| Author |
 Topic  |
|
|
Per Berger
Member
563 Posts |
 Posted - 2004/10/14 : 16:09:06
|
Vi har väl alla råkat ut för s k "remastered"-utgåvor av äldre inspelningar. Jag undrar lite över VARFÖR dessa görs? Beror det på:
- Slitna mastertapes?
- En förändring av vad som är möjligt att få ut från mastern så man vill göra om processen?
- Att vilja skapa ett "säljande" ljud?
Det jag undrar är alltså egentligen hur branschen tänker. Om man drar parallellen till en restaurerad film överförd till DVD så läggs där mycket jobb vilket resulterar i att även äldre filmer ofta säljs till fullpris för att få igen kostnaden/suga ut mer pengar ur sina kunder (välj det som önskas). Men i fallet med musik så är det ju oftast lågprisutgåvor som är "remastered". Varför ger man inte bara ut skivan igen som den är, det borde ju bli billigast?
Finns här någon med lite branschinsyn som kan svara?
Vad jag anser om "remastered"? Det lämpar sig inte för offentligt yttrande... men vad gör jag om jag vill ha gamla favvisar på CD och inte vill jaga begagnat? 
/P
|
|
|
filikoster
Member
692 Posts |
Posted - 2004/10/14 : 16:23:56
|
Personligen är jag en ivrig anhängare av ommastrade skivor. Alltsom oftast låter det mycket bättre än äldre cd-utgåvor. Jag anser inte att det ligger så mycket i konspirationsteorierna om att remastring är ytterligare kostnad som läggs på konsumenten. Som du själv säger är de oftast midpriceplattor det gäller hur som helst.
En del tycker de nya mastringarna låter sämre. Kommersiellt osv, vad som nu menas med det. En del tycker det låter loudness om dem, fylligare på konstgjord väg. Det tycker inte jag.
Ta exemplet med en massa jazzplattor, t ex Rudy Van Gelder-serien på Blue Note. Vad remastringen gått ut på är att man gjort den initala överföringen från analogt till digitalt i 24 bitars upplösning, en teknik som inte fanns i CDns ungdom.
På Miles Davis Kind of Blue (Columbia) remastern har man använt sig av den ursprungliga rörbandaren av märket Presto för att korrigera en felaktighet i bandhastigheten i den ursprungliga överföringen till vinyl 1959, bl a.
Summa sumarum är tanken att mer till fullo utnyttja cd-mediets potential, vilket jag tycker i allmänhet lyckas. Enda exemplet jag kan komma på (på rak arm) av en remastrad skiva som inte låtit bättre än tidigare cd-utgåva är King Crimsons "In the court of the crimson king".
mvh |
Never trust someone who claims to be God. |
Edited by - filikoster on 2004/10/14 16:25:38 |
 |
|
|
nin
Semesterfirare
2425 Posts |
Posted - 2004/10/14 : 17:18:13
|
Tror du glömde den viktigaste punkten;
*Sälja skivan ännu en gång.
Visst, audiofilbolag gör det för att få ut bästa utgåvan med bästa ljudet men många större bolag är mest intresserad av pengarna. |
|
|
|
JesseX
Member
327 Posts |
Posted - 2004/10/14 : 17:34:17
|
Håller helt med Filikoster. När det gäller många äldre skivor så har CD-utgåvorna (och ibland även LP-utgåvorna) risigt ljud. Genom remastringen går det att komma tillrätta med detta.
Jag lyssnar själv en hel del på musik från 20- & 30-talen. Genom den moderna remastringen har många sådana inspelningar fått en lyster som de förmodligen aldrig haft tidigare. De låter fortfarande lite knastrigt men lyssningsvärdet är ändå stort. Den burkighet som finns på många äldre utgåvor har ofta helt försvunnit.
Vad det är för poäng med att remastra skivor från t.ex. 90-talet kan man förstås undra. Jag ser fördelarna främst när det gäller äldre musik.
Att alla remastringar inte är bra är helt sant. Oftast remixas ju musiken samtidigt. Emellanåt har detta gjorts på ett kommersiellt sätt. Vissa instrument, stämmor etc. kanske inte riktigt passar in i den stil som gäller på hitlistorna idag. Genom att putta detta i bakgrunden och lyfta fram elgitarrer eller något annat kan det hela ges en modernare touch. Jag tycker själv att det här är rätt hemskt. Jag har inte hört så många exempel på det men visst finns det. När man jämför original-LP:n från t.ex. 60-talet med den remixade varianten är det svårt att inte bli förfärad. |
|
|
|
filikoster
Member
692 Posts |
Posted - 2004/10/14 : 17:54:17
|
| Remixar är rätt ovanligt. Tur är väl det. Kan bara komma på ett exempel nu, Iggy & the Stooges "Raw Power". Den remixen är jättebra, Bowies orginalmix lät piss. Frank Zappa mixade (och tom la till nya pålägg!) om en del av sina tidiga skivor på ett helt gräsligt sätt i de första cd-utgåvorna. På nya utgåvor är allt som det skall (utom på "Ruben & the Jets" har jag för mig), orginalmixat och bra mastrat. |
Never trust someone who claims to be God. |
|
|
|
gcs
Member
5273 Posts |
Posted - 2004/10/15 : 01:00:32
|
filikoster skriver: "På Miles Davis Kind of Blue (Columbia) remastern har man använt sig av den ursprungliga rörbandaren av märket Presto för att korrigera en felaktighet i bandhastigheten i den ursprungliga överföringen till vinyl 1959, bl a."
Kind of Blue är inspelad 1959 på en trekanalare en Ampex 300-3 och sedan nermixad till en 2-kanals 1/4" Ampex. Vad jag vet så gjorde aldrig Presto några stereo bandare. Det är sant att den första utgåvan av Kind of Blue gick med något fel hastighet men det kan lika gärna berott på Ampex bandaren. Ampex var inget under utan en ganska enkel men robust maskin. Jag tror faktiskt att man kan säga att dom europeiska tillverkarna var bättre...i.a.f. Telefunken & Studer. Grammofonbranschen i USA var konservativa nog för att hålla på sina egna tillverkare och då framför allt Ampex som var ledande sedan slutet av 40-talet. Ampex nåde sin höjdpunkt med sina maskiner ATR 102,104 och 124, precis innan man lade ner ljudbandspelartillverkningen.(i mitten av 80-talet) Ampex tillverkade sedan video bandspelare (C-format) och sedan magnetband och lite andra videoprylar.
|
|
|
|
jhnmn
Member
230 Posts |
Posted - 2004/10/15 : 01:53:25
|
filikoster / gcs
vill inte "överbevisa" någon eller gå allt för mycket OT - det är ju bara hårklyverier  - men jag var tvungen att gräva fram skivan och läsa..
Citerar baksidan:
"..this reissue was remixed on an all-tube three-track machine, an old Presto much like the one used for the original recordings"
Bra låter den i alla fall! |
|
|
|
nin
Semesterfirare
2425 Posts |
Posted - 2004/10/15 : 02:15:39
|
| När det gäller 20-30 tals musik kan jag tänka att dagens remastringar låter bra. Men när det gäller från 50-60 talet och framåt så är det ofta tyvärr så att det inte låter speciellt bra. |
|
|
|
JesseX
Member
327 Posts |
Posted - 2004/10/15 : 08:31:30
|
Att remastringen av 60-talsskivor generellt skulle vara av dålig kvalitet
har jag svårt att hålla med om. När det gäller de jazz-skivor som diskuterats
ovan (Kind of Blue och Blue notes van Gelder edition) tycker jag att remastringen
tveklöst gett skivorna ett lyft.
De remixar jag stött på som varit dåliga har inte haft det angivet på skivan.
Jag hittade t.ex. en australiensisk dubbel-CD med Easybeats där en stor del
av ljudet hade förskjutits på ett skumt sätt. Den oremastrade variant jag hade
hört innan hade sämre ljud men den lät iallafall "rätt". Även i några andra
fall har jag stött på motsvarande fenomen just med skivor från 60- och 70-talen.
Jag tror inte att det är jättevanligt men nog förekommer det.
Remastringen har ju ändå blivit bättre på senare år. Många skivor som remastrades
under sent 80-tal har ju ett väldigt kallt och burkigt ljud. Ett exempel är
Charlie Parker's 10-CD box med Verve-inspelningarna. Inte så att den är dålig
men de nyremastrade album som dykt upp på senare år har en mjukare och mer behaglig
ljudbild. |
|
|
|
filikoster
Member
692 Posts |
Posted - 2004/10/15 : 09:54:19
|
| gcs/jhnmn: jo jag kom ihåg det från bookleten. Missade "much like". Poängen är fortfarande detsamma. |
Edited by - filikoster on 2004/10/15 09:56:00 |
|
|
|
nin
Semesterfirare
2425 Posts |
Posted - 2004/10/15 : 12:53:32
|
| JesseX, Ja, när det gäller audiofilebolag så stämmer det. Men när det gäller vanliga stora bolag så låter dom ofta skit. Dynamiken har dom pressat bort helt och allt låter bara jobbigt och dåligt. |
|
|
|
Per Berger
Member
563 Posts |
Posted - 2004/10/15 : 13:15:28
|
Ja, det är väl ungefär det jag också har kommit fram till... Sen är väl tyvärr ljudidealet - på de "stora" utgåvorna i alla fall - ganska trist med full utstyrning, ingen dynamik utan bara en form av "dån"... Och detta härmas med "remastered"... 
/P
|
Edited by - Per Berger on 2004/10/15 13:16:04 |
|
|
|
filikoster
Member
692 Posts |
Posted - 2004/10/15 : 14:40:25
|
| Som sagt, jag håller inte med er, nin och Per Berger. |
Never trust someone who claims to be God. |
|
|
|
gcs
Member
5273 Posts |
Posted - 2004/10/15 : 16:47:10
|
Filikoster jag håller inte heller med nin och Per Berg om remastring. Så var det dedär med Presto. Jag brukar ha koll på sånthär "onödigt vetande" men Presto har nog aldrig gjort någon mångkanalare. På 50-talet var det nog bara Ampex som gjorde det från början efter beställning av Les Paul tidigt på 50-talet. Onödigt vetande men roligt ändå. Jag har faktiskt jobbat med en Presto 1/4" hast.38,1-76,2 cm/sek. en bjässe på säkert 150Kg. Presto var ett bolag som var stora på grammofonlack och dom gjorde också några graverdosor. Jag tror att dom helt enkelt har skrivit fel på din skiva. Jag har dessutom sett bilder från inspelningen i min Miles/Gil Evans box, där kunde man se en trekanalare från Ampex. |
|
|
|
Jorma
Member
3316 Posts |
Posted - 2004/10/15 : 17:56:27
|
När ni är inne och diskuterar "Kind of blue" så har vi, jag och Timbre för ca. ett år sedan gjort en jämförelse hemma hos Vitus av en originalvinyl mot Colombias SACD och även mot en "Limited Edition" cd guldutgåva av denna inspelning. Cd,n körde vi både som vanlig Cd och som omsamplad till DSD Och det fanns ingen tvekan om vilken vi föredrog.
CD/Sacd spelaren var en DCS och vinylspelaren var en Oracle med en Benspickup på en SMEarm som i Danmark kostade 47000 DKR vid tillfället och den kördes genom Vitus batteridrivna RIIA.
Övriga delar av anläggningen var Vitus batteridrivna försteg och Vitus monoblock som drev ett par Coltrane. Allt kablage var från en Svensk tillverkare 
Mer om vad jag och Timbre tyckte finns att läsa här:
http://www.vitusaudio.com/products/testimonials.asp |
Driver företaget Jorma Design AB i Göteborg.
http://www.jormadesign.com/ |
Edited by - Jorma on 2004/10/15 17:59:26 |
|
|
|
Jorma
Member
3316 Posts |
Posted - 2004/10/15 : 18:19:34
|
Därmed är jag inte alls emot alla remastringar.
Det finns en hel del som hade varit mycket trevligare utan alla bakgrundsljud och annat som har lagts på i "originalutgåvan".
Som exempel kan jag ta den Elvisinspelning som Mårten Design fick av Tim de Paravicini. Han hade lagt den direkt från en mastertejp till en CD,r. Den finns tyvärr inte att köpa ute, men man kan hoppas att den eller liknande kommer ut.
I originaltagningarna var stråkar och bakgrundskör inte med. Dom hade lagts på efetråt. Och dom skivor som gavs ut som "original" var med dessa "förbätrande" effekter.
Det låter mycket mer närvarande om den cd,r som "saknar" detta bakgrundsplåtter.
Jag har själv en Cd,r som jag har fått från USA och som är tagnen direkt från original masterband från Caspitol record,s där det är en stor skillnad när dessa i efterhand pålagda ljudeffekter inte finns med. Det är inspelningar från slutet av 50talet och en bra bit in i 60talet med bla. Peggy Lee "Fever" och Frank Sinatra, Elvis, Beatles, Johnny Cach med flera.
Paul McCartney ensam med sin gitarr i "Mother Nature's son" låter så naket att det är många som har hört den framförallt i England på Heathrowmässan att dom tror inte på att det är samma inspelning som gavs ut på originalskivan. På originalskivan finns det en hel massa andra ljud pålagda efteråt, men en sådan här "naken" utgåva har mycket mera nerv i musiken.
Och man får hoppas att dom också kommer ut så småningom. Det är meningen enligt killen som jag fick denna Cd,r av.
En bra gjord nyutgåva där man har tagit bort krafset som har pålagts i efterhand och som kallas för original, hoppas jag på att det kommer ut mer av och då betraktar jag det som att dessa reamstringar/"remixningar är ljusår bättre än "originalet"
|
Driver företaget Jorma Design AB i Göteborg.
http://www.jormadesign.com/ |
Edited by - Jorma on 2004/10/15 18:23:26 |
|
|
|
nin
Semesterfirare
2425 Posts |
Posted - 2004/10/16 : 20:48:05
|
| Som sagt, detta med sämre ljud på dagens remastringar från dom stora bolaget är ganska mycket ett faktum. Vi har i trådar här innan lagt upp bilder på hur mycket mer komprimerade dom nya är utan dynamik och full utstyring. Kan söka på David Bowie så har vi en tråd om det t ex. |
|
|
|
nin
Semesterfirare
2425 Posts |
Posted - 2004/10/16 : 20:54:10
|
| Jorma, Var det alltså original släppet av Kind of Blue? Inte någon av Classic records utgåvor? |
|
|
|
Bravo
Member
5320 Posts |
Posted - 2004/10/18 : 01:41:09
|
| I vissa fall gör väl rm. av ljudtekniska skäl då originalen är risiga, i andra fall görs de helt klart för att uppfylla ett nytt, men nödvändigtvis inte bättre, ljudideal. |
Bravo |
|
|
|
JesseX
Member
327 Posts |
Posted - 2004/10/18 : 08:30:07
|
| Vissa billigare "remastringar" verkar ha gjorts genom att köra musiken genom någon sorts digitalt filter. Diskanten blir mer "spretig" samtidigt som ett "dån" tillkommer. Ljudet i sig blir inte direkt bättre men ljudbilden ändras. |
|
|
|
SebastianG
Member
432 Posts |
Posted - 2004/10/18 : 22:17:38
|
quote:
Personligen är jag en ivrig anhängare av ommastrade skivor.
Filikoster: Håller med dig under förutsättning att det görs bra!
Tycker oftast att det blir bra om artisten är med och bestämmer...
Tex Peps samlingsplatta "Bitar" och The Bands "The Band"...
Sebastian |
"Still confused, but now on a higher level…"
Flyfisherman |
|
|
| |
Topic |
|
All Forums
Musik
New Topic
Topic Locked
Printer Friendly