| Author |
 Topic  |
|
|
JohnA
Member
556 Posts |
 Posted - 2004/12/19 : 19:30:08
|
På Stebe,s Tube Pages finns ett intressant koncept beskrivet,
The Matrix Amp. Kort beskrivet går det ut på att få stereo ur två mottaktskopplade slutrör. Låter märkligt, men egentligen inte så konstigt. Som jag uppfattat konceptet utnyttjar kopplingen det faktum att huvuddelen av audiosignalen är tämligen snarlik i båda kanalerna, i synnerhet den mer effektkrävande signalkomponenten.
Matrix-förstärkaren arbetar där som mottaktskopplad monoförstärkare, medan slutrören arbetar med som någon sorts paralell SE för skillnadssignalen. Konceptet för signaluppdelningen är ganska likt det som används för stereo på FM/UKV rundradio.
Man kan fråga sig var fördelarna egentligen ligger. Det åtgår fortfarande två utgångstransoformatorer, varav den ena antingen
måste vara av SE-typ för att klara DC. Alternativt avkopplas trafon med konding och DC körs över en drossel.
Ytterligare ett möjligt problem med konceptet är att de två förstärkarhalvorna måste arbeta fasvänt och därmed kräver antingen transformatorkoppling mellan stegen eller ett fasvändarrör på ena halvan, vilket i sin tur ger en osymmetrisk förstärkare.
Enda direkta fördelen jag ser är den man ursprungligen jagade på 50-talet då konceptet enl. Steve Bench uppfanns. -Spara på slutrör.
Vill man bygga något häftigt av två speciella rör och vill ha ut mer kraft än ur två SE monosteg kan detta kanske vara en lösning.
Jag är mycket tänd på konceptet som sådant men är som synes en smula tveksam till hur bra det egentligen blir jämfört med det traditionella konceptet med två fristående PP monosteg.
Här är Steve:s startsida:
http://members.aol.com/sbench101/
-Rulla ner mot slutet, där finns Matrix:arna
Kolla särskillt http://members.aol.com/sbench/1060amp.htm
där konceptet beskrivs ganska väl.
Så vad tycker/tror forumets "rörrävar"?
/John
|
Elektronostalgist? -Javisst! http://elektroarkivet.se Skype: elektroarkivet.se
Min anläggning, uppdaterad 2006-06-11: http://www.hififorum.nu/forum/topic.asp?TOPIC_ID=30783
|
|
|
Bernt Jansson
400.000-klubben
19763 Posts |
Posted - 2004/12/19 : 23:18:54
|
Det där har jag aldrig fattat hur det kan funka. 
Tydligen går det att göra så. |
MVH Bernt Mitt system
"Det enda man kan vara praktiskt taget säker på är att en rak tonkurva alltid är fel." - Ingvar Öhman
Jobbar för Jorma Design och gillar bashorn
|
 |
|
|
JohnA
Member
556 Posts |
Posted - 2005/01/27 : 21:45:33
|
Har läst på lite mer om matrix-konceptet och börjar bli sugen på ett
praktiskt prov. Jag kan inte tänka mig att det skulle låta bättre med
två slutrör i matrix-konfiguration än fyra av samma typ i två traditionella monoblock. Enda verkliga ljudmässiga och tekniska ursäkten att bygga på matriskonceptet är om man inte får ihop två par av de tänkta slutrören. Jag som lutar allt mer mot en skog av EL84
ser ingen anledning att krångla till det och kommer troligen att bygga två traditionella PPP slutsteg med sex eller åtta triodkopplade
84:or i vadera kanalen.
Rent tekniskt är jag däremot mycket nyfiken på matrix-konceptet
och kommer förmodligen att konvertera min redan söndermoddade gamla Philips EL6400 mono-PA genom att dela upp drivstegen och stopppa in två paralellkopplade EL84 SE-trafar från vanliga rundradiomottagare.
Genom att använda två SE-trafar klarar jag DC:n utan mättning och får dessutom två separata sekundärer för skillnadssignalen. Jag slipper också krångla med drossel och konding på primärsidan så som S.Bench gjort i sitt koncept. Detta gör det betydligt enklare att kolla in högtalarna och gör det möjligt att hålla min sedvanliga nollbudget.
Möjligen sabbar detta mr Bench's förbättringar av originalkonceptet
från 50-talet, men detta blir ett rent experiment utan HiFi som mål
då jag som sagt ser en säkrare väg till det målet med PPP.
Matrix-amp är onekligen ett "enkelt" sätt att konvertera en gammal
mono-PP till stereo utan att behöva klona hela slutsteget.
