| T O P I C R E V I E W |
| pix |
Posted - 2007/03/03 : 20:04:39
Vad har ni för erfarenheter/bedömning av klassisk musik på Deutsche grammophons etikett ?
Var än man kikar dräller det ju av skivor av detta märke.
En av mina faviort cds är Anne-sophie mutter/James levine/Wiener philharmoniker "Carmen-fantasie" just på Deutsche grammophon.
Men hur värderar man märket i stort (kvalitets inspelningar)?
Några "does and don´ts" (köprekomendationer)?
Mvh
/Pix 
|
| 23 L A T E S T R E P L I E S (Newest First) |
| gcs |
Posted - 2007/03/24 : 13:14:48
quote:
Man kan också bli glatt överaskad av dynamiken på monoinspelningar.
Om du vill optimera avspelningen av en monoskiva så ska du nog försöka skaffa en stärkare med mono knapp. Kanske ska man också ha en speciell monopickup med 25µ. Jag har själv en sådan nål till min "Ortofon OM" och jag har också en gammal "Ortofon C" 65µ för 78 rpm. Det finns en sak som jag inte känner till. Det handlar om alla nya graveringar av gamla monoinspelningar. Jag misstänker att dom är gjorda med en stereodosa och stereoverktyg. Det skulle bettyda att man bör spela av dom audiofila utgåvorna med sin vanliga stereo pickup. 25µ gäller alltså äldre monoskivor från 50-talet och en bit in i 60-talet.
Ps: Om man spelar av en monoskiva med mono knappen intryckt, då får man något mindre skivbrus.Ds
|
| Big Pete |
Posted - 2007/03/24 : 12:42:34
Ja, gör bara inte som jag gjort fram tills nyligen då jag kategoriskt ratade alla monoskivor. Det finns massor av intresant musik och artister som bara är utgiven på mono, ta jazzen från slutet av 40-talet och fram några år, där finns det guldkorn och inte bara på "Blue Note" utan även en hel del andra bolag. Man kan också bli glatt överaskad av dynamiken på monoinspelningar. |
| Peter S |
Posted - 2007/03/17 : 18:43:07
Kann vara så. Någon berättade för mig att Karajan strävade efter att inspelningen skulle låta som på dirigentplatsen.
Jag har 2 inspelninger med Claudio Arrau (Mahler 1 och 4) där det lite då och då dyker upp små kammerorkerter framför orkestern, därför att teknikerna haft roligt. 
Sånt bryter koncentrationen för mig.
Åt abdra sidan har jag Mozart-inspelninger med Karl Böhm som jag älskar högt.
Kanske man blivit förstört av all HiFi.
När jag var liten märkte jag inte detta eller all annan elände med återgivningen, min Pappa hade en simpelt B&O anlägning (40 år sedan) och den var ju fantastisk och rigtig stereo!!!
Men Carl Nielsens symfonier kann jag fortfarande inte avlyssba i andra än Bernsteins tolkninger, trots det att de låter förskräckligt (CBS från den tiden är inga höjdare (Masterwork-serien är bra )), för det var ju så jag som 10-åring hörde dom första gång.
Jag har testat många andra, men det går inte
|
| jonny99 |
Posted - 2007/03/14 : 10:21:31
Frågan är om det inte är Karajans inspelningar med Berlinfilharmonikerna som har färgat åsikterna om DGs orkesterinspelningar. De inspelningarna låter ju "konstigt" men Kubeliks Mahlersymfonier eller Kleibers Beethoven 5:a tex tycker jag låter bra, förutom att de är fantastisk musik.
|
| Peter S |
Posted - 2007/03/11 : 14:29:38
Tack  ! |
| pix |
Posted - 2007/03/11 : 13:36:17
Visst, det är samma som Ninja länkade till tidigare i tråden;
quote:
Här finns det eliots vinylskolan (DECCA):
http://www.euphonia-audioforum.se/forums/index.php?showtopic=2043
Mvh
/Pix
|
| Peter S |
Posted - 2007/03/11 : 10:29:16
Pix: Skulle du vilje länka den där Decca-tråden på euphonia? |
| Peter S |
Posted - 2007/03/11 : 10:24:03
Gcs: Jag kapitulerar ! Du är nog bättre informerad än jag.
Kvar står bara min subjektiva uppfattning av DGG, men vem bryr sig om det är Karl Böhm, Anne Sophie Mutter eller Wilhelm Kempf...
Men har inte du också ibland hörd hur teknikerna rattar up och ner olika instrumentgruppar under musikens gång allt efter vem som för tillfället spelar? Det är väl lite störande, eller...
Pix: Lycka till med skattjakten!
Vissa bolag som t.ex. Concert Hall som var en skivklub låter i almenhet inte så bra, tycker jag, men hade åt andra sidan ofta stora artister. |
| pix |
Posted - 2007/03/10 : 20:06:11
Känns lite som "made in England" borgar för kvalitet oavsett bolag.
quote:
Bara plocka på dig, man hittar pärlor där man minst väntar
Håller med, är lite som "på den gamla goda tiden", köpa på sig lite och prova sig fram.
Jag läste vinyl(Decca) -tråden på euphonia, och tyckte att även den historiska asspekten på tidiga Decca var intressant.
Fantasktisk vad som går att utläsa från koder mm.
Skivor var inte alls den "mass-produkt" som det ofta är i dag.
Min Decca LXT 2807 har koden ARL.1590.1A (buckingham-kod "C")
vilket jag tolkar som en tidig utgåva.
Mvh
/Pix
|
| gcs |
Posted - 2007/03/10 : 19:52:55
Peter S
quote:
DGG hade i principet minst en mick för varje instrumentgrupp + stöddmickar för solister. Sedan mixade man det hela och lade efterklang på om det behövdes.
Hur vet du att det är så? I Berwaldhallen är det så att man har två A/B-par framför orkestern ovanför publiken. Sedan har man ett som liknar ett Decca träd vid dirigentplatsen + en mick till vänster och till höger några meter ifrån dirigentpulten för få stereo bredd. Sedan ett par A/B mikrofoner till träblåset och en till hornen. Sedan går det åt en mikrofon för trumpeter, tromboner och tuba samt några för slagverken, harpa, celesta och ett extra stereopar om det finns en solist. Ja det blir många mikrofoner men det är ingen nackdel om man inte drar på för mycket så att man får fasvridningar eller kammfiltereffekter. |
| Peter S |
Posted - 2007/03/10 : 19:16:09
Spel den på Stereopickuppen, det går alldeles utmärkt.
Philips är ofta mycket bra inspelade.
Divresa mindre brittiska bolag (Nonesuch, Turnabout) är ofta bra.
Telefunken, HMV, EMI, Archiv, Erato bruker vara bra.
CBS "Masterwork" serien tyckar jag om.
Rysska och andra östmärken (Melodyja, Suprafon, Hungaroton) kann ibland överraska (ibland inte  )
Men jag har massor DGG som jag skattar högt. Som sagt tycker jag artisterna väger tyngre än bolaget.
Bara plocka på dig, man hittar pärlor där man minst väntar. |
| pix |
Posted - 2007/03/10 : 18:32:14
quote:
Skivarna från Deccas storhetstid som fortfarande rankas som någre av de bästa inspelningarna som gjorts
Tråden startade igentligen med anledning av att det finns så mycket av just DG i skivbackarna, men jag tycker att vi breddar den till även andra bolag.
Decca är -som de flesta vet, kvalitet.
Men några mer märken som man kan hålla ögonen på (sk. sleepers) ?
Mvh
/Pix
Ps. hittade en mkt tidig press av Decca LXT 2807 (Dvorac) i dag, dock är den en mono, så den får nog stanna i bokhyllan ett tag. (har ingen mono-PU)
|
| Peter S |
Posted - 2007/03/10 : 18:01:37
Skivarna från Deccas storhetstid som fortfarande rankas som någre av de bästa inspelningarna som gjorts av klassiskt orchestermusik ble i början inspelade med 3 Neumann M50 mickar + eventuelle extra stöddmickar för solisteer.
Senare övergick man till en uppsättning av 5 stck. + solister.
Berwaldhallen kör med en grunduppsättning av 4.
2 brevid dirigenten och 2 lite längre fram med tidskorrigering.
+ stödd för solister.
DGG hade i principet minst en mick för varje instrumentgrupp + stöddmickar för solister. Sedan mixade man det hela och lade efterklang på om det behövdes.
|
| gcs |
Posted - 2007/03/10 : 15:20:24
Om man säger att multimikrofontekniken är onaturlig så kan man dömma ut de flesta inspelningrna av klassiskmusik oavsett skivbolag. En normal radioutsändning/inspelning från SR från Berwaldhallen används normalt uppemot 20 mikrofoner. Det är en viss skillnad att lyssna på musik live eller att lyssna hemma i sin egen sterå. När man sitter hemma och i brist på det visuella kan det vara bra om ljudet är bättre än verkligheten. |
| Peter S |
Posted - 2007/03/10 : 14:21:22
Min erfarenhet är att kammermusik och soloinstrument ofta låter bra, då var det begränsat hur mycket teknikerna kunne ställa till.
Orchester-verk kan vara sisådär, enligt ovanstående talare. Multimic-inspelninger med onaturlig eller artificiell rumsakustik och konstig balans mellan instrument.
Det var en tid med stor begejstring för elektronikens möjligheter.
Men ibland är dom ganska OK.
Fram för allt finns det ju massor med enestående artister på DGG, och det är väl trots allt huvudsaken.
Och för en 10:a
|
| MartinX |
Posted - 2007/03/04 : 16:07:34
DG började mycket tidigt med digitalinspelning redan på 70-talet detta har resulterat i en del mindre bra inspelningar, ljudidealet verkar dessutom ha varit att inga som helst biljud fick förekomma inte ens rumsklang. De inspelningar som är värst låter som ljudet kom ur ett ljuddött dynamikfattigt tomrum, dödstristessen lägrar sig snart över lyssningen. Se upp med skivor märkta "Digitalaufname" inspelade 1978 och tiden däromkring, jag har en riktig värsting, Griegs Peer Gynt tror jag, på gränsen till olyssningsbar. Tidiga inspelningar är oftast bättre på DG. |
| Adagio |
Posted - 2007/03/04 : 10:41:45
Med tanke på priset på vinyl så är det bara att köpa på.
Jag har under den senaste månaden köpt ca 50-60 skivor klassiskt matrial. Mest BIS med Nemi Järvi och DG, även Philips(supertrevliga), propius, EMI och div andra bolag.
DG soundet varierar en hel del, från utmärkt till fullt acceptabelt.
Jag hittade en liten affär där allt klassiskt med några få undantag kostade 10 kr den dammsög jag. Hittade en direktgraverad Sheffield Lab: Wagner, valkyrian, Siegfrids begravning mm. för 60 spänn. Allt har hittils varit i absolut mintcondition.
Det är ju sjukt kul att man får perfekta skivor för endast 10 kr.
Då kan man även kosta på sig samma stycke tolkat av olika dirigenter, inte så roligt när man ska betala 200 kr för en cd. |
| eliot |
Posted - 2007/03/04 : 09:53:48
De DG man skall titta efter har tulpan etikett
och de allra tidigaste stereoutgåvorna har stereo i en röd ruta på konvolutet...
Mvh,
Eliot |
| pix |
Posted - 2007/03/04 : 09:42:09
Tack för tipsen !
quote:
de bästa årgångarna är med början på mitten av 60-talet och hela 70-talet ut
Bra med lite generella tips som detta !. När man står vid backarna så är det bra med lite mer övergripande "kom ihågs" som detta.
Sen får man sålla ut "guldkornen" hemma i lugn och ro.
De som bllir över tar man med tillbaka nästa besök i butiken
Mvh
/Pix |
| IHiFi.se |
Posted - 2007/03/04 : 04:09:51
DG har alltid velat vara särpräglade i industrin och började så fort det gick (Karajan var pionjär om jag minns rätt) att använda sig av en sk. "tonmeister" som skulle bedöma och forma den slutgiltiga inspelningens karaktär med hjälp av studions möjligheter. Det gör att många skivor blir "orealistiska" i stereoperspektiv, djup, helhet och klangbalans. De mickade t ex upp varje musiker separat och tog bort de som tonmeistern inte gillade eller förstärkte de som hade en viktig stämma. Det är ju mycket vanligt bland flertalet märken att ett soloinstrument hörs mycket tydligare på skiva än i verkligheten och det är inkorrekt även om det gör det lättare att följa soloisten.
Jag kan inte riktigt säga att det är bra eller dåligt, det finns både fördelar och nackdelar med det sättet att tänka, men det är definitivt någonting som är bra att vara medveten om när man lyssnar. Det skapar ett extra gestaltningsled i framförandet efter kompositörens anvisningar, dirigentens/ensembleledarens tolkning och orkesterns/ensemblens/soloistens tolkning. Det är ett dilemma precis som med modernare musik.
Någonting som är helt säkert är att det finns många helt fantastiska inspelningar från DG som går att fynda på vinyl och kanske går att hitta som CD. Om man inte är så insatt i klassisk musik är mitt tips att lyssna på flera artister som framför något verk man känner till ända tills man hittar en artist man tycker om. Då kan man börja leta inspelningar med den artisten och upptäcka massor av spännande musik. |
| ninja |
Posted - 2007/03/03 : 21:54:34
Här finns det eliots vinylskolan (DECCA):
http://www.euphonia-audioforum.se/forums/index.php?showtopic=2043
|
| Karnaa |
Posted - 2007/03/03 : 20:45:58
Har bla Ludwig van Beethoven Symphonie NR.5 c-moll op.67
Berliner philharmonik från 1962 som låter helt fantastiskt... |
| Bubbel |
Posted - 2007/03/03 : 20:37:25
Deutsche grammophon finns det en hel del av i skivbackarna. Vad jag har förstått bör man kolla vilket är den är pressad och de bästa årgångarna är med början på mitten av 60-talet och hela 70-talet ut. Nyare bör man undvika som pesten då se oftast är pressade med återvunnen vinyl som är väldigt knastrig och det försvinner aldrig.
Jag fann denna info när jag gogglade om annan klassisk musik. Värdet är väl inte så stort då de pressades i stora upplagor men vem vet där kanske finns ett och annat guldkorn där också.
Lite OT men inom samma genre är ryska pressar under många år har jag undvikit ryska pressar och det har visat sig att vara ett misstag de är alltid bra från 60-talet och framåt (beroende på hur de förra ägarna behandlat skivorna). Metronom, Melodia är de ryska skivmärken man ska titta efter även Hungaroton släppte en del bra på 80-talet, Eterna (polskt/BDR) gjorde en massa utmärkt klassisk musik som många missar helt enkelt bra inspelningar och pressar.
Ett knep att se om man har en kvalitetspress från gamla CCCP tiden är ytterkonvolutet om det är tjock papp eller inte det tunn (toa) papp som är lite sämre press medan väst (tjock papp) fick förstapressarna.
Anders |
All Forums
Deutsche grammophon
