| T O P I C R E V I E W |
| Ingvar.Ahlberg |
Posted - 2008/10/23 : 21:19:12
Som sagt i granntråden så är glädjen i musik för mig att dela den med andra.
Här kommer således en följetong med skivtips och tyckande från mig, baserat primärt på musiken men i viss mån även kopplat till ljudkvalitet, en del kan vara skåpmat, annat har Ni knappt hört talas om.
Så vi börjar med: T-Bone Burnet, skivan med samma namn från 1986 på MCA. Nästan akustisk "rock" inspelad studiolive och inte producerad av T-Bone själv. Fantastiska låtar ((no love at all! , oh no darling! ). Ge er ut och rota i second-hand bodarna!!
Ingvar |
| 25 L A T E S T R E P L I E S (Newest First) |
| Ingvar.Ahlberg |
Posted - 2012/02/18 : 16:18:26
Här har ju inte heller hänt någonting på länge, felfokusering, överfyllt schema och demens torde vara orskakerna.
Vi behöver prata om denna:
Nu pratar vi om en till helt fabulös skiva, Perry & the travellers, the grand voyage, släppt under sensommaren 2011, denna skiva är helt omistlig, gjord i USA hade den sålt i obegripliga antal men här hemma verkar oerhört få människor vara intresserade av musik, för den som ändå är det går skivan att beställa här: http://www.perryandthetravellers.net/
Skivan är våldsamt bra, spår 3 på första sidan, All my time orskar troligen både Robert Zimmerman och Tom Petty sömnlösa nätter, det blir inte bättre än så.
Min är nr 203 av denna utgåva av 500 så skynda er och beställ.
Ingvar
|
| Ingvar.Ahlberg |
Posted - 2011/04/06 : 20:00:38
Jasså minsan, Ni är tydligen inte bekanta med uttrycket "väck inte den björn som sover", nu är det så att jag tillverkar högtalare i sådan takt att jag glömmer bort andra förpliktelser.
Nåväl, vi kan väl ta en ny titt på Elliot Murphy, en av favoriterna från 70-talet, denna gång gäller det Night Lights från 76.
Väldigt mycket 70-tal, väldigt mycket Elliot Murphy, ordrika texter nödvändiga att lyssna noga till.
En bunt bra låtar med några extra lysande i Diamonds by the yard, Lady Stilletto (till Patti Smith), Deco dance (Billy Joel på piano och Michael Brecker med i blåssektionen) och Never as old as You.
Ett ganska spretigt 70-talsljud, konstigt mixat ibland, allra helst skulle man nog sparat ett par AR3 och ett Phase Linear steg för en del av de här skivorna men jag tycker det är riktigt bra musik, måhända skall man själv ha en ungdomsrelation till denna tid för att det skall vara 100% men jag tycker allt att denna skiva är värd att köpa om den står i en back hos Din skivhandlare.
Ingvar |
| Batman |
Posted - 2011/04/06 : 17:56:32
Bra Gozzi! Hoppas Ingvar kvicknar till nu så att vi får oss lite mera till livs! |
| Gozzi |
Posted - 2011/04/06 : 15:34:37
Helt fantastiskt bra tråd, här gräver jag guld !
ett stort tack :) |
| Ingvar.Ahlberg |
Posted - 2010/10/20 : 22:38:09
Ojojoj! Nu har jag glömt detta igen, inte ens redovisat skivpåsen ovan nämnd färdigt, men vi börjar med ett annat nyinköp.
Fatboy, några såg dem säkert på morgon-TV för ett par helger sedan, de flesta har väl hört Bad news from pretty red lips på radio.
Den här skivan, släpptes 6/10, vinylutgåvan kom någon dag senare, är våldsamt rolig. Med ett otroligt modernt sound, nedstämt och tungt, ganska nära den bästa stonerrocken, men man spelar någon sorts rockabilly/country eller kanske, som John sa Psycobilly, oavsett, en fot i den amerikanska myllan och en någonstans i de svenska urskogarna.
Det svänger något aldeles våldsamt och är inspelat på anrika Atlantis studio på Karlbergsvägen i Kungliga huvudsaken, ganska rå, eller "på" i en del låtar, men en otroligt äkta och levande inspelning.
En väldigt bra skiva.
Ingvar |
| Ingvar.Ahlberg |
Posted - 2010/09/13 : 22:52:30
Detsamma PG!
Guinness ringde idag och ville arrangera festligheterna runt utdelningen av våra medaljer för världsrekordet i gåshud, de föreslog att vi skulle bli hämtade av RAF i "the Royal airplane", jag sa att antingen får de hämta oss i en Aston Martin Vantage eller så kan de skicka oss några backar var.
I påsen fanns även en skiva som heter Y`know wot I mean ?. Speedy Keens andra och sista skiva. Just det den Speedy Keen som skrew Something in the air till sitt första band Thunderclap Newman, Listetta i england redan två veckor efter den släptes 1969.
Chauför åt Pete Townshend och roadie för the Who, även låtskrivare åt dessa så fanns det ju anor att bygga på.
En riktigt bra skiva, Keen skriver mycket bra låtar, är själv multiinstrumentalist, ursprungligen trummis och organist. Varenda låt är riktigt bra, Someone to love spelades riktigt mycket på brittisk radio 1975.
Efter den här skivan blev han producent, bl.a åt Heartbreakers och Motörhead!
Det fanns en till, under osorterat K.
Ingvar |
| PG Jeppsson |
Posted - 2010/09/13 : 22:08:51
Trevligt att träffa dig Ingvar  ....... |
| Ingvar.Ahlberg |
Posted - 2010/09/13 : 21:07:28
Jo byZan, det var riktigt roligt, däremot lyckades jag äta mat hela tiden, fem gånger tror jag, kom hem fyrkantig.
Annat spännande i påsen var the Black Sorrows, Hold on to me. Den första riktiga Black Sorrows skivan, Joe Camilleris band efter JoJo Zep & the Falcons, en stor del av sättningen kommer från the Falcons och så tvillingarna Linda & Vika Bull som har en riktigt häftig backing vocals/kör stil och sound.
Här dyker de första av en rad Australia top40 hits upp, Hold on to me, Chained to the wheel och The crack-up.
Det här är en riktigt rolig skiva, Joe Camilleri sjunger bättre än tidigare (hold on to me hade kunnat vara Van Morrisson) och hans saxofon får lite solo och introutrymme. Välinspelat också med bra, tonren bas.
Lite väl dyrt dock, tio bagis gick den på men å andra sidan så hade Smaka väldigt anständiga priser så jag klarade mig hem (med försynens hjälp)
Det fanns två ex till av denna skiva, under blandat B.
Ingvar
|
| byZan |
Posted - 2010/09/13 : 19:34:04
Hej Ingvar och tack för ett trevligt och roligt möte, jag går fortfarande med ett leende på läpparna efter att ha fått rå om dig i två timmar på tu man hand
Det var ju det där med påsen!
Jag hade frågan på läppen flera gånger, vad köpte du för skivor? Men frågan försvann, kan ha berott på att jag hade roligt eller att intaget av ölen gjorde den mindre viktig just i stunden.
Men nu kommer svaret ser jag, kör på!
//byZan |
| Ingvar.Ahlberg |
Posted - 2010/09/13 : 19:22:05
I fredags, under trevligt mingel och god middag med forumvänner fick jag mottaga ett antal skarpa reprimander (förvisso välgrundade) angående den beklämmande bristen på service och underhåll i denna tråd.
Nåväl, då jag är ytterst välstrukturerad och alltid ute i god tid hann jag titta in hos Bengan på CD-centralen för att rota i vinylbackarna.
Första riktiga stop var sedan aftonens första törstsläckare tillsammans med ByZan på the Flying Scottsman, mycket trevligt att träffas och prata en stund.
När vi sedan gick vidare för att ansluta oss till planerat mingel hos Marten glömde jag självklart skivpåsen. Här visar ByZan upp en imponerande sinnesnärvaro och handlingskraft då han uppmanar mig: gå in och hämta dina skivor!
Sedan lyckades jag behålla påsen över den trevliga middagen och vidare genom kvällspromenaden till centralen där jag såg baklyktorna på 23:17 tåget mot Kungsbacka. Väntan på tåget 00:17 förlades till Pullman med ännu en törstsläckare, inte heller där glömdes påsen kvar.
Nu inträffar det som transformerar detta från bara en otroligt trevlig kväll till en helt magisk natt (jag säger bara, Feldreich, Lady och Lufsen, släng era spaggetti i väggen) när tågvärdarna i Kungsbacka väcker mig vid pass 00:45 och föreslår att jag skall embarkera om jag inte vill åka med tillbaks till Göteborg så glömmer jag inte påsen denna gång heller!
Således kunde det kanske vara på sin plats att se efter om det fanns något att yvas över i denna snart uttjatade skivpåse.
Till att börja med hittar vi ett till synes ospelat exemplar av Melanie live at Carnegie Hall (aka leftover wine) original press från 1970.
Rolig livetagning, rösten är ju helt fantastisk och liveinspelat så blir det så där riktigt äkta, här finns inte så många riktigt bra låtar, den är ju tidig, men åtminstone I don´t eat animals, Leftover wine och Peace will come (according to plan) är var för sig värda ett skivköp.
Skivan kostade 59:- vilket väl får betraktas som hyffsat prisvärt.
Ingvar |
| Ingvar.Ahlberg |
Posted - 2010/04/17 : 14:47:46
En till, ytterligt förbluffande, egendomlighet i sammanhanget är att Albert Hammond och Lalla Hanson står bredvid varandra i skivhyllan, kanske skarp konspirationsvarning, eller månne något endast Erich von Däniken kan förklara?
Ingvar |
| Ingvar.Ahlberg |
Posted - 2010/04/17 : 11:59:44
Nähä, ingen Ove Törnqvist i melodikrysset idag heller!
Herr Eldeman hade dock den goda smakenatt på vågrät 9 spela Lalla Hanssons version av Albert Hammonds Free Electric Band.
Hela denna LP, Tur & Retur från Lalla Hansson är för övrigt riktigt bra.
Förutom Han gav upp alltihop (för att spela med sitt band) finns här Lisa (Judy- Shell Silverstein) Han me´gitarr (Guitar man- David Gates) Balladen om Nalen (American Pie- Don McLean) etc etc och så Dagny - Ove Törnqvist! Vilket i princip betyder att han ändå var med i dagens kryss.
Ingvar |
| Ingvar.Ahlberg |
Posted - 2010/04/17 : 10:05:36
Vi har ju tittat lite på Bowie tidigare, The man who sold the world och Ziggy, kanske en liten koll på han som var den absoluta kärnan i soundet under denna tid, egentligen fram till och med Aladdin Zane.
Mick Ronsons debutsolo, Slaughter on 10´th avenue från 74 är inget gigantiskt mästerverk men åtminstone tre spår är värda att skaffa skivan för, titellåten (från Richard Rodgers!)
Micks egen Only after dark och så den fabulösa versionen, skivans förstaspår, av Love me tender.
(på svengelska blir det ju väldigt roligt också, att Ronson gör Love me tender)
Det vore tråkigt att vara utan denna skiva.
Ingvar
|
| Ingvar.Ahlberg |
Posted - 2010/04/16 : 05:56:45
Tack för besöket Bernt!
Det är roligt att hina prata en stund, sedan är ju ett av nöjena med skivor man tycker om att få spela dem för någon annan.
BTH certifierad skivor är roligt men man bör som sagt ha kontroll på fastighetens strukturella integritet.
Ingvar |
| Bernt Jansson |
Posted - 2010/04/15 : 22:57:07
Mycket intressant musik får man höra när man hälsar på Ingvar!
Det här med BTH-certifiering hade gått mig förbi men jag förstår vad du menar.
Tack för kaffet!!! |
| PG Jeppsson |
Posted - 2010/03/21 : 20:55:44
quote:
Mike Chapman, naturligtvis,tillsammans med Nicky Chinn (naturligtvis) har producerat en riktig brottarplatta, det här är gräsligt roligt, inspelning? ljudkvalitet? Who the f..k cares?
Så sant som skrivet.
|
| Ingvar.Ahlberg |
Posted - 2010/03/21 : 19:50:45
Då Ralf Gyllenhammar igår debuterade i "Körslaget" på televisionen med "Fox on the run" blev jag tvungen att rota i skivhyllorna och plocka fram Desolation Boulevard.
Sweet, från 1974, helt plötsligt så var en gammal mans minnen från från den egna 16-17-18 års åldern inte längre lika fjärran, det här är roligt, ju högre man spelar desto roligare.
Mike Chapman, naturligtvis,tillsammans med Nicky Chinn (naturligtvis) har producerat en riktig brottarplatta, det här är gräsligt roligt, inspelning? ljudkvalitet? Who the f..k cares?
Ingvar |
| Ingvar.Ahlberg |
Posted - 2010/03/20 : 09:56:44
Så har vi fått det avslutande kapitlet i
American sviten.
Johnny Cash American IV Ain´t no grave.
Vemodigt, lågmält och otroligt vackert.
Den här sviten som Rick Rubin skapat är en kulturskatt av nästan oöverskådlig betydelse.
Rekomendationer överflödiga.
Ingvar |
| Ingvar.Ahlberg |
Posted - 2010/02/28 : 19:55:11
Jag fick en skiva av Janne igår.
Han hade besökt Akkelis som inte bara har en massa trevliga apparater utan även saluför riktigt fina gramofonskivor.
Det jag fick var "One from the heart" Tom Waits magiska soundtrack till Francis Ford Coppolas film med samma namn, filmen som 1982 körde Coppola i konkurs.
Det här är den (ganska)unge Waits som absolut bäst, allt material hans eget, pendlande mellan ytterst vackert och mellankoliskt till vansinnigt brötigt och provocerande, men det svänger hela tiden och det är hjärtskärande vackert.
Den här 180g nyutgåvan är helt fabulös, helt tyst i spåren och med en våldsam dynamik. Bernt, (och Ni andra med TH hemma) kontrollera era försäkringsavtal innan Ni spelar den här skivan, djupbas?
