quote:

---

ETYMOLOGI: [jfr d. tage bladet fra munden, ä. d. äfv. tage blad fra tungen, nt. keen blad vör de mund l. vör't muul nemen, holl. geen blad voor den mond nemen, t. kein blatt var den mund nehmen. Talesättet är ej på tillfredsställande sätt förklaradt, det är därför ovisst, om det hör till 1 l. 2. Förklaringsförsök finnas framställda hos GRIMM Wb. , WRIGAND Wb. (1909), FALK o. TORP Etym. Wb. (1910)]

BETYDELSE: i uttr. taga bladet från (i Finl. äfv. ur) munnen o. d., säga sin mening rent ut, sjunga ut, ej sticka under stolen med sina åsikter.

M. G. DE LA GARDIE (1685) hos ANNERSTEDT UUHist. II. 1: 242.
Skal jag ej en gång taga bladet från munnen och tala så at stockar och stenar sku röra sig? DALIN Arg. 2: 171 (1734, 1754)
Man bör straffa hvad orätt är, taga bladet ifrå munnen, och icke se genom fingren med det onda. BORG Luthe 1: 676 (1753).
(Det) är och blir oförlåtlig feghet af ständerna, om de ej taga bladet ifrÅn munnen och upplysa vederbörande om landets verkiiga tillstånd. TEGNÉR 5: 257 (1822).
Fersen tog ändtligen bladet från munnen och sjöng nt. ODHNER G. III 1: 83 (1885).
En dag tog han .. bladet ur munnen och lade ut för mig sina tankar och åsikter i denna .. sak. AHRENBERG Män. 5: 162 (1910).

BRUK: (†)


Jag satte krukan qvar, och lopp med hast i staden, #643; der jag omsider fick frå munnen lossa bladen. KOLMODIN Qv.-sp. 2: 76 1750; yttradt of kvinnan vid Sikars brunn). )
BRUK: (†)

BETYDELSE: i uttr. hålla blad för munnen o. d., icke säga sin mening rent ut, yttra Sig försiktigt.
(Lärare i församlingen försynda sig mot sitt ämbete) När the icke mz alt alffwar förfechta Gvdz Ord, emot allehanda wrångwijso, oansedt hwem thz är emot eller medh: Vtan för weld och wenskap, wredhe och ogunst, hot och förfölielse, etc. Halla bladh för munnen. P. J. GOTHUS Rat. bene viv. 267 (1633).
Förståndet .. hördes alfvarsamt, när Parter viste buldra, #643; Med orden biuda dem på Munden läggia Blad, #643; Så at Beskiedlighet dem lärde föra ordet. ELDH Myrt. 87 (1724, 1725)

---