| Author |
 Topic  |
|
Strmbrg
bevärlig & besynnerlig hififilosof
1580 Posts |
 Posted - 2011/01/10 : 19:14:33
|
Hej,
Jag fick häromdan för mig att fabulera lite och publicerade nedanstående anekdoter på några forum.
Det handlar om några påhittade snubbar och deras prylar.
Några som läst texterna känner sej drivna med och trampade på tårna, förorättade etc.
Det är hursomhelst intressant att man kan reagera så olika.
---
Någonsson har just skaffat sin första systemkamera och imponeras av vilka fina bilder det blir. Någonsson är fascinerad över alla inställningar och funktioner. Någonsson är nöjd och glad över sitt köp.
Nu träffar Någonsson Någonannansson, som också skaffat en ny kamera. Någonsson pillar lite på den andres kamera och noterar att knappar och menyer är mer genomtänkta, och när de jämför framför datorn, så ger Någonannanssons kamera aningens skarpare och klarare bilder.
Dessutom känns ju Någonannassons kamera betydligt mer solid.
Mer proffsig, liksom.
Någonsson är inte längre lika nöjd med sin kamera.
Det är inte lika kul att fota längre.
Numera är han med på tre fotoforum.
Han är mest aktiv på den del där man diskuterar utrustningen.
---
Snubbén sitter och spisar vax. Han lyssnar mycket på symfonier. Just nu - när det ringer på dörren - spisar han Mahlers tvåa. Det är en inspelning på Decca, som han verkligen diggar.
Det är Pajsarstedt som ringer på.
Kom in, säger Snubbén. Ta en kopp kaffe och sätt dej och lyssna på en sjysst inspelning av Mahlers tvåa! Snacka om realism!
Pajsarstedt sätter sig i mitten, sörplar på kaffet och lyssnar.
Snubbén sitter lite vid sidan om, men upplever även då en fängslande känsla av dramatik och realism.
Vilket djup och vilken "liksom svärta"!
Pajsarstedt, som suttit tyst i flera minuter säger:
Ljudbilden är aningens sned och jag saknar trycket när'om drar på me' kontrabasarna.
Snubbén, som lyssnat på den här skivan många gånger, har aldrig tänkt på det som Pajsarstedt just påpekat. Men han inser att det ligget nåt i det.
Han byter skiva och lägger på nåt med renare ljud och mer bastryck.
Det blir en Jazzplatta denna gång.
Vilket ös! Som om man var där!
Pajsarstedt tycker att de borde höja volymen.
Snubbén höjer tills Pajsarstedt nickar att det är lagom. Han sätter sig igen och lyssnar: Lite för högt, men det är ju fortfarande njutbart och väldigt rent och fint.
Pajsarstedt påpekar att det "distar om ståbasen".
Gör det? säger Snubbén oroligt.
Dra på lite till då, så hörs det tydligare, säger Pajsarstedt.
Snubbén höjer lite till. Ja, fy fasen, det skorrar ju liksom! Men jag brukar ju inte kräma på såhär, ju.
Pajsarstedt påpekar att det inte är hifi om man inte kan spela på realistiska nivåer.
Det verkar ju klokt tänkt, men Snubbén har själv aldrig tänkt på det tidigare.
Pajsarstedt tackar för kaffet och går hem.
Snubbén sätter återigen på Mahlerplattan. Han försöker justera balansen för att få bort den aningens sneda ljudbilden. Det är liksom för mycket reflexer från ena sidoväggen. Kanske?..
Han tänker på det som Pajsarstedt sa om ljudnivåer och hifi och drar på.
Förstärkaren är nog i klenaste laget egentligen.
Han slår av stereon, sätter sig vid datorn och surfar in på Audio Revue.
Han klickar på slutsteg och sorterar efter "highest ranked" och därefter sorterar han på "highest power".
Det lät ju så bra i förmiddags...
---
Hans-Greta och Hans-Bror sitter på tåget.
De är på väg till en hifi-mässa. De har bokat hotell och skall besöka mässan både lördag och söndag.
De sitter och talar förstrött med varandra. Samtalet handlar huvudsakligen om prylar.
Hans-Greta är en sk namndroppare. Han har väldigt lätt för att minnas modellbeteckningar på apparater.
Hans-Bror lyssnar på namndroppandet. Eller åtminståne verkar det så.
Hans-Greta relaterar till när han lyssnade på More than Designs allra dyraste högtalare, "The End".
Det var på Serious Sound i Vagnhärad.
Den firman ligger i källaren i en villa.
Hans-Greta vill också ha en villa. Eller åtminstone en källare.
Hans-Greta berättar att på mässan blir det premiär för uppföljaren, "The Definitive End". Det skall bli spännande att lyssna på den!
Hans-Bror muttrar nåt om att rummen på mässorna inte brukar göra prylarna rättvisa.
Han vill egentligen bara träffa likasinnade och dricka öl. Det är det som är grejen med mässor.
Hans-Greta avfärdar muttret med att Hans-Bror inte skall vara så himla petig. Man hör ju alltid grundkaraktären på högtalaren även om rummet inte är det bästa.
Hans-Greta pratar om fabrikatet på kondensatorerna i delningsfiltret på "The Definitive End". Han gör ingen värdering av detta utöver att han betonar kondensatormärket på ett sätt som antyder en viss respekt.
Hans-Bror öppnar en 7,2:a som han plockat upp ur den stora kameraväskan i militärgrön smärting.
---
På premiärdagen för mässan är Hans-Bror lite bakseg.
Kameraväskan väger betydligt mindre, vilket är bra då man är lite sliten.
De står i en korridor på mässhotellet.
En spännande och intrikat flora av rytmer pyser ut ur hotellrumsdörrar och konferensrumsdito.
Hans-Bror ser en snubbe han tror sig känna igen från ett forum.
Han morsar lite osäkert och presenterar sej:
Det är jag som är "Sound of Music". Du är väl "Tobbe" va?
Ja, hurså?
Hans-Greta och Hans-Bror har väntat utanför dörren till ett av de större konferensrummen ett bra tag. Nu är det insläpp.
Därinne huserar en av hifisveriges stora importörer.
De demar sina största panelhögtalare, kopplade till elektronik från en firma som heter Ljud Forskning.
Jävla särskrivningshelvete nuförtiden, mumlar Hans-Bror.
Efter en kort presentation av de ingående komponenterna frågar representanten vad han skall spela.
Sätt på nåt klassiskt, säger Hans-Bror.
De får lyssna på ett stycke som heter "Symphonie Fantastique".
Representanten "snabbspolar" till strax innan ett crescendo.
Hans-Greta lyssnar med ena benet över det andra.
Han stödjer armbågen mot låret och hakan stödjer han mot tummen och pekfingret.
Fascinerande.
Undrar om det låter ännu bättre i mitten än längst ut, näst längst fram?
Det gör det säkert.
När de åter är ute i korridoren och dörren är stängd om en ny skara lyssnare, så hör Hans-Bror på ljudet från Symphonie Fantastique igen.
Fast nu hör han bara det ljud som inte stannat kvar inne i konferensrummet.
Det ljudet låter annorlunda, konstaterar han.
Undrar hur det låtit därinne om korridorljudet hade stannat kvar i konferensrummet istället?
Hans blick möter den där "Tobbe" som kommer mot dem tillsammans med ett gäng andra snubbar. En är flera meter lång och har virkad slips.
Mitt i den trånga korridoren står ett bord.
Två snubbar står bakom bordet. På väggen står det "Sören Bootleg Records".
Längre bort i korridoren öppnas en dörr till ett annat demorum.
Musiken flödar ut:
Det är väl han Berlioz som skrivit den där musiken, va?
|
/Strmbrg,
Det bästa kanske inte alls är gott nog.
Det skall ju helst vara bra dessutom.
|
|
|
jonasz
Member
2542 Posts |
Posted - 2011/01/10 : 19:23:39
|
 |
You'll Never Walk Alone... |
 |
|
|
MatsT
100.000-klubben
2457 Posts |
Posted - 2011/01/10 : 19:26:07
|
| Inte ett dugg stötande för mig i alla fall. Jag känner igen mig i en del figurer och det skadar kanske inte med lite självdistans, vi kan nog förefalla lite underliga som intresserar oss för HiFi. Detsamma gäller nog för de flesta som går in hårt för sina hobbies. |
|
|
|
huzze
RödaTråden-vinnare, 200.000 klubben
10180 Posts |
Posted - 2011/01/10 : 19:31:24
|
Aj mina tår!!!
Behöver ni en smiley eller förstår ni ändå hur sårad jag känner mig? |
|
|
|
bearwik
200.000-klubben
4289 Posts |
Posted - 2011/01/10 : 19:32:56
|
| Det påminner om när jag såg en skönhetstävling på TV för några år sen, 20-30 av världens vackraste kvinnor och så sitter man och letar fel... |
Jävligt nöjd Tannoyägare!
Mer membranyta åt folket!
Min rigg: http://www.hififorum.nu/forum/topic.asp?TOPIC_ID=70066
|
|
|
|
Mickel-mackel
RödaTråden vinnare
4935 Posts |
Posted - 2011/01/10 : 19:43:05
|
quote:
20-30 av världens vackraste kvinnor och så sitter man och letar fel..
|
|
|
|
miaber
Member
1345 Posts |
|
|
PG Jeppsson
100.000-klubben
7768 Posts |
Posted - 2011/01/10 : 21:15:40
|
.......
Känns som om jag har en fot i varje beskriven personlighet  .
För att ha sex fötter borde jag vara en insekt  , men sex fossingar har jag ju inte, så jag är väl en helt vanlig hifiintresserad dåre.
Tack för ditt inlägg Strömberg  .
PG |
Är numera säljare av
biostimulerande grejor.....
Är lagliga grejor.......
HiFiForum.nu det kloka forumet.
|
|
|
|
Io
Member
473 Posts |
Posted - 2011/01/10 : 21:33:31
|
Jag känner igen mig om och om igen. Och skrattar varmt. :-)
Jag vill gärna läsa fortsättningen!
/Olle |
- Simply Black Magic & Cantus, Miyajima Shilabe, Stevens & Billington TX103, Audion Premiere 2
- Pioneer 668, PC, Chord Qutest
- Bladelius Saga MkII
- Audion Silvernight MkII alt. Bladelius Mode
- Tannoy Arden
- Supra Sword & LoRad
|
|
|
|
govinda
Med nytt namn
2290 Posts |
Posted - 2011/01/10 : 21:47:23
|
|
|
|
|
Strmbrg
bevärlig & besynnerlig hififilosof
1580 Posts |
Posted - 2011/01/10 : 21:57:27
|
| Får se om och när inspirationen återkommer. |
/Strmbrg,
Det bästa kanske inte alls är gott nog.
Det skall ju helst vara bra dessutom.
|
|
|
|
PG Jeppsson
100.000-klubben
7768 Posts |
Posted - 2011/01/10 : 22:23:22
|
quote:
Får se om och när inspirationen återkommer.
Du är välkommen med en fortsättning.
PG |
Är numera säljare av
biostimulerande grejor.....
Är lagliga grejor.......
HiFiForum.nu det kloka forumet.
|
|
|
|
Levator
Member
295 Posts |
Posted - 2011/01/11 : 09:07:24
|
He He bra beskrivningar.
Det är ganska intressant hur mycket hjärnan kan lura medvetandet vid lyssning,undrar hur mycket man använder psykologi när man demar?
Kanske ska starta en ny tråd med Placebohifi, |
|
|
|
Tobbe_L
Klubbmästare i AÖ
9028 Posts |
Posted - 2011/01/11 : 09:23:37
|
| Hur tusan hamnade jag i den är historien |
Jag är inte dum....
Jag har bara otur när jag tänker |
|
|
|
Anjin
Member
158 Posts |
Posted - 2011/01/11 : 09:42:21
|
Tycker IMHO inte att de var såpass lustiga att jag skrattade högt, men jag måste säga att det var riktigt finurliga namn på dem historierna handlade om.
Kan väl tänka mig att om någon kände sig väl lik Hans-Bror och var på dåligt humör så kunde den blivit stött, annars känns det långsökt.. |
|
|
|
guy gadbois
Member
2415 Posts |
Posted - 2011/01/11 : 11:00:15
|
| Det var snällt av dig att byta ut mitt namn i historierna... |
Min anläggningstråd |
|
|
|
Bardis
Member
3347 Posts |
Posted - 2011/01/11 : 13:02:46
|
Och vem fan är killen med den virkade slipsen..................
HeHe! Det var ju kul. Mer sådant Strmbrg.
|
Modda allt som går att modda! |
|
|
|
AlfaGTV
600.000-klubben
4819 Posts |
Posted - 2011/01/11 : 14:59:01
|
Jag är inte fullt "flera meter lång" men bra nog nära...
|
Junepes uttryck "mindlessness" beskriver ett underskattat tillstånd |
|
|
|
svejk
NA addikt
3505 Posts |
Posted - 2011/01/11 : 15:14:00
|
| Tycker det var kul, hifinöreri är tacksamt att driva med. Har själv kladdat ner några kåserier här på forumet. Tål man inte sådant bör man ta sig en funderare om man inte tar sig själv och hobbyn på för stort allvar. |
pryttlar http://www.hififorum.nu/forum/topic.asp?TOPIC_ID=27255
Sugen på att lyssna? Skicka PM
Svejk |
|
|
|
Imperial
Medlem i AÖ
2681 Posts |
Posted - 2011/01/11 : 16:18:44
|
He he
Jag har för EQ-i för att förstå vilken typ jag är
Men jag säger som Fuling "DIY or Die"
/ |
Rör å tillbehör när jag är med i matchen.
jbl2480@hotmail.com
Deltidare på Hifikit |
|
|
|
Fuling
DIY-Harry 2006, 200.000-klubben
7954 Posts |
Posted - 2011/01/11 : 17:56:58
|
Audiofiler känns som en ganska tacksam djurart att driva med... |
"För mig påverkar inte priset kabelns elektriska egenskaper och därmed deras påverkan på ljudet" |
|
|
|
Saro
Member
1721 Posts |
Posted - 2011/01/11 : 18:03:27
|
| skulle vara den där ölen då :P |
|
|
|
Strmbrg
bevärlig & besynnerlig hififilosof
1580 Posts |
Posted - 2011/01/11 : 20:54:19
|
Året var 1983.
Inge Naning stod i begrepp att flytta på sig.
Flyttandet innebar att han skulle skaffa sin första egna så kallade kvart.
De senaste fem åren hade Inge utvecklat ett intresse för hifi. Framförallt var han fascinerad av apparaterna och högtalarna.
Han hade en Luxmanreceiver, som faktiskt var bredare än standarden på 43 cm.
Men framförallt hade den något som hette "Acculock", typ: När man snurrade på den tunga tuningratten, så nöp en elektromagnetisk tvärbroms åt om svänghjulet när en station nåddes. Dessutom kunde man justera känsligheten för den funktionen, så att den inte nöp på svaga skräpsändare.
När Inge lyssnade på radio så var det bara P3s "Soul Corner" som gällde, så funktionen var mest liksom en häftig grej.
Musik hade han ganska begränsad kännedom om.
När han sladdade in i någon skivaffär så blev det oftast tomt inne i kraniet. Inte så att hjärnan for ner i strupen, men han kom aldrig på vad han skulle titta efter för musik. Han var ju inte så intresserad av musik.
Han brukade ställa sig vid bokstaven C. Där fanns ju både Cooper, Alice; Collins, Bootsy och Clinton, George. Mycket praktiskt, eftersom det i stort sett var de enda artister han kom på när han klev in i en skivbutik.
Han gled mycket hellre in i någon av alla de fina Hifi-butiker som på den tiden fanns i stan.
På den tiden fanns det ofta speciella ljudrum hos "radiohandlarna". En liksom glasbur, fullsketen med högtalare, förstärkare, receivrar, kassettdäck, rullbandspelare, tuners, DBX-manicker och hörlurar och små batteridrivna Ortofon-mc-trafos.
Oftast fanns det även en konsol mitt på golvet. Apparaterna och högtalarna hade små nummerlappar och på konsolen kunde man trycka på motsvarande numrerade knappar.
Man kunde tex knappa in ett Technics kassettdäck, en Kenwood-tuner och en Teac rullbandare. Varvid inget annat hände än att en säljare kom in och försynt frågade vad fan man höll på med.
Nä, så var det kanske inte riktigt, men det är ju rätt länge sedan detta.
Hur det än var, så brukade unge herr Naning hänga i dessa liksom glasburar.
I en av glasburarna favoriserades en högtalarfirma som fått för sig att musik skulle spelas upp baklänges.
Det skulle ge en mer realistisk upplevelse av hur det är att sitta i en konsertsal och lyssna på symfonier och sånt.
Nu förhöll det sig ju så, att Inge Naning hade en mycket begränsad musikalisk kännedom. Inte minst då det gällde symfonier och sånt.
Han var så okunnig att han fått för sej att man måste kunna läsa noter för att kunna tillgodogöra sig symfonier.
Och sånt.
Åtminstone om man lyssnade mer än fem sekunder in på Beethovens femma.
Nu föll det sig inte bättre än att Inge fullständigt sket i att de baklängesspelande högtalarna tydligen i första hand skulle låta som en konsertsal. Högtalarna var ju så oerhört häftiga!
Enligt reklamen var effekttåligheten obegränsad och alla andra högtalare var dumma utom dessa. Alltså om man tolkar det som Inge gjorde.
Alice Cooper och knasfunk skulle säkert låta bra det också.
Just det! Inge skulle ju flytta hemifrån ja:
Det viktigaste, dvs typ det enda, kriteriet för honom på en vettig lägenhet var att det skulle gå att möblera med de baklängesspelande högtalarna i vardagsrummet.
På den tiden fanns det inte så mycket datorer, så Inge körde med rutat papper och skalenliga små lappar för soffa, fåtölj, bokhylla, blomma etc.
Han var så noga att han använde det millimeterpapper han köpt i Polen 1978. Pappret luddade upp sig om han ritade och suddade, därav de små flyttbara pappersbitarna.
Där skulle högtalarna stå och där skulle han sitta. På mittplatsen i den rostbruna plysch-soffan.
Den platsen fick man ont i ryggen av att sitta på, visade det sig.
Det mest övertygande med baklängeshögtalarna var när man lyssnade på applåder. Det hade försäljaren låtit honom förstå.
Alla andra högtalare lät som stekt ägg utom dessa.
Vad han inte reflekterade över då, var att ett stekt ägg inte låter alls.
Men det gjorde högtalare.
Mysko.
Någon månad innan det var dags att skriva Inge Naning på ytterdörren så slog han till på denna världens bästa högtalare. Det var det sista paret till gamla dollarkursen och kostade 8900. Sen skulle de visst kosta fjorton.
Naturligtvis hade Inge inte kontanter nog för att lösa ut drömlådorna. Därför nappade han efter omoget och i princip sekundsnabbt övervägande på att öppna ett Panasonic-konto.
Att räntan var 36 procent förträngde han mycket disciplinerat.
Han bodde ju fortfarande hemma och hade viss respekt för sina föräldrar som sannolikt mycket skarpt skulle ifrågasätta att han kom hem med dessa nyförvärv. Alltså, när det är så mycket annat praktiskt, nödvändigt och trist som behövs i ett nytt hushåll.
För att undvika tjafs, så terminaliserades dessa lyckobringare istället hos en polare, som bodde i närheten av den nya lyan.
Naturligtvis packades de omgående upp hos kamraten. Basljud var väl ett av de få musikintressen han hade. Prylfixeringen var - typ - det som fyllde ut resten av medvetandet hos Naning.
Musiken, den var till för att anläggningen skulle kunna bedömas och helst beundras.
De två kamraterna langade på en Bondlåt som hette "Resultat av Plöjningstävlan" med Sigge Fürst.
Nä, det var nog en annan Bondlåt: "For Your Eyes Only", hette den. Tror inte det var med Sigge heller, för den delen.
Pojkarna imponerades av mullrandet. Budskapet i texten orkade de inte sätta sig in i.
Eftersom detta var världens bästa högtalare, så var det ju - tveklöst - precis såhär det skulle låta.
Även om nåt annat verkade låta bättre så var ju detta liksom referensljudet.
Fotnot: Historien är hyfsat sanningsenlig och Inge Naning heter egentligen något annat.
Strmbrg, typ.
De baklängesspelande högtalarna hette Bosse Amalgam, typ. |
/Strmbrg,
Det bästa kanske inte alls är gott nog.
Det skall ju helst vara bra dessutom.
|
Edited by - Strmbrg on 2011/01/11 21:08:43 |
|
|
|
Saro
Member
1721 Posts |
Posted - 2011/01/11 : 21:25:14
|
| Helt underbar läsning!!! |
|
|
|
lars
Member
461 Posts |
Posted - 2011/01/11 : 21:33:45
|
Kul att du har kommit igång Strmbrg.
Jag glömmer aldrig din tråd om uppochnerhängda högtalare för länge sen.
Det var den roligaste tråd jag någonsin har läst. Kan du summera den så vore jag glad. Den finns väl inte kvar i något arkiv? |
|
|
|
Strmbrg
bevärlig & besynnerlig hififilosof
1580 Posts |
Posted - 2011/01/11 : 21:46:44
|
Ja, det var ju också verklighet.
Jag hade de små Elac 310. De hade två gängade hål i botten för att fästa dem i stativ.
Jag hade fått för mej att lådvibrationerna minimerades om högtalarna hängdes i linor från taket.
Dessutom blev det omöjligt att krångla med att testa alternativa högtalarplaceringar. Utmärkt!
Fast man kunde ju fortfarande vrida på dem, eftersom takstaget var monterat med endast en skruv...
Suck.
Hursomhelst så kom ljudet att framstå som både rent och mycket märkligt:
Högtalarna hängde ju nu uppochner, dvs med den lilla basen ovanför diskanten. Detta eftersom gängorna satt i högtalarnas botten.
Framförallt på akustisk musik, med "riktiga instrument", så blev det en påtaglig känsla av att instrumenten lät uppochnervända. Konsertalens golvreflexer tycktes nu komma uppifrån och hela orkestern hängde liksom i taket. |
/Strmbrg,
Det bästa kanske inte alls är gott nog.
Det skall ju helst vara bra dessutom.
|
|
|
|
Topic |
|
All Forums
HiFi-diskussion
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly
