| Author |
 Topic  |
|
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
 Posted - 2007/03/12 : 18:35:33
|
Format: CD
Skivbolag: InsideOut
Katalognr: BOR-85-7920-2
Utgivningsår: 2007
När man betraktar omslagsbilden, kan man då undgå att bli lite illa till mods? Nej, jag tror inte det. Sätt sedan skivan i spelaren, tryck play och lyssna noga till det första inledande riffet, du börjar ana oråd...
Jag satte mig ner med en kamrat och lyssnade igenom skivan, när det var klart sa han ganska allvarsamt: "Det där var lite deppigt". En annan kompis lyssnade igenom plattan och läste samtidigt texthäftet noggrant. Hon kände sig misshandlad.
Som ni kanske har börjat ana är det en inte alltför munter tillställning, men häng kvar en stund för det är inte fullständigt beckmörkt.
Pain of Salvation har en sällsam förmåga att skapa album där det är en och samma berättelse som löper genom hela plattan. Jag har ju haft PoS uppe i Veckans Skiva tidigare, då var det deras senaste alster och jag hade ännu inte botaniserat i deras tidigare verk. Det har jag hunnit med nu och bland dessa finns ett album som heter The Perfect Element, part 1 och Scarsick är ett pseudonym för The Perfect Element, part 2 - He. Detta är alltså fortsättningen på berättelsen för en av personerna från TPE, part 1.
Av de nuvarande fyra bandmedlemmarna (fast basist saknas i skrivande stund), se banduppställning nedan, är det bara Daniel Gildenlöw som kan överleva på inkomsterna från PoS, övriga har andra arbeten vid sidan av. DG är alltså den som komponerar det mesta och författar texterna. PoS är alltså till stor del DGs projekt och det är synd att de inte har den publik de förtjänar.
Sett till textinnehållet är Scarsick övergripande samhällskritiskt, med särskilt syrlig kritik mot vissa grupper/typer av individer. Till exempel, i texthäftet tackar DG George Bush för all inspiration och läser man texterna så förstår man att det inte är ett tack för allt det goda GB har gjort... Utan att göra detta till ett forumsregelbrott och utan att avslöja för mycket av historien på plattan så kan jag säga att det är en svart beskrivning av dagens samhälle, betraktat genom huvudpersonens ögon, vi får följa hans tankegångar och det ger oss en förklaring till varför det slutar som det nu gör... Det är (som vanligt) tänkvärt och engagerande.
Så till musiken. På deras förra platta hade de mycket hjälp av en orkester (stråkar och blås) men denna gång är det åter bandorienterat. Förra skivan var lite av en hata-eller-älska-det-finns-inget-mellanting-platta och denna är lite åt det hållet, om än inte lika entydigt. PoS har blivit placerade i facket progressiv metal, även om de själva är lite missnöjda med detta (har jag fått uppfattningen av efter att ha läst några intervjuer). Så de "progheads" som finns där ute och dyrkar renodlad progressiv rock/metal kommer att bli, och blev uppenbarligen, mycket besvikna. Vilken är lite synd för de missar ju så mycket när de dissar PoS.
Men risken är stor att man får en lätt chock när man lyssnar på exempelvis, Spitfall, America och Disco Queen. För så här brukar inte (PoS) progressiv metal låta. För de två sistnämnda låtarna var det till och med så att (det ryktas att) skivbolaget till en början var motvilligt inställd till att släppa de låtarna och bad PoS byta ut dem! Vilket DG fullständigt blånekade och så rätt han gjorde. För de ska vara där. Just så som de är. De är en vital del av det som sägs.
  
Jag ska inte förta för mycket av upptäckarglädjen men låt mig ge en kort beskrivning av det allra mest oväntade, Disco Queen. Som namnet antyder så handlar det om disco(!). Inte bara textmässigt utan även musiken är skriven som en underlig, men ack så lyckad enligt undertecknad, blandning av disco och långsam illavarslande rock! Den innehåller också den sexigaste beskrivningen av vinyluppspelning jag, och förmodligen ni också, någonsin kommer att höra:
Undressed in front of me,
All glistening ebony,
You're still young but I will show you vintage 33,
I lay you on your back,
Inviting curves of black,
You're making little noises as my needle finds your track.
Det här är bra. PoS har gjort det igen. Det är udda, innovativt, nytänkande, utmanande och till viss del eller för vissa även irriterande. Känslorna som musiken förmedlar speglar skrämmande väl det som sägs i texten och bitvis går det nästan att fysiskt ta på den atmosfär av frustration, ilska och sorgsenhet som strömmar ur högtalarna. Det är väldigt mörkt och illavarslande. Något som blir än mer påtagligt när man tittar på bilderna och grafiken i texthäftet. Men det bidrar till att de få hoppingivande och finstämda delarna som finns blir förstärkta. Mer än ett ställe på plattan skickar rysningar längs ryggraden och får håret att resa sig på ända.
Till sist måste jag få säga att man lätt kan få intrycket från skivan att PoS är ett väldigt deprimerat gäng, men efter att nyligen ha sett dom live kan jag dementera detta. Det är ett gäng skickliga musiker som är spelglada och fulla av humor. Det om inte annat inger hopp för framtiden.
Spårlista:
01. Scarsick
02. Spitfall
03. Cribcaged
04. America
05. Disco Queen
06. Kingdom Of Loss
07. Mrs Modern Mother Mary
08. Idiocracy
09. Flame To The Moth
10. Enter Rain
Banduppställning:
Daniel Gildenlöw - Sång, gitarr
LEDIG PLATS - Bas
Johan Hallgren - Gitarr, (sång)
Fredrik Hermansson - Keyboard
Johan Langell - Trummor, (sång)
Enjoy! 
/G
|
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
|
|
Hornta
Member
1107 Posts |
Posted - 2007/03/12 : 21:34:17
|
Bra recension!
Jag är lite av ett PoS fan, har alla skivor/dvd.
Jag är faktsikt lite besviken på skivan, hoppades på en ny BE, men istället så blir det något helt galet konstigt musikstycke.
Visst är det bra, men lite väl för varierande för min smak. De har alla musikstilar blandade på en skiva känns det som...
DiscoQueen, den låten har det ju disskuteras en hel del om, mest av alla låtar skulle jag tro. Jag gillar den, men den passar inte in, tyvärr...
(är det bara jag som får "bloodhung gang"(stavas??) feelings utav låten?)
Men en "bra" skiva med PoS är världsklass för de flesta 
Rekommenderas!
|
Stereon: DIY: Synergy Horn + 15" baslåda | Anaview AMS1000 och ALC0180 | MiniDSP | Emotiva UMC-200 | AppleTV 4 | Rega P3 | Energy-transformers Vibb-eaters
Cyklar: Speciallzied Enduro 29/6fattie Elite 2017 w/ lyrik 180mm | Specialized Stumpjumper FSR 26" EVO w/ pike 160mm & monarch+ 150mm
Minhembio: http://www.minhembio.com/mikaelhornqvist/
|
 |
|
|
matte76
100.000-klubben
6570 Posts |
Posted - 2007/03/13 : 08:37:42
|
| Vilken typ av musik (hårdrock) spelar Pain of Salvation? Är det death eller black metal (=inget för mig) eller mer melodiskt? Growl-sång eller vanlig? |
- Blått ett lag - Malmö FF!
- Min anläggning: DH Labs Silversonic Power Plus (nätkablar) - Marantz SA-11S2 (CD/SACD) -> Xindak FA-1 XLR -> Marantz PM-11S1 -> Audioquest CV-8 (DBS, biwire) -> Canton Ergo 609 DC (Med Soundcare Superspikes)
- Alla MÅSTE se "En obekväm sanning" (An inconvenient truth)!
- Löjligt korta bilresor i Malmö - http://www.ingalojligabilresor.nu/
|
|
|
|
guy gadbois
Member
2415 Posts |
Posted - 2007/03/13 : 09:30:28
|
| Jag skäms eftersom jag är från eskilstuna och inte har lyssnat på PoS ännu... men har blivit rejält nyfiken. Går de att jämföra med Opeth? |
Min anläggningstråd |
|
|
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
Posted - 2007/03/13 : 12:34:34
|
matte76 och gadbois:
Spelstilen eller soundet (eller vad man ska kalla det) liknar Dream Theaters kan man väl säga. Fast ändå inte, de kör ju sitt race. Det är definitivt inte death/black. 99,8% "vanlig" sång. 0,2% annat... Och väldigt melodistarkt/musikaliskt. Jämförelsen med Opeth känns lite vansklig... Men kanske inte helt fel om man bortser från de delar av Opeth då det "growlas" ( vilket ord). Fast kanske inte fullt lika "tungt" sound som de bitvis har...
Och ja gadbois. SKÄMS på dig!
Hornta:
Tack.
Missförstå mig inte nu, smaken är ju som baken. Precis som det finns fans som vill att Dream Theater gör Images and Words om och om igen, så finns det säkert PoS fans som vill höra BE om och om igen. Andra vill höra TPE1 om och om igen (gissa om dom blev besvikna på TPE2!). Det tycker jag personligen (tyck gärna annat!) vore enormt tråkigt! Då begränsas ju progressionen till att hålla sig inom plattorna. Jag ser gärna även en progression/variation/förändring mellan plattorna! Så som DT och PoS gör. Det finns tillräckligt många band/artister som gör om samma skiva mer än en gång...
Ang. just Disco Queen så gillar jag den och jag tycker den passar. Står fast vid det jag skrev ovan. Att de "udda" låtarna ska vara där. Vill man ha något sagt går det ju lättare fram om man använder det språk som talas där man vill få fram sin åsikt, eller hur? Åker man till Kina och vill säga något så måste man ju prata kinesiska... Vill du ha något sagt till diskobögarna (ursäkta uttrycket men jag har bestämt för mig att det är den översättningen som åsyftas) så måste man prata disco! Vill man få sin åskit hörd i den underliga rap-världen så rappar man (spår 2: Spitfall). Osv.
Hoppas du inte tar illa upp, det är inte min mening...
Lite fler tankar, från
/G |
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
|
|
|
Hornta
Member
1107 Posts |
Posted - 2007/03/14 : 21:29:38
|
Klart jag inte tar illa upp alla har rätt till sina åsikter...
och jag håller med dig om att man måste våga göra nya grejer inom musiken, annars blir det tråkigt...
jag tycker det är en bra platta, men hoppades på mera, som alltid 
Sen skulle jag inte påstå att DT och PoS låter lika, väldigt stor skillnad... men jag vet inte hur man skulle förklara dem heller så gillar man DT så kanske man gillar PoS, vem vet?
Rekommenderar lyssningar! på skivan, inte en lyssning, utan ett par styckenm för att den ska komma på sin plats. |
Stereon: DIY: Synergy Horn + 15" baslåda | Anaview AMS1000 och ALC0180 | MiniDSP | Emotiva UMC-200 | AppleTV 4 | Rega P3 | Energy-transformers Vibb-eaters
Cyklar: Speciallzied Enduro 29/6fattie Elite 2017 w/ lyrik 180mm | Specialized Stumpjumper FSR 26" EVO w/ pike 160mm & monarch+ 150mm
Minhembio: http://www.minhembio.com/mikaelhornqvist/
|
|
|
|
Hornta
Member
1107 Posts |
|
|
jojje_guitar
Member
701 Posts |
Posted - 2007/03/16 : 13:04:58
|
Hornta:
Nej, liknelsen med DT var väl inte helt korrekt. Jag menade nog som du skrev. Typ de är tyngre än Flower Kings med inte lika tunga som Opeth. Och däremellan passar ju även DT in...
|
"How about some thinking, before you blow the chessboard clean?" - Roine Stolt, Wallstreet Voodoo |
|
|
| |
Topic |
|
|
|
All Forums
Musik
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly