| Author |
 Topic  |
|
|
Vee-Eight
Member
1015 Posts |
 Posted - 2003/08/05 : 19:49:01
|
Hallå!
Tittade på en förlängd variant av kultfilmen Blues Brothers, och har sedan dess fastnat rejält för låten Boom Boom Boom med John Lee Hooker. Jag undrar nu om ni andra forumnissar har koll på vilka plattor (vinyl, CD) man skall kolla efter med denne bluesguru? |
- Carlsson Illuminati -
"Frågetecknet är hur många det är som vet hur man njuter av livet." - Sista Ordet
Admin www.Faktiskt.se |
|
|
Robis
Member
552 Posts |
Posted - 2003/08/05 : 20:19:43
|
Tjenare
Oj.. Hooker har gjort förbenat många plattor. Jag skulle först å främst vilja tipsa
om han inspelningar från VeeJay-tiden som t.ex "I´m John Lee Hooker" & "Travellin´".
Dessa har bra variation på låtarna (bara klassiker!) och lagom elektriska så hans
sång och magiska gitarrspel ges full rättvisa.
Sen har du ju dom "nya" plattorna på Virgin & Pointblank fram till hans sorgliga frånfälle.
Tyvärr är Van Morrison med på hälften av dom känns det som, med här skulle jag främst
vilja rekommendera "Mr Lucky","The Healer" och varför inte "Boom Boom"
(Speciellt för låtarna "I´m bad like Jesse James" som är fantastiskt minimalistisk, och rökaren
"Boogie at Russian Hill" där salig Albert Collins spelar häcken av hela blues-eliten  )
/Råbis
Edit: Stavfel |
Edited by - Robis on 2003/08/05 20:21:51 |
 |
|
|
Vee-Eight
Member
1015 Posts |
Posted - 2003/08/06 : 00:49:27
|
| Man lyfter på hatten, tackar och rusar som en oljad iller till närmaste skivholk! |
- Carlsson Illuminati -
"Frågetecknet är hur många det är som vet hur man njuter av livet." - Sista Ordet
Admin www.Faktiskt.se |
|
|
|
JesseX
Member
327 Posts |
Posted - 2003/08/06 : 09:48:16
|
John Lee Hooker är en riktigt lurig rackare som spelat in mängder med skivor under olika psudonymer. Under 50-talet när han började få framgångar var det en hel del artister som gjorde så - varför vet jag inte.
Det engelska bolaget JSP records har samlat ihop låtar han gjorde under sitt eget och andra namn i slutet av 40-talet och början av 50-talet. Precis som många andra artister var hans bästa inspelningar de han gjorde i början av karriären. Tyvärr finns JSP:s boxar ännu inte till försäljning i Sverige. Jag har skrivit ett brev till Ginza och efterlyst dem. Deras boxar har fantastiskt bra ljud och är enormt billiga. Att samla ihop alla hans tidiga låtar på annat sätt skulle kosta långt mycket mer än de typ 200-220 kr som jag betalade för min 4-CD box (inköpt i Kanada).
Ett antal samlingsskivor finns förstås att hitta i Sverige också. Ginza har just nu en bra skiva med hans 60-talsinspelningar som heter "Shake...någonting" för endast 29 kr. Den skivan kostar egentligen mer men är nedsatt. Det finns flera andra lågbudget-samlingar med varierande ljudkvalitet i samma prisklass.
Under den blues-revival som rådde på 60-talet gjordes många bra inspelningar även om de riktigt gamla inspelningarna ofta är de bästa.
De inspelningar som John Lee Hooker gjort på senare år är väl inte precis dåliga men relativt sett är de ändå mindre intressanta. Satsa främst på de tidiga inspelningarna men även 60-talsinspelningarna kan vara intressanta.
Jag har inga rekommendationer på specifika skivor. Just de här bluesgiganterna har gjort väldigt många inspelningar varav flertalet är bra. Vill man inte ha så många skivor är nog en samlingsskiva tillräckligt. Skivbolaget Snapper records/Recall har gjort många dubbel-CD samlingar med kända bluesartister. Om John Lee Hooker finns utgiven där är jag inte helt säker på men de samlingarna är iallafall väldigt prisvärda och har genomgående hög ljudkvalitet. |
|
|
|
Ville Vinyl
Starting Member
21 Posts |
Posted - 2003/08/06 : 11:56:05
|
quote:
John Lee Hooker är en riktigt lurig rackare som spelat in mängder med skivor under olika psudonymer. Under 50-talet när han började få framgångar var det en hel del artister som gjorde så - varför vet jag inte.
