Slutteget
Slutsteget Belles 150 AR har en rättfram framtoning, inga dyra och vackra lådor utan mer ”arbetskläder” istället. En enkel låda som är ganska kompakt. Framsidan har bara en blå lysdiod och på/av-knapp och baksidan rymmer ett par högtalaranslutningar per kanal av vettig men inte lyxig kvalitet. Ett par RCA- signalanslutningar kompletterade med en balanserad ingång (återkommer mer om den senare). Lådan är kompakt med måtten 43x33x15 med en angiven vikt på dryga 20 kg och tillverkaren uppger effekten till 125W i 8 Ohm och 250w i 4 Ohm. Steget kan även användas som monoblock om du har tillgång till en balanserad signalkälla och ger då 500W i 8 Ohm. Det ger en mycket vettig uppgraderingsväg då man kan börja med ett slutsteg och sedan komplettera med ett till då hushållsekonomin tillåter. Bra tycker jag. Det går också att biampa med ett slutsteg per register om man har ett försteg med två linjeutgångar och att högtalarna tillåter det.
I ingångssteget används J-FET transistorer – som verkar blivit en slags standard i många moderna konstruktioner, spänningssteget använder bipolära transistorer och utgångssteget använder Mosfet-transistorer i klass B bias. Lokal motkoppling används för att minska distorsionen och utgångsimpedansen.
Belles 150 A finns i två varianter, dels i grundversion – som kallas Hot Rod - och dels i en Reference-version som var den jag testade. Skillnaden mellan modellerna är att Reference-modellen har högre dämpfaktor, bättre förmåga att leverera ström, bättre kanalseparation och ger något mer effekt vid lägre impedanser. Dessutom kan den användas som monoblock. David Belles berättar inget om vad han gjort för att uppnå dessa förbättrade data men man kan gissa att det är strömförsörjningen som fått sig en genomgång.

Kablar och sånt
Jag provade slutstegen med lite olika kombinationer av kablar och det gav ett något varierande resultat. Byte av nätkabel gav tydligare ljudskillnad än byte mellan olika högtalarkablar. En del går väl i taket nu när de läser det här, men prova och jag är övertygad om att fler kommer att komma fram till samma slutsats som mig. Gratiskabeln

som kom med leveransen gav ett lite grått och disigt ljud så den bör du undvika. Satsa istället några hundralappar på en bättre. Jag prövade också olika underlag men hörde inga skillnader som kändes säkra och repeterbara.

Ljudet av ett slutsteg
Ljudet av ett slutsteg är verkligt högupplöst, detaljerat och gräver djuupt ner i de minsta detaljerna. Det viktiga mellanregistret är mycket rent, har skyhög upplösning och är mycket välbalanserat mot andra register. Jag kunde inte hitta några svagheter här utan allt är precis så bra och neutralt som det kan vara. Att kalla den för varmt gosig eller förlåtande är det nog ingen som kommer att göra, men den är inte särskilt ljus heller. Toppen har full energi hela vägen upp och kommer tydligt att visa om det finns problem med högtalarna här. De får med andra ord ingen hjälp att gömma undan fel med det här slutsteget medan alla andra högtalare bara får en klar och detaljerad topp. Det är en liten aning mindre upplöst och inte lika mjuk presentation allra högst upp jämfört med de andra registren. Dåliga popinspelningar låter precis som de är med all manipulation tydligt presenterad. På samma sätt blir även de välgjorda inspelningarna verkligt bra.

Dynamiska nyanser skiner igenom mycket klart när man till exempel lyssnar på pianomusik. Mjuka fingrar eller hårt anslag blir verkligt tydligt separerade till stor nytta för musiken. Detsamma gäller röster som lockas av varje nyans i frasering eller tempo. Anonymous 4 är en amerikansk kvartett kvinnor som sjunger accapella på deras ”The origin of fire” med musik av Hildegard von Bingen. Skivan är helt fantastiskt inspelad av Hamonia Mundi (hmu907200) i en lokal med mycket efterklang. Här lyfter Belles-slutsteget fram en stor palett av nyanser i de fyra rösterna tillsammans med inspelningsrummets hela efterklang.
Det är mycket enkelt att lokalisera instrument i ljudbilden över hela höger-vänsterskalan som att till exempel pianot i början av Awaken (Yes – ”going for the one”) som är inspelad så att diskanten är till höger och bas till vänster. Som om man tittar på pianisten bakifrån. På den f.d. Pink Floyd-basisten Roger Waters ”Amused to death” finns det stora mängder ljudeffekter inspelade. Här finns ljud som ger illusionen av att komma bakom dig och andra som far kors och tvärs över hela ljudbilden. Belles produkterna är mycket bra på att bena ut dessa och göra det enkelt att uppfatta dom. Bättre än flera andra kombinationer jag har hört.
 

Basen är mycket djup och torr och slutsteget har en otrolig förmåga till kontroll av baselementen. Det ger en mycket rapp, välupplöst och detaljerad bas som passar högtalare med neutral och generös basförmåga. Mina högtalare passade den perfekt men som vanligt behöver man hitta den kombination som bäst passar ens eget system och det måste man själv styra över.

Sida 1 Sida 2 Sida 3
 
 © Hififorum.nu except: Logos and Trademarks are property of their owners. All Rights Reserved