HifiForum.nu testar Pathos Logos

Av: Neodynium

Datum: Maj

Plats: Halmstad

Patricia Barber - Companion (SACD-spåret)
Låt 1. Barbers svåra och komplexa röst klaras av galant. Den kan lätt bli tjock och nästan manslik med vissa system. Publikens handklapp låter naturliga och är separerade från Barbers röst och instrument och ligger långt bak i ljudbilden. Man hör även hur de småpratar med varandra samt hur glas klingar till då och då.
Luften fullkomligt pulserar och rummet de är i presenteras fram mycket fint. Det blir så bra ibland att jag fullkomligt glömmer av tid och rum och det är inte fel när man får en sån känsla.

Låt 2. Kontrabasen spelas upp med en fin äkthet och detaljrikedom. Med separation av hals och strängar. Man hör hur musikern jobbar med sitt instrument. Samtidigt så pulserar luften i lokalen och publiken gör sitt bästa för att vara tysta. Ändå så hörs skrammel och små ljud från folket. Alla små övertoner etc. som Pathosen lyckas få fram samtidigt som själva bas-ljudet gör att instrumentet känns äkta.

Hammondorgeln som Patricia Barber spelar på senare brukar vara en hemsk upplevelse i fel anläggning. De övre tonerna brukar nästan skära dig i öronen och som jag nämnde innan, man duckar nästan när de kommer... Här så är det istället en njutning att lyssna på den. Även på riktigt höga volymer så spelar det på riktigt njutbart. Alla små detaljer från hammond'en kommer med och man kan lätt följa Barber när hon trycker på tangenterna. En fantastiskt skiva som blir himmelsk med rätt drivning!

Symphonic StarTrek från Telarc
Låt 5. Spåret börjar med en fruktansvärd explosion. En så pass kraftig en som man inte ens trodde var möjlig från en 2-kanals anläggning. Den kan lätt bli hård, distorderad och komprimerad. Här smäller det till så snabbt att man riktigt hoppar till och undrar va tusan det var som hände.

Design uti minsta detalj.

Pathosen har full kontroll över basarna på bägge test högtalarna, Electra 907be och Electra 926, och tappar inte heller andan på högre volymer. Detaljer i spåret samt röster och småljud som kommer hörs utan problem trots att hela du och rummet skakar av explosionerna som följer. Bäst att nämna innan ni köper skivan och testar själva... skyll inte på mig om ni förstör era högtalare!

Totalintryck:
Pathos Logos är en förstärkare där man har lyckats blanda både design med välljud. Känns inte som själva designen tog något ifrån ljudet. Man får helt enkelt en fantastiskt bra förstärkare som dessutom är otroligt vacker!! För mig så gör själva utseendet mycket. Elektronik i denna prisklass äger man oftast i många år innan man byter, om man nånsin byter. Då gör det ju knappast något om förstärkaren är så vackert designad att den blir tidlös!

De har också lyckats blanda fördelarna med rör och transistor. Transistorns kraft/dynamik/volym/djupbas blandas med rörens silkiga varma högupplösta diskant. Blandningen är klart lyckad helt enkelt. Man behöver inte lyssna länge för att uppskatta dess fördelar. Den är inte analytisk och inte heller avrundad. Det är en förstärkare som förmedlar välljud, musikalitet i massor med andra ord!

Den var bra på att separera instrument/röster ifrån varandra och att ta fram rummet i inspelningarna. Just att ta fram rummet i inspelningarna är något som inte många förstärkare bemästrar särskilt bra. Pathos Logos hade inga problem med detta. Denna förstärkare imponerade mycket på mig och jag blir klart sugen på att höra andra konstruktioner från dem...

Neodynium för HiFiForum.nu.

Vi tackar PL Audio för lånet av Pathos-förstärkaren, Pathos Acoustics hittar man på www.pathosacoustics.com

Italien + Design = S A N T!