| Author |
 Topic  |
|
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
 Posted - 2004/04/20 : 11:09:12
|
Eftersom jag inte hittills sett till någon recension av Dream Theater’s (härmed förkortat DT) Train of Thought (härmed förkortat ToT) tyckte jag att det är hög tid för en sådan. Jag ska försöka hålla mig lite kort…
Under luppen:
Första intryck: Det här är tungt, melodramatiskt, högt tempo, svettigt… Och… FY F*N VA BRA! 
Inbitna DT-fans (dvs dom som fortfarande avgudar Images and Words) ratar ToT, nedvärderar den, skriker högljutt ut sitt missnöje, gråter stilla en skvätt och klär sig i begravningskostym. Andra DT-fans, som är mer förstående och mer fritänkande, uppskattar detta verk. Jag tillhör den senare gruppen… 
DT kan vara lite svårlyssnat, särskilt om man är van vid NRJ-skvalet (bruset) vilket inte minst visar sig på en recension hämtad från expressen , här följer den i sin helhet (observera stavfelet…):
”Dream Theatre är i sina sämsta stunder fruktansvärt plågsamma och extremt navelskådande.
Senast fick kvintetten till ett knippe vrålläckra låtar där moderna influenser införlivades, men nu gör den sig skyldig till många och långa upprepningar.
Singeln "As I am" är förvisso en rak, Megadeth-tuggande sak, men gå inte på snacket om att detta är ett simpelt album.
Ganska snart infinner sig dessa mastodontnummer av progressiv hårdrock som känns alltför välbekanta.”
Att läsa sådant gör mig bara arg  , tycker du inte om genren, lyssna inte på den, förstår du inte vad det handlar så är det sista du skall göra är att recensera det!!! Jag lyssnar på DT och köper deras skivor just för att få ett par ”mastodontnummer av progressiv hårdrock” . Att de skulle göra sig skyldiga till många och långa upprepningar är helt greppat ur luften, är det något band som varierar sig så är det väl DT, varje nytt album är en överraskning, det är som julafton! Nog om sk*tstövlarna för tillfället (vi återkommer till dem ), låt oss titta lite närmare på låtarna:
As I am – Vid första lyssningen (från DT’s hemsida, en försläppt ”radio edit”) gör misstaget som mååånga andra gör: JÄMFÖR och utbrister i mitt stilla sinne, ”detta låter lite som Metallica”. Många anser att DT är ett potpurri av en massa andra band och deras sound vilket förstås är helt fel, DT är DT och inget annat och råkar en bit av en låt låta som ett annat band så vadå då? Själv har jag svårt att skilja ”populär hårdrock” (typ creed, nickelback) från varandra… Att man inte ska jämföra lärde jag mig snart, efter lite mer lyssnande kan jag bara konstatera att, visst, det finns en liiiten ”Metallica-aura” över låten men å andra sidan tvivlar jag inte en sekund på att Metallica sitter i ett av världens hörn och gråter och sliter sitt hår och tycker livet är orättvist… Texten inspirerades Petrucci (gitarr) av när han samtalade med en ”insider” i skivindustrin som tyckte att de skulle ändra sitt sound för att passa ”the flavor of the day”. Petruccis långfinger är det enda finger som pekar uppåt då textraden ljuder: ”I’ve been trying to justify you, but in the end I will just defy you. To those who understand, I extend my hand, to the doubtful I demand, take me as I am.”
This Dying Soul – En briljant fortsättning på The Glass Prison från förra albumet. TGP går igenom steg 1-3 på anonyma alkoholisters nycktringsstege. TDS behandlar steg 4-5. Fetare öppning på en låt får man leta efter!!! För att sedan tonas ned till en stund odistat, å sen upp igen till mer jäv*** anamma. I denna låt dyker för första gången (men definitivt inte sista…) snabbt duospel mellan Petrucci och Rudess (keyboard) upp. Och som dessa två herrar kan spela! Det värsta är att de gör det även live… Som på många andra av låtarna på denna platta så finns det en hel del gitarr- och keyboardsolon som sprudlar av energi och teknisk hög kvalitét. Anar vi en liten svit på AA’s 12 steg (eller hur många det nu är?) till nykterhet? I så fall vill jag inte missa den på konsert…
Endless Sacrifice – Min sambos favvolåt… Inleder akustiskt och ganska finstämt, men låt er inte luras… Tyngden och tempot återhämtar sig snart . En bit in i låten kommer en solosession där gitarr och keyboard turas om ett par gånger innan de avslutar med ytterligare lite samspelt duospel… Gött liv…
Honor Thy Father – Portnoy’s (trummor) hämnd på sin styvfar som tydligen inte var så käck… Och eftersom det är Portnoy hämnd är det givetvis han som ska börja låten och det gör han med ett aggressivt trumintro. Mitt i låten kommer en inklippt session som är någon from av faderns bekännelse med de anklagande barnen runt honom, denna är tydligen hämtad från någon film, någon som vet vilken?? För övrigt: Fet låt.
Vacant – När dryga albumet är genommalet bjuds vi på denna stillsamma sång, med endast keyboard, bas, inhyrd cellist och sång med en tragiskt/sorglig text. En liten oas, ett litet vattenhål att hämta andan vid innan vi rask rusar vidare…
Stream of Consiousness – Instrumentalt. Suveränt. Lysande. Dryga 3 min in i låten svänger det ordentligt och man hör klart och tydligt vilken spelglädje dessa herrar har. Man har svårt att sitta still längre stunder (ibland när jag kör till jobbet vräker jag på ToT på mkt hög volym och särskilt vid ovan nämnda parti har jag en tendens att trumma med eller vad som faller mig in, antar att jag då är en stor trafikfara med det sk**** jag i). Ett inledande tema bygger grunden för hela stycket. Nu åter till sk*tstövlarna, så här skrev Aftonbladet i sin recension av ToT: ” …Men för att klara sig ända ut gäller det att göra sig av med dödkött som "Stream of consciousness", då pretentiösa elvaminutersinstrumentaler inte är det roligaste man kan råka ut för.” Enligt mitt sätt att se på saken kan recensenten ta sin recension och trycka upp den någonstans där solen inte skiner , ”pretentiösa elvaminutersinstrumentaler” ÄR BLAND DET ROLIGASTE MAN KAN RÅKA UT FÖR!!! Karln har nog aldrig hört talas om Liquid Tension Experiment…
In the Name of God – Texten slår ner på dem som använder religionen som ett berättigande för att få använda våld, ett ganska aktuellt ämne får man väl säga… För övrigt albumets längsta låt och i mitt tycke en av skivans absolut starkaste låtar, med bl a ett mycket maffigt slut som ett antal gånger har sänt rysningar längs min rygg. Som kuriosa kan väl nämnas (alla som sett videoklippen från inspelningen kan skippa denna mening) att den allra sista tonen på albumet slår keyboardisten an med näsan! Heh… Det är humor…
Generellt:
Ett stort plus är att John Myung (bas) får en mycket mer framträdande roll, man hör honom klart och tydligt och hela tiden, på de tidigare plattorna har han legat lite i bakgrunden och inte alltid hörts så bra.
Återigen är det Petrucci och Portnoy som producerat skivan utan inblandning av Elektra, de skulle bara våga annat…
Detta var lite kort om innehållet på skivan. Jag skulle nog kunna fylla på en del men då skulle det bli så långt att ingen själ skulle vilja läsa det. För er som läst ända hit men inte hört DT (eller ToT) rekommenderar å det varmaste jag att ni provlyssnar dem, men ge inte upp om ni inte diggar det vid första lyssningen, DT måste växa… Och om ni inte skulle tycka om det så skyll inte på mig, jag har varnat Er…
Källor:
www.expressen.se
www.aftonbladet.se
www.dreamtheater.net
www.elektra.com
Vanligen och vänligen
Georg
|
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
|
|
Micke Y
100.000-klubben
7709 Posts |
Posted - 2004/04/20 : 11:34:45
|
Kul med en recension, det vill vi ha fler av. DT kräver alltid att lyssnaren är aktiv men ger också rikligt tillbaka. Gång på gång.
Micke |
When a man steals your wife, there is no better revenge than to let him keep her.
"Se inte ner på 3 ackord låtar, tänk hur många bra vi har gjort med bara 2" Billy Gibbons ZZ Top
Pälsar skall sitta på djur i skogen, inte på människor i stan. |
 |
|
|
Terminator
Moved on...
1124 Posts |
Posted - 2004/04/20 : 12:18:16
|
Jag köpte Falling into infinity i helgen och som relativt inbiten DT-lyssnare blev jag inte besviken, finessrikt mangel blandat med finstämd finess - no more, no less! DT har en förmåga att kunna beröra vitt skilda känslor hos lyssnaren (mig) som inga andra enskilda artister klarar av. Jag tror att det förklaras av att de lyckas spela en musik med tydliga influenser från från såväl jazz, pop och hårdrock. My five cents .
/Hans |
|
|
|
ayayay
Inredningsarkitekt
1278 Posts |
Posted - 2004/04/20 : 12:45:39
|
En grym platta
Men jag tycker fortfarande "Scenes from a memory" är lite bättre.
Låtar som "One last time" är svåra att slå |
"difficulties mastered is opportunities won" - Winston Churchill |
|
|
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
Posted - 2004/04/20 : 14:33:10
|
Micke: "...DT kräver alltid att lyssnaren är aktiv men ger också rikligt tillbaka..."
Vet inte riktigt om jag håller med där, man kan vara passiv när man sätter på musiken, däremot blir man alltid aktiv... 
Terminator: Visst kan de väcka känslor... Kul att du gillade FII! Det gör jag åxå, fast många DT-frälsta tycker inte om den. Det märks dock att den är ganska hårt producerad, och det är väl därför de "renlärliga" inte diggar den... DT brukar spela "originalversionen" av "Burning My Soul" när de är på turné och den är mer DT än den som finns på FII... Vi tackar de högre makterna för att DT inte splittrades efter FII...
ayayay: När du säger "Men jag tycker fortfarande "Scenes from a memory" är lite bättre." så låter det som om jag påstått att ToT är bättre än SFAM... Det har jag inte... Absolut inte... ToT är en kalasplatta, bland det bästa de gjort (om du nu frågar mig) MEN, faktum är att SFAM är i en klass för sig, det är liksom inte rättvist att jämföra med den... Sedan vet jag inte om jag skulle kalla "One last time" för en låt, för mig är det en sats ur en svit... Min egna favvo på SFAM måste nog bli "The Dance of Eternity", maken till sanslöst roligt musicerande är svårt att hitta...
Finns tid kanske man skulle recensera SFAM åxå, fast det skulle vara betydligt mer tidskrävande...
Vanligen och vänligen
/G |
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
|
|
|
rocknrolf
Member
91 Posts |
Posted - 2004/04/20 : 18:52:15
|
| Jag tycker att alla deras skivor med Leblaire på sång är grymt bra, dock tycker jag som väldigt många andra att Awake och Image & Words är deras bästa plattor. |
|
|
|
Magnuz
Member
1572 Posts |
Posted - 2004/04/20 : 19:05:45
|
| Kul recension! Jag är själv inte alltför förtjust i DT (har kanske hört för lite?) men alla band/artister som vägrar lyssna när skivindustrin tycker att de borde ändra sitt sound för att passa ”the flavor of the day”, är värda all respekt som finns. |
|
|
|
Micke Y
100.000-klubben
7709 Posts |
Posted - 2004/04/21 : 10:43:22
|
Jojje
Visst, det är nog ingen som inte har spelat lufttrummor till DT.
Jag kan få musikaliskt abstinens på vissa musiker och John Petrucci är en av dom. Måste bara höra och rusar ner i källaren och sätter på något som passar humöret. Oftast blir det dock LTE där han har lite friare tyglar.
Micke |
When a man steals your wife, there is no better revenge than to let him keep her.
"Se inte ner på 3 ackord låtar, tänk hur många bra vi har gjort med bara 2" Billy Gibbons ZZ Top
Pälsar skall sitta på djur i skogen, inte på människor i stan. |
|
|
|
ayayay
Inredningsarkitekt
1278 Posts |
Posted - 2004/04/21 : 10:43:24
|
jojje: Du har alldelse rätt, att jämnföra SFAM med någon av deras tidigare eller senare alster är inte rättvisst
Och, skall vi vara helt ärliga, så är hela skivan ett enda långt spår
Underbar platta!
Lysnar alltid på hela när jag slänger på den. |
"difficulties mastered is opportunities won" - Winston Churchill |
|
|
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
Posted - 2004/04/21 : 10:48:17
|
rock'n'rolf:"...dock tycker jag som väldigt många andra att Awake och Image & Words är deras bästa plattor..." Jag hoppas att du inte blev sur på mig för att jag skrev som jag gjorde ovan... Givetvis är tycket fritt. Det jag stör mig lite på är de som anser att DT skall göra I&W och A om och om igen, och när sedan DT istället väljer att utforska lite andra inriktningar och förnyar sig lite, så tar det hus i he***** och dessa individer skriker ut sitt missnöje och sitt hat allt vad de kan... Inte så kul... Ta en titt på forumet på DT's hemsida om vill ha konkreta exempel.
Magnuz: Om du gillar kombinationen av instrument som DT innebär så har du troligtvis lyssnat för lite på dom. Klåfingringa producenter med blöta näsor är sända till jorden av djävulen själv.
Vanligen och vänligen
/G |
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
|
|
|
molsson
Member
1646 Posts |
Posted - 2004/04/21 : 10:59:49
|
| labrie |
No hay banda!! |
|
|
|
rocknrolf
Member
91 Posts |
Posted - 2004/04/21 : 21:56:27
|
| jojje_guitar: Sur är det sista jag blev, instämmer snarare i ditt resonemang. Tycker det är kul att DT inte är som ACDC och kör samma sak hela tiden (Inget illa ment om ACDC). Dt är bland mina absoluta favoritband, och varje ny skiva tas imot medd öppna armar oavsett hur den låter. |
|
|
|
srv
Member
377 Posts |
Posted - 2004/04/23 : 16:24:34
|
Hörde själv någon låt med DT på en Webradíostation. Ryckte därefter slumpvis en CD i en butik och det blev ovan nämda platta. Låten "As I am" é ju helt grym. Var även på konserten senast på Hovet. Gillar deras hårdaste låtar. Tyckte en del låtar var alldeles för softa, men inser att gruppen har mycket intressant låtmaterial. Skall man ge någon kritik, så är dom något för Studiobetonade. Tyckte ej dom släppte loss riktigt ordentligt på alla cylindrar. Nu blandar jag ihop plattan med konserten, men jag ser ändå "för stora" likheter mellan ToT och själva konserten..........
Mvh, SRV |
Texas Flood........ |
|
|
|
emp
Member
127 Posts |
Posted - 2004/04/23 : 17:56:48
|
Pallar inte sångaren. DT har gjort ett par riktigt grymma låtar, de hårdare som Glass Prison etc är precis hur bra som helst. Men de lugnare låtarna är inte min kopp te :x
Vill man ha bra lugna breakdowns i låtar, se på Opeth. :)
På ToT är This Dying Soul riktigt bra. Resten av låtarna har jag inte riktigt fattat tycke för. |
Edited by - emp on 2004/04/23 17:58:50 |
|
|
|
rocknrolf
Member
91 Posts |
Posted - 2004/04/24 : 13:41:31
|
| Att se DT live är kanske inte det mest uppryckande, men det är intressant att höra och se de prestera med samma presicion som i studio. Har iofs bara sett dem live 1 gång, vilket kanske ändå räcker. |
|
|
|
Nothing
Member
570 Posts |
Posted - 2004/04/24 : 23:04:58
|
Jag tillhör den skara som tycker DT har tappat [läs'ytse']
Har lyssnat mycket mindre på grabbarna efter SfAM. som tyvärr är i mitt tycke deras sista skiva. Något hände när Rudess började
Sherinian mantlade därimot Moore mycket bra!
Goodingar som Epic-låten 'A change of season' görs tyvärr inte längre.
Låtar som Vocies,lines in the sand, under a glass moon,
learning to live,för att nämna några, ja i stort sätt alla låtar från WDADU till SFAM är topp klass!
sen om man tycker om 'Nya' DT eller inte spelar ingen roll, huvudsaken är att man får ut något av musiken
|
|
|
|
Kreator
Member
238 Posts |
Posted - 2004/04/29 : 23:19:49
|
| Som vanligt levererar DT en bra platta! Men i mina öron ändå en av deras svagaste. |
Pengar gör ingen lycklig, men jag gråter hellre i en Porsche än i en Fiat! |
|
|
|
molsson
Member
1646 Posts |
Posted - 2004/04/30 : 12:04:07
|
| Jag tycker nog att WDADU är rätt kass, men även falling into infinity är en svag platta. Allt annat är fantastiskt, med tonvikt på SFAM. |
No hay banda!! |
|
|
|
dali
Member
322 Posts |
Posted - 2004/04/30 : 17:19:58
|
| ToT rockar fett, men SFAM är deras bästa hittills. Gillar man ToT och kan tänka sig lite tyngre grejer så kan Opeth rekommenderas, Blackwater Park är en perfekt introduktion. Lyssna på ett par låtar från början till slut, få grupper kan växla mellan mangel och finstämt med sådan elegans och självklarhet. |
--- Den som jämför med något billigare kan ibland känna sig riktigt jävla rålurad ---
--- Har absolut ingen koppling till Dali högtalare --- |
|
|
| |
Topic |
|
All Forums
Musik
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly