HiFiForum.nu
Home | Forums | Profile | Register | Active Topics | Links | Members | Articles | PM | Search | FAQ
Username:
Password:
Save Password
Forgot your Password?

Private Messages
You must log in to check messages
 All Forums
 HiFiForum.nu - Mångfaldens forum
 Musik
 Iakttagelser vid ändrad/utökad musiksmak
 New Topic  Topic Locked
 Printer Friendly
Author Previous Topic Topic Next Topic  

NtR
Member

680 Posts

Posted - 2009/12/21 :  14:14:28  Show Profile Send NtR a Private Message
Jag har börjat lyssna på s.k. klassisk musik sedan ungefär ett år tillbaka. Jag är uppväxt med punken och har de senaste 20 åren i princip bara lyssnat på amerikansk musik med country el. folk-anstrykning med några få undantag. Har alltid gillat musik som är till för att föra fram ett budskap; politiskt, poetiskt, filosofiskt eller helt enkelt en bra historia. Melodin får ofta vara ifred från en massa instrumentuella experiment och syftet med musiken blir helt enkelt att bära fram budskapet/historien. I klassisk musik är det ju ofta musiken i sig som är hela grejen s.a.s.

Nu till min iakttagelse; jag har egentligen aldrig gillat populärmusik med, ska vi kalla det, högre musikaliska ambitioner, men efter att ha börjat lyssna på klassisk musik blir denna del av populärmusiken direkt outhärdlig! Den låter sig nämligen jämföras med klassisk musik och har delvis samma ambitioner, och den är så uppenbart banal och illa framförd (jämfört med klassiskt då alltså) att det bara blir pinsamt.

Har funderat över det här en del och kommit fram till att trots att jag utökat min smak har den alltså blivit än mer polariserad, antingen är musikens syfte att föra fram något annat och då får den vara banal, eller så är musiken budskapet i sig och då måste den stå på egna ben och vara i det närmaste perfekt framförd.

Är det någon annan här som gjort liknande reflektioner eller tycker att Toto är bäst trots att man hört Berliner Filharmoniker så kom gärna med synpunkter.

Nicke the Rocker

Edited by - NtR on 2009/12/21 16:10:11

primpa
Member

90 Posts

Posted - 2009/12/21 :  18:10:38  Show Profile Send primpa a Private Message
Intressant tanke tycker jag.

Jag har haft lite samma syndrom med mat ett tag, har man ätit någonting riktigt välkomponerat och välutförd gourmé middag så nöjer man sig inte med någon sämmr nästa gång. Man blir helt enkelt mer kritisk.
Men, efter lite efter tanke om det så tycker jag att man ska kunna njuta av något som inte är det "bästa".

Toto kan jag tycka har en del sköna låtar med bra melodi, men det är inte samma sak som att jag tycker det är bättre än ett välkomponerat klassiskt stycke, det är bara annorlunda.

Och om man ska vara hård så finns det ingen stereo i världen som kan återge en klassisk orkester till 100%.

(vad jag har hört...)

Så, jag tycker att var musik har sitt tillfälle och sin charm.
Go to Top of Page

Boergars
Member

1641 Posts

Posted - 2009/12/21 :  20:57:32  Show Profile  Visit Boergars's Homepage Send Boergars a Private Message
I motsats till NtR och säkert många andra har jag sällan fått ut något av texterna.
Oftast brukar jag se rösten som ett instrument som alla andra.
Min utveckling under åren har i mångt och mycket gått från tekniskt finlir, som vrålsnabba gitarr- eller saxofonsolon eller tonsäkra röster till känslomässiga uttryck med "nerv" och framför allt samspelta rytmsektioner (oftast trummor och bas, eller bas och piano.
Visst är Dream Theater och Opeth löjligt skickliga. Och visst har Allison Krauss en klar röst.
Men när AC/DC trampar loss i Highway to Hell, eller när Miles Davis och hans band gungar igång Jean-Pierre från "We want Miles", det är då nackhåren reser sig....

SAOL säger:löda v. lödde, lött, lödd n. lött, pres. löder
sammanfoga medelst smält metall
Go to Top of Page

miaber
Member

1345 Posts

Posted - 2009/12/21 :  21:50:36  Show Profile  Visit miaber's Homepage Send miaber a Private Message
quote:
Den låter sig nämligen jämföras med klassisk musik och har delvis samma ambitioner, och den är så uppenbart banal och illa framförd (jämfört med klassiskt då alltså) att det bara blir pinsamt.

quote:
Är det någon annan här som gjort liknande reflektioner eller tycker att Toto är bäst trots att man hört Berliner Filharmoniker så kom gärna med synpunkter.

Nej. Den typen av förakt ligger inte för mig.
Hur har du stått ut med att lyssna på musik som är banal och illa framförd?
Uppdelningen "finmusik" och "populärmusik", vad är det egentligen?

Det är väl bara att grattulera att du hittat till den klassiska musiken, men att det skulle skapa en motsättning till att lyssna på annan musik övergår mitt förstånd. Själv har jag lyckats med konststycket att tycka om både klassiskt, "populärmusik med högre musikaliska ambitioner" (uttryck i världsklass!) och "populärmusik med lägre musikaliska ambitioner".

http://www.hififorum.nu/forum/topic.asp?TOPIC_ID=50098
Go to Top of Page

svejk
NA addikt

3505 Posts

Posted - 2009/12/21 :  22:34:41  Show Profile Send svejk a Private Message
För drygt 20 år sedan ruttnade jag totalt på rock, blues o countryköret. Hade lyssnat sporadiskt på klassiskt men nu tog den över totalt följande 3-4 år lyssnade och läste jag bara på konstmusik rocknroll gav inte ett skit den var död för mig (troligen överdosering) Dock kom suget tillbaka numera är det blandat som gäller. Men sista halvåret har film blivit det som jag konsumerar hifianläggningen i stora rummet samlar damm hemmabion går för fullt.


pryttlar http://www.hififorum.nu/forum/topic.asp?TOPIC_ID=27255
Sugen på att lyssna? Skicka PM
Svejk
Go to Top of Page

Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben

7949 Posts

Posted - 2009/12/22 :  09:07:42  Show Profile Send Björn-Ola a Private Message
Jag upplever att kraven ökar ju mer musik man lyssnar in sig på. Men det man älskat tidigare älskar man fortfarande. Det är musik som man tidigare bara accepterat som man överger.

"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker"
Go to Top of Page

NtR
Member

680 Posts

Posted - 2009/12/22 :  15:36:22  Show Profile Send NtR a Private Message
Boergars! Just precis det där menar jag, med det undantaget att Dream Theater inte ens är en blek kopia av ett gäng medlemmar i Berwaldhallens husband. Alltså ger det ingenting för mig, men just den där känslan när någon stökar loss riktigt (som Highway to hell, även om jag inte är så jätteförtjust i AC/DC) eller är så där överromantiskt vemodig som Springsteen i Jungleland eller Hiatt i Lipstick sunset. Då skiter man väl i det tekniska framträdandet, då är det bara känslor. Alltså används musiken som förmedlare, inte som fristående objekt, och då får den kallas banal på ackis hur mycket som helst.

Och Björn-Ola slår huvudet på spiken. Han lyckas dessutom få det hela till vad det är; en strid om påvens skägg! Vem bryr sig huruvida jag bara accepterar saker eller förkastar dem? Knappt jag själv ens! Jag slår härmed över till P2 i bilen och vilar min väska!

Nicke the Rocker
Go to Top of Page

Passerati
Member

3449 Posts

Posted - 2009/12/30 :  20:39:25  Show Profile Send Passerati a Private Message
Påvens skägg vill jag inte få in i öronen när det ska spisas musik. ;)
quote:
Vem bryr sig huruvida jag bara accepterar saker eller förkastar dem? Knappt jag själv ens!
Noterar att TS bryr sig tillräckligt för att skapa en tråd...

Edited by - Passerati on 2009/12/30 20:42:51
Go to Top of Page
  Previous Topic Topic Next Topic  
 New Topic  Topic Locked
 Printer Friendly
Jump To:
HiFiForum.nu © HiFiForum.nu except: Logos and Trademarks are property of their owners, Comments are property of their posters Go To Top Of Page
Denna sida genererades på 0.53 sekunder. Snitz Forums 2000