Nu, är det ju som så att det är mycket viktigt vad som kopplas till ett RIAA. RIAA-förstärkaren, kabeln till tonarmen, tonarmskabeln och pickupen bildar en enhet som skall förstärka de små svaga signalerna som brukar vara på några millivolt. En millivolt är 0.001 volt, det vill säga signalerna från en pickup är ungefär lika starka som ett tvåtusendels batteri. För att det inte bara skall bli konstigheter och brus när signalen förstärks så ställs det ganska stora krav på hela kedjan som skall hantera dessa små svaga signaler. PH5 har en förstärkning på 57,5 dB vilket räcker för att hantera både moderna Moving Coil(MC) och Moving Magnet(MM) pickuper men inte gamla lågnivå MC-pickuper.
 

På min Michell-skivspelare har jag en gammal goding till pickup, en Empire MC5. MC5'an är en MC av den gamla skolan som skall lastas riktigt hårt och som har en mycket låg utnivå. PH5 har inte dessa riktigt låga impedanserna inbyggda och eftersom jag inte ville löda i en lånad produkt så plockade jag fram min REGA P3-skivspelare i stället. På P3'an sitter det en REGA RB300 arm och en Goldring 1040. Goldring pickupen skall ha en last av 47 kilo ohm och har hög utnivå. Denna pickupen klarade sig alldeles utmärkt med de standardlaster som PH5'an har så hela lyssningen genomfördes med denna uppställningen. Det kan kanske vara lite missvisande att koppla en Rega P3 med en gammal Goldring pickup till ett Highend RIAA; men tyvärr var det det bästa som jag har känslan för och som funkade vettigt och nöden har som sagt ingen lag. Anläggningen i övrigt finns i en liten faktaruta på sista sidan.

Det var dags att påbörja bekantskapen...

Det första jag slogs av när jag kopplade in PH5'an var hur tyst den var. När jag slog över på ingången där jag kopplat in PH5'an trodde jag först att jag inte fått i signalkablarna i försteget, det var helt tyst. Jag menar verkligen tyst! Men, när jag sänkte ner pickupen så kom det ljud ur anläggningen så det var ingen felkoppling där inte. Det där var intressant så jag kopplade ur pickupen ur PH5'an och drog upp full volym för lite brus måste det ju ändå vara i ett RIAA, eller? Ja, men inte i PH5 i alla fall... PH5 är absolut brusfri. Det gick inte att förnimma någon skillnad i brusnivå vid högtalaren med och utan PH5'an inkopplad och full volym på försteget. Den enda slutledningen jag kan dra av det är att PH5 har ett mycket lågt egenbrus. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin hört ett RIAA som varit så tyst som PH5 och när vi ändå snackar brus, det fanns inga andra störningar i bakgrunden heller.
Detta är ytterligare en verifiering på det jag tyckte mig se när jag tittade på kretslösningen, Audio Research vet vad de håller på med och kretslayouten i PH5 är absolut inget hafsverk. Just kretslayouten och kretskorten glöms ofta bort när man tittar in i en stereokomponent. Man kan ju förledas att tro att kretskomponenterna hamnat på sina platser på kretskortet av en slump, men vill man göra det seriöst så är det allt annat än slumpen som styr var kretskomponenterna hamnar. Mycket av immuniteten emot externa och interna elektriska och magnetiska störningar hanteras av denna "den bortglömda" komponent... På PH5 är kretslayouten och kretskortet en solid och genomtänkt konstruktion.

ARC PH5 och Rega P3 (Klickbar bild)

 ...Lyssningen...

När den första förvåningen lagt sig var det dags att spisa lite vax. Jag började lite mjukt med Cornelis Wreswijk "Till Fatumeh". Cornelis är en av våra nationalklenoder och klart underskattad. Han har en sprödhet och sårbarhet som är helt fantastisk. Cornelis bräckliga stämma leds fram och når empaticentrat med full kraft. Vilken man, vilka sånger! Hans röst kommer fram på ett mycket bra sätt med sin skrovlighet och värme samtidigt som musiken flödar utan problem. Basen är riktigt fast och fin. Det är tight.

Nästa skiva ut var något helt annat. Berliner Philharmonikerna dirigerade av Herbert von Karajan fick framföra Mendelssohns "Hebriderna". Detta är ett verk som börjar mycket lågmält. Det introducerar den enkla musikslingan med alt fiol och fiol för att senare formligen explodera i ett crescendo för att återigen gå tillbaks till det lågmälda, böljande och ta upp musikslingan med olika blåsinstrument. Mycket njutbart och varierande. Här märktes den låga brusnivån som PH5 har. Det var inget brus ovanpå de svagaste flöjterna och de avtecknade sig emot en tyst/"svart" bakgrund. Ja, eller så ”svart” som det kan bli med lite vinylknaster i bakgrunden.

Pickup...

Jag gick vidare i samma århundrade med det lite romantiska klassiska. Händels "Water music" är kammarmusik satt med harpsichord, oboe, tvärflöjt, horn, trumpeter, fagott och timpani. Det märks att Händel valt sättningen med omsorg. Instrumenten har sina egna specifika klanger och kontrasterna mellan instrumenten används för att forma musikstycket. I vissa partier är klangnyanserna små mellan instrumenten men det var inga som helst problem att hålla isär de olika klangerna och att höra den svaga harpsichorden. Inte ens när hornen brassade på som bäst försvann harpsichorden i något diffust eller förflyttade sig i ljudbilden. Den klingade på och hördes väl bakom brasset. Så, PH5 klarar av att förmedla det pickuppen tar upp utan att det grötar ihop sig ens i riktigt komplexa och svåra partier.

Sida 1 Sida 2 Sida 3
 
 © HiFiForum.nu except: Logos and Trademarks are property of their owners. All Rights Reserved