|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
 Posted - 2007/05/28 : 22:01:00
|
The Tangent - The Music That Died Alone
Bolag: InsideOut
Art.nr: SPV 085-65992-3
Format/Utgivningsår: CD/2003
The Tangent föddes till en början som Andy Tillisons (från bandet Parallell or 90 Degrees) soloprojekt med inbjudna gäster, men kom snabbt att växa till ett samarbete som mer och mer liknade ett "riktigt" band. Detta trots att tre av sju medlemmar på denna första platta, då som nu, var svenskar, fyra härstammar från Storbrittanninen, varav två, fram tills nyligen, var bosatta i Frankrike! Nämnda Tillisons som väl ändå får ses som bandets huvudperson spelar keyboard och sjunger, övriga medlemmar är på denna skiva:
Roine Stolt - elgitarr och sång
Jonas Reingold - bas
Zoltan Csórsz - trummor
Guy Manning - mandolin, akustisk gitarr och sång
Sam Baine - piano/keyboard
David Jackson - blåsinstrument
En del av er kanske känner igen de tre första namnen (svenskarna) som medlemmar ur Flower Kings-familjen, det var tack vare detta och ett tips från detta eminenta forum som gjorde att jag fick upp öronen för The Tangent.
Denna Veckans Skiva handlar i synnerhet om den första av The Tangents tre plattor, men det som sägs gäller i allmänhet även de andra två, The World That We Drive Trough (2004) och A Place in the Queue (2006). En fjärde är kommande. Vad som har kommit att bli lite utmärkande för The Tangent är att de mellan varje släpp byter ut en eller flera medlemmar. På den andra plattan heter blåsinstrumentalisten Theo Travis, på den tredje heter elgitarristen Krister Jonsson och trummisen Jaime Salazar och nu till den fjärde skivan så har Sam Baine hoppat av... Lite rörigt blir det...
Plattan har fyra spår:
In darkest dreams
The canterbury sequence
Up-hill from here
The music that died alone
Där alla utom "Up-hill from here" är indelade i kortare avsnitt. På det hela taget är det en hyllning till den progressiva rocken, både i sin 70-talsskepnad och den "nya" som återuppstod i mitten på 90-talet. Under 80-talet får den anses ha legat i dvala. Visst fanns det försök att återskapa 70-talets musikaliska innovation men de stora skivbolagen som härbärgerade dessa var inriktade på att skapa hitmusik som skulle sälja och således lyckades man effektivt ta död på kreativiteten... Två citat ur låten "The music that died alone" tycker jag talar sitt tydliga språk:
"Sell our dreams,
To the mainstream's sway
Mould our lives,
To a typecast for today"
"Playing on, trough the Ethersphere,
Playing on, even if no-one hears,
And in our own sweet time,
In our darkest homes,
We'll sneak a listen,
To the music that died alone"
Det känns lite sorgligt men det är skönt att veta att det finns dom som fortsätter spela även om ingen hör dom...
Musiken på plattan (och de följande två) är progressiv rock i sitt esse: livfull, lekfull, mångfacetterad och mångstilad (med lite jazziga inslag). Bitvis svänger det så högtalarna nästan välter och man trillar ur soffan! Det är gott om vackra melodier som får utvecklas och invecklas. Sköna växlingar i tempo och karaktär. Alla ingående instrument är välbalanserade och mixen mellan instrumentala partier är precis lagom.
Kort och gott: The Tangent är en samling hjältar som vågar spela musik och som ger din skivsamling en välbehövd vitamininjektion!
/G
|
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
Edited by - jojje_guitar on 2007/05/28 22:04:19 |
|
|
Björn-Ola
Trädgårdsmästarn, 100.000-klubben
7949 Posts |
Posted - 2007/05/29 : 09:01:59
|
Det är lite av en supergrupp.
David Jackson är en gammal hjälte från Van Der Graaf Generator, en av dom stora progressiva grupperna från 70-talet. |
"Innan man är riktigt säker är man ofta tvärsäker" |
 |
|
All Forums
Musik
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly
