vi tar mer om det senare...
Nåväl vi var fem tappra själar som samlades för att glömma allt vad hifi-prylar heter till förmån för en kväll i (väl)ljudets tecken.
Värd för kvällen var Jörgen och det var även hans skivor vi spelade på även om både Bernt och Anders stöttade så mycket de kunde ur sina samlingar.
Riktlinjen vid inbjudan till kvällen var att om man inte hade 23 skivor med Zappa och då helst vinyl så skulle man gå ut och skaffa ett par till för att få komma över tröskeln.
Nu är ju jag inte en större Zappa fanatiker med min ringa 1 skiva i samlingen. Märk väl att det är en dubbel LP, men de var stenhårda. Så jag fick lura mig in genom att ta med kameran, därav detta reportage
Appropå Sten, om du läser detta så saknade vi dig. |
// Per Adelsson, pac(a)hififorum.nu, Admin och ägare HiFiForum.nu
// HiFiForum.nu's regler, Artikelregister
|
 |
|
|
Blue
Member
2120 Posts |
Posted - 2005/01/06 : 15:45:43
|
Fasen vad kul! Där missade man något...
Och lyllo er som har feta vinylsamlingar med Zappa... Snacka om skyhög "vill-ha-faktor"... |
Ett kungarike för en vevgrammofon. |
|
|
|
Bernt Jansson
400.000-klubben
19763 Posts |
Posted - 2005/01/06 : 16:29:09
|
En svarv behövs för att spela vinyl! Pac kan säkert fylla i vad det är för grejor...
Och så behövs ju slutsteg. När jag kom spelades det på Lamm 2.2 monoblock, men här är det bara
rör som duger - så jag tog med mitt eget slutsteg! Leif har sagt att jag är välkommen med det när
som helst och det har jag tagit fasta på.
Kopplingsbestyr.
 |
MVH Bernt Mitt system
"Det enda man kan vara praktiskt taget säker på är att en rak tonkurva alltid är fel." - Ingvar Öhman
Jobbar för Jorma Design och gillar bashorn
|
|
|
|
balrog
Member
391 Posts |
Posted - 2005/01/06 : 18:43:38
|
| Det är riktigt stort ditt rörsteg bernt! har sett ganska många bilder på det förut,men när man ser det i förhållande till racket bakom så ser man hur stort det är.Nice |
http://balrog.true.ws/
hemsidan !! |
|
|
|
Zalve
Nerikes Audiofiler
18938 Posts |
Posted - 2005/01/06 : 22:26:26
|
Ser ut som ni spelade på Alton,,, 
Borde passa OTLen som handsken,, Lite lättare drift än Storebror som går under 3 Ohm.
|
"Vänner är de där ovanliga människorna som frågar dig hur det är och sen väntar på svaret. / Okänd" |
|
|
|
Patrik
Aston Martin
613 Posts |
Posted - 2005/01/06 : 22:50:32
|
| En fråga till er Zappakännare; Vad tycker ni om Opus 3 Zappahyllningsskiva? (Har den men inga "riktiga" Zappa-skivor och funderar på om man kan basera åsikter om Zappa utifrån denna skiva. Rekommendera gärna en lämplig Zappa-CD att prova på med.) |
[green]It's all about the music![/green] |
|
|
|
Bernt Jansson
400.000-klubben
19763 Posts |
Posted - 2005/01/07 : 00:45:33
|
balrog, Zalve: Jo, det är ett ganska saftigt slutsteg. Det funkade mycket bra med Coltrane Alto.
Patrik: Mitt tips blir då "Over Nite Sensation". Jag tycker Opus3-skivan är bra också, men all humor i musiken går förlorad. |
MVH Bernt Mitt system
"Det enda man kan vara praktiskt taget säker på är att en rak tonkurva alltid är fel." - Ingvar Öhman
Jobbar för Jorma Design och gillar bashorn
|
|
|
|
Resonans
Member
897 Posts |
Posted - 2005/01/08 : 13:28:03
|
| Skit att jag missade detta!!! Det hade ju varit årets händelse.. |
...music is the best... |
|
|
|
Pac
200.000-klubben
22003 Posts |
Posted - 2005/01/08 : 19:17:38
|
Ja det var en jätterolig och lärorik kväll för min del.
|
// Per Adelsson, pac(a)hififorum.nu, Admin och ägare HiFiForum.nu
// HiFiForum.nu's regler, Artikelregister
|
|
|
|
Mårten Design
Member
252 Posts |
Posted - 2005/01/09 : 16:08:44
|
Hej alla musikvänner. Det var verkligen en fin kväll vi hade på Mårten Centre. Över fyra timmar Zappa på vinyl, det var sagolikt kul att lyssna på alla gamla klenoder igen, något som vi definitivt skall göra om i någon form i en inte alltför avlägsen framtid.
Jag skrivit ner lite noteringar över mina minnen av när jag först lärde mig att lyssna på Zappas musik och kommer att lägga ut denna text uppdelade i avsnitt i denna tråd.
En personlig betraktelse över Francis Vincent Zappa 1940-1993
Av Jörgen Olofsson - Mårten Design
Frank Zappa, en av min ynglingatids stora idoler, var en mycket mångfacetterad person som hade fler strängar på sin lyra (antagligen av märket Gibson) än vad som egentligen borde vara möjligt.
 Provokatör in action; Picture from "Marcello's Frank Zappa page"
Mest känd för den stora allmänheten är han förstås i egenskap av provokatör, showman och sångare med snuskiga texter. Vem minns inte den sköna affischen som prydde många pojkrum på 70-talet med en Zappa som med trumpen uppsyn sitter på en toalett. (Det gick ett obekräftat rykte, antagligen pga denna mycket spridda bild, om att Zappa faktiskt gjorde ”det stora” i en potta på scen som en del av sin show, ungefär som Hendrix med sitt gitarrbrännade). Zappa var alltså en ikon för sin tid med ett varumärke som alla kände igen; mustaschen, skägget och håret vilket signalerade radikalism, milt vansinne och provokation. Zappa stod alltså för något helt annat än det står för idag - en soffpotatisaktivitet framför dumburken.
Fortsättning följer, mvh Jörgen |
|
|
|
hal
RödaTråden vinnare
4171 Posts |
Posted - 2005/01/09 : 17:38:36
|
Jörgen:quote:
Jag skrivit ner lite noteringar över mina minnen av när jag först lärde mig att lyssna på Zappas musik och kommer att lägga ut denna text uppdelade i avsnitt i denna tråd.
Skall bli intressant att följa. Har själv bara nuddat vid hans stora produktion. |
Veckans skiva, här ! |
|
|
|
Bernt Jansson
400.000-klubben
19763 Posts |
Posted - 2005/01/09 : 18:43:48
|
Ska vi visa högtalarna också, så kan vi lämna anläggningen därhän. Mårten Design Coltrane Alto:
Här ser vi alla som var med utom Pac, för han tog bilderna.
Vilka är det vi ser  |
MVH Bernt Mitt system
"Det enda man kan vara praktiskt taget säker på är att en rak tonkurva alltid är fel." - Ingvar Öhman
Jobbar för Jorma Design och gillar bashorn
|
|
|
|
Pac
200.000-klubben
22003 Posts |
Posted - 2005/01/09 : 19:55:05
|
Tja,
från höger har vi Anders, Bernt, Leif, och Annika. Sittande i soffan har vi kvällens värd, Jörgen.
Och så var det ju jag också, bild på mig kommer...
Ed: Jag och namn... |
// Per Adelsson, pac(a)hififorum.nu, Admin och ägare HiFiForum.nu
// HiFiForum.nu's regler, Artikelregister
|
|
|
|
Mårten Design
Member
252 Posts |
Posted - 2005/01/09 : 20:11:10
|
Jag och många av mina generationskamrater (läs Bernt Jansson) tyckte helt enkelt att Zappa var en cool typ som hade en störtskön stil.
