| T O P I C R E V I E W |
| rannagarden |
Posted - 2010/09/17 : 08:59:58
En mässa är en mässa är en mässa är en mässa... Det kändes som om hela Göteborg svämmat över av hifi. Arkenmässan hade växt. Inte bara på konferenscentret, för det hade det också, utan även spillts ut klickvis till evenemang på hotell i stan´ och i butiker. Alla hade mässa verkade det som. En jackpot i hifi som självklart skall delges alla.
Jag mindes Arkenmässan -08 som igår när jag körde bilen in på parkeringen bortom själva konferenscentret där den traditionella mässan hålls. Morgonen 2008 var det sol och klar himmel. En liten kyla i luften som nöp i kinden men annars var det vackert och det skulle snart bli varmare. En blick upp på vädret inför mässan 2010 avslöjar att över Göteborg den 11:e september kl9.24 fanns grå moln ackompanjerade av ett smygande regn. Jag glimtar förvisso en och annan solstrimma på den mulna himlen, men strimmorna är flyktiga och för det mesta ser det ut att gå i moll. Jag hoppades på piggare klanger än så inne på mässan. En rask promenad tog mig till huvudbyggnaden och Arkens entré. Inte mycket till kö. Mestadels utställare som rände in och ut för att fixa med det sista. En blick över axeln avslöjade dock att det skulle fyllas på i kön i ett bra tempo.
I en kö utanför en hifimässa verkar världen ha krympt betänkligt. Alla ansikten ser plötsligt bekanta ut. I en kö utanför en hifimässa kan man också göra andra upptäckter än de om världens litenhet. Lite oskyldig medlyssning till konversationer längs kön bekräftar något intressant. Självklart pratas det hifi! Jag hörde några killar prata om en högtalare de hoppades skulle prestera bra då nån av dem hört dem tidigare. Ett par andra diskuterade frekvensgång och akustik och en annan grupp verkar övertygade om att en viss högtalaretyp var klart bäst. Längs kön fortsätte det med mer av den varan. Nu skall jag inte bli långrandig men en sak slår mig: om hifi verkar alla ha en åsikt! Inte undra på att vi ibland kan hamna i intressanta samtal om än det ena än det andra jätteviktiga ämnet i kategorin Hifi. Slutklämmen blir väl att alla har en åsikt och i den här tråden tänkte jag skriva några av mina från mässhelgen.
|
| 25 L A T E S T R E P L I E S (Newest First) |
| rannagarden |
Posted - 2010/10/18 : 22:01:31
MBL/T+A
Här blev det tufft. Dagen gled ur händerna och hur mycket jag än velat räckte inte tiden till. Att dessutom hamna i ett rum som detta gör det hela än svårare.
Här demades det med säker hand om ljud, musik, bild och teknik. Ni vet en sådan där demo som man kan bli sittades vid och se en timme segla förbi utan att märka ens det. Härligt!
Modellbeteckningarna kan glida runt lite här nu så ta det varligt. Men jag är rätt säker på att det var T+A´s Blueraymaskin 1260R som stod för bild och ljudleverans. Försteget 5011(?) stod i förbindelse med T+A´s slutstegsmonster M10. Som i sin tur drev fronthögtalarna 116F medans sidohögtalarna 121(?) drevs av mer närbesläktat förstärkeri från MBL själva med 8011(?). Någonstans på vägen hittades en Weiss Dac och något som liknade aktiv delning. Mitt på golvet i rummet, framför lyssningsposition (passa fötterna!), stod också en bas från Wilson Benesch. Eller då "Infrasonic generator" som WB själva vill kalla det.
 Någon har glömt ett blingat däck från pimp-my-ride på golvet?
Om modellbeteckningarna var röriga så var ljudet på annat vis. På en gång när jag klev in i rummet så greps jag av det-här-känns-helt-rätt-känsan. En luftighet och transparens som jag inte upplevt tidigare under mässdagarna kändes väldigt fräsch. Det fanns inte samma pondus som hos flera andra (JBL, Wilson osv), WB-basen till trots. Men och andra sidan mässhelgen må ha bjudit på slammer, smällar, attack och nästan hjärtflimmer. Det har spelats fantastiskt, omtumlande, omskakande. Lockats till skratt, svettningar och suckar (de flesta av välbehag), men ingen har spelat med en sådan lättsam återgivning som här. Återgivningen var så där härligt självklar.
 Tower of power!
Det spelades musik i 4.1 och det var som sagt svårt att slita blicken från den fina bildåtergivningen och lika svårt att släppa ljudet. En förförande kombination som tillsammans med demonstrationen i sitt lugna och sakliga tempo gjorde det tufft att förbli helt konservativ (jo, jag håller ganska hårt i 2 kanaler när det gäller musik) när man sögs in i konsertbilden. Samtidigt som det inte lät något speciellt var det på en gång fantastiskt. Ibland är det enda rätta att vara annorlunda! En härlig upplevelse från MBL och T+A.
Tiden var slut. Mycket kvar att se, men ibland hinner man helt enkelt inte med. Två dagar att fördela på alla utställare var inget lätt match. Inställningen om att "Det här är inga problem" började falna redan lördag eftermiddag och "Att göra så gott man kan får ibland vara gott nog" fick tvunget duga.
Mässhelgen har på alla sätt ändå varit rätt fantastiskt. Att smälta alla intryck och inputs var en rejäl utmaning. Ofta kunde man bara få glimtar om vad något kunde prestera. Basnoder, störljud och vem-kan-spela-högst ställde till det i allmänhet. Men då och då blev det lyckträff.
Jag vill tacka för visat intresse och hoppas att det inte varit allt för seg läsning. Ett särskilt tack till Pac och Ztenlund som bidragit med bilderna till detta reportage. |
| rannagarden |
Posted - 2010/10/15 : 09:59:15
Consensus Audio/B.M.C
Några dörrar ned från Audio Note hittade vi Consensus Audio med de stiliga högtalarna Magma. Vid besöket spelades det på en Oppo via en Weiss DAC2, som i sin tur levererade sitt resultat vidare till B.M.C AMP C1 (tror jag det var). Det gick heller inte att missa att man använde Wireworld mellan komponenter och högtalare. För att kunna ordna lite variation stod i racket även en annan ädel skönhet i form av en rörförstärkare från T+A.
Musiken gick på sparlåga så här sent på söndag eftemiddag men snart blev det annat liv i skällan. Här skulle demas. Oppon laddades och musiken började.
Nu vet inte jag om andra mässbesökare har råkat på samma fenomen, men vid mässor brukar vissa skivor/låtar bli liksom väldigt populära att dema med. Demar en utställare med en bra låt brukar det smittas och snart spelar alla samma skiva. Visserligen intressant ur någon form av jämförelsesynpunkt men i längden... Arkenmässa 2010 års "spöke" var (vet inte artist/grupp) en trummis som hamrade loss på sitt set, diverse föremål (lät som glasflaskor - ni vet som man gjorde som barn med olika vattennivå i?) och något som lät som sådana klockor kor i alperna har om halsen. Tanken var troligen att påvisa dynamik för inspelningen som sådan hade verkligen det och var ganska häftig när volymen åkte upp.
Såå... när musiken kom ur Consensus Audios Magma och de första slagen på trumsetet kom ropade både jag och Pac: - Neeej!!
Med något förbryllad uppsyn sänkte han som skulle dema.
- Va? Vad? Vad är det?
- Vad som helst, men inte den låten. Vi har hört den heeela helgen.
- Ahaa. Inga problem. Ordnar vi.
- Tack!
Både Consensus Audio och B.M.C var nyheter för mig att se i verkligheten så det var spännande. Magma är en reslig sak med idel keramiska element från Accuton. Vissa tillverkare använder dem med förkärlek och Consensus är inte blyga. Bilder på innankråmet från B.M.C's produkter avslöjar ett tjusigt inre och jag gillar verkligen utseendet på B.M.C i allmänhet. Säger mindre om ljudet dock. Så hur lät det? Lovande, för att hitta en början. Anläggningens återgivning var lugn med bra tystnad mellan toner och luft mellan instrumenten. Kontrollerat. Lite mer tid och laborerande skulle lätt kunna plocka fram massvis med mer välljud ur denna uppställning. Men som sagt, lovande.
Weiss olika Dacar dök upp här och var. Dacar har en liknande attraktionskraft på vissa som svarvriggar har på vinylgänget.
|
| rannagarden |
Posted - 2010/10/12 : 21:10:54
Ingen fara bbkungen. Med smicker kommer man undan med mycket.
Antingen så får man ha klipp i steget eller flyt med parkeringen för att ta sig från det ena hotellet till det andra. Jag tror personligen att vi använde bäggedera när vi nöjda gick ut från Elite Plaza och riktade kompassen mot Opalen. Det vädrades mer Hifi och likt blodhundar fanns det inget som kunde få oss på andra tankar.
Med det klippta steget förbrukat och p-ruta runt hörnet var det ändå i grevens tid vi klev in på Opalen.
Audio Note
Första rummet jag hamnade i fastnade jag för.
Det skulle kunna tolkas av bilden ovan som att det lät lite "naket" hos Audio Note... Knappast! Längre från sanningen kan man inte komma.