Göteborgare! Skynda till Stefan på Akkelis och försäkra er om ett eget ex, för er som bor annorstädes i Konungariket Sverige får jag hänvisa till internet för att lokalisera lämplig handlare. Men skaffa denna skiva!
Ingvar |
| Bubbel |
Posted - 2010/02/21 : 16:27:29
Roxy musics första är ingen vanlig skiva att hitta jag har bara sett den en gång och då i väldigt risigt skick.
anders |
| Ingvar.Ahlberg |
Posted - 2010/02/21 : 11:32:39
Nu kanske det är dags att prata lite om Don Williams, pga sin storlek och sitt uppträdande även känd som "The gentle giant of country music".
Av de 46 singlar han gav ut mellan 74 och 91 har endast 4 missat top10 listan i USA.
Vi kan väl börja med LPn Expressions från 78 där en av hans mest kända låtar, Tulsa Time, finns med.
Det här är traditionell country av ypperlig kvalitet och släktskapet med skandinavisk folkmusik är mycket tydligt.
Trots sina 38 år så känns skivan helt aktuell och fräsch, kanske är det så att ärlighet vinner i längden?
Inspelad i Jack Clement studios, Nashville, så är det en ren audiofilnjutning också.
Den countryintresserade som inte har denna rekomenderas att börja leta.
Ingvar |
| Ingvar.Ahlberg |
Posted - 2010/02/18 : 22:57:26
Medan vi väntar på att Björn Ferry skall komma fram till första skytte kanske vi kan ägna hans bror, Bryan, en tanke.
Den första Roxy Music skivan, som fantasifullt nog heter Roxy Music, är ett en ganska tidlös skiva även om den betraktas som en modell för vad som senare hände i både punk och new wave.
Personalligaren här är ju ganska imponerande, Phil Manzanera , Brian Eno, Andy Mackay, Paul Thompson, Graham Simpson och så Björns brorsa, Bryan Ferry.
Det här är ingen lättlyssnad bagatell utan kräver ett engagemang för att ge något men då får man i stället mångfallt tillbaka.
Fantstiska låtar, roligt och nyskapande sound, sålde ganska bra, efter att "For Your pleasure" och "Stranded" kom ut året efter, 1973, så sålde även denna i mängder.
Jag har nog aldrig sett den här skivan i begagnathandeln, kanske går den inte att göra sig av med?
Ingvar |
| Ingvar.Ahlberg |
Posted - 2010/02/10 : 21:47:38
Det kanske vore dags att prata lite om en av de största svenska artisterna och låtskrivarna.
Kjell Höglund är en gigant, nästan en och en halv meter lång, och har skapat en låtkatalog lika tjock som Stephen Kings "Dark Tower" krönika.
Jag tänkte att Tidens Tecken från 84 kunde vara en lämplig plats att börja.
Här finns några av de stora "hittarna" Getsemane, Genesarets sjö, Anonym och Hotell Intim men resten är precis lika bra.
Texterna är naturligtvis mästerliga men även musiken är en njutning, producerad av Thomas Almqvist och ljudmässigt i audiofillägret, men konstig, väldigt artificiell "ambiens".
För övrigt undrar jag om inte Gary More har gått på kurs hos Thomas Almqvist för att lära sig långsamt svängande blueshäng på en Gibson LP?
Borde vara ganska lätt att hitta i begagnathandeln.
Ingvar |
| Ingvar.Ahlberg |
Posted - 2010/01/27 : 22:30:08
Ok, Dunhill DS-50080 från 1970.
Den svartaste röst som någonsin bott i en vit kropp.
Roy Heads första soloskiva efter framgångarna med Traits.
Same People (that You meet going up You meet coming down).
En salig soul/country/rock blandning som blivit en riktig kultskiva, på goda grunder.
Det här är riktigt bra, helt annorlunda sound, mycket bra råa blås, läckra orgelkomp. Låtvalet superbt, kan aldrig vara fel att göra t.ex Mama Mama eller She´s about a mover.
Huey P Meaux producerar en sådan där skiva som man lägger på och så lyssnar man, vänder vid halvtidsvila och lyssnar på andra sidan, byter aldrig innan den är färdigspelad.
Ingvar
|
| pick-me-up |
Posted - 2010/01/27 : 12:56:44
quote:
Ja , Pick-me-up, det är en rolig skiva, jag undrar om det inte är så att när musikernas spelglädje lyser igenom så starkt så engagerar det även om man inte vanligtvis är så inne på den musikstilen.
Ingvar
Du har nog rätt, Ingvar.
Jag gillade skivan, fast jag är inte någon storvän av jazz.
Just inom den genren har jag kolossalt mycket att lära!  |
|
|
All Forums
Gammal man dansar ... så illa