Funkar det bra på min EL6400 kan en stackars sönderroddad Dynacord-PA
på ca 50w (2xEL34) bli nästa offer. (matrix reloaded ;-)
Jag hittade ett enkelt ocsilloskop i sjukhusets elektronikskrot
som funkar utmärkt. -Inget horisontalsvep eller variabla ingångsförstärkare, däremot X/Y-ingångar och en mystisk elektrostatisk (?) minnesfunktion som håller kvar allt strålen ritat.
Jag har nu spelat genom en del nusik av varierande typ och nästan i samtliga fall framträder en relativt smal diagonal elips som avslöjar
att den i särklass största effekten (kvadrat av spänningen som visas på skärmen) är en monosignal. Jag ser detta som ett bevis för att matrix-konceptet borde kunna låta ganska bra trots att skilnadssignalen ähar begränsad uteffekt och dessutom borde ha lättare för distorsion då den drivs fram som SE.
Mr Bench har bara lokalt motkopplade slutrör (motstånd mellan anod
och styrgaller) och jag har svårt att se hur man kan få en global
motkoppling att funka.
Ska onekligen bli spännande att undersöka detta!
|
Elektronostalgist? -Javisst! http://elektroarkivet.se Skype: elektroarkivet.se
Min anläggning, uppdaterad 2006-06-11: http://www.hififorum.nu/forum/topic.asp?TOPIC_ID=30783
|
|
|
|
JohnA
Member
556 Posts |
Posted - 2005/03/20 : 21:49:09
|
Kan inte släppa tanken på Matrix-principen. Kanske beror det mest på
att konceptet är lite udda och tillkrånglat...
Så vilka nutida praktiska fördelar kan man egentligen finna?
Så som det beskrivs av Steve Bench kom matrissörstärkaren till enbart för att spara pengar i enklare konsumentapparater som ändå skulle prestera något mer är simplaste stereon med två SE pentondslutsteg.
Enda ursäkten jag kan se idag och för egen del är att göra ett
skrotbygge av ett enda par av någon lustig slutrörssort man redan
har hemma.
En mycket stor nackdel jag ser är svårigheten att få till väl fungerande global återkoppling. Så som slutrören nästlats in i varandra kan jag inte se hur detta ska gå till.
-Förslag någon?
Utan riktig återkoppling ska man kanske undvika pentoder.
Skillnadssignalen, d.v.s. stereoinformationen, drivs fram
single-ended och även detta talar för trioder eller triodkoppling.
Att matrix-förstärkaren delvis är ett SE-slutsteg borde också ställa
större krav på rippelfri nätdel. (drossel eller kiselregulator)
Jag har också svårt att se hur rören skulle kunna arbeta annat än i klass A.
Så finns det över huvud taget någon ursäkt kvar att ge konceptet en chans? Av de få och relativt ovetenskapliga mätningar jag gjort
verkar den överlägset största effekten vara i mono.
Rimligen är det de låga frekvenserna som står för merparten av
effektbehovet. Borde finnas en utförlig analys av detta någonstans.
Tanken som slog mig var att den stora effekten brde drivas fram av ett
ultralinjärt PP pentodslutsteg i klass AB för bästa möjliga verkningsgrad utan att tappa allt för mycket kvalitet.
De små detaljerna borde däremot trollas fram med SE-trioder utan motkoppling. -Två ytterligheter inom HiFiNörderiet ska snart slås samman!
Jag har nu grovskissat på en apparat som innehåller ett relativt kraftigt UL/PP monoslutsteg och TVÅ SE-steg med pseudo-trioder.
Som ingångssteg i lådan ett differentialpar där de två anoderna
driver de två SE-stegen i mottakt! (poängen med mottakten är konstant
strömförbrukning) SE-stegen bär allstå skillnadssignalen (stereoinformationen).
Tänker jag inte fel kommer differentialparets katod att svänga upp och ner efter summasignalen, så denna kopplas vidare till det
kraftigare PP-slutsteget.
Nu ska utsignalerna från de tre utgångstrafarna sys ihop igen
så de kan driva höger och vänster högtalare.
PP-slutstegets utgång jordas så att det kan ges traditionell spänningsmotkoppling. Ena änden på de båda i mottakt arbetande SE-slutstegens sekundärlindningar kopplas till PP-trafons fria ände.
Högtalarna ansluts så mellan jord och var sin fria ände på SE-trafarna.
Under förutsättning att jag inte gjort en total tankevurpa med konceptet (forumet flinar rått :-) ser jag de största problemen
i att återfå en naturlig balans mellan summa- och differensinformationen så att stereobilden får rätt "bredd"
(borde kunna lösas med nåra trimpottar) och framför allt att
slutrören blir impedansmässigt anpassade till högtalarna.
Det sista kanske inte alls är svårt. -Om man tänker sig att använda
8-ohms högtalare borde både PP- och SE-slutstegen var för sig vara anpassade till 8 ohm. Förklaringen jag ser är att om man tänker sig mata hela "Magiska lådan" med en monosignal så kommer de båda SE-stegen vara helt overksamma. Deras utgångstrafar blir då bara två
låginduktiva drosslar för monosignalen. (=äter kanske diskant?)
Med två helt olika hlöger- och vänstersignaler blir resultatet det mottsattam d.v.s. PP-stegets sekundärlindning är helt passiv.
Hmmm, börjar det kanske spricka här? -De olika slutstegen borde kunna inducera spänningar i varandra "bakvägen" och drosseleffekten i de tre
utgångstrafarnas sekundärer kanske dämpar de högre frekvenserna.
Äsch, surt att komma på detta i skrivande stund...
Denna "baklängeråterkoppling" borde inte förekomma i det
ursprungliga matrix-konceptet då det inte består av separata sammankopplade slutsteg på samma sätt som i min idé.
Känner någon för att vara med och fundera kan jag skanna en skiss
närmaste dagarna.
Så som avrundning på inlägget när tillnyktring sakteligen tilltar
kanske det blir mer framgångsrikt att förena PP- och SE-världarna
genom aktiva delningsfilter och låta två separata PP-steg driva
basen och två separata SE triodsteg driva diskanten.
Jag får då PP pentodkraft och SE trioddetaljer på samma gång
utan att allt blir så ihopnystat.
-Men det känns ju inte lika spännande och bizzarrt... ;-)
Nä nu ska jag gå och sova på saken.
/John |
Elektronostalgist? -Javisst! http://elektroarkivet.se Skype: elektroarkivet.se
Min anläggning, uppdaterad 2006-06-11: http://www.hififorum.nu/forum/topic.asp?TOPIC_ID=30783
|
|
|
|
JohnA
Member
556 Posts |
Posted - 2005/05/17 : 18:57:28
|
Trodde jag kommit över denna dumhet, men The Matrix Amp hemsöker mig om nätterna...
Att omvandla ljudet från höger och vänster kanal till summa- resp. differenssignaler är inte särskillt svårt. Däremot verkar det en smula
knivigt att pussla ihop ljudet igen efter effektförstärkningen.
Att dessutom få till en fungerande motkoppling tycker jag ser omöjligt ut.
Så slog mig tanken: Varför bry sig om att blanda tillbaka ljudet till höger och
vänster högtalare? Hur skulle det vara att i stället mata de ursprungliga kanalernas gemensamma komponent till en egen center-högtalare och sedan
låta differensljudet ensamt komma ur höger och vänster högtalare?
Höger och vänster högtalare är då ihopkopplade till samma monoslutsteg men i motfas. Jag ser ingen fördel med denna lösning, men tanken är så pass rolig
att ett litet experiment skulle vara intressant. Vem vet, kanske det leder till
en ny unik lyssningsupplevelse... Ibland är "annorlunda" bättre än "perfekt" ! |
Elektronostalgist? -Javisst! http://elektroarkivet.se Skype: elektroarkivet.se
Min anläggning, uppdaterad 2006-06-11: http://www.hififorum.nu/forum/topic.asp?TOPIC_ID=30783
|
|
|
|
Circlomanen
Semesterfirare
9880 Posts |
Posted - 2005/05/17 : 19:12:23
|
quote:
Ibland är "annorlunda" bättre än "perfekt" !
Amen!!! |
|
|
|
Circlomanen
Semesterfirare
9880 Posts |
Posted - 2005/05/17 : 19:15:43
|
quote:
Så som avrundning på inlägget när tillnyktring sakteligen tilltar
kanske det blir mer framgångsrikt att förena PP- och SE-världarna
genom aktiva delningsfilter och låta två separata PP-steg driva
basen och två separata SE triodsteg driva diskanten.
Jag får då PP pentodkraft och SE trioddetaljer på samma gång
utan att allt blir så ihopnystat.
Nog mer som jag skulle vilja lösa det, men att exprementera är för skoj!
Matrix är onekligen intressant! Kör och håll oss underättade om ev resultat. |
|
|
| |
Topic |
|
All Forums
Teknik och DIY
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly