Jag fick en skiva som heter "el Divo"... Jag satte på den o tänkte lena köpt mig en skiva i julklapp för HON skulle få höra smörsång...
Men men.. I natt satt jag med denna skiva Det vart hög volym.. Och jag kände tårar bara bränna i ögonen av känslomässig rörelse för musiken o prestationen dessa röster gav o ger..
Alla är inte lika "bra" enligt mig.. Men musiken har ju olika stil.. Och därmed passar dom in i dom olika roller dom spelar..
Men då ave maria drar på för fullt så rann tåren ut ut ögat o ner för kinden.. Den emottionella upplevelsen av den kraft o grace som kommer ger en inre reaktion...Som inte gick att hålla tillbaks..
Och det är flera låtar med den efekten..Inte vet jag om man skriver en recention så här.. Men jag kan bara berätta min känsla.. Själva ljudkvaliteten osv känns ju helt ointresant i samanhanget.Fast den lät bra där med...
Men ojoj.. duetten med cilin dion på slutet då dom drar i allihopa.. Då står håren rakt ut överallt...
Modern smöropera. Och en "tuff raggare" med musikintresse gråter av hänförelse av emotionell känsla Härligt....