Hos Audio Note spelades det på högtalaren AN-E. AN-E kan fås i flera varianter där det finns olika internkablage och bestyckning av element och filter. Men just här spelades det på "LX"-varianten. Som signalkälla lirades det vinyl på Audio Note TT2. Vinylspelare utan krusiduller? Försteget M3 och monoblocken Conquest förmedlade sista biten innan AN-E med glöd. Där stod även en Audio Note cd-transport och Dac, men under den tiden jag besökte rummet snurrade enbart vinyl.
 Jepp, där var den där dojjan igen.
Hur lät det då? Nu är det ju bara mina åsikter här men ljudet var både svårbeskrivet och lättbeskrivet. På TT2 lades en decca-inspelning från 19-hundra frost. Det var en upptagning av ett klassiskt stycke (kände igen namnet på kompositören men namnet hittade inte sin väg ned till anteckningsblocket) och skivan hade troligen sett bättre dagar. Knaster, hack och illavarslande brusigt, men vilken känsla! Det spelade musik så in i vassen. Neutralt och korrekt? Kanske inte. Men och andra sidan vem bryr sig? Jag upplevde detta som en entusiastrigg för musikälskaren. Rena hälsokuren.
Nästa skiva hamnade på tallriken och det serverades mera klassiskt. En skiva som tiden vårdat bättre stod klart i samma stund som pianot hoppade till liv. Samma sak som innan upprepade sig. Nämligen känslan av att det är oerhört trevligt att lyssna.
Kalla mig fördomsfull men jag kan inte hjälpa att jag framför mig ser en man runt 60 med stort musikintresse. En man som inte räds att klä sig i manschesterbyxa, skjorta och pullover. Matchande Ecco-sko får självklart stå för bekväm fotbeklädnad under promenaderna. I vardagsrummet står vinylsamlingen ömt vårdad och alltid redo för att återuppliva ungdomens dagar eller varför inte de klassiska mästarnas verk. Musikförmedlingen är noga utvald och helt efter hans egna preferenser. Anläggningen i högsätet är tvärsäkert en som denna från Audio Note.
Bortsett manschesterbyxan, så skulle jag lätt kunna se mig själv där när tiden är inne. Ett överraskande roligt möte.
|
| bbking |
Posted - 2010/10/10 : 18:55:39
quote:
Jag vet att det kan vara svårt att få det låta bra på en mässa. MEN kan inte se att de rum som Wilson o Peak/Vitus hade skiljde sig åt så mycket beträffande akustiska förutsättningar. Wilson lät super o Peak/Vitus skit. Det som förvånar mig och mina två medlyssnande kompisar som oxå tyckte det lät illa att så många har haft så mycket positivt att säga om Peak/Vitus ljudet i det rummet.
Ulf, jag vet att de låter bra. Nu hörde jag dem inte på mässan men jag kan knappast tro att det lät så dåligt som illa.
Jag hörde dem(samma exemplar) i hemma miljö strax innan mässan och då lät det kanon bra. Har även hört Empress och det lät mycket bra.
Jag PM:ar dig trådar för mötet.
rannagarden: Sorry för att bryta in i din förträffliga tråd. Mycket underhållande skrivet och kanon bilder. |
| bearwik |
Posted - 2010/10/09 : 21:00:46
Jag vill sälla mig till hyllningskören och tacka för alla reportage och fantastiska bilder. |
| rannagarden |
Posted - 2010/10/09 : 20:56:54
Ursäkta det låga tempot. Har lite annat som pockar på uppmärksamheten. Men lite till finns det allt att krama ur anteckningsblocket från mässhelgen. |
| shifts |
Posted - 2010/10/09 : 13:39:45
Fortsatta kanonreportage, hoppas det kommer fler. Sitter här med kaffekoppen. |
| rannagarden |
Posted - 2010/10/09 : 09:39:50
Wilson Audio/Audio Research
I ett ljust och välkomnande rum satt en glad Peter McGrath och letade musik i sin laptop.
Där spelades från datorn via ARs DAC8 till deras nya integrerade förstärkare DSi200. Högtalarna var Wilson Audios Sophia 3. Strömfix och kablage från Nordost.
McGrath inledde med att berätta lite om högtalarna och sedan om elektroniken. Om ni tillåter en fri översättning och om anteckningarna och minnet inte sviker helt: Sophia 3 skall kunna drivas av vad som helst och spela vad som helst. Man köper inte högtalare för bara en sorts musik. Högtalarna har väldigt linjär impedans och är lättdrivna. Målet var att du fritt skall kunna välja förstärkare för att driva dem. Så länge en förstärkare inte är trasig så skall det gå utmärkt att spela med bra resultat på Sophia. Sophia 3 är något av instegsmodellen för Wilson och även om den inte är gratis så skall man inte behöva köpa elektronik för en förmögenhet för att få det att spela acceptabelt. Här spelar till exempel en, allting är ju relativt i hifi-världen, men förhållandevis billig förstärkare från Audio Research, DSi200, med väldigt bra resultat. Genom att, som är så populärt idag, strömma musiken kan man komma åt så enormt mycket bra musik på ett enkelt sätt. Och det är ju den det handlar om. Musiken. DAC8 tar här hand om signalen via USB. Sedan kan man välja en mediaspelare man trivs med.
Dags för lite musik. Det hela höll sig på en ljudnivå man faktiskt skulle kunna trivas med, så där har vi tumme upp. Uppställningen fungerade okej och det lät förmedlas ett bra perspektiv med utrymme mellan instrument och toner. En trevlig svärta gjorde det hela skarpskuret och dynamiskt.
Mahler. Musiken spelade en stund men efter någon minut pausade Peter hade ett kort inlägg. Ungefärlig översättning: "Någon kanske tycker att vi spelar orkestermusik högt. Påstår man det så går man inte på konserter särskilt ofta. Det skall låta så! Horn och blås är kraftfulla instrument som kan gå genom ben och märg. I den här upptagningen av Mahler (som Peter tydligen själv gjort tillsammans med en vän som är ljudtekniker under en generalrepetition) spelas det just så som Mahler menade. Tillsammans med stråkarna skapar blåset kraftig intermodulation och det låter skärande, rent av illa. Det är själva orkestern vi hör - inte återgivningen."
Peter var på gott humör och ville sedan spela något "silly". "Ni där bak kanske får er en tankeställare om ni åt för mycket frukost", flinade han och tillade: "Det kommer bli en riktig magmassage". Musiken startade och det blev just som han sade. En magnumbas vräkte sig över rummet och basmattan låg i navelhöjd. Ändå spelades det med total kontroll och bakom basmattan lirade elektronikamusiken hur lugnt som helst men lite ping-pong effekt och 3d i bakgrunden.
Härnäst spelades Count Basie band och Frank Sinatra med Fly me to the Moon från -71. Lönlöst att hålla emot. Anläggningen spelade musik med kontroll, upplösning och svärta. Det var inte bara Peter McGrath som var entusiasmerande, utan också anläggningen.
Ett stort tack för en trevlig demo.
|
| byZan |
Posted - 2010/10/09 : 07:44:39
Jag lovar att jag ska stå ut med några fler bilder |
| rannagarden |
Posted - 2010/10/09 : 07:06:49
Tack byZan. Audionet har rundat av sitt reportage och gjort ett kalasjobb. Jag har dock några besök kvar att skriva om så jag hoppas det går bra att stå ut några dagar till med mer text och bild. |
| byZan |
Posted - 2010/10/08 : 09:40:54
rannagarden - tack för fina bilder med tillhörande text, alltid lika roligt med reportage |
| rannagarden |
Posted - 2010/10/08 : 09:34:54
Magico/darTZeel
"Mässans mörkaste rum" har flera sagt förut om denna demo. Kan hålla med. Nedsläckt och fördraget som om där fanns statshemligheter. Men, men... Det går att dema på många sätt. Detta var ett.
I rummet rullade också en tv med någon form av video/bildspel om Magico Q5. Jag undrar vad dessa högtalare väger med tanke på all metall som kan hittas i Q5. Se Här till exempel. Imponerande konstruktion om inte annat.
 Min fot...
Musiken på demon strömmades från en laptop via något jag inte kunde urskilja i dunklet, men där var en stapel apparatur innan det togs över av darTZeels monoblock NHB-458. DarTZeel drev sedan högtalarna Q5 från Magico. Både darTZeel och Magico hade jag endast beskådat på bild så jag såg fram mot detta nya möte.
Förutom att rummet var mörkt så var det också ganska stort med högt i tak och lite runt i formen(?). En stor kristallkrona diffuserade i taket. Några rader med stolar stod placerade ungefär från mitten av rummet och bakåt. Jag satte mig i en bakre stolsrad och det började demas lite musik.
Det spelades ett stycke klassisk musik och på en gång konstaterades att här inte fanns samma lugn som hos Tidal. Tidal hade mer svärta och närvaro. Musiken eskalerade och jag blundade för lite koncentration. Vipps så försvann rummet vi satt i med stolar, kristallkrona och fönsteralkover. Plötsligt fanns det gott om utrymme för orkester, orkesterdike, 4-5 bänkrader för publiken, de främre sidobalkongerna och orkesterns stora pukor hade fått flytta in i hörnet(!). Enklare uttryckt så förmedlades det rumsinformation med råge. Det blev ett underbart perspektiv och utblicken man fick var en av de roligaste jag fått där symfoniorkestern och jag inte befann sig i samma lokal. Kul!
Musiken växlade till the Girl from Ipanema med latinogitarrer och en svårt närmickad sång. Luften försvann och det blev för mycket goda. Resonanser och trist bumlighet. Jag hoppade fram till främre raden och hamnade ganska nära. Visst var här bättre, men den här musiken tjocknade, lät allt annat än inspirerande och låg inte anläggningen i fatet. Efter denna dök man åter till den klassiska listan och spelade ett annat verk för full orkester. Igen satt det som handsken med en mer sammanhållen återgivning och bättre helhet. Något kluven fick jag gå vidare till nästa demo.
|
| ulf |
Posted - 2010/10/06 : 12:15:03
Tidal/Pass/Wadia lät mycket bra. Öppet, dynamiskt, musikaliskt. Min demo låt Baba Blues "St James Infirmary" klingade utsökt.
Att sitta i sköna fåtöljer i en lugn miljö var befriande. |
| rannagarden |
Posted - 2010/10/06 : 08:53:44
quote:
Vore intressant att lyssna på samma uppsättning i ett annat sammanhang
Det skriver jag absolut under på, och detsamma gällde nog mycket på mässan.
Det var söndag. Mycket kvar att se och höra. Det började bli stressigt men än fanns det tid. Raska steg från den ena utställaren till den andra fick kompensera något.
Arkenmässan hade som bekant svällt över sina tidigare gränser och klickat ut sig över staden. Några stadiga utställare hade bokat rum på Elite Plaza. Efter viss förvirring om vart ingången egentligen fanns (hotellet var ju stort och den enkla kartan i hotellobbyn för enkel!) kunde man göra entré i en omgivning något annorlunda Arkens konferenscenter, om jag säger så.
Dörren till rummet nästan rakt föröver, från "mässingången" sett, stod en aning på glänt och musik ljöd välkomnande från dess andra sida. En banderoll värd namnet lät göra gällande att här spelades det på högtalarmärket Tidal. Något om "We build emotions" läste jag också snabbt som jag klev förbi och in i rummet. Ja, ja. Vi får se hur det blir med den saken, tänkte jag.
Tidal/Pass labs
Okej. Det här var något helt annat. Klart bättre förutsättningar om inte annat. Rum och omgivning tyst, lugn och stillsam. Något man inte direkt kan säga om Arken. Rummet gav också förutsättningar för en hyggligt förnuftig uppställning av anläggningen där egentligen det som skulle störa var sidoreflexen av en whiteboard. Bara omgivningen och rummet borde göra vidare jämförelser för helgen orättvisa, men oavsett så kom ett-par-pinnhål-upp-känslan krypande.
Här startade signalen vid en utsökt robust cd från Wadia. Tror modellen heter s7i. Pass Labs fick ta över från där och skickade via försteg till namne slutsteg, XA60.5. Hanteringen slutade i högtalaren Contriva Diacera för att sista biten bli luftburen och komma lyssnarna till mötes den vägen. Kedjan från Wadia till Tidal var knuten med kablage från Transperent. Så hur väl togs signalen om hand?
För det första så behövdes det inte spelas så vansinnigt högt som på Arken där alla försökte döda alla störande biljud genom att höja volymen. Inga störande omkringljud innebar att volymen kunde hållas i schack på ett mycket trevligare sätt. För det andra presenterades musiken med ett härligt lugn och svärta. Jag lyssnade mycket ganska långt bak i rummet och jag upplevde ljudet som balanserat och med fin separation i ljudbilden. Detaljerat och utan omsvep. Det spelades lite olika musik från Infected mushrooms till klassiska stycken. Hela tiden med ett fint lugn och en bibehållen skärpa. Det här var ett ljud jag gärna skulle utforska djupare. Jag fick känslan av att det bara skrapades på ytan av välljudet som fanns att hämta här.
|
| ulf |
Posted - 2010/10/05 : 23:07:59
Vi alla tre lyssnade på Vitus/Peak Dragon (de stora högtalarna) och det lät direkt illa tyckte vi alla (en av oss på lördagen o två på söndagen). Vi lyssnande inte på de andra kombinationerna.
Med tanke på prislappen och de bra testerna både Vitus o Peak fått i div tidskrifter så var vi mycket förvånade.Vore intressant att lyssna på samma uppsättning i ett annat sammanhang (enl uppgift finns Vitus/Dragon anläggningen hos en privatperson). Kanske agenten kan ordna detta?
För att inte bli för negativ kan jag nämna ett rum på Opalen som lät mycket bra. Nagra CD/Pre till ett litet Nagra 60Wsteg drivande Veritys små golvare, I ett kalt obehandlat rum lät det fantastiskt bra. Luftigt högupplöst men samtidigt varmt o musikaliskt!
|
| ztenlund |
Posted - 2010/10/05 : 14:50:39
Det är inte ett dugg konstigt att det blir olika och det behöver inte bara bero på smaken. Förutom det vanliga med placering i rummet, musikval, ljudnivå och liknande så är det inte ovanligt att utställarna byter mellan källor, förstärkeri och högtalare så det låter inte nödvändigtvis likadant ens samma dag. Är det en annan dag kan högtalarna ha flyttats runt i rummet mellan dagarna dessutom...
I rummet med Peak Consult så tycker jag mig ha sett att det spelades åtminstone på två olika högtalare och både med Kronzillorna och Vitusblocken samt både vinyl och CD. Att påstå att förutsättningarna inte skiljde sig mellan rummen är inte riktigt sant eftersom Audionord hade lite akustikprodukter på plats vilket väl inte Kenneth Englund hade vad jag kommer ihåg och ser på bilderna.
Personligen tycker jag inte att det var bland de bästa rummen, men att det lät skit är inte något jag kan ställa upp på. Åtminstone när jag var där, alltså... |
| lindvall |
Posted - 2010/10/04 : 15:27:26
quote:
Det som förvånar mig och mina två medlyssnande kompisar som oxå tyckte det lät illa att så många har haft så mycket positivt att säga om Peak/Vitus ljudet i det rummet.
Jag har upplevt liknande fenomen på andra mässor jag varit. Det någon hissat, det har jag dissat. Det fick mig att inse att vi VERKLIGEN kan tycka olika, trots vi lyssnat på samma anläggning. Alltså, det gäller att välja sina referenspersoner (hifiskribenter, vänner, mfl) med omsorg. |
| ulf |
Posted - 2010/10/02 : 19:03:27
Jag vet att det kan vara svårt att få det låta bra på en mässa. MEN kan inte se att de rum som Wilson o Peak/Vitus hade skiljde sig åt så mycket beträffande akustiska förutsättningar. Wilson lät super o Peak/Vitus skit. Det som förvånar mig och mina två medlyssnande kompisar som oxå tyckte det lät illa att så många har haft så mycket positivt att säga om Peak/Vitus ljudet i det rummet. |
| rannagarden |
Posted - 2010/10/02 : 12:25:37
Jag citerar mig själv från tidigare i tråden. quote:
Visst kan man få olika intryck. Inte minst på en mässa. Lyssningsposition, musikval, volympådrag etc. kan hjälpa eller stjälpa. Man får ta det för vad det är och/eller ge det ett försök vid ett annat tillfälle.
Vidare håller jag med om att visst borde det låta bättre. Inte minst med tanke på vad som erbjuds att lyssna till på en mässa. Men att det borde låta bättre kunde man förmodligen säga om det mesta på en mässa för ljud som denna. Rättare formulerat vore kanske att visst kan det låta bättre. Ibland har man tur och får en glimt av vad en anläggning kan göra. Ibland vill det sig inte. Inte mycket att göra åt. Bara att återkomma en annan gång. |
| ulf |
Posted - 2010/10/02 : 11:52:48
Det absolut bästa ljudet på mässan som jag hörde var från MAXX3/krell. Wilsons Alexandria som jag hört vid två tillfällen har varit en av mina absoluta favoriter. Ett stort,dynamisk och högupplöst ljud (utan att bli "HIFIkallt") som verkligen gav känslan att vara "där" på plats bland musikerna. Den mindre Maxx3 lät i princip lika bra (något mindre ljudbild).
De spelade bl.a en låt med Stefan Sundström (nån som vet vad den hette) där sångaren klev ur högtalarna och var framför oss. Magiskt.
Jag har försökt få spela Maxx3 med min La mayro men av någon anledning så får jag inte det.
Raka motsatsen var lyssningen på Peak Dragon högtalarna drivna av Vitus
först. En anläggning för 1.5 mille (?). Det lät verkligen illa. Tråkigt och livlöst, som en filt över högtalarna. Jag o min kompis som lyssnade samtidigt sa till varandra att något måste vara fel. Det skall bara inte låta så illa med så fina grejer.
Enligt Digger som var där dagen innan lät det lika illa då.
Konstigt nog har flera personer på olika forum sagt att det lät mycket bra!?
Skulle gärna lyssna på Peak/vitus i ett annat sammanhang. Det måste kunna låta bättre!
|
| rannagarden |
Posted - 2010/10/02 : 11:01:27
Några fler rum som jag gillade, men inte hann med i den utsträckning eller under de förutsättningar jag önskat, var exempelvis XTZ där Divine var något de kunde sträcka på sig lite extra för. Inte för inte att de konkurerade om priset om mässans mest överbefolkade rum. Ibland var där säkert 5 pers/m2. Intresset var med andra ord stort! Mycket ljud för pengarna är troligen en ordentlig underdrift. Mycket högtalare för pengarna är också sant. Divine är ingen liten sak. Men det var inte lätt att få sig en uppfattning trots ett par besök i rummet. Det hade inte svidit att få labba med dessa i ett bättre rum eller mer "normalt" rum.
[Audio physic] med Virgo 25 och Prima Luna var ett annat rum som lockade. Musical Fidelity stod för signalkällan med nya AMS CD. "Monumentet" till slutsteg som stod på golvet var AMS 50. När jag gjorde påhälsning i lyssnarstolen spelades det på Prima Lunas monoblock DiaLogue Seven och försteget DiaLogue Three.
Ljudbilden i detta rum var stor i alla led och rakt på. Här kunde man inte gömma sig för lite passiv slölyssning. Anläggningen pockade om uppmärksamhet och krävde att du engagerade dig. Det spelades riktigt stökig industrimusik och inget kunde döljas för en sådan avslöjande högtalare. Mellanregistret imponerade och grävde fram detaljer på dammkornsnivå.
Peak Consult och Vitus var även det ett kul möte. Säga vad man vill men Peak Consults högtalare retar enträget "vill-ha-nerven". Åtminstone hos mig. Kan inte hjälpas men jag tycker de ser skitbra ut. *host, harkel* Ljudet är i regel ofta en höjdare också då, kan väl nämnas. Peak Consults bjässar Dragon kunde med lätthet fylla rummet de fått att spela i. Jag hade en helt okej lyssningsplats och ljudscenen framför mig var både djup och bred. Jag upplevde också ljudet frikopplat från själva högtalarna på ett fint sätt. Röster hanterades i min mening mycket naturligt och trovärdigt på anläggningen.
 Killi-kill på "vill-ha-nerven".
Vinylstojjarna svärmade runt en skapelse längst fram som tydligen var något i hästväg. Bergmann? Pac blev helt i trasorna över denna plättlagg och klämde säkert iväg ett helt minneskort med bilder på kalaset.
Det var dags att gå från ett sant nöje till ett rent nöje. En kort tripp över kanalen från Hisingen och vi hamnar i centrala GBG och Elite Plaza Hotel. På detta hotell kunde en handfull andra anläggningar åtnjutas under andra förutsättningar. Hoppade man över dessa och höll sig till den traditionella mässan på Arken så hade man säkert en heldag och hur trevligt som helst, men man missade otvivelaktigt också något riktigt, riktigt trevligt.
|
| rannagarden |
Posted - 2010/09/27 : 23:33:21
Focal/dCS/Audio Analogue
Hos P.L.Audio var det för det mesta tjyvtjockt med folk. Så med rätta! Focals Scala Utopia. Vilken högtalare! Ordet "Finish" borde liksom få en ny innebörd efter en närmare titt på en sådan där skapelse.
 Med en så kallad gråtfärdig-finish.
En färd baklänges från högtalarna åt signalkällan till så dök Audio Analogue och deras styvaste klass A skapelse upp i form av slutsteget Class A Power Amplifier SE. SE står för Special Edition. Vidare steg bakåt och nästa Special Edition version från Audio Analogue kunde återfinnas i försteget Maestro Line Preamlifier SE. När jag till sist var framme vid signalkällan var det bara att konstatera att man inte sparat på krutet. Puccini CD/SACD från dCS i kombination med Puccini U-clock för ytterligare sänkning av jitter. En anläggning som inte gick av för hackor. Det fanns förvisso en anläggning till i rummet, säkert potent den med, men den blev tyvärr inte avlyssnad vid de tillfällen jag besökte rummet.
Efter viss kryssning mellan stående och sittande inför nästa spelning av riggen hittade jag en stol i acceptabel position. Det var som nämnt tämligen fullt med folk. Man småpratade och prasslade, bläddrade i broschyrer och vände och vred på nyinköpta skivor tills dess att musiken började... Häpp! Rummet var stilla som i kyrkan.
Utan ett vant öra för Focals Utopia serie, samt ohörd elektronik, så kunde anläggningen sammanfattas som för mig okänd. Det skulle bli spännande.
Ett körverk var först ut på dCS Puccini spelaren. Jag tystnade som alla andra. Okej, jag blev klart intresserad. Mycket trevlig separation och rymd i körstycket. Nästa stycke var något med en stålsträngad gitarr och baskomp. Timing, attack, takt och släpp. Kärt barn har kanske många namn, men tajt lät det. Återgivningen satt ihop som en helhet och det lät riktigt bra. Nästa skiva (okänd musik igen) hade en klarinett som spelade. Det är inte helt lätt att beskriva men bland de bättre orden jag kommer på så är "sexig" en gångbar beskrivning. Den där klarinetten hade klara ambitioner att förföra.
 Potent rigg!
Härnäst blev det för mycket för några vinylentusiaster på främre raden som hade haft svårt snålvatten sedan de klivit in genom dörren och fått ögon för rondellriggen. De viftade ivrigt mot prydnaden från Clearaudio. Modellen heter Innovation. Det skulle spelas vinyl och på grund av anteckningskludd är denna skiva också - okänd. Oavsett vilket fick vinylgamarna som de ville och något jazzblås strömmade ur högtalarna. Rosa Panter temat (?!) i cafétempo vispade igång. Jag lovar och svär att när jag blundade kunde jag känna nattklubbssmog, för mycket kaffe och en imma av lätta drinkar ligga i luften. Somliga kan kalla det att jag borde byta vanor. Jag kallar det atmosfär. Det här var något att gå på mässa för. Jag misstänker att det även återspeglades i intresset besökarna visade rummet och inte undra på. Bra ljud - bra musik.
|
| rannagarden |
Posted - 2010/09/27 : 08:12:02
Vienna acoustics/Burmester/Bladelius
Ja, vart spelade denna konstellation? I "Lila rummet" på Arkens spa-avdelning? Har man varit där borde man veta. Det första Pac sa när vi klev in: "Men, här kan man ju inte plåta...". Han tog en provbild och resultatet blev inget vidare. Rummets svarta tak, och dess lilasvarta väggar, samt den grå mattan på golvet, fullkomligen åt upp allt ljus från blixtar och ljuskällor. Ztenlund skakade på huvudet Pac gjorde några försök till för att få något vettigt bildmässigt. En stund senare lämnades fotograferandet därhän. Bilden i detta inlägg har jag fått låna av Audionet som på något sätt lyckades skrapa fram ett par användbara bilder från rummet. Tack så mycket. Själv hade jag inga sådana problem. Den enda bilden som skulle kunna ställa till det för mig var möjligtvis ljudbilden.
Uppställningen i rummet bestod av Theil CS3.7, Vienna The Music, Bladelius Embla, för- och slutsteg från VTL och ytterligare ett slutsteg i form av Burmester 956 MKII. Vid den tidpunkt då vi kom dit växlade man just från Theil till Vienna. Det spelande slutsteget var Burmester, signalkällan var Embla och jag tror man körde det via VTLs försteg, men jag är inte helt säker på det sista.
 Notera den karaktäristiskt vridbara toppen på The Music.
Rummet må ha vart mörkt och dystert för fotograferna, men desto roligare ljudmässigt. Rummet låg lite avsides, var tacksamt tyst (om man bortsåg från vattenfallet som porlade i bakgrunden) och fick således spela på ganska ostört. Det gick att hålla en lagom volym och högtalarna var bra uppställda. Jag placerade mig i sweetspot och lyssnade.
Det här var bra. I anteckningsblocket var det första jag skrev: "Överlag inga större brister". Ljudet var mjukt, detaljerat, följsamt och spelade med helt okej dynamik. Inga flörtiga tongångar. Ljudbilden lyssnad från sweetspot leverarade en bra scen med bredd och djup och det var en fröjd att få njuta lite musik på mässan utan att få öronen masserade av +100dB. Inget snack om att detta var en anläggning av klass. På min önskelista hade det inte gjort något om det lite mera driv i musiken. Något som gjorde att det högg i diggarnerven. Men oavsett det så kunde det konstateras att här fanns ett jättetrevligt ljud som jag kan förstå om många håller som ett av mässans favoritrum. Av snacket som gick i Arkens korridorer var det troligen en hel del.
|
| sladdbarn |
Posted - 2010/09/24 : 12:25:30
quote:
Visst kan man få olika intryck. Inte minst på en mässa. Lyssningsposition, musikval, volympådrag etc. kan hjälpa eller stjälpa. Man får ta det för vad det är och/eller ge det ett försök vid ett annat tillfälle.
Håller med. Dom är ju snygga och ser väldigt potenta ut |
| rannagarden |
Posted - 2010/09/24 : 11:39:26
quote:
Jag missade tyvärr Respons-rummet
Jag vill nog påstå att du missade nåt bra. Bättre upp nästa gång.
quote:
Reidar Persson
Många Reidar nu. Ändrat. |
All Forums
Med rannagarden på Arkenmässan 2010
