| Author |
 Topic  |
|
|
StefanB
numera Akkelis Audio
1752 Posts |
 Posted - 2003/11/11 : 22:22:31
|
Jag är just hemkommen från en trevlig konsert på konserthuset i Göteborg. Denna trevliga lokal har gett mig många fina musikupplevelser med Lisa Nilsson som nr1 tätt följd av Silje Nergard. Kvällens konsert med Lisa Ekdahl nådde kanske inte riktigt till de höjderna, men väldigt trevligt var det dock.
Musik skall upplevas live och musik via en hifi anläggning kan aldrig låta på samma vis som livemusik. Jag vet inte ens om det vore önskvärt att så vore fallet. Jag tror ingen skulle vilja leva med så kraftigt skramlande cymbaler i musikrummet ett par timmar varje kväll, som man upplever på en konsert.
En positiv sak med livemusik är att man på ett helt annat sätt kan ta emot musikskaparens känsla och eventuella budskap. Så är det med Lisa Ekdahl. Att se och höra henne framföra sina egna låtar och texter ger dessa låtar en helt annan innebörd och djup.
Åter till konserten. Det är fascinerande så jäkla illa det varje gång låter de första 1-3 låtarna. Det tar ett tag innan teknikerna fått ordning på akustiken. Sedan kan man dock börja njuta. Denna turné hör ihop med Lisa Ekdahls samlingsplatta på svenska. Hon plockar därför materialet från sina svenska plattor där den första plattan nog spelas helt igenom. Detta är en platta som jag fortfarande tycker är riktigt bra. Med sig har hon ett kompetent band bestående av en slagverkare som var otroligt mångsidig, en lite anonym basist och en mycket känd saxofon/flöjt/orgel, mm spelande Per ”Texas” Eriksson.
På gitarr var maken Salvador Poe. En kille som jag inte kan bestämma mig för om han var duktig eller bara ok. Spelade väldigt varierat och mångsidigt men ibland kände jag att jag var nervös att han skulle tappa bort sig eller fastna….. En av kvällens höjdpunkter var dock ”Med benen i kors” i en grymt bluesig och röjig version med Salvador på ylande bluesgura.
Avslutningsvis kan jag ge er som inte har Lisa Ekdahl i skivsamlingen lite skivtips.
Hennes första platta som heter ”Lisa Ekdahl” tycker jag är klart köpvärd. Den är blues/jazzbottnad visa med melodier som sätter sig.
Sedan tycker jag att man bör ha hennes två jazzplattor i samlingen. ”When did you leave heaven” och ”Back to earth”. Dessa två plattor innehåller jazzstandards i glesa arrangemang med Peter Nordahls trio. Mycket bra.
Slutligen kan man inhandla Lisa Ekdahl ”Sings Salvadore Poe”. Denna platta är väldigt trevlig i lagom portioner. Den är lite ”enformig” för att lyssna igenom hela plattan. Men att par låtar då och då är väldigt trevligt. Bossanovatempo är väl det som mest gäller på denna sistnämnda platta.
Musik är skoj.
StefanB
|
läs mer på: http://hello.to/hifi |
Edited by - StefanB on 2003/11/11 22:23:40 |
|
|
Bravo
Member
5320 Posts |
Posted - 2003/11/11 : 23:41:11
|
 Grattis till en trevlig kväll! |
Bravo |
 |
|
|
Rutger
Member
135 Posts |
Posted - 2003/11/18 : 10:35:57
|
Jag ser en hög mikrofoner på livekonserten.
Fanns det högtalare också? Blev det inte rätt
mycket hifi-ljud ändå i såna fall? Om teknikerna
får "ordning på akustiken" så handlar det väl om
att de rattar på den [low-fi-]elektronik som ska
leverera ljudet till åhörarna. Göteborgs konserthus
har väl annars ett bra ljud om man inte ställer
apparater mellan musiker och åhörare.
Gått på klassiska konserter regelbundet i 20 år,
där all förstärkning och elektronik är bannlyst.
Idag klarar jag inte av en pop- eller jazzkonsert
för att det... förlåt mig, för att det låter så
satans illa och onaturligt. Ironiskt nog talade jag
allvar med ett band i våras, som spelar akustisk
musik egentligen, och påtalade att deras ljudanläggning
tar bort alla klangliga och dynamiska nyanser - dvs,
att det lät skit och att deras SKIVOR (tolka mig rätt)
tråkigt nog var helt överlägsna liveupplevelsen
åtminstone ljudmässigt och musikaliskt om man blundade.
En ung man i bandet fattade noll ("men man måste ju
göra på det här viset!"; stackars sate, spelar kontrabas
men uppvuxen med P3-kompressor som ideal) medan
en av bandgrundarna lyssnade uppmärksamt och verkade
instämma något. Kanske.
En annan gång fick jag skälla ut en arrangör i Wien (WIEN!)
på en kammarkonsert direkt utanför Schönbrunn. En underbar
liten tjeckisk orkester med legenden Paul Badura-Skoda vid
pianot började lira nåt. En tät stråkklang växte fram ur
intet med löfte om en himmelsk stund... Men vad hände!
När ljudet blev starkare så såg jag *gulp* de groteska
PA-HÖGTALARNA. Trodde inte mina öron eller ögon eller nåt.
I Wien! Elektronisk förstärkning av en klassisk konsert.
Lät som en jättestor transistorradio. All finess bortblåst.
En helt syntetisk klangupplevelse. Blåst - jag.
Oj, det här blev ämne för en ny tråd. Får se. Annars säger
jag som Bravo: Grattis till konsertupplevelsen, det var
förhoppningsvis balanserade och akustiskt medvetna
tekniker som använde utrustningen på ett sunt sätt.
Kanske fick du hela 65% av den upplevelse som egentligen
fanns att hämta. ;-)
|
|
|
|
Mattias
Member
1671 Posts |
Posted - 2003/11/20 : 08:05:17
|
Skulle verkligen vilja se denna trevliga tös live. En dröm jag haft sedan länge. Ser ut som man missar detta tåg med konserter innan jul....
Nåja, jag skall se/uppleva henne live någongång.
Får njuta av hennes plattor så länge. Den senaste (samlingsskivan) är tydligen i HDCD noterade jag igårkväll när den åkte i spelarn för första gången.
/Mattias
Edit: As usual, skit bakom spakarna dvs stavar som en kråka! |
Edited by - Mattias on 2003/11/20 08:06:28 |
|
|
|
hal
RödaTråden vinnare
4171 Posts |
Posted - 2003/11/20 : 08:53:09
|
| Martin, det kan vara så att den är kopieringsskyddad, det kan ibland tända hdcd-lampan. |
Veckans skiva, här ! |
|
|
| |
Topic |
|
All Forums
Musik
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly