Av:
Micke "Audionet" |
Bild: Johan Björklund |
Datum:
Januari 2007 |
Plats: Malmö |
|
|
Förklaringen YBA presenterar är att Class Alpha fungerar som Class A men
att det levereras bara den kraft musiken behöver för stunden. Man hävdar
att man får Klass A’s fördelar med låg/ingen övergångs-distortion utan
att behöva dras med nackdelarna som värmen i ett klass A-steg kan ge
upphov till. Huruvida det är sant är jag inte kvalificerad att bedöma
och jag tänker inte ge mig in på förklara hur det fungerar, men jag kan
hänvisa de som är intresserad av en mer ingående teknisk förklaring att
följa länken här
http://www.yba.fr/man_pdf/notintpas.pdf
|
När man
tittar på grejorna en andra gång efter att ha läst länken ovan så ser
man vibrationsdämpande åtgärder lite varstans. YBA tar vibrationer på
allvar i sina produkter.
Vi byter föremål för granskning, in på banan kommer cd spelaren
Passion Player 400.
Den är
om möjligt ändå mer avskalad än förstärkaren, det finns endast tre små
vippkontakter på fronten. Cd skivan får man lägga i från toppen och den
hålls på plats av en mässingspuck
Snurrar vi runt på
spelaren till baksidan så möts vi av en sparsmakad uppsättning
kontakter, men vi upptäcker också en liten intressant detalj. |
|
Man har möjligheten att
kortsluta digitalutgången, vilket får anses vara rekommenderbart.
Men vänta nu, är där inte två anslutningar för strömmen? Jo det stämmer,
man har valt att separera på den digitala och den analoga
strömtillförseln och på det sättet kunna avskärma dem för varandra.
Storleken
på den separata nätdelen är det som skiljer de olika cd spelarna i
Passion familjen åt, praktiskt då det är enkelt att uppgradera till en
spelare högre upp i hierarkin genom att beställa en större nätdel.
Som en option har man även möjlighet till en balanserad utgång. |
|
När vi får
av locket kan vi se att samma konstruktions filosofi gällande vibrations
kontroll har tillämpats på cd spelaren som på förstärkaren.
Det följer
även med ett litet kitt för rengöring av cd spelaren, samt en mycket
läcker systemfjärr i aluminium. Det är så här en fjärr skall se ut,
varför kan inte fler tillverkare ta efter, känslan av kvalitet ökar
förföriskt.
|
|
Inkoppling sker
Efter en
del skruvande och fingrande på prylarna så måste vi få lite ström i
kretsarna. Som alla seriösa idrottsmän/ kvinnor vet så är uppvärmning
obligatorisk för att nå maximalt resultat, med min idrottsbakgrund så
tänker jag inte slarva på den punkten.
Förstärkaren var den som snabbast fick upp temperaturen, den behövde
endast ett par timmar för att den skulle kunna ge maximalt.
Silverdiskspinnaren hade det lite tuffare, första dagen upplevde jag den
som ganska grötig och instängd, så efter tre dagar kunde jag utan oro
släppa in den i matchen. |
En liten
detalj har skapat en vis irritation genomgående, det är volymen. Man har
ingen möjlighet att se hur mycket man skruvat upp, och man har ingen
aning om var volymen befinner sig när man sätter sig ner framför en väl
uppvärmd förstärkare. Däremot är det inga problem om man startar upp
förstärkaren, då har den en grundinställning som gör att man slipper
fånga elementen då de kommer farande genom luften.
Annars får
jag säga att de inte ställde till med några hyss som jag fick jobba med
för att få ordning på. De är inte så känsliga för underlaget och de
funkar bra ihop med en mängd olika kablar jag har testat, dock fick jag
bäst resultat med JPS.
Nu när allt är inkopplat och vi har värmt upp hela laguppställningen,
vad händer när vi kör lite musik genom signalvägarna?
|
Sida 1 Sida 2
Sida 3 Sida 4
© HiFiForum.nu except: Logos and Trademarks are property of their
owners. All Rights Reserved |