|
zix
Hifi-Barista
954 Posts |
 Posted - 2004/09/07 : 11:37:36
|
När får man höra livemusik utan att ha frågat efter det, oftast mitt i ett samtal om livets väsentligheter? På puben.
Vilka band får alltid göra de svåraste spelningarna, de med en skeptisk, dimmig, oengagerad, ibland till och med rent fientlig publik? Pub-banden.
Att spela på ett uteställe är med andra ord en stor utmaning för en artist. Här finns inte utrymme för pretentiösa låtsnickrare eller djupsinniga jazzrockare. Publiken vill höra sånt de känner igen och den som äger haket vill att de ska bli - eller hållas - på gott humör, så att de handlar mer öl (eller mat, eller dricka, eller...)! Känslan under liveframträdandet är det viktiga, inte vad publiken minns nästa dag - för det gör man inte alltid.
Under trycket av de här svåra förutsättningarna kan det vara svårt att hitta en egen kreativitet som pub-band. Därför tröttnar och försvinner också många av de här banden, och därför var det extra kul när frun kom hem med Fancy Pants "The Hard Way" nu på hösten 2004, ungefär femton år efter att de började lira på lokala småställen i Göteborg.
Skivtiteln kan man se som en dubbeltydighet med referens till bandets bakgrund, och med ledning av det skrivna här ovan så kan du räkna ut att det handlar om coverlåtar som rockar hårt. Tråkigt? Nej, hur kul som helst, och den här skivan är årets partyskiva - om du kan få tag i den!
Det här med att göra covers i annan musikstil än originalet har ju bland annat Black-Ingvars sålt rätt många skivor på. Men som jag ser det är Fancy Pants originalet och Black-Ingvars bleka kopior, som får se sig omåkta i 180 knyck av Fancy Pants långt mer homogena helhet och kreativa självdistans. Glatt ger de sig på låtar som Knock on Wood, Stayin' Alive eller S.O.S. Men med Fancy Pants blir det inte lustmord på de kända hitlåtarna, utan just kreativt, skojigt och mycket, mycket drivet. Terje Hjortanders klassiskt dynamiska hårdrockslead får gott stöd av Urban Stroems och Dennis Österdahls tajta, tunga och precisa trum/bas-kombo, och Sven-Göran Jansson hittar alltid rätt keyboardsound för de i vissa fall halsbrytande stilbytena, som avslutas med två av Terje Hjortanders egenskrivna låtar. Det är alltid fascinerande med de riktigt bra hårdrocksbanden att så få bandmedlemmar kan åstadkomma ett sånt fullödigt sound, och det gäller i högsta grad i det här fallet. Bara att till skillnad från en del annan hårdrock nuförtiden så är det här kul, det är tight, och det är PARTY!
Fancy Pants: The Hard Way/Fancy Music FPCD001
/MoL |
En IEC-baffel är 135 cm bred och 165 cm hög, med högalarelementet monterat 15 cm i sidled och 22.5 cm upp från skivans mittpunkt. |
Edited by - zix on 2004/09/07 18:12:46 |
|
All Forums
Musik
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly
