Av: Micke "Audionet" Bild: Johan Björklund Datum: Januari 2007

Plats: Malmö

 

Förklaringen YBA presenterar är att Class Alpha fungerar som Class A men att det levereras bara den kraft musiken behöver för stunden. Man hävdar att man får Klass A’s fördelar med låg/ingen övergångs-distortion utan att behöva dras med nackdelarna som värmen i ett klass A-steg kan ge upphov till. Huruvida det är sant är jag inte kvalificerad att bedöma och jag tänker inte ge mig in på förklara hur det fungerar, men jag kan hänvisa de som är intresserad av en mer ingående teknisk förklaring att följa länken här http://www.yba.fr/man_pdf/notintpas.pdf
 

När man tittar på grejorna en andra gång efter att ha läst länken ovan så ser man vibrationsdämpande åtgärder lite varstans. YBA tar vibrationer på allvar i sina produkter.

Vi byter föremål för granskning, in på banan kommer cd spelaren
Passion Player 400
.


Den är om möjligt ändå mer avskalad än förstärkaren, det finns endast tre små vippkontakter på fronten. Cd skivan får man lägga i från toppen och den hålls på plats av en mässingspuck

Snurrar vi runt på spelaren till baksidan så möts vi av en sparsmakad uppsättning kontakter, men vi upptäcker också en liten intressant detalj.


 

Man har möjligheten att kortsluta digitalutgången, vilket får anses vara rekommenderbart.

Men vänta nu, är där inte två anslutningar för strömmen? Jo det stämmer, man har valt att separera på den digitala och den analoga strömtillförseln och på det sättet kunna avskärma dem för varandra.

Storleken på den separata nätdelen är det som skiljer de olika cd spelarna i Passion familjen åt, praktiskt då det är enkelt att uppgradera till en spelare högre upp i hierarkin genom att beställa en större nätdel.
Som en option har man även möjlighet till en balanserad utgång.

När vi får av locket kan vi se att samma konstruktions filosofi gällande vibrations kontroll har tillämpats på cd spelaren som på förstärkaren.

 

Det följer även med ett litet kitt för rengöring av cd spelaren, samt en mycket läcker systemfjärr i aluminium. Det är så här en fjärr skall se ut, varför kan inte fler tillverkare ta efter, känslan av kvalitet ökar förföriskt.

 


 

Inkoppling sker

Efter en del skruvande och fingrande på prylarna så måste vi få lite ström i kretsarna. Som alla seriösa idrottsmän/ kvinnor vet så är uppvärmning obligatorisk för att nå maximalt resultat, med min idrottsbakgrund så tänker jag inte slarva på den punkten.

 

Förstärkaren var den som snabbast fick upp temperaturen, den behövde endast ett par timmar för att den skulle kunna ge maximalt. Silverdiskspinnaren hade det lite tuffare, första dagen upplevde jag den som ganska grötig och instängd, så efter tre dagar kunde jag utan oro släppa in den i matchen.

En liten detalj har skapat en vis irritation genomgående, det är volymen. Man har ingen möjlighet att se hur mycket man skruvat upp, och man har ingen aning om var volymen befinner sig när man sätter sig ner framför en väl uppvärmd förstärkare. Däremot är det inga problem om man startar upp förstärkaren, då har den en grundinställning som gör att man slipper fånga elementen då de kommer farande genom luften.

Annars får jag säga att de inte ställde till med några hyss som jag fick jobba med för att få ordning på. De är inte så känsliga för underlaget och de funkar bra ihop med en mängd olika kablar jag har testat, dock fick jag bäst resultat med JPS.
Nu när allt är inkopplat och vi har värmt upp hela laguppställningen, vad händer när vi kör lite musik genom signalvägarna?

 

Sida 1 Sida 2 Sida 3 Sida 4

 © HiFiForum.nu except: Logos and Trademarks are property of their owners. All Rights Reserved