De senaste åren har jag spelat på LA Mayro, en integrerad rörförstärkare på 40 watt klass A. Det är en av de mest naturligt låtande förstärkare jag någonsin har hört, den har inget som helst rörflum. Men på sommaren blev det så varmt att det inte gick att använda den. Med en granne som dessutom envisas med att röka på balkongen så det inte går att vädra blev det till slut olidligt. Den såldes till en lycklig ägare och saknades av mig. När den nya ägaren satt i min soffa och provlyssnade innan köp frågade han rakt ut varför i hela världen jag säljer den?
Mayron var inte perfekt på något sätt även om den spelade bra. Det gick att spela högt, men den hade aldrig dynamiken med Respons Grand 86dB, fram för allt inte i basen. Den var klockren till akustisk musik men själv lyssnar jag mycket på elektronisk musik, med mycket bas. 40 watt är trots allt bara 40 watt. Basen fick aldrig något #8221;slam#8221; i sig. Kontrollen med start/stopp var också lite bristfällig vid techno.
Pass Labs xa30.5 hade varit på besök några år tidigare och gjort bra ifrån sig. Den lät lika rent och snyggt som Audio Research vm220 monoblock men med mindre bas och dynamik.
Pass Labs xa100.5 var nu en kandidat då de har mer effekt och är mer strömstarka. De är inte billiga, de går på runt 150.000:- nya. Men efter övertalning att Mod Wright 150se spelar minst lika bra som xa100.5 tog jag en chansning. Eller chansning är kanske inte rätt ord efter att ha läst alla positiva recensioner på nätet. Men den köptes i alla fall ohörd.
Inspelningstiden sägs vara cirka 500 timmar men spelglädjen var 10/10 redan från början. Den spelar med en självklarhet och pondus som bara de mest kraftfulla förstärkare kan. Den är inte det minsta analytisk eller tråkig men ändå väl upplöst med stor detaljrikedom.
Soundstage #8211; är i en klass för sig med bredd, djup och placering av instrumenten. Panorering i 360 grader med två högtalare.
Bas är roligt. Basgången i 9000miles med Pendulum är rent ut sagt brutal. Trots resurserna i basen är förstärkaren neutral i sin framtoning. Basen är inte höjd på något sätt. Den kommer bara fram när den finns på inspelningen och då explosivt. Ballansen är imponerande.
Piano och kvinnliga sångerskor blir ofta problematiskt för transistorer. Piano kan bli till en karaktär av elpiano. Diana Kralls röst och Steinway flygel låter nu som att de finns i rummet likt den bästa rörförstärkare.
http://open.spotify.com/track/5CPMSCcWKvVt5TV63Jw8bp
http://open.spotify.com/track/54sQgjvV0xN3VeI1E5BRMC
Kanske det viktigaste trots allt är luften, tystnaden, det #8221;dyra#8221; ljudet, detta klarar den med glans. Lyssningströtthet finns inte med 150se. Den blir aldrig #8221;in your face#8221;. Inte ens kall och direkt från kartongen lät den hårt. Den har alltid ett avslappnat och behagligt ljud.
En bra förstärkare lyckas med konsten att få musiken att spela som en helhet där allt hänger ihop, samtidigt som det inte blir komprimerat utan kan separera allting. Ingen förstärkare jag hört som lyckats med detta har varit effektmässigt klen. Mod Wright lyckas bra här. Allting håller ihop utan att något brakar ihop när det händer för mycket samtidigt.
Saknas inte rören?
Nja, vem behöver rör när transistorer kan låta så här bra, och dessutom inte blir varm? 150se klingar ut naturligt som en riktigt bra rörhäck med en kontroll och bas som bara de mest kraftfulla rörhäckarna lyckas med, som då också genererar en massa varme. Kostnaden och meck med rör är en annan parameter som är skön att slippa.
Finns det inget negativt och säga?
Jo, den är inte billig, 63.900:- dkr. En så här manlig förstärkare ska dessutom ha stora handtag på fronten. Det behövs vid lyft. Det är ett tungt as att bära vill jag lova.
Nu saknas bara ett bra försteg/dac som matchar. Modwright har två separata försteg.
|
All Forums
Modwright 150se
New Topic
Reply to Topic
Printer Friendly
Posted - 2014/04/02 : 09:50:40
