Ljudet av två slutsteg
Vad får man då när man lägger till ett slutsteg till? Man får två mycket kraftiga monoblock som kan hantera stora högtalare och höga volymer under lång tid. Jag försökte att få det varmt med en massa basrik musik men inget fick dom att ens snubbla till lite. Förmågan att kunna spela högt är ju ganska självklar men långt viktigare för mig är tre andra egenskaper, transientförmåga, rytmiskt driv och tyst bakgrund. Vi börjar bena ut det här bakifrån med den tysta bakgrunden. Belles 150AR är som monoblock en äkta balanserad konstruktion vilket innebär att brus och störningar som alltid kommer in via strömförsörjningen på all elektronik är utsläckta när halvorna summeras vid utgången. Vad det innebär är att små detaljer blir synliga mot en ännu tystare bakgrund i musiken. Det ger en djupare insikt i inspelningarnas allra minsta vrår och små detaljer kan lättare lockas fram ur musiken. Jag vill inte påstå att dom inte kan höras med andra slutsteg men de är lätta att identifiera med Belles 150 AR.

När det gäller driv så är det något mycket subjektivt för kan någon säga exakt vad det är? Jag kan inte det, inte i tekniska termer i alla fall, men alla som lyssnar så här kommer att höra det. En liknelse är att det känns som man hela tiden har en ivrig hund i kopplet som bara vill rusa iväg. Musiken får en spänst och ja, driv som ger mer nerv till upplevelsen. Jag upplevde det på alla sorters musik oavsett om den är rytmisk till sin natur eller inte. Det är starkt vanebildande.
Under testperioden skiftade jag ofta mellan mitt eget slutsteg och monoblocken och för var gång var det svårare och svårare att gå tillbaks till den lägre effekten som mitt slutsteg hade. Det var helt enkelt en större upplevelse med all denna kraft tillgänglig. Transientförmågan är egentligen inget konstigt, de klarar helt enkelt kraftigare transienter utan klippning och distorsion som följd. Innebörden av det är en mer avslappnad upplevelse eftersom man slipper det där som skapar lyssningströtthet efter en lång session. Det här är ganska självklara saker men bara halva sanningen. Man får också en upplevd ökad snabbhet i transienterna. Om det är verkligt vet jag inte men jag upplevde transienter som skarpare markerade och spetsigare, det vill säga att jag hörde mer av den.

Det är grymt kul att lyssna på komplex musik av alla slag med den här kombinationen. Klassisk musik med stor orkester är så tydlig och välupplöst att man är säker på att man hör allt. Även vid kraftfulla crescendon håller upplösningen hela vägen. Ett av mina favoritstycken är Carmina Burana och jag har en inspelning av Telarc med stor kör och orkester. Det innehåller kraftfulla crescendon med full kör och orkester i ett imponerande arrangemang. I dessa crescendon finns en bastrumma som en viktig del av musiken. Slutstegen har sådan total kontroll över baselementen att det tydligt hörs att slagverkaren inte slår lika hårt på alla trumslagen när han spelar. Likaså är det totalt naket när han stoppar membranet med händerna eller låter det klinga ut långsamt. Maffigt!
Ljudbilden som monoblocken spelar upp är så stor som inspelningen medger, med andra ord så skiftar den från trång och platt i en del popinspelningar till jättelik för vissa orkesterverk. Just så som det skall vara när slutstegen inte lägger sin egen karaktär på ljudet utan låter musiken flöda utan hinder. Ett exempel på ett sådant där jätterum är Adolf Fredriks musikskolas egen skiva med julsånger inspelad i Jakobs kyrka i Stockholm tillsammans med Håkan Hagegård och son. Rösterna i denna inspelning är exakt placerade och noggrant redovisade i rummet tillsammans med tydliga spår av akustiken. Resultatet blir en mycket levande upplevelse av att det står en livs levande person framför dig och sjunger. I det här fallet är det Håkan Hagegård som kommit på besök, en ung variant av honom dessutom. Ganska coolt.

Sida 1 Sida 2 Sida 3
 
 © Hififorum.nu except: Logos and Trademarks are property of their owners. All Rights Reserved