Anledningen till detta var att skivbolaget som de var kontrakterade till inte skulle märka att de även spelade in för andra bolag. Artisterna försökte tjäna så mycket pengar de bara kunde och passade på att smida medan järnet var varmt...Förr i tiden var man inte så nogräknad med royalties och fick vanligtvis betalt per genomförd session.
|
|
|
|
JesseX
Member
327 Posts |
Posted - 2003/08/06 : 12:11:15
|
Just det, jag har nog läst det någonstans. Det känns ju dock trevligt när skivbolagen kan hjälpa till och samla ihop alltsammans på en behändig box.
Samtidigt har jag förstått att dokumentationen av vem som spelar på vilken låt/skiva är ganska bristfällig. Ibland är det visst helt oklart vem det är som spelar. Olika experter har teorier om att just den ena eller den andra låten har ett "twang-ljud" som tyder på att det är John Lee Hooker, Lightnin' Hopkinks eller någon annan av de stora som lirar. |
|
|
|
PeterL
Semesterfirare
371 Posts |
Posted - 2003/08/06 : 14:07:11
|
Plattan "Best of friends" är ett bra hopplock från de senare plattorna, med bla "The Healer",
"Cover the waterfront", "Tupelo", mfl. Ljudkvaliteten på de äldre plattorna är inte den bästa.
Tänk om man kunde få hans äldre musik med bättre ljudkvalitet. |
PeterL |
|
|
|
JesseX
Member
327 Posts |
Posted - 2003/08/06 : 14:15:21
|
Att gammal musik låter skrapig är ju en del av charmen. Vissa bootlegs osv. är det förstås lite väl dålig kvalitet på. När det rör sig om studioinspelningar tycket jag att det skulle förstöra ganska mycket om man började putsa upp ljudet alltför mycket.
Även de som remastrar gamla skivor har ju äntligen börjat inse att man lär förstör musiken om man absolut ska städa upp den för att slippa knaster och brus. En stor del av både det övre och undre registret ligger ju inbakat i knastret. Tar man bort för mycket av knastret förstör man musiken.
När jag pratar om gamla skivor är det inte främst 60-talsskivor jag tänker på även om samma logik håller där. Om man lyssnar på musik från 20- och 30-talen blir skillnaden mellan olika sätt att remastra skivor mycket märkbar. |
|
|
|
PeterL
Semesterfirare
371 Posts |
Posted - 2003/08/06 : 16:41:04
|
| Om du med charm menar upptagningar som låter som om de vore gjorda inne i en liten burk 50 meter bort, då är jag gärna utan den charmen. JesseX, jag förstår vad du menar, men det vore inte helt fel om man kunde få Hookers gamla låtar med en inspelningskvalitet som är i klass med de bästa idag, utan att behöva städa/förstöra, men det är ju förstås lite svårt. Har ni Hookers-fans några tips på andra artister som påminner om Hookers senare musik (The Healer, Mr Lucky)? |
PeterL |
|
|
|
Ville Vinyl
Starting Member
21 Posts |
Posted - 2003/08/07 : 09:39:35
|
| Tips?!? Tja, det är ju litet svårt, eftersom John Lee Hooker var väldigt personlig. Om du gillar dom senare skivorna, så kanske det kan vara värt att lyssna på några av de många gästartisternas egna skivor. I övrigt är det enda jag kan komma på för tillfället - Canned Heat. Dom var ju ruggigt influerade av Mr. Hooker... |
|
|
|
JesseX
Member
327 Posts |
Posted - 2003/08/07 : 10:01:16
|
Den här burkigheten som PeterL pratar om är i många fall resultatet av just den här s.k. förbättringstekniken som använts för att förstöra mängder av äldre inspelningar.
Ett bra exempel är Bix Beiderbeckes inspelningar från 20-talet. Columbia records har från 50-talet och framåt givit ut ett stort antal samlingsskivor med Bix Beiderbecke. Hans originalskivor var ju 78-varvare så några originalalbum finns inte att hitta.
Alla dessa utgåvor har det gemensamt att ljudet städats upp. Allt skrap och oljud har tagits bort. Eftersom både övre och undre registret legat inbakat i detta knaster har ca 20% av musiken "huggits bort" iom denna uppstädning. Den mellanregisterbit som man har behållit har förstås haft ett "snyggare" ljud än originalet men samtidigt har både mycket av dynamiken och klangdjupet gått förlorat. Ljudet på dessa utgåvor är väldigt burkigt - det blir resultatet när klangdjupet försvinner. Med ett annat uttryckssätt får du en ganska platt och ointressant ljudbild. Ljudet blir "rent" men samtidigt oengagerande och tråkigt.
Idag har äntligen skivbranschen insett hur extremt korkat det varit att ge ut burkiga skivor enligt ovanstående procedur. Istället för att använda de skruttiga master-skivor man tidigare använt har man gått tillbaka till de gamla 78-varvarna. De riktiga "originaltaper" som användes vid den här tiden (vax-skivor eller vad det nu var) har inte sparats så 78-varvarna är ändå de mest autentiska återgivningar som finns att hitta.
Man har försökt leta upp ovanligt välbevarade 78-varvare och pluttat in ljudet i datorn. Genom att städa upp dem i detalj och sitta och "plocka bort" olika klick-ljud och liknande för hand har man lyckats få en välljudande och bra återgivning utan att förstöra musiken.
Utöver ovanstående finns förstås också vissa inspelningar som i grunden är väldigt dåliga. Det kan dels röra sig om bootlegs av olika slag dels om inspelningar som gjorts i mer primitiva studios. För många bluesartister användes både primitiva studios och ljudband av dålig kvalitet. På 20- och 30-talen tyckte man inte att det var så petigt med hur "den primitiva *****musiken" lät. Tyvärr gör det idag att många utgåvor av just blues har sämre ljudåtergivning än musik inom andra genrer från samma tidsperiod.
Det är skillnad på inspelningskvalitet och ljudåtergivning. Att inspelningskvaliteten generellt är bättre idag är jag helt med på.
Även om inspelningskvaliteten är mer primitiv går det ändå att få en bra eller OK ljudåtergivning.
Beatles är inspelade med en (med dagens mått mätt) primitiv inspelningskvalitet men jag kan inte påstå att det är något fel alls med ljudåtergivningen. Att det sedan rent hypotetiskt skulle låta annorlunda/bättre med någon sorts modern audiofil-standard tycker jag är rent trams.
Hela den här audiofil-idén känns alltigenom rätt patetisk. Det viktiga med musik är att den är riktigt genuin. John Lee Hooker är en av de få stora musiker som står för något riktigt genuint. Han är så långt ifrån dagens massproducerade skräpmusik man kan komma och står för en andlig storhet som jag tycker är helt beundransvärd.
Jag tycker att den mer primitiva inspelningskvaliteten hör samman med den äldre musiken. Den är så att säga en väsentlig del av musikens integritet och en del av det konstnärliga värdet i musiken. Äldre musik är ju inte bara någon tramsig radio-underhållning. Det är ett viktigt tidsdokument och har ett stort historiskt och antropologiskt värde. |
|
|
|
JesseX
Member
327 Posts |
Posted - 2003/08/08 : 08:34:58
|
Om någon nu är intresserad av John Lee Hookers senare inspelningar så finns ju dubbel-CD:n Boom Boom/Chill out för bara 99 pix på Ginza.
Jag har köpt den själv och tycker att den känns engagerande och mycket prisvärd. Observera att skivan är nedsatt och därför kan ta slut när som helst. Det är därför läge att skynda.
Personligen tycker jag absolut att hans tidiga minimalistiska sound är det absolut bästa. Låtar som "Bogie Chillen" står ju liksom i en klass för sig.
De här senare skivorna är inte så dumma de heller. Arrangemangen kring låtarna är betydligt mer omfattande och de låter därför mycket mer "vanliga". Hookers tidiga plattor hade ett unikt sound medan han på se senare skivorna rättat in sig i ledet och gör skivor som låter mer som alla andras. Sjunger bra gör han dock både på de gamla och senare inspelningarna och låtmaterialet är det ju verkligen inget fel på. |
|
|
|
Greel
Starting Member
6 Posts |
Posted - 2003/08/08 : 14:20:37
|
Jag har en 10CD-box med John Lee Hooker som jag fick i julklapp, tror det var inköpt på Ginza. Har du den behöver du inte köpa några mer Hooker-skivor iaf. 
Vill du ha liknande musik kan jag rekommendera Muddy Waters, Magic Sam och Albert King mfl. |
|
|
| |
Topic |
|
All Forums
Musik
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly