Några tankar om inställning av tonarm och pickup

Av: Lenn Art Labs

Datum: Maj 2006

Plats: Göteborg

Två situationer

Nu ska vi skilja på två olika situationer, i vilka vi har olika grad av frihet. Ingen av situationerna är särskilt ovanlig, men de tarvar olika åtgärder beroende på vilken situation som är aktuell.

Vi kan justera var och en av de tre storheterna
Vi kan justera C, men inte L eller ß

Den första situationen innebär att vi kan flytta nålmikrofonen framåt eller bakåt i hållaren, samtidigt som vi kan ändra dess offset-vinkel. Det kan vi göra på alla hållare som har långsmala hål, vilket är ganska vanligt. Om de långsmala hålen räcker till för justeringen är allt frid och fröjd. Om inte, behöver vi också kunna justera avståndet mellan tonarmens nav och skivtallrikens centrum.

Den andra situationen uppstår när tonarmen är konstruerad så att nålmikrofonens vinkel och tonarmens effektiva längd helt bestäms av skruvhålens placering. I denna situation är våra möjligheter begränsade men vi kan ändå, som vi ska se, göra det bästa av situationen.

1) L, C och ß kan justeras

I det här avsnittet beskriver jag hur vilken tonarm som helst kan ställas in optimalt. För att underlätta för läsaren har jag valt att göra en tabell med fasta värden.

För de tonarmar som tillåter att alla tre storheterna kan varieras kan vi göra som följer.

Nålmikrofonen monteras i hållaren och ställs in med en vinkel lite större än 20 grader.
Därefter mäts avståndet mellan tonarmens nav och nålens spets (= L). Jag återkommer i ett senare avsnitt till hur man kan mäta noggrant.
I tabellen nedan avläses sedan, vid det aktuella värdet på L, de värden på ß och C som ger den bästa inställningen.
ß och C ställs in.
När ß och C ställts in, kontrollmäter vi L återigen.
Om L har ändrats en halv millimeter eller mer, gör vi om hela proceduren.

Tabellen visar, för ett antal effektiva längder, sammanhörande värden för optimala inställningar av L, ß och C för tonarmar mellan 8" och 10" långa. Beräkningen gäller för 12” LP-skivor. Vid avspelning av 10” stenkaka eller 7” singel och EP är vinkelfelen avsevärt större.

Varje rad i tabellen visar en optimal kombination. Med optimalt menar jag här att relativa vinkelfelet fördelats så att det största positiva värdet har samma belopp som det största negativa. Om armlängden inte är ett antal hela millimeter lång, kan man interpolera mellan raderna. Hur beräkningen av tabellvärdena gått till redovisas i kommande avsnitt.

2) Endast C kan justeras

På många tonarmar är det inte möjligt att ställa in L och ß. I det här avsnittet beskriver jag hur de tonarmar som har fast längd och offsetvinkel kan ställas in. Även här har jag valt att göra en tabell med fasta värden.

Som tur är finns det för varje L och ß ett bästa avstånd mellan tonarmens nav och skivtallrikens centrum, C. Det relativa vinkelfelet blir sannolikt inte lika lågt som det optimala, men det finns nästan alltid ett minsta värde.

För dessa tonarmar kan vi göra så här.

Nålmikrofonen monteras i hållaren med den vinkel som skruvhålen medger.
Därefter mäts avståndet mellan tonarmens nav och nålens spets (= L).
Nålmikrofonens offsetvinkel (= ß) mäts.
I tabellen avläses sedan, vid de aktuella värdena på L och ß, det värde på C som ger den bästa inställningen
C ställs in.

Tabellen visar de bästa värdena på C, utryckt i millimeter, för givna värden på L och ß. Värdena har beräknats med hjälp av en otimering som söker det C som ger de minsta relativa vinkelfelen vid konstanta värden på L och ß. Även här interpolerar vi i tabellen när det behövs. Beräkningen gäller för 12” LP-skivor.

Beräkningen är lite komplicerad. Beroende på hur stor nålmikrofonens fasta offsetvinkel är, söker vi det minsta relativa felet vid på lite olika sätt. Hur beräkningen av tabellvärdena gått till redovisar jag i kommande avsnitt.