Things were never the same for rock auteur Roger Waters after he split from Pink Floyd in the early '80s. While Floyd has soldiered on as a dumber, but still popular version of its old self, Waters has seen his own creative vision left mostly unrealized. Like his other solo projects, Radio K.A.O.S. too often falls flat without the hypnotic musical passages he enjoyed with Floyd. Not helping are the album's thin electronic sounds that haven't aged well since its 1987 release. Radio K.A.O.S. tells the quasi-sci-fi tale of a boy "vegetable" who can recieve radio waves in his head. Along the way, Waters attacks Reagan, Thatcher, nuclear war, commercial radio, and all the usual suspects. --Steve Appleford
Radio K.A.O.S. är kanske den mest lättillgängliga av RW's soloplattor. "Tjatandet" om RW's och Pink Floyds separation är naturlig men samtidigt är det svårt att tänka sig att PF hade kunnat fortsätta i samma riktning som RW i och med "Final Cut"-albumet. Skall jag säga några negativia synpunkter så är det ju så att RW inte har någon stor sångröst samt att han är för fixerad i sitt antikrigstema sedan the Wall och framåt.
Mycket synd att övriga kreativa talanger i PF inte rymdes då de utgjorde en bra balans mot RW. "Final Cut"-albumet är bra men jag saknar inflytandet från David Gilmour som har en god känsla för att skriva lite mer catchy melodier och sköna gitarrsolon.
Gillar man "Radio K.A.O.S." så tror jag att man kommer gilla "Amused to Death" och även Pink Floyds "Division Bell" som är det andra PF-albumet utan RW och det är riktigt riktigt bra och har också mycket hög ljudkvalité.
På "Amused to Death" så tar RW hjälp av en kvinnlig sångerska och det piggar upp. Skivan är dessutom späckad med kul effekter för oss hifi-entusiaster. En hel del ljudeffekter finns också på "Radio K.A.O.S.".