tråkig att klockorna stannar. Som
sagt en fråga om tycke och smak. Lådan är helt i aluminium och frontplattan är också
den i aluminium, Jajamän kylskåpsmagneten var framme för en verifierande
"mätning". Jag
har ett gammalt SP9 försteg från tidigt 90-tal som är byggt i en snarlik
låda. Tidens tand och Audiofilers kärlek har inte tagit ut särskilt
mycket rätt på det gamla försteget så det är onekligen robusta saker
Audio Research bygger, de väljer material som står pall för tidens prövningar. Att
grejorna håller är ju ganska viktigt om man går i funderingar på att köpa
ett RIAA i 25.000:- kronorsklassen. Den har RCA pluggar för pickup-ingången
och en rejäl jordskruv. Just Jordskruvarna kan det vara lite så där med
på RIAA'or, men PH5'an är ett föredöme. Jordskruven är rejäl och man får
ordentligt grepp på den. Utgångarna är även de RCA, balanserade utgångar
saknas.
Tack och lov så måste man öppna lådan för att sätta i
rören. På det viset fick jag en skymt av
hur Audio Research tänkt när de hade PH5 på ritbordet. Det är ordentlig
ordning "under huven" på PH5. Själva RIAA-förstärkningskretsarna sitter längs ena kanten och längs den andra
ligger kraftaggregatet. Mitt mellan dem och med ordentliga skärmplan
finns fjärrstyrningen och logiken.
Vänta lite nu! Fjärrstyrning
på ett RIAA? Jovisst, Audio Research har tänkt till ordentligt denna
gången. Pickuplastningen sköts med fjärrmanövrerade reläer i PH5. Det är
en väldigt vettig/fiffig funktion för man kan sitta i lyssningsposition
och byta pickuplast utan att behöva flytta på sig. Riktigt smart tänkt av
Audio Research!
Fjärrkontrollen är en plastig sak som
ligger bra i handen. Att den är lite plastig är väl inte riktigt vad man
förväntar sig men att den överhuvudtaget finns är så många extra plus att
allt annat runt fjärren är petitesser.
Det är ett ganska kompakt bygge för att vara gjort med
hålmonterade komponenter. Det syns tydligt att de strävat efter korta
ledningsbanor, signalvägen genom kretskortet kan nog mätas i
centimetrar... Kretskortet är ett FR4-laminat och det verkar vara
ett två-lagers kort som använts. Det har hålmonterade komponenter på
bägge sidorna vilket gör att jag misstänker att det är handlött. Vare sig
komponenterna på ovan sidan eller undersidan skulle nämligen må bra i ett
lodbad. Lodet som använts är mycket "silvrigt" och har inte
alls den där lite gråmatta ytan som en lödning med ett "normalt"
lödtenn får så det är troligtvis ett silverbaserat lödtenn som använts. De
silverbaserade lödtennen har mindre bly i sig och det är ju bra för miljön
och sedan sägs det att de skall låta bättre. Så det är bra både för ljudet och för miljön, extra guldstjärna i kanten
från min sida för miljötänkandet.
Alla kretsbanorna är förtennade/silvrade på sedvanligt Audio Research
manér. Det är gott om kolmassa-motstånd, framför allt i själva
förstärknings och RIAA-korrigeringskretsarna. Men ett och annat
metallfilmsmotstånd finns det också, bland annat pickup lastningsmotstånden
är av metallfilmstyp. Personligen hade jag nog föredragit kolmassa-motstånd där
också, men det är lättfixat eftersom det finns en ledig plats där man kan
löda in det optimala motståndet för den pickupen man själv har. Den
kapacitiva lastningen av pickup'en i förstärkaren sköts av polypropylenkondensatorer.
|