Idag var jag ut och letade efter en begagnad vinylsvarv.
Funderade på att besöka lite loppmarknader, tänkte att man aldrig kunde veta om de som får in gammalt "skräp" känner till det verklige värdet på det. Zalve tipsade mig om att kolla upp loppmarknader i natt, det blev en påminnelse om man skulle släpa häcken med sig och titta lite i alla fall.
Efter en halvtimmas strövande i en av Örebro's "salu-hallar" hade jag inte hittat annat är en gammal philips-svarv som inte verkade vara i tiptop-skick.
Däremot stod en gammal Zachry D-250 och samlade damm. En familj som var ute med sin tonåriga son stod och provlyssnade en SONY(?) pro-logic förstärkare. Grabben frågade om priset på Zachryn, men det verkade som om far och mor tyckte det var för dyrt, så de avvaktade. Jag hörde vad försäljaren ville ha så jag gick ut för att leta reda på lite pengar. En kvart senare stod jag hos försäljaren och försökte pruta lite. Familjen hade gett ett bud på den, fått ett motbud men gått undan en bit "för att tänka på saken". Jag tyckte budet lät vettigt och halade fram pengarna. Man har ju sett annonser på detta Zachry-steg och då har de legat runt eller över tusen kronor. Själv betalade jag 600:- Den fungerar alldeles utmärkt, och har nu ersatt min gamla sub-förstärkare som ändå var en nödlösning.
Egentligen inte... Jag har själv lärt mig den hårda vägen livet aldrig är rättvist. Har jag inte bråttom någonstans brukar jag stanna och hjälpa till om någon behöver hjälp. Är det affärer får man passa på när tillfälle ges, om man ska bedriva välgörenhet gör pengarna bättre nytta på postgiro-konto 90 1950-6 (märk inbetalningskortet "Afghanistan" eller "AIDS-drabbade barn" eller liknande) eller liknande. Nu fick killen inte något sub-steg, men han gick ju därifrån med en surround-reciever och två par högtalare.
Edit: 10 har rätt. Blir det budgivning på en loppis är det inte mycket annorlunda från en auktion. Där är alla utom den som vinner (och den som säljer) förlorare.