HiFiForum.nu
Home | Forums | Profile | Register | Active Topics | Links | Members | Articles | PM | Search | FAQ
Username:
 Password:
Save Password
Forgot your Password?

Private Messages
You must log in to check messages
 All Forums
 HiFiForum.nu - Mångfaldens forum
 Teknik och DIY
 RÖR - tankar kring utg-järnets magnetisering		  New Topic  Topic Locked
 Printer Friendly
Author Previous Topic Topic Next Topic  

JohnA
Member

556 Posts
Posted - 2005/12/08 :  22:45:52  Show Profile  Visit JohnA's Homepage Send JohnA a Private Message
Känns som att jag står i ett teologiskt vägskäl.
-Single end eller push pull?
Jag söker inte det fullständigt perfekta svaret här,
för något sådant finns knappast.

Jag känner till detta om att PP släcker ut distorsionens
jämna deltoner, d.v.s. de som är minst "skräniga".
Jag är övertygad om att SE-triod lättare ger ett behagligare ljud
efter mina egna lyssningsprov.
Trioder borde vara perfekta även för PP då de
inte ger lika mycket udda deltoner som pentoder.
Men även med perfekta helt distorsionsfria rör blir
det säkerligen också dist av utgångstrafon.
-Inte ens det finaste järnet är helt linjärt mig veterligen.

Jag har snappat upp (M.Jones bok igen tror jag) att en
förklaring till SE-slutstegets "finare" ljud ligger i att järnet
hela tiden hålls förmagnetiserat i en riktning och därmed
inte passerar det mindre linjära området kring nollflödet.
Enligt det resonemanget borde ett SE-järn klara mindre
än hälften av effekten mot PP. (och nog stämmer det?)
Kan man alltså tala om övergångsdistorsion i PP-järn?
I så fall borde parafeed SE kunna ge en högre effekt
per kilo men ha samma typ av övergångsdist som PP-järnet.

Är detta teorier som inte har praktisk betydelse eller
är det ytterligare en sak som talar för single-end?

Kan inte låta bli att också tänka på bandspelarens
förmagnetisering med relativt högfrekvent växelström
just för att lyfta ljudinformationen över bandets
olinjära område kring noll. Permanentmagnetiska material
har så vitt jag vet betydligt större olinjäriteter
så jämförelsen är kanske inget värd.
Tänker också på den mystiska förstärkaren ZOTL från
Behringer (tror jag) där man kör med HF i pyttesmå
ferrittransingar.
Elektronostalgist? -Javisst! http://elektroarkivet.se Skype: elektroarkivet.se
Min anläggning, uppdaterad 2006-06-11: http://www.hififorum.nu/forum/topic.asp?TOPIC_ID=30783

Fuling
DIY-Harry 2006, 200.000-klubben

7813 Posts
Posted - 2005/12/08 :  22:51:42  Show Profile Send Fuling a Private Message
Intressanta funderingar.
Jag har för mig att det står nåt på Lundahls sida om vikten av att välja rätt storlek på luftgapet, inte bara för att få ut mesta möjliga induktans utan även för att man ska hamna på rätt ställe på magnetiseringskurvan.

ZOTL är vad jag förstått nån sorts switchad förstärkare, och om jag har rätt i det så gäller nog inga vanliga teorier kring utgångstrafona.

Edit: Jag har läst en del om folk som offrat lite av primärinduktansen i sina PP-trafos genom att montera dem med pyttesmå luftgap och sen medvetet köra en viss DC-obalans i slutsteget.
Jag antar att det som händer är att de flyttar sig bort från nollpunkten.
"För mig påverkar inte priset kabelns elektriska egenskaper och därmed deras påverkan på ljudet"
Edited by - Fuling on 2005/12/08 22:53:44
Go to Top of Page
  Previous Topic Topic Next Topic  
 New Topic  Topic Locked
 Printer Friendly
Jump To:
HiFiForum.nu © HiFiForum.nu except: Logos and Trademarks are property of their owners, Comments are property of their posters Go To Top Of Page
Denna sida genererades på 0.42 sekunder. Snitz Forums 2000