Vi måste ta i beaktande att 70-talets andra hälft dominerades av den svulstiga symfonirocken (Yes, Genesis, Emerson, Lake & Palmer m fl), svulstig jazzrock (Return to Forever, Mahavishnu Orchestra m fl), svulstig glamrock (Bowie m fl) och svulstig hårdrock (Led Zeppelin m fl) där man verkligen inte sparade på krutet. Det var evighetslånga extatiska solon, mängder av oväntade taktbyten, scenkläder tillverkade i tajta glänsande material - inte sällan krönta av en mantel som pricken över scenkostymens i, komplicerade låtsammansättningar, tonartsbyten och massor av pretentiösa anslag och poser. Ju svulstigare, mer komplicerat och mer pretentiöst ett band var - desto bättre, det var tidens anda. Denna tid fick sin naturliga musikaliska antites i Punken där man gjorde allting tvärtom och sin syntes i New Wave på 80-talet (tes – antites – syntes, helt enligt ideologi som var poppis på 70-talet!). Det var i 70-talets musikaliska kakofoni av hopplöst pretentiösa Spinal Tap – typer jag fick höra om och lära mig att uppskatta vad Zappa hade att erbjuda.
Fortsättning följer mvh Jörgen |
|
|
|
Resonans
Member
897 Posts |
Posted - 2005/01/09 : 22:34:51
|
| Trevligt att det finns Zappa-intresserade kvinnor också! |
...music is the best... |
|
|
|
Pac
200.000-klubben
22003 Posts |
Posted - 2005/01/10 : 00:01:33
|
| Annika är mer en Miles, Coltrane, ... njutare så det var fler än jag som fick upp ögonen ordentligt för Zappa denna kvällen |
// Per Adelsson, pac(a)hififorum.nu, Admin och ägare HiFiForum.nu
// HiFiForum.nu's regler, Artikelregister
|
|
|
|
Gebex
Member
884 Posts |
Posted - 2005/01/10 : 08:33:15
|
| Spelade ni några av Zappas verk för klassisk orkester? |
|
|
|
Mårten Design
Member
252 Posts |
Posted - 2005/01/10 : 09:47:20
|
Man hörde med en gång att Zappa var något helt annat samtidigt som han gjorde allt som de andra gjorde. Men Zappa gjorde det ännu mycket snabbare, skickligare och komplicerat, med ofattbart många takt och tonartsbyten och sist men inte minst med en stor dos humor och helt utan pretentiösa poser. Krydda anrättningen med en rejäl nypa av avantgardistisk tolvtonsinfluens direkt från konstmusikens Schönberg, Vaerese och Stravinskij (enkelt förklarat av en amatör: tolvtonsmusiken är matematisk form av musikskapande där alla toner värderas lika i konstrast mot traditionell harmonik där vissa toner eller harmonier inte anses passa ihop, tolvtonsmusiken är sprungen ur sekelskiftets Wien där det hände mycket spännande just då.) och dessutom hade Zappa en helt egen stil som sångare, entertainer och instrumentalist. Zappas musik åkte helt enkelt åttor runt kollegorna på 70-talet och att alla inte kunde ta till sig hans musik var ur vårt (fansens) perspektiv bara bra – Zappa fick dig att känna dig utvald och smart.
 Shut Up'n play Yer Guitar
Zappas gitarrspel är värt ett eget kapitel eftersom det var helt unikt både vad det gäller sound och utförande. Som gitarrist var han kanske inte så tekniskt briljant som man skulle kunnat förvänta sig, utan var egentligen lite mer åt det råbarkat bluesbaserade hållet. Han lirade oftast med ett fett giftigt sound, långa solon på sin Gibsonplanka. Zappa kunde givetvis inte bara göra som vanliga supergitarrister och enbart göra långa supersolon, han gjorde en trippel – LP uteslutande innehållande gitarrsolon. (Shut Up ”N” Play Yer Guitar från 1981.)
Fortsättning följer mvh Jörgen |
Edited by - Mårten Design on 2005/01/10 22:40:34 |
|
|
|
Zalve
Nerikes Audiofiler
18938 Posts |
Posted - 2005/01/10 : 12:17:57
|
Jörgen: När kommer boken ut ?
Du verkar ha material så det skulle räcka långt,,, Otroligt kul att läsa, även för en ICKE Zappa frälst. |
"Vänner är de där ovanliga människorna som frågar dig hur det är och sen väntar på svaret. / Okänd" |
|
|
|
Bernt Jansson
400.000-klubben
19763 Posts |
Posted - 2005/01/10 : 19:38:35
|
Nej Gebex, tyvärr hann vi inte med det. Vi får hoppas det blir fler tillfällen.
Det här albumet är ytterst speciellt, man kan läsa om det här. Det är knappast "Zappa för nybörjare." Leif visade sig ha oanade kunskaper om vilka spår som var bra på den här skivan.
Efter att vi lyssnat ett tag var det dags för lite mat! |
MVH Bernt Mitt system
"Det enda man kan vara praktiskt taget säker på är att en rak tonkurva alltid är fel." - Ingvar Öhman
Jobbar för Jorma Design och gillar bashorn
|
Edited by - Bernt Jansson on 2005/01/10 19:39:16 |
|
|
|
Mårten Design
Member
252 Posts |
Posted - 2005/01/10 : 20:28:40
|
Zappa hittade som många andra nyskapande amerikanska musiker (t ex många av de stora jazzmusikerna eller som Jimi Hendrix) sin egentliga publik i Europa och inte minst i Sverige. Amerikanerna verkade inte uppskatta Zappas verk till fullo och detta ledde till många turnéer i Europa. Mot slutet av 70-talet och vidare in på 80-talet tycks det som om Zappa gärna vill nå kommersiell framgång och han lyckas väl delvis men kanske inte hela vägen vare sig kommersiellt eller konstnärligt. Men visst var det kul när Zappa fick hiten Bobby Brown där han lyckades med konststycket att få folk dansa tryckare på svenska diskon på lördagskvällarna till text om avancerade homoerotiska aktiviteter.
Mot slutet av 80-talet blev Zappa mer och mer politiskt engagerad och stred med viss framgång för det fria ordet mot de (dubbel-) moralistiska strömningar som fanns och fortfarande finns inom det konservativa USA. En stark opinion ville helt enkelt förbjuda moraliskt förkastliga text/musik och jag tror (om jag minns rätt) att man kom fram till en kompromiss där man införde någon form av varningsmärkning av moraliskt tveksamma skivor. Denna märkning (eller om man så vill form av marknadsföring) finns fortfarande kvar - Zappas skivor måste givetvis varningsmärkas.
 Zoot Allures
Zappa kunde verkligen vara kontroversiell, något jag själv fick erfara då en av mina Zappaskivor åsamkade något av moralpanik i en frikyrkoförsamling i min hemstad Lidköping. Jag hade lånat ut Zoot Allures (ung. Fy tusan på franska) från 1976 till frikyrkopastorns son och jag kan faktiskt känna viss förståelse för att man som ovan lyssnare kan uppleva visst obehag när man tar del av den nästan 10 minuter långa The Torture Never Stops, vilken kan gå för en trovärdig ljudillustration från någon av helvetets förgårdar. Men därifrån till att basunera ut att Zappa skulle hänge sig åt simpelt djävulsdyrkande förefaller en smula överilat.
Fortsättning följer, mvh Jörgen |
Edited by - Mårten Design on 2005/01/11 20:33:15 |
|
|
|
Mårten Design
Member
252 Posts |
Posted - 2005/01/11 : 19:05:44
|
 Zappa mums!
Zappas verkliga guldålder var om man frågar mig 70-talets första hälft. Om man generaliserar kan man i stort karaktärisera Zappas 60-talsalbum som musikaliska experiment. Därefter följer alla de klassiska albumen som gjorde honom riktigt stor och inte bara till en marginaliserad experimentmusiker, som visserligen var mycket intressant och givande men som inte nådde ut till så många. Vi pratar dels om de underbara jazzinfluerade albumen Hot Rats 1969, The Grand Wazoo 1971 och Waka Jawaka 1972 där musiken långa stunder präglas av finkänsligt melodiskt material med ett fantastiskt sväng och av Zappas fenomenala arrangemang för storband. Sedan följde de mer elektriska och än mer populära rockalbumen Over Nite Sensation 1972 och Apostrophe1973, därefter den fantastiska One Size Fits All 1974 och den mycket roliga livedubbeln Roxy and Elsewhere 1974.
Perioden kröns av den av många bortglömda Bongo Fury 1975 vilket är min absoluta favorit LP. Ca hälften av låtarna är live där Zappa lirar med sitt fantastiska band, Mothers, med bl a George Duke på keybords, Terry Bozzio och Chester Thomson på trummor, bröderna Fowler på bas och trombon, Napoleon Murphy Brock på sax. På Bongo fury medverkar även den enastående Captain Beefhart på sång, munspel och ”shoppingbags” som motvikt till den dominante Zappa. Hela sida två på Bongo Fury är helt lysande rockmusik, de tre sista låtarna är live och skivan avslutas av den i många stycken optimala Zappalåten Muffin Man. Det känns trist att skriva det, men efter Bongo Fury blev det aldrig lika helgjutet och musikalsikt vitalt - inte enligt mina öron i alla fall.
 Favoriten!
Fortsättning följer, mvh Jörgen
|
|
|
|
Bernt Jansson
400.000-klubben
19763 Posts |
Posted - 2005/01/11 : 21:57:27
|
Bongo Fury är en helt underbar platta!!! Mer om den finns att läsa här.
Jag är helt enig med Jörgen om att Zappa släppte den ena höjdarplattan efter den andra under 70-talets första hälft.
1971 skadades FZ allvarligt då han knuffades ner från scen under en konsert i London.
"The Grand Wazoo" skrevs, arrangerades och dirigerades av FZ när han var rullstolsbunden efter olyckan. Mer om detta.
Min egen favoritplatta är "Roxy and Elsewhere", en annan liveplatta. Sidan tre på dubbel-LPn
är nog den som gått mest av alla mina skivor under åren. Helt fantastisk musik, "Cheepnis" är
en hyllningslåt till billiga monsterfilmer, sen kommer två rena livespår: "Son of Orange County,"
och "More Trouble Every Day". De här två låtarna är rent magiskt bra, jag tröttnar aldrig på dem.
"Son of Orange County" är en omarbetning av låtarna "Oh No" och "The Orange County Lumber Truck"
som FZ skrev 1967 och gav ut på LPn "Weasels Ripped My Flesh". Gitarrsolona är de klart bästa
jag hört av FZ med just det ruskigt feta gitarrsound FZ hade vid den tiden. (Han har haft ett helt
annat sound senare, de gånger jag sett honom live har han mestadels haft ett gällt, skränigt och
genomträngande sound som inte går att ta miste på - och spelat gudomligt... FZ var aldrig
inställsam.) "Trouble Every Day" handlar förresten om nyhetsbevakningen i TV och finns
på "Freak Out" från 1966.
Mer om "Roxy and Elsewhere" här. |
MVH Bernt Mitt system
"Det enda man kan vara praktiskt taget säker på är att en rak tonkurva alltid är fel." - Ingvar Öhman
Jobbar för Jorma Design och gillar bashorn
|
Edited by - Bernt Jansson on 2005/01/11 22:09:58 |
|
|
|
aplodon
Member
267 Posts |
Posted - 2005/01/12 : 11:14:16
|
En av mina favoriter Hot Rats kom redan 1969. Sedan kom några, i mina öron, mindre bra skivor fram till 1972 då den här raden med toppskivor startade:
Waka Jawaka
The Grand Wazoo
Over-nite Sensation
Apostrophe
Roxy & Elsewhere
One Size Fits All
Bongo Fury
Zoot Allures
Zappa In New York
Studio Tan
Sleep Dirt
Orchestral Favorites (1979, strax innan denna kom Sheik Yerbouti som inte håller samma klass)
Om jag skall välja några favoriter får det bli de huvudsakligen instrumentala Hot Rats, The Grand Wazoo och Orchestral Favorites. Bland de mer sångorienterade föredrar jag Over-nite Sensation och One Size Fits All. Håller med om att Bongo Fury också är en höjdare. Tråkigt bara att gitarrsolot i slutet på Muffin Man tonas ut. Det kunde ha fått fortsätta "i evighet".
Apropå Roxy & Elsewhere så måste jag rekommendera You Can´t Do That On Stage Anymore Vol. 2 som innehåller de flesta låtarna från Roxy & Elsewhere + mycket annat. Dessutom slipper man den odrägliga "dance contest" som får mig att sällan spela Roxy & Elsewhere.
En bra Zappa-sida:
http://www.killuglyradio.com/ |
Edited by - aplodon on 2005/01/12 11:17:32 |
|
|
|
Bernt Jansson
400.000-klubben
19763 Posts |
Posted - 2005/01/12 : 17:44:37
|
Nä, nu är det matdags!
 |
MVH Bernt Mitt system
"Det enda man kan vara praktiskt taget säker på är att en rak tonkurva alltid är fel." - Ingvar Öhman
Jobbar för Jorma Design och gillar bashorn
|
|
|
|
Topic |
|
All Forums
Musik
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly